Inom detta kapitel förs en analys av studiens empiriska material, vilket grundar sig i de genomförda intervjuerna. För att skapa en tydligare struktur i analysen sker den utifrån de kategorier som presenterades i den empiriska metoden, analys kommer även ske utifrån revisorns roll, vilket är en empirisk härledd kategori. Delanalyserna mynnar ut i en tabell över institutionella logiker hos respondenterna och avslutningsvis förs en analys av utvärderingsprocessens potential som verktyg.
I den empiriska kartläggningen som återfinns ovan i arbetet förklaras utvärderingsprocessen genom tre beståndsdelar som framkommit ur det empiriska materialet och tillsammans utgör utvärderingsprocessens helhet. Uppsatsens fokus ligger på att bedöma utvärderingsprocessens potential som verktyg för att identifiera befintliga institutionella logiker i en organisation. Utifrån de beståndsdelar vi har identifierat är det den formella delen av utvärderingsprocessen som rimligen återspeglar organisationens institutionella logiker. Detta baserar vi dels på att den formella delen är det enda som organisationen tillhandahåller samt att denna process genomsyrar organisationens samtliga plan. Organisationen bistår den formella utvärderingsprocessen med diverse ramverk eller riktlinjer som omfattar allt ifrån hur frekvent utvärderingen ska ske, arbetsgången, till vad som faktiskt utvärderas i denna formella utvärderingsprocess.
Organisationens inflytande över den informella delen av utvärderingsprocessen är inte av den omfattande art som återfinns inom den formella eftersom organisationen inte tillhandahåller några riktlinjer för hur ofta eller vad den informella processen karaktäriseras av. Istället har det empiriska materialet visat på att den informella utvärderingsprocessen är något som sker mellan individer i organisationen, därmed är det även dessa individer
som bistår med riktlinjer för den informella processens utförande och innehåll. Därmed skapas uppfattningen att den informella delen av utvärderingsprocessen snarare representerar vad organisationens individer värdesätter än vad organisationen i sig värdesätter.
Med detta sagt blir det av intresse att inledningsvis dyka djupare i den delen av utvärderingsprocessen som organisationen står för, den formella delen. Genom att identifiera vad organisationen lägger fokus på och värdesätter i sin utvärderingsprocess ges möjligheten att utläsa om någon av de befintliga institutionella logikerna i revisionsbranschen är närvarande inom organisationen. Genom att beröra de mått som återfinns i den formella utvärderingsprocessen, det vill säga vad som utvärderas, skapas en uppfattning om vilka egenskaper och kompetenser som organisationen uppmuntrar. Med det sagt kommer följande avsnitt att presentera det empiriska materialet som berör de mått som förekommer i utvärderingen samt kommer vi föra en analys gällande huruvida det går att utläsa institutionella logiker kopplat till organisationen och hur de manifesterar sig.
6.1 Mått
Tanken var att inledningsvis kunna presentera en redogörelse för de mått som återfinns i den formella utvärderingsprocessen som är någorlunda representerbart för samtliga respondenter. Då hade vi haft möjligheten att utifrån enskilda svar kunna föra en diskussion kring huruvida någon av de två logikerna kan bistå med en bakomliggande förklaring till att det specifika måttet är närvarande. Utifrån samtliga respondenternas svar som berör just detta området finner vi en stor varians vilket i sin tur skapar svårigheter i att presentera något sorts svar som kan påstås vara representativt för urvalet. Vad vi dock finner gemensamt för svaren är att respondenterna generellt sett har svårt att sätta fingret på vad som faktiskt utvärderas i den formella utvärderingen. Utvärderingsområdena som framkommer är av den karaktär som gör att måtten ses som väldigt omfattande, breda och berör flera områden på ett generellt plan.
Där går man då igenom… ja… arbetsmiljö, jobbet som sådant hur man utvecklas men en del i det är då utveckling och utbildning och man sätter mål. Vi skriver målet tillsammans med den anställde varje år i ett protokoll kan man säga och sen utvärderas det året efter om man tycker att man har nått de målen.
