Empirisk ansats på landsnivå: Nord och Syd

Den redan presenterade teknikrankingen och efterföljande landsindelning i Nord och Syd är utgångspunkten för det kommande avsnittet. Vi väntar oss att effekterna av handelsrelationerna med Turkiet påverkar Nord och Syd på olika vis. Har utvecklingen varierat internt mellan EU:s nuvarande medlemsländer? Genom att granska Turkiets handel med Nord och Syd vill vi uttala oss om en region i EU13 har blivit mer eller mindre viktig för Turkiet under tidsperioden. Beräkningarna av handelsandelar har utförts genom att summera importen eller exporten för Nord/Syd varje år i mätperioden och dividera summan med den totala export- eller importvolymen mellan Turkiet-EU13 för varje aktuellt år.69 Resultatet presenteras i diagram F - I. För att studera de interna effekter handelsrelationerna med Turkiet har på handel mellan Nord och Syd kompletteras analysen med att granska Turkiets och Syds export till Nord. Genom att studera utvecklingen över tid vill vi med detta avsnitt konstatera huruvida Turkiets framväxt sker på bekostnad av Syd och konstatera eventuella handelsskiften i diagram J-K.

Vi inleder med att fokusera på Turkiets export av industrivaror, som illustreras i diagram F. Genomgående för hela perioden är att Nord tar emot den största delen av den turkiska industrivaruexporten. Emellertid är Nords dominans avtagande vilket tyder på att Syd blir en allt viktigare handelspartner till Turkiet. 1983 mottog Sydeuropa enbart 5 % av den turkiska industrivaruexporten, medan denna andel hade ökat till hela 32 % år 2006. Under samma tidsperiod minskade Nordeuropas mottagna exportandel från 55 % till 44 % vilket än en gång visar att Nord, trots framväxten av Syd, är den dominerande mottagaren för industrivaruexporten. Effekten är alltså ett närmande mellan Nord och Syd. Detta kan dock inte härledas till ett

69 _{För respektive undergrupp, Nord och Syd, har vi summerat exportvolymen från Turkiet till den aktuella gruppen} (nord/syd) och dividerat med den totala exportvolymen till EU13 det aktuella året. Precis samma beräkning har utförts för importen enligt följande två ekvationer:

32

specifikt år. Med detta sagt verkar alltså tullunionen från 1996 inte ha orsakat någon dramatisk förändring i handelsförhållandena på landsgrupperad nivå.

För att förklara utvecklingen kan industrivaruhandeln med fördel relateras till resonemangen kring homogena och differentierade varor. Att Nord är den dominerande handelspartnern för Turkiets industrivaruexport kan ses som ett exempel på att varugruppen är differentierad mellan Nordeuropa och Turkiet. Eftersom parterna har olika produktionsfunktioner för industriella varor kommer Turkiet troligen att exportera enkla industrivaror till Nord och vice versa.70 Framväxten av Syd kan fortsättningsvis förklaras av att industrivaror kan tänkas vara homogena mellan Turkiet och Syd. Parterna producerar mestadels enkla industrivaror och Turkiets ökade handel med Syd kan relateras till att Turkiet i allt större utsträckning kan konkurrera på samma villkor som Syd på den sydeuropeiska marknaden. För de industrivaror som är mer högteknologiska är varken Syd eller Turkiet konkurrenskraftiga jämfört med Nord. Slutsatsen blir att differentierad varuhandel dominerar i detta fall. Samtidigt kan den ökande handeln från Turkiet till Syd förklaras utifrån teorin om homogen varuhandel där Turkiet kan priskonkurrera på den sydeuropeiska marknaden. Det observerade mönstret ger alltså stöd för både våra uppställda hypoteser.

Fortsättningsvis granskas turkisk import av industrivaror mellan parterna vilken visas i diagram G. Även på importsidan är Nord den dominerande handelspartnern för Turkiet och så är fallet för hela mätperioden. Mönstren i importutvecklingen är emellertid inte lika tydliga som för exporten, men vi kan återigen se ett närmande mellan de både regionerna. Närmandet beror framförallt på framväxten av Syd som har ökat från cirka 5 % till 30 % över mätperioden.

