Mitt hem det är allt det : En kvalitativ studie om hemtjänstmottagares syn på hemmet, åldrande och hjälpberoende

_____________________________________________________

Socionomprogrammet

_____________________________________________________

”Mitt hem det är allt det”

En kvalitativ studie om hemtjänstmottagares syn på hemmet, åldrande och

hjälpberoende

Catrin Gustavsson & Anna Hallberg

Examensarbete 15 hp Examinator: Jan Petersson Högskolan i Kalmar Handledare: Tina Mattsson

1

Högskolan i Kalmar

Humanvetenskapliga institutionen

Authors: Catrin Gustavsson and Anna Hallberg

Title: ”My home is everything” A qualitative study about home, ageing and to be in a position of dependence. (translated title)

Supervisor: Tina Mattsson

Assessor: Jan Petersson

Abstract

The intention of our study was to examine the meaning of home of elderly women and men and how they experience their getting older. We also wanted to see how elderly women and men experience to receive home-help-service in their own home. The study was based on qualitative interviews with elderly women and men. The informants were five women and four men between the ages of 60-84 years. They all had everyday help from the home-help-service. To interpret the material we have been using earlier studies and Antonovsky´s theory of KASAM. In the result we have compared the answers between women and men to find similarities and differences. The main result was that the home is very meaningful for both women and men. We also found that none of the informants felt like they were in a position of dependence. On the other hand all informants felt that it was a changeover to receive home-help-service and it has taken some time to accept their new situation. For the women has the changeover taken a longer time than it has for the men.

2

Förord

Vi har båda arbetat inom äldreomsorgen som omsorgspersonal inom särskilt boende och hemtjänst, men även som enhetschef och biståndshandläggare. Dessa erfarenheter har gjort att vi vill fördjupa oss inom detta ämne. Vi vet att äldre människor besitter kunskap och

erfarenhet om livet och vi tycker att det är viktigt att ta lärdom av deras upplevelser och berättelser. Vi anser att det är först när vi har en förståelse för de äldres situation och upplevelse som vi kan göra ett gott arbete.

Vi vill tacka våra informanter för att de ställde upp på att besvara våra frågor. Utan dem hade det inte blivit någon undersökning. Vi riktar också ett tack till områdeschef, enhetschef och hemtjänstpersonal i Oskarshamns kommun som har hjälpt oss att hitta våra informanter.

Ett stort tack till vår handledare som har stöttat oss och kommit med råd som gjort oss inspirerade under arbetets gång. Vi vill också tacka våra nära och kära för att de har funnits som ett stöd för oss. Vi vill slutligen tacka varandra för det goda samarbetet och alla trevliga stunder som vi har haft.

3

Innehållsförteckning

2.1 Ålderdom och åldrande ... 7

2.1.1 Upplevelsen av att åldras ... 8

2.2 Hemmets betydelse ... 9

2.2.1 Hemmet som en del av vår identitet ... 9

2.2.2 Relationer i hemmet ... 10

2.2.3 Vad vi gör i hemmet ... 10

2.2.4 Gränser mellan människan och omgivningen ... 11

2.3 Beroende och oberoende ... 11

4 Tidigare forskning ... 12

4.1 Äldre människors syn på sin livssituation ... 12

4.2 Hemmets betydelse ... 13

4.3 Äldre människors syn på att vara hjälpberoende ... 14

5 Metod ... 14

5.1 Kvalitativa metoder ... 15

5.2 Kvalitativ intervju ... 15

5.3 Urval ... 17

5.4 Access ... 19

5.4.1 Att hitta informanter ... 19

5.4.2 Intervjuguide ... 20

5.4.3 Utförande av intervju ... 20

5.4.4 Analysförfarandet ... 21

5.5 Validitet och reliabilitet ... 22

5.6 Forskningsetiska överväganden ... 22

5.7 Arbetsfördelning ... 23

6 Teori ... 24

7 Resultat och analys ... 26

7.1 Synen på att bli äldre ... 26

7.1.1 Att vara äldre – inte gammal ... 26

7.1.2.Det negativa med att åldras ... 27

7.1.3 Relationer och sociala nätverk ... 28

7.2 Hemmets betydelse ... 30

7.2.1 Vikten av att ha ett eget hem ... 30

7.2.2 Socialt umgänge i och utanför hemmet ... 31

7.2.3 Att vara begränsad till det egna hemmet ... 32

7.2.4 Aktiviteter i hemmet ... 34

7.2.5 Var hemmet är beläget ... 34

7.3 Upplevelsen av att ta emot hjälp i det egna hemmet ... 35

7.3.1 Att ta emot hemtjänst – en omställning ... 35

7.3.2 Hjälp med den privata sfären ... 37

7.3.3 Att be om hjälp ... 37

7.3.4 Rutiner och vanor ... 39

7.3.5 Att ta emot hjälp i hemmet som den privata arenan ... 40

7.3.6 Betydelsen av vem som utför hjälpen ... 42

4

8.1 Äldreomsorgen – en verksamhet i ständig förändring ... 44 8.2 Framtida forskning ... 45 Referenslista ... 46 Bilagor

5

1 Problemformulering

Sauer (2007:265, 267-268) menar att frågor som rör äldreomsorgen är aktuellt inom socialt arbete då det handlar om att tillgodose individuella människors behov. Då äldre människors behov kan vara av komplex natur är det viktigt att det finns kompetens i form av utbildade socialarbetare inom äldreomsorgen som kan möta dessa behov. Detta är något som även Andersson (2007:152-153) belyser då hon beskriver hur äldre människor som är i behov av hjälp får ansöka hos kommunens socialtjänst och genom en handläggares försorg få den hjälp som hon/han är berättigad till utifrån socialtjänstlagen.

Vi vill med vår uppsats få svar på hur äldre kvinnor och män ser på sitt hem och deras upplevelse av att ta emot hjälp i det egna hemmet. För att kunna förstå detta anser vi att vi också måste få kunskap om hur de ser på att bli äldre. Då äldre människor oftast tillbringar mer tid i sina hem än när de var yrkesarbetande kan åldrande ha betydelse för hur de ser på sitt hem. Äldre människor kanske inte längre klarar av att delta i olika aktiviteter i samma utsträckning som de tidigare gjort och de blir därmed mer knutna till det egna hemmet. Att åldras kan innebära att de vardagliga sysslorna som de tidigare klarat att utföra själva blir föremål för hjälpinsatser från andra. Vi undrar hur det upplevs när främmande människor får tillträde till det egna hemmet. Heggeman och Thomas (1989:7-8) menar att hemmet är en plats som är mycket privat för oss och där vi inte vill släppa in vem som helst. De anser att vi kan känna oss kränkta när någon främmande trampar över gränsen för det vi anser är privat. Det kan vara svårt att se på när någon annan ska utföra sysslor i hemmet som medför att de personliga föremålen blir tillgängliga för andra.

Blomqvist och Hellström (2004:135-137) skriver att de äldre kan uppleva att deras privatliv försvinner i och med att de får hemtjänst. Då de hamnar i en beroendeställning minskar deras möjlighet att själva påverka sina liv. Heggeman och Thomas (1989:7) säger att det är skillnad på att ha kontroll över sin situation och att ha kontroll i situationen. I stor utsträckning kan de äldre inte påverka vem som kommer eller när. Detta medför att de tappar kontroll över sin situation. Däremot kan de ha kontroll i situationen genom att ställa krav på hur hjälpen ska utformas. Detta kan innebära att de har synpunkter på till exempel hur sängen ska bäddas.

Waerness (Heggeman och Thomas 1989: 8-9) har visat på att kön har betydelse för åldrande. Hon menar att det är skillnad i hur män och kvinnor förhåller sig till åldrandet och till att ta

6

emot hjälp då de sedan tidigare haft olika roller. Skillnaden beror enligt Waerness till största delen på att kvinnorna inte har varit yrkesarbetande utan deras arbete har varit i det egna hemmet. Då hemmet har varit kvinnans arena kan det vara svårare för henne att anpassa sig till rollen som omsorgstagare. Mannen däremot har kanske varit van vid att kvinnan har skött hemmet och när han blir äldre så byter utföraren skepnad från frun till hemtjänstpersonalen. Detta kan innebära att anpassningen till att ta emot hemtjänst inte blir lika omvälvande för mannen som för kvinnan.

Tidigare studier av åldrandet har visat att det är hur de äldre förhåller sig till sitt åldrande som styr hur de upplever sin situation. Identifierar de sig med rollen som gammal kan det bli svårare att acceptera situationen och de begränsningar som åldrandet kan innebära (Torres & Hammarström 2007:58-60). ”Det är inte viktigt hur gammal du är, utan hur du är gammal” (Adolfsson, Sandman & Wikander 1991:16). Åldrandet är liksom övriga stadier i livet mycket individuella beroende på hur du som person förhåller dig till din situation. Det är viktigt att se äldre människor som de individer de är och inte som en homogen grupp (Nilsson 2004:36).

