Som tidigare nämnts utgörs den empiriska undersökningen av ett frågeformulär bestående av sex frågor utan några i förväg utvalda svarsalternativ. Frågorna har besvarats självständigt utifrån varje deltagares kunskap, kompetens och förutsättningar. Nedan kommer svaren på varje fråga att behandlas och redovisas. De svar som erhållits har lämnats i skriftlig form via mail. Såväl frågeformuläret som de lämnade svaren finns även redovisade i sin helhet i Bilaga I respektive Bilaga II.
4.3.1 Sammanställning av svar
De svar som erhållits från undersökningen är av varierande slag i och med att de tillfrågade representerar fyra olika försäkringsbolag. Noterbart är även att vissa försäkringsbolag ingår i en så kallad federation där bolaget i sin tur är uppdelat i olika länsbolag som i viss utsträckning agerar mer eller mindre fristående i förhållande till varandra. Bolagets arbetssätt kan därför utformas och se ut på olika sätt beroende på vilket länsbolag det är som behandlar den aktuella frågeställningen.
Hur ofta kontraheringsplikten aktualiseras vid tecknande av individuella skadeförsäkringar för konsumenter varierar mellan de olika försäkringsbolagen. Vissa menar att kontraheringsplikten beaktas mer eller mindre dagligen medan andra upplever att det är relativt ovanligt att den aktualiseras i någon större utsträckning. Det finns även en viss intern variation mellan hur ofta denna plikt tas i beaktning beroende på vilket område eller län bolagets olika kontor ligger i. Ett av skälen till att någon nekas att teckna en försäkring är att denne tidigare av någon anledning fått sin försäkring uppsagd av det aktuella bolaget. Det kan till exempel röra sig om att den sökande tidigare har begått eller försökt begå försäkringsbedrägeri gentemot försäkringsgivaren. Om den som söker exempelvis har en historik av att hamna i dröjsmål med premiebetalningen kan denne erbjudas att teckna en försäkring med en inskränkning om att
32 betalningen för försäkringen ska ske i förskott. En annan orsak till att någon nekas en försäkring har att göra med omständigheter som är knutna till riskerna kring det objekt som ska försäkras. Med riskerna menas de objektiva risker som kan fastställas i fråga om försäkringsobjektet, vilket kan röra sig om exempelvis att ett hus är för stort eller att ett smycke är för dyrt. Det nämns även att försäkringar emellanåt inte kan meddelas på grund av att bolaget i fråga inte meddelar sådana typer av försäkringar. Här betonas dock att detta utgör försäkringar som bolaget inte normalt tillhandahåller allmänheten och därför inte är skyldiga att meddela, varför detta ses som ett godtagbart undantag från kontraheringsplikten.
Gemensamt för samtliga tillfrågade försäkringsbolag är att det sker någon typ av riskbedömning vid frågan av huruvida någon har rätt att teckna en försäkring eller inte. Hos vissa av de tillfrågade försäkringsbolagen finns en särskild riskhanteringsgrupp som tillsätts när det råder tveksamheter kring hur bedömningen ska gå till. De faktorer som beaktas vid bedömningen utgörs bland annat av sökandens antal försäkringar och dess omfattning, hur många skador sökanden tidigare drabbats av och vilka tidigare skadekostnader sökanden inneburit. Andra faktorer som anges är till exempel de aktuella försäkringsvillkorens utformning och försäkringsobjektets värde. En faktor som kan vara av direkt avgörande betydelse är om den sökande har en historik av att åsidosätta de förpliktelser denne haft mot någon försäkringsgivare i ett tidigare försäkringsavtal. Bland svaren finns även angivet att en bedömning ibland kan ske efter samråd mellan kundpersonal och en supportgrupp inom bolagets riskhanteringsorganisation som kan bistå med information och rådgivning. Detta samråd vilar på, av bolaget fastställda, interna riktlinjer för hur riskbedömningen ska se ut vid tecknande av försäkring.
En annan fråga som besvarats är den om vem det är som har ansvaret för beslutsfattandet kring konsumenters rätt att teckna en försäkring. Det har av vissa tillfrågade angivits att det i ett första skede, det vill säga när sökanden kontaktar försäkringsgivaren i fråga, vanligtvis är säljaren som sökanden först kommer i kontakt med som fattar beslut i frågan. Skulle problem eller svårigheter uppstå vid denna bedömning sker beslutsfattandet av någon annan. Vem detta är skiljer sig åt mellan försäkringsbolagen. Det kan även råda en intern skillnad hos vissa försäkringsgivare, då det kan föreligga skillnader i hanteringen av denna fråga beroende på vilket kontor eller länsbolag det är som behandlar försäkringen i fråga. Ett yttersta ansvar ligger även inom vissa bolag på den riskhanteringsgrupp som genomfört själva riskbedömningen. Det kan även på vissa bolag råda ett delat ansvar i och med att de regler om riskurval som bolaget tillämpar har tillkommit som ett resultat av samverkan mellan flera olika avdelningar på bolaget. Det kan handla om en diskussion mellan till exempel produktavdelningen, riskhanteringsavdelningen, avdelningen för prisaktuarier och juristavdelningen på bolaget i fråga.