- Respondent 1 (partner, ej big four)
Citatet förtydligar resonemanget som förts ovan i flera avseende. Dels i den mening att respondenten vid frågan om vad som utvärderas i den formella utvärderingen inledningsvis har svårt att komma på vad som formellt sett utvärderas. Detta är inget unikt för respondent 1 utan flera av de intervjuade respondenterna hade svårigheter att på rak arm kunna förmedla vad som utvärderas, här upptäckte vi hur ett par respondenter snarare började beskriva den informella utvärderingsprocessen och dess beståndsdelar. Det är något som indikerar på den otydlighet som kan infinna sig i den formella processen
men även den framträdande roll den informella delen har när det gäller utvärdering av medarbetare. När respondent 1 väl uttrycker vad som formellt utvärderas sker detta i termer som kan liknas vid övergripande och generella områden. Svar som liknar det vi presenterat ovan gör att analysarbetet som innefattar att identifiera bakomliggande institutionella logiker genom måtten inom utvärderingsprocessen försvåras.
De områden som respondent 1 menar utgöra den formella processen upplever vi snarare vara föremål för ett samtal om berör den anställdes trivsel snarare än utvärdering av denne. Därmed framgår inga mått som indikerar på utförd prestation och värdesatta egenskaper vilket gör att det inte på ett tydligt sätt framgår vad organisationen vill ha ut av den anställde. Utifrån resonemanget att det är organisationen som står för innehållet i den formella delen av utvärderingen i kombination med den avsaknad av tydliga mått på prestation som utvärderas erhåller vi få indikatorer på vad organisationen värdesätter i utvärderingen. För oss innebär detta att möjligheterna att utifrån materialet tolka om det finns bakomliggande logiker som på organisationsnivå påverkat utformningen, och i så fall vilka, begränsas eftersom vi inte har några konkreta indikatorer att utgå från och analysera.
Det återfanns dock viss variation i svaren, varpå vissa förmedlade något mer konkretiserade parametrar som ingår i den formella utvärderingen, faktum kvarstår dock att den formella utvärderingens innehåll uttrycks i relativt breda definitioner.
Till exempel hur fungerar denna person inom teamet, hur fungerar han med kunden, kvaliteten på arbetet och så vidare. Det är ett antal frågor man betygsätter från 1 till 5 egentligen. Sen är det även en skriftlig feedback i detta feedback-systemet då.
Utifrån svaret som respondent 4 bidrog med fick vi en något tydligare bild av hur innehållet i den formella utvärderingsprocessen kan se ut. Utöver de tre utvärderingspunkter som respondenten redogör för finns ytterligare fyra stycken som vi kunnat identifiera utifrån material i form av utvärderingsformulär från den berörda revisionsbyrån som respondenten arbetar på. Dessa övriga fyra punkterna berör ledaregenskaper, engagemang, hur väl individen bidragit till helheten, formuläret berör även huruvida den utvärderade blir rekommenderad av sina medarbetare. Utifrån samma material kan vi även bekräfta att utvärderingspunkterna uttrycks på samma sätt som respondenten benämner dom, vilket återigen är i relativt generella termer. Det gör att det fortfarande finns svårigheter gällande att förklara innehållet i utvärderingen utifrån någon av de befintliga institutionella logikerna.
Trots befintliga svårigheter kommer vi vidare föra en diskussion där vi utifrån den professionella och kommersiella logiken framför potentiella motiv till varför organisationen respondent 4 arbetar inom använder sig av måttet “kvalitet på arbetet”. I enlighet med den teoretiska modellen som teorikapitlet mynnat ut i sker en distinktion mellan mått som är av subjektiv respektive objektiv art (Cappelli & Conyon, 2018). Måttet ovan är formulerat på ett så pass ospecificerat och brett sätt vilket gör att vi har svårt att uteslutande hänföra måttet till någon av logikerna baserat på måttets art. Måttet “kvalitet på arbetet” kan ses som objektivt mätbart och således indikera på en bakomliggande professionell logik i den mån att prestationen får ett faktiskt betyg, vilket gör en jämförelse mot övriga anställdas prestationer möjligt och således på ett tydligt sätt indikerar prestation (Cappelli & Conyon, 2018). Den professionella logiken med sin starka koppling till tekniskt utförande och efterföljande av regelverk (Thornton et al. 2005) resulterar i ett rätt tillvägagångssätt för att utföra en revision. Utifrån antagandet att kvalitet på arbetet innebär utförandet av den faktiska revisionen, vilket är förekommande
inom den professionella logiken (Rippe, 2014), kan det korrekta tillvägagångssättet användas som en referenspunkt. Likt vi i teorin motiverade kan detta anses vara ett objektivt mått då det finns en bild av hur utförandet ska ske, varpå den anställdes prestation kan ställas i relation till detta och därmed kan uppfyllnadsgraden identifieras.