Hagberg (2004:51) menar att det är individuellt om människor upplever att de har en

meningsfullhet i sina liv. Hon anser att meningsfullheten inte är beroende av ålder utan att det i stället handlar om huruvida människor upplever att de har möjlighet att påverka sin situation. Människor upplever meningsfullhet om de blir bemötta och respekterade för hur de vill leva sina liv. Äldre människor kan ha svårt att uppleva sig som en del av samhället då de inte längre kan röra sig fritt på de olika arenor som de tidigare har varit vana vid. På dessa arenor kan de ha haft en betydelsefull roll och bristen på tillgången till dessa arenor kan göra att de upplever minskad delaktighet i det sociala livet och de blir mer knutna till hemmet.

Vi vill med undersökningen få veta vad hemmet betyder för äldre kvinnor och män då de tillbringar större delen av sin tid där. Vi undrar hur äldre kvinnor och män känner inför att släppa in hemtjänstpersonal i sina hem. Hur upplevs det när hemmet som deras privata arena ska vara öppen för insyn av andra människor och de inte längre själva fritt kan välja sina gäster? Upplevs det som integritetskränkande eller är det en befrielse att få hjälp då orken tryter? Vilka likheter och skillnader finns i kvinnors och mäns upplevelser?

7

1.1 Syfte

Syftet är att belysa vilken betydelse hemmet har för äldre kvinnor och män och att undersöka hur de upplever sitt hem i relation till sitt åldrande. Syftet är också att belysa upplevelsen av att ta emot hjälp i det som kan betraktas som en privat sfär.

1.2 Frågeställningar

Vad betyder hemmet för äldre kvinnor och män? Hur ser äldre kvinnor och män på att åldras?

Hur upplever äldre kvinnor och män det är att få hjälp i hemmet?

Hur upplever äldre kvinnor och män att det är när hemtjänsten får tillträde till hemmet som är en privat arena?

1.3 Avgränsningar

I undersökningen har vi valt att inrikta oss på äldre kvinnor och män som bor i eget boende och har hjälp från hemtjänsten i Oskarshamns kommun. Vi kommer att göra en jämförande studie mellan kvinnor och män med somatiska besvär, därav utesluts människor med psykiska och demensliknande diagnoser. Vi intervjuar endast den som är beviljad hemtjänstinsatsen och lägger därmed inte fokus på maka/make eller andra anhöriga. Det kommer heller inte att läggas någon vikt vid kulturella olikheter eller klasstillhörighet. Vidare kommer vi inte att väga in var de enskilda bor, om de bor i eget hus eller i lägenhet. Inte heller om de bor på landsbygd eller i stadsmiljö. Vi har inte för avsikt att jämföra med någon annan kommun.

2 Bakgrund

Detta kapitel kommer inledningsvis att handla om åldrandet. Först ges olika definitioner av åldrandet för att sedan övergå till de förändringar som kan uppstå i samband med att

människan blir äldre. Vi tar också upp hur individen själv kan uppfatta och förhålla sig till sitt eget åldrande. Härefter följer en redogörelse av hemmet ur olika synvinklar. Här beskrivs hemmet som identitet, vilka relationer vi har och vad vi gör i våra hem. Vi tar också upp olika sfärer som har betydelse för hur vi avgränsar oss mot omvärlden. Till sist kommer vi att beskriva beroende och oberoende.

2.1 Ålderdom och åldrande

Ålderdom är något som genom tiderna har framställts på olika sätt. Skildringarna säger lite om tidens syn på ålderdom (Jönsson & Lundin 2007:14). På 1800-talet beskrevs åldrandet genom en ålderstrappa där människan klättrade uppåt till 50-årsåldern för att sedan gå utför

8

mot ålderdom och död (Östnäs 2000:271). Den tyske psykologen Erik H Erikson beskrev på 1900-talet åldrandet som en ständig strävan uppåt. Detta symboliserade han genom en trappa som aldrig vände nedåt utan fortsatte uppåt hela livet. Med detta ville han ha sagt att alla perioder i livet är lika viktiga (Adolfsson, Sandman & Wikander 1991:25). I vår tid finns det beskrivningar av åldrandet likt en cirkel, att människan på ålderdomen går tillbaka och behöver samma hjälp som ett barn (Jönsson & Lundin 2007:14).

Att definiera ordet åldrande går inte att göra med ett begrepp då uppfattningarna om detta är mycket individuella och varierar över tid (Östnäs 2000: 271-273). Nationalencyklopedin (2008) beskriver det mänskliga åldrandet som en process som utmärks av att de äldre inte längre klarar av att anpassa sig lika bra till förändringar i livet som de tidigare gjort. De löper större risk att drabbas av olika sjukdomstillstånd vilket leder till att dödligheten ökar.

Tornstam (1998:22) beskriver åldrandet som något som sker i olika händelsekedjor. Dessa kedjor delar han upp i biologiska, psykologiska och sociala förändringar. Den biologiska förändringen kan beskrivas som det som händer med kroppen, att sinnena, hjärta och lungor blir sämre med åldern (Östnäs 2000:273). Det psykologiska åldrandet är svårt att definiera men handlar om att minnet försämras med åldern och förmågan att lära sig nya saker minskar. Det kan också vara svårare att hitta motivationen till att ta till sig nya kunskaper (Giddens 2007:179). De sociala förändringarna har att göra med i vilken kultur människan lever. De rådande normer och värderingar som finns i kulturen internaliseras av dem som lever där och påverkar vilka roller vi intar när vi blir gamla och detta i sin tur påverkar vår upplevelse. I vissa kulturer ses den äldre människan som klok och full av erfarenheter medan hon i andra kulturer ses som någon som inte hänger med utan är gammal och gaggig (Giddens 2007:180, Östnäs 2000:274).

2.1.1 Upplevelsen av att åldras

Att bedöma åldrande ur ett kronologiskt perspektiv kan vara problematiskt då det är stora variationer i när de olika förändringarna inträder. Det är också mycket individuellt hur varje individ uppfattar sitt åldrande och det är inte ovanligt att det uppstår en slitning mellan den upplevda åldern och den kronologiska åldern (Jönsson & Lundin 2007:16). Westlund och Sjöberg (2005:17) menar att det är skillnad på att vara gammal och att känna sig gammal. Bara för att människor blir gamla och drabbas av ålderskrämpor behöver inte det betyda att de känner sig gamla. Att känna sig gammal handlar om att känna sig främmande inför sig själv

9

och sin situation och en oro för att inte klara sin vardag. Att från sin omgivning bli sedd som gammal gör också att känslan av att vara gammal blir starkare.

Det finns inga entydiga svar på hur de äldre ser på sin ålderdom. Torres och Hammarström (2007:66-68) menar att människan hanterar sin ålderdom på olika sätt. Antingen accepteras ålderdomen och ses som en naturlig del av livet eller så förnekas åldrandet och rollen som äldre känns obekväm. Det förekommer också att det sker en kombination av dessa två tillvägagångssätt. I sin studie tolkar de sina informanters svar som att de vill säga: ”Visst är jag gammal men åldrandet innebär att ha det sämre än jag har det” (Torres & Hammarström 2007:66). Vidare menar de att det är människans inställning till åldrandet som avgör hur ålderdomen upplevs (Torres och Hammarström 2007:72). Även Friedan (1995:52) betonar detta då hon skriver om att äldre som har svårt med att förlika sig med åldrandet lätt drabbas av panik för att bli gamla. Detta i sin tur leder till att de lättare drabbas av olika tillstånd som exempel depressioner och desorientering vilket kan leda till ett tillstånd av hjälplöshet. Detta kan sammanfattas med att ju mer ålderdomen förnekas desto större risk att bli drabbad av ålderdomen på ett negativt sätt i form av en försämrad hälsa.

2.2 Hemmets betydelse

Westlund och Englund (2007:37) menar att hemmet har en stor betydelse för oss då vi tillbringar en stor del av vårt liv där. Hemmet är något som är skapat av oss själva och det präglas därför av vår personlighet. Upplevelsen av att känna sig hemma är oftast något som är positivt. I hemmet kan vi koppla av och vara oss själva på ett sätt som vi kanske inte kan i andra sammanhang. Lantz (1996:24-25) menar att bostaden är för människan vad reviret är för djuren. Det är en plats där människan kan uppleva att hon kan dra sig tillbaka och känna sig trygg. Likaväl som hemmet ger oss en trygghet menar Slagsvold och Solem (2006:178) att det också kan vara en plats som ibland kan ge oss en känsla av instängdhet.

