Uppsatsens syfte var att beskriva och förklara handelsutvecklingen mellan Turkiet och EU- länderna med utgångspunkt från 1996 års tullunion, samt beröra den framtida utvecklingen vid ett
82 Flam, Harry, 2005: Economic Effects of Turkey’s Membership on the European Union. s. 350 f i Hoekman, Bernard M & Togan, Sübidey (Red), 2005: Turkey Economic Reforms & Accession to the European Union.
83 Det är inte enbart Turkiet som har mött motstånd i förhandlingar med EU. För att ett land ska få klartecken att bli ett fullvärdigt EU-land måste ett konsensusbeslut fattas av samtliga medlemsländer. Frankrike, med Charles de Gaulle i spetsen, blockerade exempelvis Storbritanniens tillträde till EU under 1960-talet.
84Breuss. 1999: s. 6
85 Baldwin et al, 1997: The Costs and Benefits of Eastern Enlargement: The Impact on the EU and Central Europe. s. 168
43
eventuellt turkiskt EU-medlemskap. Slutsatsen efter att ha studerat handelsutvecklingen på makronivå är att Turkiet inte är ett särskilt viktig handelspartner för EU13. Utifrån Turkiets perspektiv är EU13 som region däremot att betrakta som en mycket viktig handelspartner och under vår observerade tidsperiod har betydelsen av EU13 för Turkiet dessutom vuxit. Handelsutvecklingen kan med fördel beskrivas som en gradvis process och vi har inte kunnat observera någon dramatisk förändring kring 1996 då tullunionen implementerades. De handelsavtal som Turkiet och EU har ingått ska istället ses som en lång integrationsprocess vars främsta syfte är att förbereda Turkiet för ett fullvärdigt medlemskap i EU.
För att ge en mer nyanserad bild av handelsutvecklingen mellan parterna ville vi även studera hur Turkiets handelsutveckling med de olika regionerna i EU13 har utvecklats. Utifrån vår studie på landsnivå kunde vi konstatera att Nord är den dominerande parten inom EU13 vad det gäller Turkiets handel med EU13. Nords dominans kan till viss del förklaras med hjälp av teorin om differentierad varuhandel. Nord och Turkiet har olika produktionsförutsättningar vilket förklarar handeln dem emellan. Vi har också observerat ett närmande mellan studiens Nord och Sydländer där Turkiet i allt större utsträckning handlar med Syd. Denna framväxt kan härledas till teorin om homogen varuhandel där Turkiet, i och med rådande frihandel, har möjlighet att priskonkurrera på den sydeuropeiska marknaden. Genom att även undersöka interna förändringar inom EU13 fann vi att Turkiet har trängt ut Syds export av industrivaror till Nord. Däremot kunde vi inte observera att Turkiet har vunnit handelsandelar på bekostnad av Syd för export av jordbruksvaror.
Kommer relationerna att förändas vid ett framtida turkiskt medlemskap i EU? Eftersom handelsförhållandena fram till idag har liberaliserats gradvis kan vi vänta oss en fortsatt handelsintegration där framförallt Turkiet blir alltmer beroende av EU13. Samtidigt deltar Turkiet i stort sett redan idag inom ramen för EU:s första frihet (fri rörlighet för varor) och därför kan vi inte förvänta oss att Turkiets varuhandel med EU13 påverkas dramatiskt i och med ett fullvärdigt medlemskap. Ett EU-medlemskap skulle istället främst röra de övriga friheterna: fri rörlighet för kapital, tjänster och människor. Turkiets ekonomi utgörs av en omfattande tjänstesektor och den turkiska arbetskraftsmigrationen till övriga EU-länder förväntas bli betydande vid ett framtida EU-medlemskap. Detta kan även påverka de nuvarande
44
medlemsländerna i varierande grad. Turkiets varuhandel förväntas således följa en liknande mönster som vi redan har observerat i vår studie. De nuvarande medlemsländer som skulle förlora på detta är i så fall de länder vars varuproduktion liknar Turkiets; så som de sydeuropeiska länderna och till viss del länderna i Östeuropa.