Nords ledande roll förklaras, likt ovan, av att industrivaror är differentierade mellan Turkiet och Nord, vilket ger stöd för vår hypotes. Att Turkiets industrivaruimport i stor utsträckning kommer från Nord härleds till att Turkiet och Nord producerar olika typer av industrivaror. Trots Turkiets egen förmåga att framställa enklare industrivaror krävs en betydande import av mer högteknologiska industrivaror då dessa både framställs med högre kvalitet och relativt sett billigare i Nord. Syds framväxt kan också relateras till differentierad varuhandel. Regioners

33

tekniska utvecklingsgrad förändras kontinuerligt. En förklaring till den relativt svaga ökningen av turkisk import från Syd kan tänkas vara ett resultat av teknisk utveckling i de sydliga länderna. Exempelvis har Spanien och Portugal, som ända in på 1970-talet var att betrakta som auktoritära jordbruksländer, genomgått en moderniseringsprocess och producerar idag mer högteknologiska industrivaror än tidigare.71 Givet att samma teknologiska språng inte har skett i Turkiet kan närmandet mellan Nord och Syd med detta resonemang förklaras genom att Syds varuproduktion blir allt mer differentierad från Turkiets. Vårt konstruerade tekniktal beräknas utifrån ett medelvärde för hela tidsperioden och tar därför inte hänsyn till utveckling under mätperioden. Slutligen skulle Turkiets växande handelsrelationer med Syd delvis kunna förklaras med att Turkiet ligger geografiskt närmare vissa sydliga än nordliga länder, så som gravitationsmodellen påpekar gynnar handelsfördjupning. Syds framväxt i Turkiet kan även förklaras utifrån teorin om homogen varuhandel. Givet att Syd kan producera vissa enkla industrivaror, som ryms inom SITC 7, till ett lägre pris än Turkiet kommer dessa att importeras från Syd.

71 _{Utrikespolitiska institutet, 2009: Landguiden, Spanien, Portugal – Ekonomi, passim. Tillträdd 090605.} 0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% 100% 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 An d elar u tt ry ckt i p ro ce n t

Diagram F: Turkiets export av industrivaror till Nord och Syd som andel av total export till EU13, år 1983 - 2006 Turkiets export till Nord, andelar Turkiets export till Syd, andelar

34

Redogörelsen fortsätter med att behandla handelsutvecklingen för jordbruksvaror. Länderna i Nord är under hela tidsperioden de största mottagarna av den turkiska exporten, vilket visas i diagram H. Vi kan dock konstatera ett närmande mellan Nord och Syd, som återigen framförallt beror på framväxten av Syd. För att relatera handelsutvecklingen till det teoretiska ramverket verkar Nords dominans än en gång kunna förklaras av resonemanget kring differentierad varuhandel. Givet att Nord på grund av andra förutsättningar, så som kallare klimat och högre lönekostnader, inte kan producera de varor som framställs i Turkiet och Syd, uppstår en efterfrågan på de varor som Syd och Turkiet producerar. Detta förklarar varför Turkiets jordbruksvaruexport framförallt går till Nord. Framväxten av Syd kan förklaras av att jordbruksvaror kan tänkas vara homogena mellan Turkiet och Syd. Turkiet kommer således att priskonkurrera med sydeuropeiska producenter72 på grund av den rådande frihandeln.

Handelsutvecklingen för Turkiets import av jordbruksvaror visas vidare i diagram I. Detta är den mest volatila av de undersökta handelsströmmarna. Vi ser att en större del av importen kommer från Nord än från Syd, om än i mer varierande grad än för övriga handelsflöden. Efter 1990 och mer specifikt under 2000-talet har Nords dominans blivit tydligare. Trenden kan dock inte härledas till en synnerlig tillväxt i turkisk import från Nord, utan snarare för att importen från

72 _{Adam & Moutos, 2005. s. 31} 0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% 100% 1983 1985 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 2001 2003 2005 An d ela r

Diagram G: Turkiets import av industrivaror från Nord och Syd som andel av total import från EU13, år 1983 - 2006 Turkiets import från Nord, andelar Turkiets import från Syd, andelar

35

Syd stabiliseras kring att utgöra en femtedel av den totala importen från EU13. Importen av jordbruksvaror är det första varuflöde som visar ett större avstånd mellan Nord och Syd vid mätperiodens slut jämfört med vid dess start. Det är även bara för jordbruksvaruimporten som Syds handelsandelar någongång överstiger Nords. Detta sker endast en gång, 1984, men är anmärkningsvärt just på grund av Nords i övrigt så tydliga dominans för de övriga handelsflödena.