Hemmet kan göra att vi känner oss hela genom att vi känner en stark tillhörighet till platsen. Hemmets betydelse är något som det sällan pratas om och det tas ofta för givet. Det är först när människan är bortrest som hon kan känna hemlängtan och därmed förstå hemmets värde (Slagsvold & Solem 2006:177).

2.2.1 Hemmet som en del av vår identitet

Att kliva över någons tröskel första gången är detsamma som att få tillträde till något mycket privat. Genom att ta del av någons hem skapas en bild av den person som bor där. Hemmet

10

speglar vilka vi är då det är skapat av oss själva och det därmed blir en del av vår personlighet (Westlund & Englund 2007:37). Hemmet kan uttrycka status och vi väljer vad vi vill visa upp för andra. Olika bostadsområden har ofta olika status och var vi bosätter oss kan handla om vilken ekonomisk status vi identifierar oss med (Sjöström 2008:67). Val av bostad speglar individens uppfattning om sig själv och sin ställning i samhället. Hur bostaden ska se ut är något som varierar från tid till tid (Tuulik-Larsson 1994:14). I dagens samhälle är det populärt att ta hand om och inreda sitt hem efter senaste inredningstrend. Detta är något som speglas i media där det har blivit vanligt med tv-program och tidskrifter som handlar om inredning och att göra om hemma (Sjöström 2008:67).

2.2.2 Relationer i hemmet

Hemmet kopplas oftast ihop med de människor som vi tycker om och som vi har en nära relation med. Med dessa personer behöver vi inte föreställa oss utan vi kan vara oss själva. Det kan vara människor som vi bor ihop med men även dem vi väljer att bjuda hem (Hydén 1996:70-71). Sjöström (2008:68-69) menar att vi skapar djupare relationer med utomstående genom att bjuda dem till våra hem, då vi i vår hemmiljö visar vilka vi är. Det finns oskrivna regler för hur vi uppför oss när vi kommer hem till någon. Dessa regler varierar beroende på vilken kultur vi befinner oss i. Det finns utrymmen i hemmet där det är lättare att släppa in utomstående medan andra utrymmen är mer privata. I till exempel kök och vardagsrum faller det sig mer naturligt att umgås, medan sovrummet anses vara mer privat. Forskning har visat att tv:n kan jämföras med en lägereld då det ofta är kring dem som människor samlas och umgås.

2.2.3 Vad vi gör i hemmet

Hemmet förknippas med olika sysselsättningar där det mest primära är att få de basala behoven tillgodosedda. Det kan vara behov som mat, sömn, hygien och sex. Andra

sysselsättningar som vi ofta ser som nödvändiga är att sköta om hemmet genom exempelvis att städa. Städningen ses ibland som betungande men att komma hem till ett nystädat hem kan samtidigt skapa en känsla av välbefinnande. Hemmet är en plats där vi tillbringar vår fritid och är lediga från arbete. Här kan vi välja att dra oss tillbaka från det offentliga livet och bara koppla av och vara oss själva. Hemmet kan också ses som en plats för socialt umgänge dit vi bjuder hem vänner och bekanta och där vi kan bygga djupare relationer. En sysselsättning som tenderar att bli allt mer vanlig i hemmet är användandet av Internet för att bland annat upprätthålla relationer med andra människor. Vidare kan hemmet användas till studier och arbete (Sjöström 2008:69-70, Wikström 1994:200-201). Silfverberg (1996:103) menar att vi i

11

våra hem skapar rutiner som blir nödvändiga för att vi ska uppleva meningsfullhet i våra liv. Dessa rutiner blir en form av livsstil. Det kan till exempel handla om att göra en brasa eller äta en god middag

2.2.4 Gränser mellan människan och omgivningen

Vårt hem är något som vi upplever som privat och där vi kan vara oss själva. Vi har friheten att själva välja vem vi vill släppa in i våra hem och hur mycket vi vill att de ska ta del av våra liv. Det kan vara svårt att avgöra var gränsen går för det vi upplever som privat och hur delaktiga vi vill att andra människor ska vara i våra liv (Westlund & Englund 2007:38). Enligt Lantz (1996:22-24) har människan tre olika områden där hon sätter sina gränser gentemot omvärlden. Han benämner dessa gränser som intimsfär, personsfär och identifikationssfär. De förklaras enligt följande: Intimsfär: Det handlar om kroppen och det som vi har närmast kroppen som till exempel kläder och smycken. Personsfär: Det är den sfär som människor har byggt upp kring sitt liv. Här ingår framför allt hemmet, men det kan också vara till exempel bilen eller båten. Det är ett ställe eller en miljö där människan känner sig hemma.

Identifikationssfär: Denna sfär är mycket större än personsfären. Det kan vara kvarteret eller

staden där vi bor. Identifikationssfären är inte skapad av människan själv, men den är en stor del av människans liv. Om personsfären är hemmet så blir identifikationssfären i stället hembygden (Lantz 1996:22-24).

Intimsfär och personsfär är starkt sammankopplade med gränsen för människors integritet. Det är förenat med straff att överträda dessa gränser, till exempel misshandel mot intimsfären och hemfridsbrott mot personsfären. Mot identifikationssfären har vi inte något lagligt skydd och vi har heller inget behov av det. Det är dock viktigt att ha en hembygd och rötterna kring hembygden växer sig ofta väldigt starka i människors liv (Lantz 1996:24). Tuulik- Larsson (1994: 63-64) menar också att omgivningen kring hemmet är minst lika viktig för människan som själva bostaden. ”Att slita upp en gammal människa från sin hemmiljö är detsamma som att slita upp ett träd med rötterna” (Tuulik-Larsson 1994:63). Således har hela kontexten runt bostaden stor betydelse för människans trivsel och välbefinnande. Ett hem med dess

omgivning är också något som är starkt förankrat med minnen som kan vara både positiva och negativa för människan (Sjöström 2008:68).

2.3 Beroende och oberoende

Enligt Westlund och Sjöberg (2005:37) är ordet beroende något som ofta återkommer i äldreomsorgen. De menar att en människa är i beroendeställning när hon behöver ta emot

12

hjälp från någon annan för att klara sin vardag. Heap (1995:182) anser att när människor inte längre kan klara sig själva och tvingas till att bli beroende av andra för att klara sin vardag är det en omställning som kan vara svår att acceptera. Att vara beroende kan innebära att människan känner sig som ett objekt och att hon därmed förlorar sin självkänsla. Att vara beroende handlar om att anpassa sig till en ny situation och om detta blir ett problem för människan är det en stor risk att hon hamnar i kris.

Bara för att människor är i behov av hjälp för att klara sin vardag behöver inte det betyda att de känner sig beroende. Många äldre ser det som en naturlig del av livet att ta emot hjälp från hemtjänsten. De relaterar detta till att de har varit skattebetalare och därmed gjort sin plikt. De anser att de har rätt att få någonting tillbaka från samhället. Detta medför att mottagandet av hjälpen känns lättare. Det är viktigt att de äldre får uppleva att de fortfarande är självständiga och att de inte får hjälp med saker som de själva klarar. Det gäller att hitta en balans i

omfattningen av hjälpen så att de äldre kan behålla sin självkänsla. Denna känsla av

självständighet gör att de inte känner sig beroende även om de behöver hjälp av andra för att klara sin vardag. Äldre människor vill också ofta kunna ge något tillbaka till

hemtjänstpersonalen för att känna sig betydelsefulla. Kan de äldre bjuda på exempelvis en kopp kaffe känner de att de ger något tillbaka och känslan av att vara beroende minskar därmed (Blomqvist & Hellström 2004:134-138).

4 Tidigare forskning

I detta kapitel har vi valt att först presentera tidigare forskning kring äldre människors syn på sitt åldrande. Efter detta går vi över till att beskriva hemmets betydelse utifrån den forskning vi har hittat. Vi kommer också kort att ta upp vad hemmet betyder för kvinnor och män. Härefter följer tidigare forskning kring äldre människors syn på att vara beroende av hjälp för att klara sin vardag. Den tidigare forskningen som vi hittat skiljer inte på manligt och

kvinnlig förutom det vi tar upp under rubriken hemmets betydelse. De sökord som vi använt oss av för att hitta tidigare forskning är: äldre, äldreomsorg, hemtjänst, hemmets betydelse och de engelska orden: elderly, old age, home help service, meaning of home.