Utgångspunkten för hanteringen av frågor som rör kontraheringsplikten består av att agera i enlighet med FAL och dess förarbeten. Själva riktlinjerna eller hanteringsplanen kan även i denna fråga skilja sig åt inom ett och samma bolag beroende på vilket område det aktuella kontoret finns i. Handläggningen och behandlingen av en fråga rörande kontraheringsplikten kan således komma att se olika ut inom ett och samma bolag på grund av att ett försäkringsbolag ofta finns tillgängligt på många olika håll i landet. Det finns även bolag som har anvisningar avseende riskurval till sina säljare inom varje produktområde, även om bolaget inte har någon generell hanteringsplan för frågor rörande kontraheringsplikten. Det skäl som anges för varför
33 någon sådan plan inte finns är att bolaget förespråkar en stor generositet gällande beviljandet av att teckna försäkringar.
I fråga om interna nämnder som behandlar ärenden rörande kontraheringsplikten är det vissa av de tillfrågade som anger att det inte finns någon särskild nämnd som prövar och diskuterar just den frågan. Det framkommer dock att denna fråga under vissa förutsättningar kan komma att prövas av bolagets kundombudsman. Innan en sådan prövning sker kan dock ärendehandläggarens chef komma att genomföra en typ av överprövning av handläggarens beslut varpå bolagets juristavdelning för sakskador kan konsulteras för rådgivning. En annan överprövning kan i vissa fall genomföras av den som leder arbetet för bolagets riskhanteringsgrupp. Det förekommer också att bolag hanterar frågor om kontraheringsplikten via sitt system för kundklagomål och kundsynpunkter, även om detta inte ses som en permanent nämnd. Andra tillfrågade menar att klagomålshanteringen kan vara av varierande slag mellan olika länsbolag och att beslutsfattandet kring kontraheringsplikten därmed utformas på olika sätt. Det hänvisas även till 7 kap. 6 § FAL om domstolsprövning och konstateras att ARN inte uttalar sig i tvister som rör rätten till försäkring.
Rörande problematiken kring kontraheringsplikten inom försäkringsavtalsrätten är den sammanfattande inställningen att det inte råder några större problem kring frågan. Till exempel anger en deltagare att det inte finns några särskilda problem i och med att tvister om denna fråga inte är vanligt förekommande. Det spekuleras kring att en orsak till detta kan vara att det för en konsument som blivit nekad att teckna en skadeförsäkring bör vara betydligt lättare att vända sig till något annat försäkringsbolag än att försöka driva en process i domstol och på så sätt erhålla en rätt till försäkring hos det aktuella bolaget. Andra anger kort och koncist att det inte finns några problem med regleringen av kontraheringsplikten. En anledning som anges till att det inte anses föreligga några egentliga problem kring regleringen av kontraheringsplikten är att det finns så få begränsningar för tecknande av försäkring hos försäkringsbolaget i fråga. Bland det problem som anges återfinns en gränsdragningsproblematik kring hur länge ett nekande kan hålla i sig för en sökande som tidigare åsidosatt sina förpliktelser enligt ett försäkringsavtal och som senare vill teckna en ny försäkring. Det kan vara svårt för ett försäkringsbolag att avgöra under hur lång tid en sådan omständighet ska kunna tillmätas relevans vid en ansökan om en nyteckning, särskilt eftersom det inte finns någon vägledande rättspraxis gällande den frågan.
34
5 Analys
5.1 Inledning
Det har ovan skett en genomgång av de faktorer som kan vara av betydelse för frågor som berör kontraheringsplikten vid individuella skadeförsäkringar för konsumenter inom försäkringsavtalsrätten. En genomgång av kontraheringsplikten och avtalsfriheten har presenterats, vilket har följts upp av en behandling av olika spörsmål kring dagens lagstiftning av kontraheringsplikten i FAL. Även ett relevant rättsfallsreferat och en sammanställning av svaren på den empiriska undersökningen har redovisats. I detta kapitel kommer en djupgående analys att genomföras i syfte att försöka diskutera, besvara och reda ut de frågor som finns rörande försäkringsgivares kontraheringsplikt gentemot konsumenter enligt 3 kap. 1 § FAL. De sammanfattande slutsatser som kan dras av utredningen kommer därefter att redovisas. Det kommer avslutningsvis även ske en viss utblick av hur utvecklingen av utredningens frågeställningar kan komma att se ut i framtiden.