Ökad frihandel mellan Turkiet och medlemsstaterna i den europeiska unionen har gång på gång lyfts fram som en del i den process som ska leda till ett turkiskt medlemskap i EU. Det vi har konstaterat är att Turkiets ekonomi fortfarande skiljer sig avsevärt från de nuvarande medlemsländerna. Turkiet är ett fattigt land, vilket i kombination med landets storlek och befolkningsvolym gör Turkiet till ett speciellt kandidatland för medlemskap.75 Nyare medlemsländer i EU, såsom Bulgarien och Rumänien, är också att betrakta som relativt fattiga länder, men kommer på grund av sin ringa storlek76 aldrig kunna utmana EU:s jättar vad det gäller politiskt. Detta kan förklara varför deras inträde i EU inte har skapat lika stor kontrovers. Den kommande delen tar sin utgångspunkt i den genom uppsatsen beskrivna handelsutvecklingen och diskuterar hur denna kan utvecklas i framtiden.
Ett medlemskap innebär att Turkiet inkluderas i de gemensamma fyra friheterna som råder inom EU. I och med att det redan existerar en tullunion mellan Turkiet och EU, vilken i stort sett innefattar all varuhandel, kommer de främsta effekterna av ett fullvärdigt medlemskap kunna knytas till de övriga tre friheterna. Dessa tre är fri rörlighet för tjänster, kapital och människor. För Turkiet och EU13:s varuhandel kan vi istället utgå från att effekten av ett fullvärdigt EU- medlemskap inte blir särskilt dramatiskt. Turkiet har under en lång tid närmat sig den europeiska unionen rent handelsmässigt och precis som att tullunionen inte ändrade handelsutvecklingen över en natt kommer inte ett EU-medlemskap göra det heller. Det mest troliga scenariot är istället att de redan observerade trenderna kommer att bestå och utvecklas i samma riktning. EU13 är i
75 Se till exempel tabell 2.
76 Rumänien hade 21 miljoner invånare och Bulgarien åtta miljoner invånare år 2008. Jämför detta med Turkiets 76 miljoner invånare. Utrikespolitiska Institutet, 2009: Landguiden – Rumänien, Bulgarien, Turkiet - Allmänt. Tillträdd 090604.
40
dagsläget Turkiets viktigaste handelspartner för industrivaruhandeln medan övriga världen (ROW) dominerar Turkiets jordbruksvaruhandel. Samtidigt ser vi att EU13 gradvis blir en allt viktigare handelspartner även för denna varugrupp. Det finns få anledningar att tro att denna utveckling inte kommer att fortsätta, och således kommer en allt större volym av Turkiets handel att gå specifikt till EU13. Eftersom tullunionen i stort sätt innefattar den första friheten (fri rörlighet för varor) gäller detta oavsett om Turkiet blir medlem i EU eller ej. Samtidigt har vi tidigare nämnt att tullunionen sätter upp vissa restriktioner för varuhandeln med obearbetade jordbruksprodukter. I och med att den fria rörligheten etappvis utökas till att gälla alla former av jordbruksprodukter allt eftersom Turkiet anpassar sin jordbrukspolitik till den som råder inom EU, är det troligt att EU13:s betydelse för Turkiet kommer att öka ytterligare inom jordbrukssektorn.77
En annan central slutsats i denna uppsats är att Turkiet inte betyder särskilt mycket rent handelsmässigt för EU13. Turkiets roll som handelspartner för EU13 är visserligen växande under mätperioden, men i det stora hela kan vi inte förvänta oss att Turkiet utvecklas till en framtida central handelspartner för EU13. Om Turkiet blir medlem i EU kommer detta med största sannolikhet att ha störst påverkan på Turkiets utrikeshandel och inte vice versa.
Vi har också genom uppsatsen konstaterat att Turkiets handel med Nord- respektive Sydeuropa har förändrats över mätperioden. Nord är Turkiets viktigaste handelspartner för samtliga mätgrupper78 samtidigt som Syds andel är växande främst vad det gäller Turkiets export av industri- och jordbruksvaror. Vi anser det vara troligt att denna utveckling kommer att fortsätta. Turkiet kan priskonkurrera med lågkvalitativa industri- och jordbruksvaror på den sydeuropeiska marknaden. Samtidigt har vi sett att Turkiet vinner handelsandelar av Syd rörande de båda parternas export av industrivaror till Nord. Genom att Turkiet och Syd exporterar liknande varor till Nord är det framförallt Syd som kommer att förlora på en utökad integration mellan Turkiet och EU13. Ett turkiskt EU-medlemskap kommer givetvis att öka handelsintegrationen ytterligare. För tillfället har Turkiets andel av Syds och Turkiets totala export av jordbruksprodukter till Nord inte ökat. Vi kan enbart spekulera rörande framtidsutvecklingen i detta fall men ett scenario är att Turkiet även kommer att vinna
77
Ülgen & Zahariadis, 2004, passim.