Måttet respondent 4 framhäver kan däremot också tolkas i form av ett subjektivt mått, vilket vi i detta arbetet kopplar till den kommersiella logiken. Trots att “kvalitet på arbetet” betygsätt och ges ett numeriskt värde är det svårt att säkerställa huruvida betyget faktiskt ger en representativ indikator på den anställdes prestation. Detta baseras på att måttet är uttryckt på ett så pass generellt sätt och därmed innefattas inga specifika förklaringar till vad som avses med kvalitet och arbete, det finns inte heller något som indikerar vad som krävs för att erhålla ett specifikt betyg. Eftersom måttets formulering ger utrymme för tolkning samt att de som utvärderar kan besitta differentierade syner gällande såväl arbetet som kvalitet bidrar detta till en större svårighet att kunna avgöra graden av prestationen, vilket enligt Cappelli och Conyon (2018) är något som karaktäriserar ett subjektivt prestationsmått.
Ovan har diskussion förts gällande hur ett av måtten i den formella utvärderingen som respondent 4 förmedlar, “kvalitet på arbetet”, kan ses som såväl subjektivt som objektivt, och därmed motiveras utifrån både en kommersiell och professionell logik. Detta tolkar vi däremot inte som att någon av logikerna har haft en påverkan på organisationen i dess utformning av måttet som ingår i den formella utvärderingen. Snarare är det måttets öppna och breda karaktär som ger utrymme för att motivera både den kommersiella och professionella logiken som bakomliggande, vilket även är fallet för flera av de övriga måtten som respondenterna presenterar. Med detta sagt gör vi bedömningen att vi inte på ett säkert sätt kan fastställa om organisationerna vid framtagandet av de formella prestationsmåtten har påverkats av någon
institutionell logik. Snarare bistår organisationen med bedömningsområden där tolkningar hos utvärderaren spelar en betydande roll i vad måtten avser, likt diskussionen angående måttet påvisade. I sin förlängning kan detta tolkas som att det är utvärderarens logik som avgör vad den anställda utvärderas på.
Genom intervjuerna framkom en del uttalande gällande den formella utvärderingen som väcker frågor kring användningsområde och relevans av de mått som utgör den formella delen av utvärderingsprocessen. Respondent 2 yttrade hur det viktiga med den formella utvärderingen var att skapa något konkret som kan dokumenteras, vidare förmedlade samma respondent att stora delar av utvärderingen sker genom mer informella former. Uttalandet blir av extra intresse då respondenten är avdelningschef för revisorer samt före detta karriärvägledare på en av big four byråerna, därmed har individen stor insyn men även erfarenhet av processen. Även andra respondenter på liknande positioner som på ett eller annat sätt yttrade liknande påstående som pekar på den informella delen av utvärderingens stora relevans. Ett exempel på detta är ett uttalande från respondent 5 som är gruppchef på en av big four byråerna samt innehar personalansvar där utvärdering av dessa ingår i respondentens roll.
Sen blir det ju alltid någon öppnare form i den informella där man skriver ner lite punkter, det ger ju som regel mycket mer när man skriver ner lite fri text. Då blir det mycket mer öppet tyckande och tänkande, det anses även vara mest intressant att läsa.