4.1 Äldre människors syn på sin livssituation

Torres och Hammarström (2005:283-290) visar i sin artikel ”Livssituation och

förhållningssätt bland äldre i behov av stöd och hjälp” hur äldre människor som behöver hjälp ser på sin livssituation. Studien har utförts kvalitativt genom tematiserade intervjuer med 21

13

kvinnor och män mellan 78-93 år som har hjälp från hemtjänsten. För att tydliggöra resultatet i forskningen delas de äldre in i fyra kategorier: de accepterande, de uppgivna, de kämpande och de autonoma. Dessa kategorier kan förklaras enligt följande: De accepterande ser på sitt åldrande som något naturligt och de anpassar sig efter de nya förutsättningar som uppstår till följd av en försämrad hälsa. De har inga problem med att ta emot hemtjänst då det ser det som en naturlig del av åldrandet. De uppgivna ser åldrandet som något negativt som de blir

drabbade av och de känner ingen mening med livet. De har svårt att acceptera att de nu är tvungna att ta emot hjälp från hemtjänsten då detta ses som något som inkräktar på den

personliga sfären. De kämpande accepterar inte att de är begränsade och de byter hellre bostad för att kunna komma ut än de sitter inne och känner sig isolerade. De har inga problem med att ta emot hjälp för att klara sin vardag men de vill gärna kunna ge något tillbaka. De

autonoma har mycket svårt att be om hjälp och de är rädda för att i framtiden bli sämre och

beroende av hjälp då detta för dem är detsamma som att tappa kontrollen över sin situation.

4.2 Hemmets betydelse

Mallett Shelley (2004:68-72) har i sin litteraturstudie ”Understanding home: a critical review of the literature” funnit att det finns några nyckelord kopplade till hur hemmet kan beskrivas. Dessa är: skydd vilket betyder hemmets väggar som fysiskt skydd mot omvärlden. Hjärta symboliserar värmen i hemmet och en avslappnande och välkomnande miljö. Privat som innebär en plats där du kan vara dig själv och det är du som bestämmer. Rötter som innebär att det är i hemmet som du är rotad och där du formar din identitet samt boning och ett möjligt

paradis. Det framgår också att vad hemmet betyder är något som är mycket individuellt.

Undersökningen visar att män och kvinnor har olika sätt att se på hemmet. Kvinnor ser hemmet som en plats där de kan dra sig tillbaka och vara sig själva. De ser hemmet som en trygg plats i tillvaron. Män däremot ser hemmet som något de har åstadkommit och som kan visas upp som en statussymbol.

Det norska forskningsinstitutet Nova har i sin kvantitativa studie ”Livsløp, aldring og

generasjon” visat att äldre människor känner en stark anknytning till hemmet då de tillbringar mycket tid där. De blir därmed mer knutna till hemmet och dess omgivning än vad de har varit tidigare i livet. Hemmet får för de äldre stor betydelse för vilken livskvalitet de upplever. Faktorer som påverkar hur de äldre upplever hemmet kan vara hur länge de har bott på

platsen, kontakten med grannar och storleken på kommunen (Slagsvold & Solem 2006:180,190-191).

14

4.3 Äldre människors syn på att vara hjälpberoende

Torres och Hammarström (2007:60-63) har i en kvalitativ studie, ”Hög ålder som ohälsa och hot: Äldre människors erfarenheter”, valt att belysa olika teman om att bli äldre. Ett tema som de behandlar rör de äldres upplevelse av att vara hjälpberoende. De äldre berättar att deras önskan är att de ska klara sig själva, men att det finns olika anledningar till att de måste ta emot hjälp. Det kan vara en funktionsnedsättning eller att de har uppnått en hög ålder som gör att de är hjälpberoende. Tack vare att de äldre har en anledning till att ta emot hjälpen känner de sig berättigade till den och det blir därmed en naturlig situation för dem.

Janlöv, Rahm Hallberg och Petersson har i sin kvalitativa studie som heter ”The experience of older people of entering into the phase of asking for public home help – a qualitative study” intervjuat 28 informanter som har hemtjänst och är mellan 75-96 år. Forskningen har visat att hemmet och den närliggande miljön är viktig för de äldres välbefinnande. De äldre tycker att det är svårt att ta emot hemtjänst då detta innebär att släppa in främmande människor i det privata hemmet och den privata sfären. De blir rädda för att de ska tappa kontrollen och därmed bli beroende av hjälp vilket de anser gör dem sårbara. De äldre uttrycker att de sedan barndomen har fått lära sig vikten av självständighet. Detta är något som de har burit med sig genom livet och därför är det svårt att acceptera att de måste ta emot hjälp från någon annan för att klara sin vardag. De uttrycker att de är lättare att ta emot hjälp från familjen då de nära anhöriga vet hur den äldre var innan den blev hjälpberoende. De äldre känner genom detta att de fortfarande har kvar sin tidigare identitet. Att ta emot hjälp från främmande människor innebär för de äldre att de bara blir sedda som gamla och sjuka (Janlöv, Rahm Hallberg och Petersson 2005:326, 329, 332-333).

5 Metod

I undersökningen har vi använt oss av den kvalitativa forskningsansatsen i form av

semistrukturerade intervjuer då vi ansåg att det var det mest lämpade tillvägagångssättet. Att vi valde kvalitativ metod framför kvantitativ beror på att vi ville att informanterna skulle få möjlighet att fritt berätta om sina tankar och erfarenheter. Detta skulle ha varit svårt att fånga med exempelvis en färdigtryckt enkät då vi inte vet vilka svarsalternativ som skulle vara relevanta och på så sätt kanske vi skulle ha missat viktig information. Det hade också varit svårt att nå ut till så många informanter som krävs för en kvantitativ undersökning. I detta avsnitt kommer vi först att presentera den kvalitativa metoden och därefter motiverar vi varför

15

vi har valt intervju som tillvägagångssätt i undersökningen. Detta följs av en

urvalspresentation, access, validitet och reliabilitet, etisk diskussion samt arbetsfördelning.

5.1 Kvalitativa metoder

Den kvalitativa forskningsansatsen utmärks av att vara beskrivande och utförs genom intervjuer, observationer eller dokumentanalys (Larsson 2005:91). Forskaren vill få en djupare förståelse för det fenomen som undersöks. Det kan exempelvis handla om hur människor upplever en särskild situation. Det handlar om att tolka empirin utifrån det sammanhang som situationen beskriver. På detta sätt får forskaren en helhetsuppfattning om en människas upplevda situation. Ett sammanhang fås genom att delar och helheten ställs emot varandra. I den kvalitativa metoden är det forskaren själv som är det huvudsakliga verktyget för undersökningen. Forskaren kan gå relativt förutsättningslöst in i undersökningen och forskningens inriktning kan ändras under undersökningens gång. (Denscombe 2000:2004-207). Det är dock enligt Larsson (2005:101) viktigt att i användandet av kvalitativa metoder ha en förförståelse kring det fenomen som undersöks. Detta blir en paradox genom att forskaren på ett neutralt sätt måste samla in empirin samtidigt som det krävs en förförståelse och kunskap i ämnet. Detta var något som vi var tvungna att vara medvetna om då vi båda har erfarenhet av arbetet inom äldreomsorgen och därmed har en kunskap och förförståelse i ämnet. Detta har vi hanterat genom fortlöpande diskussioner genom hela arbetsprocessen för att kunna hålla oss så objektiva som möjligt.

5.2 Kvalitativ intervju

Vi valde att använda oss av semistrukturerade intervjuer vilket innebär att frågorna i förväg konstrueras av den/dem som ska utföra intervjun. Dessa frågor är emellertid inte styrande för intervjun utan upplägget på intervjun anpassas till viss del efter informantens öppna svar och forskaren kan under intervjun fritt välja mellan frågorna utan inbördes ordning (Denscombe 2000:135). Frågor delades in efter olika tema (se bilaga 1). Vi ville att informanterna fritt skulle kunna svara på frågorna för att hitta dynamik och djup i deras upplevelser.

Samtidigt var det viktigt för oss att styra intervjuerna så att samma frågor ställdes till samtliga informanter. Detta för att kunna göra en jämförelse mellan informanternas svar.

Enligt Sjöberg (2008:34) är intervjuer ingen garanti för att svaren är sanningsenliga. Det kan här bli en felkälla då informanterna kanske svarar efter vad de tror att forskaren vill ha för svar. Detta har vi hanterat genom att vi vid flera tillfällen när vi varit osäkra på svaren ställt liknande frågor för att få bekräftelse på det vi uppfattat. Samma tillvägagångssätt har vi fått

16

använda då informanterna inte har förstått eller besvarat våra frågor. Vi har kritiskt granskat och gemensamt reflekterat över svaren för att förhålla oss så objektiva som möjligt. När vi har tolkat empirin har vi många gånger funnit motsättningar i informanternas svar, genom att de ena gången säger en sak men senare uttrycker en annan om samma ämne. Dessa motsättningar är något som vi framhåller i resultatet.