Uppsatsens styrka ligger i den relativt långa tidsperiod som har studerats samt att handelsutvecklingen för både jordbruksvaror och industrivaror har inkluderats. Respektive varugrupp har dock representerats av ett urval. Att genomföra en studie som inkluderar alla SITC-grupperingar skulle öka möjligheterna att uttala sig om hur den framtida utvecklingen kan tänkas bli då den historiska utvecklingen skulle vara mer allomfattande. Vidare hade det varit önskvärt att studera utvecklingen för alla medlemsländer i EU och inte bara ett urval av 13 stycken. I och med att ROW i vårt fall även utgörs av andra EU-länder kan resultatet bli en aning missvisande och på så vid undervärdera betydelsen av EU för Turkiet. Vid en studie av samtliga EU-länder skulle vi med största sannolikhet ha kommit fram till att EU är ännu viktigare för Turkiet. Samtidigt finns data i dagsläget inte att tillgå för att genomföra en sådan studie.
Uppsatsens syfte att studera handelsutvecklingen över tid, är av bred karaktär. Frågan är både politisk och ekonomisk då handel kan ha annan innebörd än att bidra till ekonomisk tillväxt. Tanken bakom EU och EMU är till stor del politisk. Genom ökad handel inom EU ökar beroendet mellan medlemsstaterna vilket i sin tur har ansetts bidra till fred genom ömsesidiga beroenden på den europeiska kontinenten. Genom att enbart resonera utifrån handelsutveckling och vinnare och förlorare försummar man handelns politiska innebörd. Att inkludera Turkiet i den europeiska gemenskapen kan således vara fredsfrämjande och ha en stabiliserande effekt på grund av ökade beroendeställningar mellan varandra.
De politiska implikationerna av våra slutsatser är att frågan om ett framtida turkiskt medlemskap i EU inte är avgörande för Sverige och Nordeuropa. Eftersom vår ekonomi inte påverkas av Turkiets inkluderande i EU i någon större utsträckning, är det förståeligt att frågan skapar större kontrovers i andra länder än Sverige. Den framtida utvecklingen av relationerna beror därför mycket på vilka av de nuvarande medlemsstaterna som har den dominerande rösten samt hur de mer jordbruksintensiva ekonomierna i Syd och Öst väljer att positionera sig gentemot
45
Turkiet. Teorierna om differentierad och homogen varuhandel konstaterar båda att Syd är den mest utsatta parten inom EU i detta fall. I en debatt om ett turkiskt medlemskap i EU bör man förstå argumentationen från producenter i Syd vars produktion riskeras vid ökad konkurrens. Samtidigt kan konsumenterna väntas möta ett lägre pris på grund av den ökade konkurrensen. För att utvärdera helheten måste hänsyn tas till både producenter och konsumenter. Eftersom producenter i Nord framförallt framställer varor som skiljer sig från de turkiska är producenterna i Nord inte lika hotade av den turkiska konkurrensen.
För framtida studier är det av intresse att utreda vad ett medlemskap i EMU skulle innebära. Att inkludera Turkiet i den gemensamma valutaunionen skulle innebära skillnader jämfört med enbart ett medlemskap i EU. Diskussionen kring en gemensam valuta- och penningpolitik innebär ytterligare påverkan för handeln och kräver därför en helt egen studie. För ett mer omfattande perspektiv gällande effekterna av ett turkiskt medlemskap bör även mer tvärvetenskapliga studier göras eftersom handelsrelationer, som ovan nämnt, har såväl ekonomiska som politiska och sociala effekter. För att ge en så nyanserad bild som möjligt av de effekter ett framtida turkiskt medlemskap i EU kan innebära borde frågan studeras vidare utifrån flera perspektiv.