- Respondent 5 (gruppchef, big four)
Respondent 5 påpekar den betydande roll som den informella utvärderingen har, inte minst då respondenten uttrycker hur dessa delar anses vara de mest intressanta att ta del av och läsa. Det framgår även i uttalandet från respondent
5 hur denna form av utvärdering allt mer präglas av fri text samt att öppet tyckande och tänkande tillåts ta plats och är givande. Att en gruppchef med ansvar för utvärdering av sin personal anser att den mer öppna formen av utvärdering som skiljer sig från mått eller bedömningsområden som organisationen tillhandahåller genom den formella utvärderingen är av större intresse kan tolkas enligt följande. Möjligtvis lägger respondenten i utvärderingen av de anställda större vikt vid uppfattningar, tyckande och tänkande gällande medarbetaren i fråga än något betyg som uppkommit genom organisationens tillhandahållande av den formella processen. Det kan förklaras genom den diskussion som fördes i föregående avsnitt där vi fastställer hur den formella utvärderingsprocessen inte bidrar med underlag som tydligt indikerar prestation.
Vikten av den mer öppna utvärderingsformen som tillåter utvärdering av den anställda utan att förhålla sig till förutbestämda mått eller områden likt respondent 5 framför styrks av samtliga respondenter som är juniora/seniora revisionsmedarbetare (3,4 & 6). De delar uppfattningen gällande den framträdande rollen som den informella utvärderingen har samt hur denna form av utvärdering lämnar utrymme och därmed präglas av personliga preferenser, tyckande och tänkande. Detta kan exempelvis yttra sig i form av att utvärderaren i sin utvärdering av anställda lägger fokus på de kompetenser eller egenskaper som ligger i linje med utvärderarens personliga preferenser samt vad utvärderaren anser vara viktigt. Att processen till viss del formas efter chefens preferenser som utför utvärderingen är även något som stöds av Indjejkian & Matĕjka (2011).
Ett citat som är hämtat från empirin av respondent 7 visade även tydligt på hur respondentens personliga preferenser har en påverkan på utvärderingen som sker. Respondent 7 är för övrigt kontorschef och delägare på sin revisionsbyrå
och är därmed i högsta grad inblandad i utvärderingsprocessen av de anställda medarbetarna på kontoret.
Man är ju inte mer än en människa, jag värderar olika saker som kanske smittar av på bedömningen av andra saker. Någon som är väldigt självgående riskerar ju att få bra poäng på andra grejer. Om en medarbetare kör väldigt mycket självständigt kan det ju vara så att jag värderar detta högre även om den jag utvärderar är sämre på tekniskt utförande, risken finns ju alltid att jag har ett visst överseende med det (…) Det kan ju vara en medarbetare som kanske inte är jättebra på tekniken men är en jäkel på att vara kreativ, har bra kundrelationer, dra in uppdrag, ha en bra attityd och vara liksom för gruppen. Sen kan han ju vara sämre på tekniken men tekniken och kunskapen går alltid att lära sig. Attityd är svårare att förändra.
- Respondent 7 (partner och kontorschef, ej big four)
Citatet som presenterats indikerar på vikten av kreativitet, kundrelationer, dra in uppdrag samt att ha en bra attityd och verka för gruppen framför det tekniska utförandet av revisionen. Genom att analysera detta uttalandet utifrån perspektivet av institutionella logiker skapas intrycket av att det tekniska utförandet av revisionen inte är det primära och mest essentiella för en revisor. Inom den professionella logiken är just det tekniska utförandet av revisionen samt hur detta ska förhålla sig till befintliga regelverk och präglas av professionalism centralt (Thornton et al. 2005; Lander et al. 2013). Det framgår även hur organisationen i sin helhet bör verka för att leverera den snäva professionellt förankrade revisionstjänsten (Thornton et al. 2005). Utifrån den professionella logiken hade ett uttalande som istället framhävt essensen av det tekniska utförandet varit mer rättfärdigat. De andra egenskaperna respondent 7 betonar kan givetvis infinna sig i ett uttalande som
präglas av en professionell logik. Däremot skulle dessa framhävas som mer sekundära eftersom dessa inte står i direkt koppling till det faktiska tekniska utförandet vilket är det centrala som yrket kretsar kring utifrån den professionella logiken (Thornton et al. 2005; Lander et al. 2013).
Citatet ovan indikerar snarare till motsatsen genom att framställa det tekniska utförandet som något sekundärt. Det indikerar på att det finns andra beståndsdelar som enligt respondenten är av större vikt. Om vi istället utgår ifrån att revisionsbyråerna bör identifiera och tillgodose kundens behov och därigenom skapa lönsamhet och effektivitet, vilket är fallet inom den kommersiella logiken (Thornton et al. 2005; Lander et al. 2013), blir det tydligare varför respondenten väljer att premiera de ovan framförda egenskaperna framför det tekniska utförandet.