Vi är också medvetna om att intervjun kan sätta igång processer och reflektioner hos

informanten som gör att intervjun kan behöva följas upp. Vi har informerat informanterna om att de får ta kontakt med oss om ytterligare frågor eller funderingar skulle uppstå. En

informant har hittills valt att ringa upp oss för att komplettera sina svar.

Vi valde att göra samtliga intervjuer tillsammans då vi anser att det är en styrka i att vara två. Robson (2002:284-291) menar att det är en fördel att vara två som intervjuar. Han beskriver intervjuarens dubbla roller. Med detta menar han att forskarens uppgift är att både fokusera kring temat och samtidigt fånga de upplevelser som den enskilde har. Att vara två som utför intervjun blir då en styrka genom att de som intervjuar hjälps åt med de dubbla rollerna. Ytterligare en faktor som talar för att vara två är att tillsammans kunna reflektera kring de processer som förekommer under intervjun. Då vi har olika erfarenheter fokuserade vi på olika saker i intervjuerna och detta tror vi ledde till att vi fick bredare bild av de äldres situation. Genom att vi gjorde intervjuerna tillsammans så utfördes de med samma

förutsättningar, till motsats om vi gjort fyra interjuver var och detta kan ha lett till att båda fick en helhetsbild som vi annars inte hade fått.

Vår förhoppning var att intervjun skulle upplevas mer som ett samtal än en intervju. Detta ser vi som en styrka då vi tror att de äldre öppnar sig och berättar mer om sig själva om de upplever att intervjun liknar ett vardagligt samtal. Enligt Trost (2005:34) är det viktigt att informanten upplever intervjusituationen som ett samtal. Han betonar dock vikten av att forskaren inte glömmer bort att det faktiskt är en intervju som ska besvara vissa

frågeställningar.

Vi är medvetna om att intervjusituationen var ojämn ur ett maktperspektiv då vi var två medan den vi intervjuade var ensam, vilket skulle kunna ha lett till att informanten kände sig i underläge. Fördelen med att vara två som intervjuar överväger som vi ser det nackdelen med att den äldre var ensam. Vinsterna med att utföra intervjuerna tillsammans kan vara att vi

17

hjälptes åt med att se olika processer som förekom i intervjusituationen då vi fokuserade på olika saker. Detta gjorde att vi fick ett bredare perspektiv i empirin än om vi hade gjort några intervjuer var. Båda blev också lika insatta i alla intervjuer och det kan ha lett till att det blev mer dynamik i våra diskussioner. Kvale (1997:118-119) menar att intervjusituationen alltid är ojämn ur ett maktperspektiv då det är forskaren som styr intervjun.

Vi ser dock att informanten också har viss makt att påverka situationen då det är denne som avgör vilka svar som ges. För att informanterna skulle känna att de hade makt att påverka situationen var vi noga med att informera om att de kunde avbryta intervjun eller välja att avstå från att svara på frågorna. De fick också välja den tid som passade dem vilket kunde bidra till att höja deras känsla av bestämmande. Detta är faktorer som vi anser gav

informanterna möjlighet att påverka intervjusituationen och kan därmed ha bidragit till att stärka deras känsla av makt. Något som kan göra att de upplevde att vi var i överläge

gentemot dem var att vi är relativt unga och högskolestuderande, vilket kunde upplevas som att vi har en högre status då vi kan uppfattas som kunniga och välformulerade. Vi upplevde dock inte att informanterna kände sig besvärade av detta utan de berättade med glädje om sina upplevelser. De var måna om att vi skulle få svar på frågorna och de tyckte det var intressant att få vara en del av studien.

Något som vi ser som en fördel är att informanten kan ha känt en trygghet i att intervjuerna genomfördes i dennes hem. Då den äldre var på hemmaplan kan det ha gjort att denne kände sig avslappnad och därför vågade berätta mer. Detta är något som Trost (2005:44) tar upp då han beskriver att platsen för intervjun är viktig för att informanten ska känna sig trygg. Han menar att intervjun inte ska utföras på intervjuarens hemmaplan då detta kan leda till att ytterligare stärka den makt som intervjuaren i förväg besitter. Han anser att intervjun i stället bör utföras i informantens hemmiljö då detta bidrar till att öka tryggheten för den intervjuade.

5.3 Urval

Vi har valt att inrikta oss på äldre kvinnor och män som bor i eget boende i Oskarshamns kommun. Vi har intervjuat fem kvinnor och fyra män. Vår tanke var att intervjua fyra kvinnor och fyra män för att kunna se likheter och skillnader i deras upplevelser. Att vi har intervjuat fem kvinnor i stället för fyra beror på att hemtjänstpersonalen hade informerat och tillfrågat fem kvinnor. Då alla var intresserade av att ställa upp ansåg vi att det var fel att inte ta med alla tillfrågade. Från början hade vi en man till men denne valde att avstå från att bli

18

intervjuad redan när vi tog telefonkontakt med honom. Han var osäker på om han kunde svara på våra frågor och valde därför att avstå. Vi anser inte att den något ojämna könsfördelningen har någon betydelse för resultatet i studien.

Kriterier för informanterna var att de skulle vara ålderspensionärer och att de skulle ha daglig hjälp från hemtjänsten i ungefär lika stor utsträckning. Vi ansåg att vi med detta urval skulle få svar på frågeställningarna då de utvalda informanterna är de som kan svara på hur de upplever sin situation. Med tanke på sekretesslagen ansåg vi att det var problematiskt att få informanter på annat sätt än genom kommuns försorg, då det skulle ha varit svårt för oss att veta vilka som har hemtjänst. Vi har därför inte fritt kunnat välja informanter utan fått förlita oss på dem som enhetschef och hemtjänstpersonal ansåg var lämpliga.

En möjlig tanke är att vi kunde ha fått hjälp med att hitta informanter via exempelvis PRO:s försorg och då genom ett så kallat snöbollsurval. Med detta menas att intervjun utförs med en informant som efter intervjun ger förslag på ytterligare informanter som hon/han anser skulle vara lämpliga att delta i undersökningen (Trost 2001:31). Vi såg inte detta som ett alternativ då intervjuerna var tvungna att bokas in och göras intensivt under en kort period. Med ett snöbollsurval hade vi inte haft samma kontroll över när intervjuerna skulle utföras och vi hade inte heller vetat om vi hade kunnat få tag på rätt antal informanter. Här ser vi fördelen med att vi fick hjälp genom kommunens försorg då tidsåtgången var begränsad.

Vi har fått ändra på våra ursprungskriterier då några av informanterna som vi kom i kontakt med inte uppfyllde ålderskriteriet. Alla har dock varit 60 år eller äldre. Ingen har varit

yrkesarbetande utan samtliga har varit pensionärer, antingen beroende på ålder eller sjukdom och alla har daglig hjälp från hemtjänsten. I huvudsak har de hjälp med serviceinsatser som städ och tvätt, tillsyner, frukost- och middagshjälp. Ett fåtal av dem har hjälp med dusch och personlig hygien. Tiden varierar för hur länge informanterna har haft hemtjänst, allt från ett till åtta år. Kvinnorna som vi har intervjuat har varit mellan 66 och 84 år och männen mellan 60 och 83 år. Genomsnittsåldern för kvinnorna är 79 år och för männen 68 år. Trots att männen är yngre än kvinnorna har de en sämre fysisk hälsa och de är därmed i större behov av hjälp. Samtliga informanter bor i lägenhet i samma område. Sju av våra nio informanter bor i ett så kallat trygghetsboende. Det innebär att de bor i eget boende men har närhet till personal, matsal och aktivitetscentrum som de kan utnyttja om de vill. Endast en av

19

informanterna är sammanboende, övriga är ensamstående. Vi har inte lagt någon vikt vid deras tidigare civilstånd.

Då vi vill ge informanterna en så hög grad av anonymitet som möjligt har vi valt att inte göra någon närmare presentation av dem. I framställningen av empirin kommer vi att ge

informanterna en fingerad ålder för att göra det svårare att förstå vilken informant som har sagt vad. Av samma anledning har vi vid ett tillfälle där namn förekommer valt att byta ut informantens namn mot ett fiktivt namn. Vi anser att dessa justeringar inte har någon betydelse för redovisningen av resultatet i undersökningen.

5.4 Access

5.4.1 Att hitta informanter

Repstad (2007:61) menar att ett tillvägagångssätt för att få tag i lämpliga informanter är att använda sig av en nyckelperson. Vi tog kontakt med områdeschefen för äldreomsorgen i Oskarshamns kommun för att få hjälp med att hitta informanter. Hon gav oss sitt samtycke till intervjuerna och hänvisade oss till enhetschefen för det område hon ansåg var mest lämpligt. Vi var noga med att poängtera att vi inte ville utföra intervjuerna i de områden där vi själva har arbetat. Detta för att undvika onödiga felkällor som kunde uppstå genom att informanterna hade svarat annorlunda om vi hade känt dem. Vi ringde till berörd enhetschef och hon var tillsammans med sin personal behjälplig i sökandet efter informanter.

