Att ta emot hjälp i hemmet som den privata arenan

Vi ser skillnader i upplevelsen av hemmet som en privat arena efter att de äldre har fått hemtjänst. Kvinnorna upplever i större utsträckning än männen att deras hem inte längre är lika privat sedan de fick hemtjänst och de beskriver det som ett intrång i det egna hemmet.

”Nej, jag kan inte vara mig själv, då känner jag som så att måste man ha dem, måste man liksom, då känner man att då har man inget privat, man har inget att säga till om.” (Kvinna 83 år)

Det finns också kvinnor som känner att de inte längre själva bestämmer i sitt hem. En av kvinnorna uttrycker att det var svårt till en början då hon trodde att de var hemtjänsten som bestämde hemma hos henne. Det tog lång tid för anhöriga att övertyga henne om att det faktiskt är hon som bestämmer i sitt hem.

”Ja, i början då trodde jag att hemtjänsten bestämde allting och jag vet att min måg han satt här – hur länge ska jag jobba med dig, Barbro till du vänjer dig. Jag säger ju åt dig jämt att det här är ditt hem och här bestämmer du. Kom ihåg det brukar han säga, att här bestämmer du. Och de var glada för att jag kom på det, men det tog ett par månader.” (Kvinna 81 år)

Här kan vi se att denna kvinna till en början hade svårt att förstå den nya situationen och därmed svårt att hantera den. Hennes måg kan i detta fall ses som en resurs då det var han som bidrog till att stärka hennes känsla av självbestämmande. Antonovsky (2005:45) menar att resurser i form av människor som vi känner att vi kan lita på bidrar till att vi ökar graden av hanterbarhet i de situationer som vi utsätts för. Vi tolkar det som att i takt med att självbestämmandet växte sig starkare ökade också hennes förståelse för situationen och hon fick därmed lättare att hantera densamma.

41

Männen är väldigt tydliga med att hemmet är det privata och att det är de som bestämmer i sina hem. Detta tolkar vi som att de här har en större begriplighet för situationen, vilket leder till att de känner att de bestämmer i sitt eget hem.

”Ja, det är privat i alla fall. Jag trodde det skulle vara svårare. I början när de sa på sjukhuset när jag skulle åka hem så måste du ha hemtjänst som ska göra det och det sa de. Då tyckte jag att det tog emot. Jag tänkte att nej, det går inte, men det gick hur bra som helst. Det var inte det minsta problem.” (Man 60 år)

”Jag kan säga ifrån och det ska man göra för annars så får man lida av det själv. Det är ju jag som lider, de andra lider ju inte av det. Så att det skulle jag säga ifrån om det var någonting.” (Man 60 år)

På frågan hur det upplevs att hemtjänsten får tillgång till deras privata föremål får vi lite olika svar. Varken kvinnorna eller männen upplever att det är något problem med att hemtjänsten får tillgång till de privata tillhörigheterna. En man vill dock inte att hemtjänsten ska plocka för mycket i hans saker utan säger ifrån när han tycker att de går över hans gränser.

”Ja, en del är lite klåfingriga, de vill gärna kasta. Men då säger jag ifrån, för en del ska in i kylskåpet och plocka, sådana där datumkärringar som jag kallar dem. Då säger de – det här kan du inte äta, det är gammalt. Och då säger jag – men stäng dörren så ser du det inte.” (Man 63 år)

En man säger att han inte har några saker som är hemliga utan att hemtjänsten har fria händer. Att de rensar i hans kylskåp och slänger gammal mat ser han som en fördel då han kanske själv inte märker att maten blivit gammal.

För kvinnorna handlar hjälpen från hemtjänsten om att ge och ta och att det är en anpassning åt båda håll. De känner att de vill göra vad de kan för att underlätta hemtjänstens arbete. Därför är det viktigt för samtliga kvinnor att plocka undan när hemtjänstpersonalen kommer och ska städa.

”Jag har plockat undan lite saker så att det ska underlätta för hemtjänsten när de ska städa, jag tycker inte att jag behöver ha alla grejor.” (Kvinna 84 år)

Vi tolkar det som att det är viktigt för kvinnorna att känna att de kan vara till hjälp för hemtjänsten. De kan i och med detta uppleva att de ger något tillbaka. Detta kan förstås som att det blir lättare att hantera situationen för kvinnorna och vi menar att deras känsla av

42

beroende minskar i och med att de känner att de kan bidra till att underlätta för

hemtjänstpersonalen. Vi tolkar det som att i och med att kvinnorna känner att de kan vara till nytta kan de lättare bli motiverade till att ta emot hemtjänst och de finner således en meningsfullhet i det. Antonovsky (2005:45-46) menar att en viktig faktor för att känna meningsfullhet är att finna motivation i situationen, är denna borta är det lätt att känslor som missnöje och bitterhet framkallas.