På grund av det oregelbundna mönster vi konstaterar för den turkiska jordbruksimporten är det svårt att förklara handelsutvecklingen i förhållande till våra hypoteser. Men då Nord är dominerande under den största delen av tidsperioden kan den turkiska importen relateras till teorin om differentierad varuhandel. Troligt är att Turkiet och de nordliga länderna producerar olika typer av jordbruksvaror och att det finns en turkisk efterfrågan på nordeuropeiska jordbruksprodukter. För att förklara det volatila mönstret som kan observeras i synnerhet under mätperiodens tidiga år bör ytterligare variabler tas i beaktande. Politiska överenskommelser, särskilda klimatförhållanden och så vidare kan tänkas ha påverkat de oregelbundna mönster vi kan observera. I och med att dessa emellertid har stabiliserats under 2000-talet till nordlig dominans av Turkiets import kan teorin om differentierad varuhandel troligen bäst förklara förhållandet mellan EU13 och Turkiet vad det gäller jordbruksvaror.

0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% 100% 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 An d elar u tt ry ckt i p ro ce n t

Diagram H: Turkiets export av jordbruksvaror till Nord och Syd som andel av total export till EU13, år 1983 - 2006

Turkiets export till nord, andelar Turkiets export till syd, andelar

36

Genomgående för handelsutvecklingen vi har sett är att de två hypoteserna uppställda i del 3.2. verkar få stöd. Att handeln med Nord hela tiden är dominerande ger stöd för den första hypotesen om differentierad varuhandel. Den gradvisa framväxten av Syd kan relateras till våra två hypoteser. Eftersom de sydliga länderna har utvecklats industriellt över mätperioden kan deras varuproduktion tänkas bli allt mer differentierad från Turkiets och skulle således förklaras genom hypotes ett. Med tanke på vår konstruerade teknikranking är det däremot mer troligt att Syds framväxt kan förklaras med hypotesen om homogen varuhandel. När handelshinder avskaffas, vilket har skett under mätperioden, möjliggörs priskonkurrens mellan Syd och Turkiet på deras inhemska marknader.

Fortsättningsvis är det intressant att undersöka om Turkiet har vunnit marknadsandelar från Syd på den nordeuropeiska marknaden. Genom att dividera Turkiets exportvolym till Nord med den totala exportvolymen från Turkiet och Syd till Nord kan vi uttala oss om Turkiet eller Syd har vuxit på bekostnad av varandra. Resonemanget illustreras i diagram J-K. Av diagram J kan vi konstatera Turkiets framväxt på den nordliga industrivarumarknaden. Syd är fortfarande den dominerande parten i handeln med Nord, men Turkiet har vunnit betydliga marknadsandelar över tidsperioden. Detta bekräftar vår hypotes att Syd har utsatts för hårdare konkurrens och att Turkiet i stor utsträckning har stått för denna. Visserligen dominerar Syd fortfarande men vi ser

0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% 100% 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 An d elar u tt ry ckt i p ro ce n t

Diagram I: Turkiets import av jordbruksvaror från Nord och Syd som andel av total import från EU13, år 1983 - 2006 Turkiets import från nord, andelar Turkiets import från Syd, andelar

37

en tydlig trend av att Turkiets betydelse växer. Turkisk framväxt på marknaderna i både Nord och Syd kan även ses som ett fall av utträngning av Syds produktion. Om Turkiets export ökar på bekostnad av Syd kan deras vinst relateras till Syds förlust. Ett sådant asymmetriskt förhållande mellan Turkiet och EU konstateras bland annat av Adam & Moutos (2005). I en gravitationsmodell konstaterar de att EU:s interna handel rörande industrivaror påverkas av tullunionen till nackdel för de sydliga länderna som blir förlorare till följd av den ökade konkurrensen.73