Enligt Trost (2005:119) innebär det en risk att använda sig av nyckelpersoner för att hitta informanter då de i sin välvilja kan välja ut människor som de anser är positiva till det som ska undersökas. Då det var nyckelpersoner som hjälpte oss med att hitta informanter kan en risk finnas att de valde de informanter som de ansåg hade lätt för att prata och för att släppa in främmande människor i sitt hem. Detta kan göra att resultatet blir snedvridet vilket kan vara en svaghet i undersökningen. Att nyckelpersonerna valde informanter som hade lätt för att öppna sig för främmande människor ser vi dock som en styrka då vi fick tillgång till mycket information som vi kanske inte hade fått om det hade varit informanter som inte hade varit så talföra.

Hemtjänstpersonalen lämnade ut vårt missivbrev (se bilaga 2) till tio informanter som de ansåg var lämpliga. Efter att informanterna lämnat sitt samtycke fick vi namn och telefonnummer till dessa av enhetschefen, varpå vi ringde upp dem och bokade tider för

20

intervjuer. Alla utom en var intresserade av delta i vår undersökning. Under telefonsamtalet var vi noga med att fråga om de ville att hemtjänstpersonal skulle följa med oss vid

intervjutillfället. Detta för att de skulle känna sig trygga med att vi är dem som vi utgav oss för att vara. Att hemtjänstpersonal skulle följa med var det dock ingen av informanterna som tyckte var nödvändigt. Vi fick uppfattningen att de äldre kände sig välvilligt inställda till att ta emot oss. Det var ingen som ifrågasatte att vi skulle komma hem till dem utan detta verkade vara helt naturligt för dem.

5.4.2 Intervjuguide

Vi arbetade fram en intervjuguide och för att se om frågorna täckte frågeställningarna gjorde vi en provintervju med en testperson. Vi ville också se om frågorna var formulerade på ett lättförståeligt sätt. Denna provintervju gjordes med en person som uppfyller kriterierna för informanterna. Vi har dock valt att inte använda oss av materialet från denna intervju då vi i efterhand har arbetat om frågorna för att göra dem tydligare och vi har också kompletterat intervjuguiden med fler frågor. Vi ansåg inte heller att det var lämpligt att använda intervjun i empirin då en av oss känner informanten privat och detta kan ha påverkat svaren vi fick. En fördel som Trost (2005:57) nämner med att utföra en provintervju är att intervjuarna får möjlighet att se sina egna styrkor och svagheter i intervjusituationen. Att vi gjorde en

provintervju kan ha lett till att vi kände oss säkrare i vår roll som intervjuare och att vi därmed gav ett lugnare intryck, vilket kan ha lett till att informanterna kände sig bekväma med vår närvaro. Lantz (2007:72-73) poängterar också vikten av en provintervju för att kunna uppskatta den tid som går åt till intervjun.

5.4.3 Utförande av intervju

Att vi valde att intervjua informanterna i deras hem beror på att vi inte visste vilken kondition de var i. Vi ansåg därför att det var lättare att vi kom hem till dem i stället för att de skulle behöva ta sig ut. Vi trodde också att de äldre skulle känna sig mer bekväma och avslappnade om de var i sin invanda miljö. Lantz (2007:73) menar att rummet för intervjun kan ha

betydelse för hur mycket informanten berättar. Vi har i våra intervjuer låtit informanterna själva bestämma var i deras hem intervjuerna ska äga rum. I de flesta fall har detta resulterat i att vi har suttit i köket som är både en privat och offentlig del av hemmet. Enligt Sjöström (2008:68-69) är köket och vardagsrummet den del av hemmet där det är mest naturligt att släppa in människor.

21

Vi har som ovan nämndes båda deltagit under samtliga intervjuer som har tagit cirka en timme och vi upplever att båda varit lika delaktiga. Vi gjorde inte på förhand upp vem som skulle fråga om vad utan det föll sig naturlig under intervjuernas gång. Att vi har turats om att ställa frågor har gjort att vi har inte har specialiserat oss på olika tema utan båda är lika insatta i intervjuns alla delar.

Vi har från samtliga informanter fått tillåtelse att spela in intervjuerna på band. Vi har delvis fört anteckningar för att gardera oss ifall bandningen inte skulle bli bra. Inför varje intervju har vi kontrollerat så att bandspelaren fungerar för att säkerställa att intervjun spelas in. Efter intervjun har vi ordagrant renskrivit materialet för att få en så korrekt återgivning av intervjun som möjligt. Dessa utskrifter har vi sedan använt för att bearbeta och analysera empirin.

Att banda intervjuerna kan vara både en styrka och en svaghet. En svaghet kan vara att informanterna känner sig hämmade av bandspelaren och inte vågar öppna sig. Denscombe (2000:146) menar att en bandspelare oftast har en hämmande effekt till att börja med, men att informanterna glömmer bort den efter en stund. En styrka som vi ser med att banda intervjun var att vi fick intervjun fångad i sin verbala helhet och detta ledde till att vi lättare kunde förhålla oss objektiva i analysen då vi hade det sagda nedskrivet ordagrant på papper. Vi har inte uppfattat att bandinspelningen har haft någon hämmande effekt på informanterna som fritt och hjärtligt har berättat om sina upplevelser. Vi upplevde tvärtom att bandinspelningen fick dem att känna att någon lyssnade på dem och att deras berättelse var viktig i

sammanhanget.

5.4.4 Analysförfarandet

Vi har analyserat vår empiri utifrån det utskrivna intervjumaterialet. Till en början läste vi förutsättningslöst materialet för att sedan övergå till att studera ett tema i taget. Detta är vad Larsson (2005:108) benämner som temaanalys och med detta menas att forskaren kan tolka flera informanters svar och sammanföra dem under ett gemensamt tema.

Vi valde att sammanföra kvinnornas och männens svar och arbeta schematiskt med att finna likheter och skillnader i deras tankar och upplevelser. De svar vi har fått har vi sedan tolkat genom Antonovskys KASAM-teori och tidigare forskning.

22

5.5 Validitet och reliabilitet

Enligt Jacobsson (2008:165) är begreppen validitet och reliabilitet något som förknippas med kvantitativa studier och de kan vara svåra att applicera i en kvalitativ studie. Begreppen syftar till att mäta studiens kvalitet och tillförlitlighet. Nedan följer en beskrivning av begreppen i relation till vår studie.

Ett sätt för forskaren att öka validiteten är att förhålla sig kritisk till den information som ges. Forskaren kan också fråga om samma sak flera gånger för att få bekräftelse på att det som informanten sagt är sant (Denscombe 2000:157-158). För att få en så hög grad av validitet som möjligt i undersökningen har vi varit noga med att under intervjun återkomma till frågor där vi känner att svaren har varit oklara. Detta för att få bekräftelse på att vi uppfattat

informantens svar på samma sätt båda gångerna. Vi ser en styrka i att vi varit två som utfört intervjuerna då vi tillsammans efteråt har kunnat reflektera och diskutera kring informantens svar och därigenom förhålla oss kritiska.

Reliabilitet handlar enligt Denscombe (2000:250) om att mäta undersökningens trovärdighet

genom att fråga sig om någon annan forskare skulle kunna göra samma undersökning och komma fram till samma resultat. För att kunna komma fram till detta gäller det att vara tydlig i beskrivningen av tillvägagångssätt och urval. Lilja (2005:294) menar att det är viktigt att frågeformuläret är utformat på ett sådant sätt att frågorna inte går att misstolka. Vi har arbetat med att göra frågor som är tydliga och lätta att förstå för att undvika missförstånd. Vi gjorde som tidigare nämnts en provintervju med en testperson för att se hur frågorna uppfattades. Efter detta har vi arbetat om frågeformuläret ytterligare. Vi har också varit tydliga i

beskrivningen av tillvägagångssättet. Vi kan dock se att det kan vara svårt för någon annan att göra samma undersökning och komma fram till samma resultat då det handlar om en

kvalitativ undersökning. Denscombe (2000:138) skriver att studier har gjorts som visar att den information som människor ger beror på hur de uppfattar den som ställer frågorna. Det möte som blir mellan informant och intervjuare blir därigenom något unikt.