Det anses vara viktigare enligt respondent 7 att en revisor kan föra sig socialt, etablera bra kundrelationer och dra in uppdrag vilket i förlängningen kan resultera i försäljning av mertjänster. Egenskaperna som respondent 7 framhäver som viktiga är något som tas i beaktning vid respondentens utvärdering av anställda. Resultatet av detta blir i vår tolkning samt med stöd från Indjejkian och Matĕjka (2011) att utvärderingsprocessen i detta fall formar en speciell typ revisor, vilken har gemensamma beröringspunkter med den revisorsrollen som Carrington (2014) beskriver. Inom denna roll sträcker sig revisorns arbetsbeskrivning utanför den traditionella granskningen och innefattar att skapa lönsamhet genom mervärdesförsäljning, ofta i form av rådgivningstjänster. Eftersträvan av lönsamhet och tjänsteförsäljning utgör även en central del inom den kommersiella logiken (Thornton et al. 2005; Lander et al. 2013). Baserat på den diskussion som förts gällande uttalandet från respondent 7 är det i vår tolkning den kommersiella logiken som rättfärdigar respondentens prefererade egenskaper. Inte enbart för att hen nämner egenskaper som sträcker sig utanför det tekniska utförandet utan även
eftersom dessa egenskaper nämns som primära och det tekniska utförandet framställs som något mer sekundärt för revisorn.
Då institutionella logiker påverkar individers värderingar (Friedland & Alford, 1991; Thornton & Ocasio, 2008) gör vi tolkningen att de kommersiella egenskaperna respondent 7 prefererar kan härledas från en bakomliggande påverkan av den kommersiella logiken. Antagandet stärks även då respondenten flertalet gånger under intervjun tenderade att uttrycka sig i enlighet med vad som karaktäriserar den kommersiella logiken. Ett citat som är väldigt talande för detta men även hela intervjun lyder:
Jag är inte ute efter några så kallade revisionsspoilers som är en jäkel på att revidera men socialt kanske inte kan funkar, kunskap kan du alltid ta till dig.
- Respondent 7 (partner och kontorschef, ej big four)
Med tanke på respondentens inslag från den kommersiella logiken samt vad hen värdesätter och tar hänsyn till i utvärderingen menar vi att den informella utvärderingens innehåll, som för övrigt utgör en stor del av helheten enligt majoriteten av respondenterna, kommer färgas av utvärderarens preferenser (Indjejkian & Matĕjka, 2011) och därmed institutionella logik (Friedland & Alford, 1991; Thornton & Ocasio, 2008). Baserat på hela diskussionen som förts landar vi i att den formella delen av utvärderingen som organisationen tillhandahåller är av så pass bred och generell karaktär vilket tillåter individernas logiker att ta plats även här. Därmed uppstår det svårigheter att med säkerhet påvisa att en eller flera organisationslogiker har format den formella delen av processen. Med detta sagt menar vi på att organisationslogiker är en term som inte är så kompatibel med utvärderingsprocessen i vår kontext eftersom besluten som styr utvärderingens
innehåll snarare sker på en decentraliserad nivå och präglas av individernas preferenser (Indjejkian & Matĕjka, 2011) och logiker (Friedland & Alford, 1991; Thornton & Ocasio, 2008).
Således finner vi i denna studien inga empiriska bevis som pekar på att utvärderingsprocessen präglas av en bakomliggande institutionell logik på en organisationsnivå. Samtidigt framgår hur det finns andra informella utvärderingsformer som enligt det empiriska materialet anses vara mer givande och utgöra en större del av utvärderingens helhet. På grund av de breda och öppna riktlinjerna som organisationerna tillhandahåller för utvärderingen skapas istället utrymme där institutionella logiker kan ta sig uttryck genom utvärderaren (Friedland & Alford, 1991; Thornton & Ocasio, 2008) samt hur dennes preferenser formar utvärderingens innehåll inom såväl