För jordbruksvaror ser vi inte lika tydligt att Turkiet har vunnit marknadsandelar från Syd i handeln med Nord. Turkiets andel av den totala turkiska samt sydeuropeiska handeln med jordbruksvaror till Nord har legat konstant under mätperioden. Vid dess slut har Turkiets andel minskat med ungefär en procentenhet i förhållande till mätperiodens början. Fördjupade handelsrelationer borde innebära att Turkiet kommer att ta handelsandelar från Syd. Ett liknande mönster som det för industrivaror är alltså att vänta.

Hur kommer det sig att resultatet för jordbruksvaruexporten ser ut som det gör? Av teorin om homogena varor borde ökad frihandel framförallt innebära framväxt av Turkiet och inte den stagnerade tillväxt som observeras i diagram K. Emellertid har EU ett enormt jordbruksstöd som i stor utsträckning stöttar Sydeuropeiska bönder. Resultatet av detta blir att Sydeuropa har tillskansat sig relativt stor makt på denna marknad och har på så vis fått rutin på exporten av jordbruksvaror. Samtidigt kan företag i både Nord och Syd ha skaffat sig anseende vid handel med sydeuropeiska varor. Företagen Zeta och Fontana är exempelvis stora vad det gäller import av italiensk och grekisk olivolja till Sverige.74 Vad vi däremot inte kan uttala oss om är ifall all olivolja de importerar ursprungligen kommer från Italien respektive Grekland. Vi ser i diagram H att Turkiet i allt större utsträckning exporterar jordbruksprodukter till Syd. Samtidigt ser vi i diagram K att Turkiet inte vinner marknadsandelar från Syd beträffande exporten till Nord. En förklaring skulle i så fall kunna vara att företag i Syd importerar jordbruksprodukter från Turkiet som i sin tur exporteras till konsumenterna i Nord. Vi kan anta att Turkiets industrivaru- och

73 _{Adam & Moutos, 2005. s. 29 f.} 74

Zeta, 2009: Italiens Goda, passim. Tillträdd 090604 samt Fontana, 2009: En grekisk saga som blev svensk, passim. Tillträdd 090604.

38

jordbruksproduktion tekniskt sett är mindre utvecklad än Syd-ländernas produktion, vilket till viss del bekräftas i teknikrankingen. På grund av sydeuropeiska företags marknadsmakt kan de, trots priskonkurrensen från Turkiet, vara dominerande i jordbruksvaruexporten till Nord. Med detta vill vi poängtera att handelsrelationer även präglas av seder och bruk, och att det både tar tid och är kostsamt för företag att förändra handelsmönster. Ett sådant resonemang stöds även av gravitationsmodellen som lyfter fram att gemensamma nämnare har en positiv inverkan på handelsförbindelser mellan länder. Dessutom innebär Syds historiskt fördelaktliga förhållande med Nord att Turkiet måste framstå som än mer attraktiva för att producenter och konsumenter i Nord ska bryta och förändra redan etablerade handelsrelationer.

Källa diagram F-K: OECD, egen sammanställning 0% 2% 4% 6% 8% 10% 12%

Diagram J: Turkiets andelar av Turkiets och Syds export av industrivaror till Nord, år 1983 - 2006 Andelar T 0% 2% 4% 6% 8% 10% 12% 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006

Diagram K: Turkiets andelar av Turkiets och Syds export av jordbruksvaror till Nord, år 1983 - 2006

39

De mönster vi hittills har observerat är uteslutande historiska. Vi vet inte vad som har hänt sedan 2006 och vi kan bara spekulera i hur utvecklingen kommer att se ut i framtiden. Genom att Turkiet har en uttrycklig vilja att gå med i EU vill vi fortsättningsvis kortfattat diskutera vad en framtida handelsutvecklig kan komma att innebära för de inblandade partena. Nords dominerande ställning kan förklaras utifrån teorien om differentierad varuhandel medan Syds framväxt ligger i linje med teorin om homogen varuhandel. Hur kommer den framtida utvecklingen troligen se ut?