5.6 Forskningsetiska överväganden

De forskningsetiska övervägandena som vi anser är viktigt att ta i beaktande är att vi fick tillgång till något mycket privat då vi genomförde intervjuerna i informanternas hem. Detta har vi hanterat genom att visa respekt då vi intog rollen som gäster i deras hem och att vi fick informanternas godkännande till att vi kom hem till dem. För oss har det varit viktigt att

23

presentera oss för att skapa ett förtroende hos informanterna. Informanterna har också getts möjlighet att ställa frågor både före och efter själva intervjun. Vi känner att vi kom

informanterna nära och de svar vi har fått har varit mycket öppna och privata. Detta har gjort att vi har fått diskutera mycket efteråt med varandra för att enas om vad som kan vara etiskt riktigt att ta med i empirin. Samtidigt har informanterna själva ett ansvar för vad de väljer att berätta då de är medvetna om att vi gör en undersökning.

Vi har dock ansvar för hur vi använder materialet och tillämpar de forskningsetiska principer som Vetenskapsrådet (2008) rekommenderar. Det vill säga informationskravet,

samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Detta innebär bland annat att vi gav informanterna information om vad undersökningen handlar om och att det var frivilligt att delta och att de när som helst kunde välja att avbryta undersökningen. Vi har informerat om att vi i uppsatsen inte kommer att sätta ut några namn på informanterna, detta för att öka graden av anonymitet. Materialet kommer inte att lämnas vidare utan förstörs när uppsatsen är klar och godkänd. Genom att vi i resultatdelen har ändrat ålder på informanterna är det dock inte troligt att någon kan räkna ut vem som har sagt vad.

5.7 Arbetsfördelning

Vi började arbetet med att var och en för sig läste in sig på relevant litteratur. Härefter har vi gemensamt diskuterat olika metoder och dess styrkor och svagheter. I ett första utkast har Catrin skrivit om åldrandet i bakgrunden och teorin medan Anna har beskrivit hemmet och dess betydelse i bakgrunden samt validitet och reliabilitet. De stycken vi har skrivit var för sig har i ett senare skede diskuterats och omarbetats för att språkligt passa i den resterande texten. Övriga stycken har vi skrivit gemensamt då vi har funnit att det fungerar bäst då vi vill att språket ska vara enhetligt och flyta genom hela texten. Vi anser att det finns en styrka i att skriva tillsammans då vi hela tiden lär oss av varandra. Det har också varit viktigt för oss att båda är lika insatta i arbetets alla delar. Vi har funnit att vi har olika styrkor som gör att vi kompletterar varandra och vi har därmed valt att i ett sista skede ansvara för olika uppgifter. Catrin har ansvarat för att bygga upp en struktur medan Annas ansvarsområde har varit att kritiskt granska det språkliga i det skrivna materialet. Vi anser att uppsatsen är vårt

24

6 Teori

Den amerikanska professorn i medicinsk sociologi Antonovsky utvecklade en teori som han benämnde KASAM. 1970 studerade Antonovsky hur israeliska kvinnor hanterade sin situation när de kom i klimakteriet. Han upptäckte då att 29% av de kvinnor som överlevt koncentrationslägren i andra världskriget hade en förvånansvärt god psykisk hälsa. Detta lade grunden till det som han senare skulle kalla den salutogenetiska modellen som ser till de faktorer som stärker människors hälsa (Antonovsky 2005:12,15-16).

Antonovsky var intresserad av att hitta skyddsfaktorer som gör att människan klarar av att hantera olika stressorer i livet. Antonovsky menade att dessa skyddsfaktorer kan vara av olika slag exempelvis goda ekonomiska förutsättningar, bra självkänsla och ett välfungerande socialt kontaktnät. De stressorer som människor måste hantera kan delas in i tre kategorier: kroniska stressorer, viktiga livshändelser och dagsakuta förtretligheter (Antonovsky 2005:31-32, 58).

De kroniska stressorerna kopplas samman med personens liv och det kan vara personliga

egenskaper, roller som vi intar i olika situationer eller vilken klass vi tillhör. Det som utmärker de kroniska stressorerna är att de oftast är varaktiga (Antonovsky 2005:58).

Till gruppen livshändelsestressorer räknas händelser i livet som kommer att påverka vårt fortsatta liv. Dessa händelser kan vara av olika natur exempelvis att få barn, gå i pension eller att mista någon som betyder mycket. Händelserna kan vara förutsedda men vi kan inte förutse hur vi kommer att reagera innan vi har varit med om dem (Antonovsky 2005:58-59).

De dagsakuta förtretligheterna är vardagliga händelser som påverkar oss men de är inte lika

stora i omfattningen som de stressorer som hamnar i kategorin livshändelser. Det kan handla om att misslyckas med det som vi företar oss eller att bli ovän med någon. Det behöver inte bara innebära tråkigheter utan det kan också handla om positiva saker som att lyckas. Antonovsky var dock tveksam till att dessa vardagliga händelser har någon inverkan på KASAM, men han menade att de i kombination med de kroniska- och

livshändelsestressorerna är viktiga då det är svårt att dra skarpa skiljelinjer emellan dessa tre (Antonovsky 2005:58-59).

25

KASAM blev teorin som skulle förklara hur människor hanterar olika stressorer och beskrivs som en känsla av sammanhang. Antonovsky menade att människor ständigt rör sig på en linje där hälsa och ohälsa är varandras motpoler. Att människan pendlar mellan dessa poler beror på hur hon hanterar de stressorer hon utsätts för. En människa med starkt KASAM befinner sig närmare polen hälsa än ohälsa och en människa med svagt KASAM rör sig mer mot ohälsa. Det viktiga blir enligt Antonovsky att fokusera på de faktorer som gör att människan rör sig mot hälsa. Hur människan rör sig mellan polerna hälsa och ohälsa är individuellt och kan variera över tid. Det beror på om hon kan förstå och hantera sin situation om hon upplever meningsfullhet. De mest framstående delarna i Antonovskys KASAM-teori är, begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet (Antonovsky 2005: 12, 16-17, 38, 44-45).

Begripligheten står för att förstå och begripa det som sker genom både inre och yttre

processer. De människor som har en hög grad av begriplighet ser svåra händelser i livet som något som de måste ta itu med. Människor med låg grad av begriplighet har däremot svårare för att förstå jobbiga situationer och förväntar sig i stället att mer elände ska drabba dem. (Antonovsky 2005:44-45).

Hanterbarhet handlar om vilka resurser människor har för att kunna lösa de situationer som

uppstår. Dessa resurser behöver inte enbart vara sådana som människan själv har tillgång till utan det kan också vara sådana som finns i hennes närhet och som hon känner stöd i,

exempelvis familjemedlemmar och arbetskamrater. En person med hög hanterbarhet oroar sig inte i onödan utan har en tilltro till att lösa problemen när de uppstår. En person med låg hanterbarhet känner sig i stället som ett offer (Antonovsky 2005:45).

Den tredje och viktigaste av dessa begrepp är meningsfullheten som handlar om motivation. Att denna är viktigast beror på att om människan inte känner motivation så kan hon inte heller begripa eller hantera situationer. Antonovsky menade att om en människa känner

meningsfullhet är det många saker i livet som är viktiga för henne. Hon försöker att se det som sker ur ett realistiskt perspektiv och finna mening i varje situation. Även om det finns motgångar som känns svåra så försöker dessa människor att komma igen. De människor som upplever en brist på meningsfullhet har svårare för att hitta saker i livet som de finner

intressanta och om de engagerar sig i något är ofta förknippat med krav (Antonovsky 2005:46, 50).

26

7 Resultat och analys

I detta kapitel kommer vi att presentera empirin efter olika tema. Dessa teman kommer att bearbetas i följande ordning: äldres syn på åldrande, hemmets betydelse och upplevelsen av att ta emot hemtjänst i det egna hemmet. Resultatet kommer att varvas med empiri, rena citat från informanterna och vår egen tolkning utifrån tidigare forskning och Antonovskys

KASAM-teori. Fokus kommer att ligga på olika stressorer och resurser och hur informanterna förhåller sig till dessa genom begreppen begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. Vi kommer genomgående under redovisningen att lyfta fram likheter och skillnader mellan kvinnor och män.

7.1 Synen på att bli äldre

7.1.1 Att vara äldre – inte gammal

En likhet mellan kvinnor och män som vi kan se är att de inte identifierar sig med att vara gamla, då gammal för dem innebär sjukdom och skröplighet. Både kvinnorna och männen finner sig i att de har den åldern de har. En skillnad mellan kvinnor och män är att männen inte ser sig som äldre. Detta kan bero på att flertalet män är yngre än kvinnorna. Kvinnorna benämner sig själva som äldre men identifierar sig inte med att vara gamla. Männen relaterar sina funktionsnedsättningar till sjukdomar och inte till ålder.