41
handelsandelar inom jordbrukssektorn från Syd när de turkiska företagen har etablerat handelskontakter i Nord. Turkiet kan nämligen i stor utsträckning priskonkurrera med sina sydeuropeiska konkurrenter.
Sammanfattningsvis kan de mönster som vi hittills har konstaterat i vår studie på ett illustrativt sätt visa hur den framtida varuhandelsutvecklingen vid ett fullvärdigt turkiskt EU- medlemskap kan tänkas se ut. Eftersom ett medlemskap även innefattar fri rörlighet för kapital, människor och tjänster vill vi kort diskutera vad detta skulle ha för troliga effekter på den turkiska ekonomin.
I ekonomiska termer kommer ett turkiskt EU-medlemskap att medföra kvantitativa effekter och ett närmande av ekonomiska och finansiella regelverk. Effekter på finansiella och ekonomiska regelverk innebär exempelvis att graden av statlig inblandning och prisreglering förväntas minska.79 Hela 60 % av den turkiska ekonomin består av tjänsteproduktion, vilket ligger över snittet i det nuvarande EU27.80 En fri rörlighet vid ett turkiskt EU-medlemskap kommer rent naturligt påverka den turkiska ekonomin i stor utsträckning, medan effekterna för EU13 kommer att vara mindre dramatiska. Ülgen & Zaharadis menar i sin studie Turkish-EU Trade Relations Deepening vs Widening att detta i slutändan kommer ha positiva välfärdseffekter för den turkiska ekonomin. Den främsta anledningen till detta är att den turkiska tjänstesektorn utsätts för konkurrens i och med att den agerar inom ramen för EU:s gemensamma marknad vid ett fullvärdigt EU-medlemskap. I dagens turkiska ekonomi hålls ett flertal sektorer uppe av den turkiska staten. Detta blir inte möjligt inom ramen för EU:s gemensamma regelverk vilket leder till ökad konkurrens. Detta kan i sin tur, ceteris paribus, leda till en ökad effektivisering. En sådan effekt är trolig när turkiska företag tvingas konkurrera med företag från andra EU-länder.81 Då priset på arbetskraft i form av lönenivåer överlag är lägre i Turkiet än i det genomsnittliga EU-landet kan den turkiska marknaden bli attraktiv särskilt för nordeuropeiska företag. Det som ofta hävdas bli den största skillnaden från relationerna mellan de två parterna idag är att Turkiets befolkning som är stadigt växande skulle ha en stor inverkan på den europeiska arbetsmarknaden. Särskilt norra Europa med en raskt åldrande befolkning och en
79 Francois, Joseph, 2005: Turkey, Economic Reform & Accession to the European Union. s. 139 80
Ülgen & Zahariadis. 2004. s. 23 81 Ibid.
42
demografi som är på väg att formas till en upp och nervänd pyramid skulle fritt kunna anställa arbetskraft från det arbetskraftsintensiva Turkiet. Arbetskraften inom EU skulle bli ännu mer differentierad, vilket skulle leda till förändringar i lönenivåer inom unionen samtidigt som produktiviteten kan öka. Effekten av fria kapitalrörelser kan vidare liknas till effekterna av fri varuhandel. De utländska direktinvesteringarna är idag ungefär hälften av vad de borde vara i förhållande till handeln som bedrivs mellan Turkiet och EU. Dessa förväntas öka i och med en EU-anslutning vilket kan förväntas ha välfärdshöjande effekter.82
Sedan grundandet av Kol- och stålunionen 1951 har den europeiska unionen utvidgats flera gånger. Medlemsstaterna i EU har vid ett flertal tillfällen fört förhandlingar med kandidatländer och motståndet mot vissa länder har stundtals varit stort.83 Östutvidgningen 2004 utmärker sig genom att 10 länder blev medlemmar vid ett och samma tillfälle och unionen växte till 25 medlemsländer. Öststaterna var i jämförelse med EU15 att betrakta som fattiga och jordbruket utgjorde i regel en större del av respektive lands ekonomi än vad som var normen i Västeuropa.84 Kostnadsmässigt tenderar fattigare kandidatländer att bli nettovinnare vid ett EU-medlemskap eftersom de mottar omfattande transfereringar från de rikare medlemsländerna.85 Baldwin et al menar att den egentliga kostnaden för ett turkiskt medlemskap skulle bli 0-8 miljarder euros, vilket motsvarar mindre än en procent av Västeuropas BNP.86 Lejour et al skriver i EU Enlargement: Economic Implications for Countries and Industries ett turkiskt inträde i EU framförallt kommer att påverka den turkiska ekonomin. Likt den utveckling som har skett hittills lär ökat samarbete ske ytterst successivt och likna den pågående processen.