Kvinnorna tänker att gamla är något som de blir senare, det är inget de är nu. Det är först när situationen förändras och de blir sjuka som de kan komma att uppleva att åldrandet blir till ett problem för dem. Kvinnorna uttrycker en rädsla för att i framtiden bli helt beroende av vård och hjälp samt att de ska bli dementa. Denna rädsla kan enligt Antonovsky (2005:58) ses som en kronisk stressor då oron kan relateras till kvinnornas personlighet. Vi tolkar det som att denna rädsla kan handla om att i framtiden inte ha tillräckliga resurser för att hantera sin situation. Det kan vara en faktor som bidrar till att meningsfullheten i vardagen minskar.

”Jag blir 84 nu i sommar, men då tänker man så här: när man blir riktigt riktigt gammal, vad händer med människor då? Man är rädd för sjukdomar, man är rädd att det ska komma på en helt plötsligt. Man vet ingenting om sig själv, ingen vet någonting varken, de unga eller gamla va, man har ingen garanti för dagen. Vi vet bara för varje stund och varje minut var vi är men ibland kan man tycka att ska den här sjukdomen komma så kommer den bara hux flux, vad gör man då? Då trycker man på det här larmet då kommer de till hjälp, men jag menar jag tänker sådär gammal och gammal, man är väl inte gammal nu man är ju äldre, man är inte gammal, man känner sig inte gammal.” (Kvinna 83 år)

27

7.1.2.Det negativa med att åldras

Vi kan se att kvinnorna tänker mer än männen på framtiden och de uttrycker en oro för att bli gamla och sjuka. Männen befinner sig här och nu och lägger inte så stort fokus på framtiden och de eventuella framtida krämporna ses inte som ett orosmoment. Vi ser att kvinnorna och männen har olika sätt att hantera sin situation. Vi tolkar det som att männen har lättare för att hantera sin situation då de inte tänker så mycket framåt utan har en tilltro till att problemen löser sig när de kommer medan kvinnorna uttrycker en oro. Männen ser inte någon mening med att oroa sig för framtiden.

”Nej, jag tar bara dagen som den är. Sen bryr jag mig inte mer. Jag väntar bara på den 19:e nu, då är det avlöning, då åker vi in till stan, det blir en gång i månaden.” (Man 63 år)

En man uttrycker dock dubbla känslor inför att åldras men vi kan ändå se att han är tillfreds med situationen som den är och han menar att man får göra det bästa av situationen.

”Det är skräp. Alla blir vi äldre, men det känns väl skönt på ett vis för man har gjort sitt. Man kan inte leva hur länge som helst. Man får försöka hänga med så gott man kan trots sin ålder, får man försöka att göra det bästa utav det. Jag vill leva länge som sjutton, så länge jag inte far illa av det. ” (Man 71 år)

Krämporna är något som båda grupperna talar om som negativt med att bli äldre. Krämporna kan för båda grupperna vara det som Antonovsky (2005:58-59) betecknar som en kronisk stressor därför att den är varaktig. Han skriver också om livshändelsestressor som är en förändring i livet som kommer att påverka det fortsatta levandet. Detta tolkar vi som extra synligt hos männen då flera av dem blev akut sjuka och sjukdomen kom att påverka resten av deras liv. Att vara begränsad av sin fysiska hälsa och att orken inte längre finns på samma sätt som tidigare ses som det mest negativa med att åldras och det är något som de äldre måste hantera i sin vardag.

”Det sämsta är ju att man blir svagare med åren som går, det tycker jag är skit det, men sen å andra sidan kan man inte vara lika stark och pigg jämt för åldern tar ju ut sin rätt i alla fall” (Man 71 år)

Vi kan se att informanterna har flera olika yttre resurser för att kunna hantera sin situation. Resurser kan enligt Antonovsky (2005:45) handla om olika tillgångar som människan har till sitt förfogande i form av bland annat personliga egenskaper och stöd från omgivningen. Vi tolkar det som att informanternas resurser kan vara olika hjälpmedel, smärtstillande medicin,

28

det sociala nätverket och att få hjälp från hemtjänsten. Hur de hanterar situationen kan också ha att göra med individuella egenskaper, som vilken inställning de har till livet.

Vi tolkar det som att informanternas olika resurser är tillgångar som bidrar till att de lättare kan acceptera sin situation. Något som är utmärkande för både kvinnorna och männen är att de idag accepterar sina krämpor som något de måste leva med, men att det har varit något som har tagit tid att vänja sig vid. Vi förstår det som att informanterna i och med processen att vänja sig har gått från en låg grad av begriplighet till en högre grad. En hög grad av begriplighet är något som Antonovsky (2005:44) menar krävs för att kunna hantera sin situation.

”Hälsotillståndet kommer ju att bli sämre och sämre, det måste man ju acceptera och det har jag ju accepterat så nu är det ingen fara och det tar inte mig så hårt på nåt sätt, utan det är bara ett led i utvecklingen så att säga, men det har varit en process” (Man 63 år)

”Fast jag är inte ömtålig med värk, jag har gått i så många år nu. Ja, man får lära sig att leva med det.” (Kvinna 75 år)

Torres och Hammarström (2005:283-290) beskriver i studie hur äldre människor kan kategoriseras enligt följande gruppering: de accepterande, de uppgivna, de kämpande och de autonoma. Vi kan dock inte se att denna kategorisering går att tillämpa på informanterna då vi har funnit att många av dem är både accepterande och kämpande samt till viss del autonoma. Vi upplevde inte att någon av informanterna kunde tillhöra gruppen de uppgivna vid tidpunkten för intervjuerna. Hur människor förhåller sig till olika situationer är dock något som kan ändras över tid.

7.1.3 Relationer och sociala nätverk

Gemensamt för både kvinnorna och männen är att deras sociala nätverk på olika sätt har förändrats sedan de blev äldre. Det sociala nätverket kan ses som det som Antonovsky (2005:45) beskriver som en resurs, då det kan bidra till att det blir lättare att hantera olika situationer som uppstår där stöd från andra kan behövas. Det sociala nätverket har bytt skepnad för några av informanterna genom att de i samband med händelser i livet har fått skaffa nya bekantskaper. Några av kvinnorna upplever att nätverket har förändrats sedan de blev änkor. Deras tidigare umgänge har försvunnit och de har fått skaffa nya vänner.

”För de vänner som vi umgicks parvis med de försvann, sen har en fått söka sig till de som är ensamma. Jag tycker inte att jag har fått svårt att få vänner utan jag tycker att det har gått bra” (Kvinna 81 år)

29

Vi tolkar det som att det är viktigt för kvinnorna att hitta nya bekantskaper när de gamla försvinner. Att ha ett socialt nätverk är en resurs som kan ses som mer viktig för kvinnorna än för männen. Kvinnorna pratar i större utsträckning om grannarnas betydelse som en viktig del för känslan av gemenskap. De söker aktivt nya bekantskaper genom det aktivitetscentrum som finns att tillgå i huset.

”Och sen är det ju om jag ska till någon granne så är det ju bara att ta hissen och åka över. Vi dricker kaffe ihop och spelar Skippo. Så det är så roligt så.” (Kvinna 84 år)

Betydelsen av att ha god kontakt med grannar är något som också har framkommit i den norska studien ”Livsløp, aldring og generasjon” som en viktig faktor för att uppleva livskvalitet och att känna ett välbefinnande kopplat till hemmiljön (Slagsvold & Solem: 2006:191).

Några av männen uttrycker att deras sociala nätverk har förändrats drastiskt sedan de blev sjuka. Deras försämrade hälsa har medfört att de helt har brutit med de flesta av sina tidigare vänner. De har själva valt att inte ha någon kontakt med de gamla vännerna längre.

”Mina gamla vänner har försvunnit helt och hållet, jag kan ju liksom inte umgås, jag kan inte åka hem till någon. Förut spelade vi kort två gånger i veckan och drack öl och sådär med kompisar. Det har

försvunnit, allting är helt borta. Man känner sig som lite konstig när man sitter i rullstol och det är lite jobbigare va. De andra känner sig besvärade när man kommer också tycker jag. Det är faktiskt så.” (Man 60 år)

Männens gamla vänner har till stor del försvunnit, men männen ger inte samma uttryck som kvinnorna för ett behov av att skaffa nya bekantskaper.Vill de ha sällskap så söker de sig aktivt till matsalen eller aktivitetscenter för att som de uttrycker det ”slå ihjäl tid”. Männen är nöjda med att de har ett val där de själva söker upp andra om de känner att de vill ha kontakt. En man har på eget initiativ gjort valet att utöka sitt nätverk för att göra något åt den ensamhet han kan uppleva när han inte kommer ut.

”Jag fick se i tidningen att Röda Korset hade besöksverksamhet så jag tänkte att, ja, kan det där vara något för mig det där? Så jag tog telefonen och ringde själv. Och det tog inte mer än ett par veckor innan det kom igång alltihopa. Så nu kommer de varannan vecka och hälsar på mig.” (Man 71 år)