En introduktion till kapitlet ur Emils Vinterhyss

Berättelsen När Emil gjorde en bravad så att hela Lönneberga jublade och alla hans hyss blev

glömda och förlåtna (2019) innehåller mer text än de andra två i denna studie. Därför har vi

valt att dela upp just denna bok lite annorlunda. Först kommer en analys av sidoberättelsen om Griseknoen och efter följer analysen av huvudberättelsen. Om man inte läser sidoberättelsen kan läsaren ändå förstå huvudberättelsen men sidoberättelsen har flera viktiga punkter för vårt arbete. Därför sker denna uppdelning.

6.2.1 Griseknoen: Den kompetenta Emil

Emil visar förståelse för det hans pappa säger om en mager jul i år. Utan att slakta Griseknoen kommer det inte finnas en massa gott på julbordet, därav en mager jul. Emil visar också på förståelse för ägande, vad som är mitt och ditt. Då Griseknoen tillhör Emil är det hans egenrätt att bestämma vad som ska hända med sin gris. För att rädda livet på Griseknoen bestämmer sig Emil, direkt när han vaknar på morgonen, för att ta av sina egna sparpengar och åka in med häst och släde till Bastefall och köpa en ny, fet gris till slakten. Detta kan tolkas vara en enaktiv

representation då Emil “uttrycker sig genom att handla” (Rhedin 2001, s.76). Emil inte bara

presenterar muntligt vad han vill göra för att rädda livet på Griseknoen utan även agerar självständigt. Emil löser problemet på sina egna villkor och det är ingen, i hela Lönneberga, som hindrar honom när han både köper och transporterar grisen hem, som vi tolkar var stor och fet, helt själv. Denna tolkning av grisen har vi valt att se som en kommunikativ kod (Hall 1997,

s. 37). För att grisen behöver vara stor och fet för att kunna ge mat till hela familjen, så de slipper en mager jul. Även för att Emils gris ska räddas från slakt. Den drivkraft som Brodin och Hylander (1998) beskriver från Sterns teori om barn, framkommer i Emils sätt att skapa sammanhang i sin omvärld. Vi tolkar att Emil redan, vid det här laget, har sitt verbala själv då han kan föreställa sig det som inte hänt ännu (s. 80), att grisen slaktas. Detta är vår tolkning av teorin av sitt verbala själv i förhållande till denna situation, att föreställa sig något som inte hänt.

Emil, enligt den moderna barnsynen, framstår som ett kompetent barn genom både tal och sitt handlande. Exempelvis när Emil bestämt säger till sin pappa: “‘Nu är det två grisar i

svinhuset’, sa han. ‘Slakta nu, men ta inte fel, det råder jag dej till!’.” (Lindgren 2019). Emil styrker den moderna barnsynen via läroplanen för förskolan ”Utbildningen ska ge barnen möjlighet att utveckla sin förmåga till empati och omtanke om andra genom att uppmuntra och stärka deras medkänsla och inlevelse i andra människors situation” (2018, s.5), genom att stå upp för vad han tror på och samtidigt visar medmänsklighet för någon annans liv, i detta fall Griseknoens.

6.2.3 Griseknoen: Den vuxnes barnsyn

Under hela berättelsen benämns Emils pappa som just det; Emils pappa. Han har inget tilldelat namn vilket kan tolkas som att det inte är pappan fokus ska ligga på. Det kan även tolkas som en ikonisk representation där läsaren själv får fylla i sina värderingar i ordet “pappa” (Rhedin 2001, ss. 76–77). Pappans del i berättelsen börjar med ett samtal om att julen närmar sig och att Griseknoen behöver slaktas för att göda familjen till julen. Emils pappa berättar om grisens syfte för att påminna Emil samtidigt som han tolkas använda en kommunikativ kod (Hall 2001, s. 21) genom att skuldsätta Emil med att upprepa att det blir en mager jul utan allt gott från en gris. Vi tolkar denna kod, eller det underliggande budskapet, i hur Emils pappa väljer att uttrycka sig “‘Som sagt… det blir en mager jul här i Katthult’ sa Emils pappa och bligade dystert framför sig.” (Lindgren 2019). Det är andra gången Emils pappa påpekar hur magert det blir med mat och genom att upprepa sig på ett dystert sätt den här gången tolkar vi att han försöker påverka Emils val angående Griseknoens liv, till sin egen fördel.

6.2.4 Griseknoen: Den moderna barnsynen & barnperspektivet

Vi ser en koppling till Reggio pedagogiken i berättelsen då Emils pappa inte verbalt lägger fram förslaget om en sugga till Griseknoen. Detta är en tankeprocess som Emil själv utvecklar och därmed även styrker strävan efter det kompetenta barnet som skrivs fram i läroplanen genom; ”... främja barnets utveckling till en ansvarskännande människa och samhällsmedlem.” (Lpfö18 2018, s. 7). Vi tolkar det som att Emils pappa, utifrån

barnperspektivet och läroplanen för förskolan, godkänner Emils förslag om en sugga som en

lösning då Emils pappa påpekar att det är en god idé. Därmed skapar Emils pappa en förståelse för det Emil säger och upplever.

I boken framstår det också att Emils pappa tänker för sig själv att “så pass mycket bonde var det väl i Emil, så han visste att man slaktade en gris när han var lagom stor” (Lindgren 2019). Detta kan kopplas till Månssons (2007) studie där utåtriktade barn fick möjligheten till att visa sin kompetens. Vilket Emil är, utåtriktad och självständig.

Emil, enligt Emils pappa och våra tolkningar kring barnperspektivet, är ett kompetent barn som både kan föra sin egen talan och förstå olika händelseförlopp. För att kunna rädda livet på Griseknoen, som är Emils sällskapsgris,, läggs förslaget om en sugga upp. För att

Griseknoen och suggan ska kunna producera smågrisar som sedan kan växa upp och bli slaktade istället. Emils pappa är bonde och via framförallt citatet ovan, tolkar vi det som att han vill utmana Emil att själv inse att man slaktar en gris när den är lagom stor, då han borde vara så pass mycket bonde nu. Detta tankemönster går i linje med Reggio pedagogiken, då tanken där är att de vuxna ska stötta och vara medforskare med barnet (Wallin 1996). Vi kan även se hur det framstår en enaktiv representation i samband med Emils pappas

barnperspektiv då han uppmuntrar Emil, omedvetet, till att Emil ska uttrycka sig genom att

agera. Vilket Emil gör när han först lägger fram ett förslag om en ny gris och tillslut åker iväg och faktiskt köper en.

6.2.5 Huvudberättelse: De vuxnas barnsyn

Alfred, som arbetar som dräng för Emils familj och som Emil är god vän med, drabbas tidigt i berättelsen av blodförgiftning och blir sämre och sämre. Lönneberga ligger begravd i snödrivor och det var ingen som kunde skotta. Tills Emil blev så orolig för Alfreds hälsa att han själv går ut och skottar en väg fram till Alfreds kammare, som ligger nära snickarboa. Lina, som står i köksfönstret och ser Emil skotta, pratar för sig själv och säger “‘Så klokt av Emil att få undan snön, så han kan komma till snickarboden med en fart, jo, för ingen vet ju vilken stund det kan behövas.’”. Emils goda handling tolkas här av en vuxen, Lina, som något själviskt. Ingen ifrågasätter Linas kommentar eller att Emil självmant skottar. Detta kan tolkas som att Lina, och de andra vuxna, då de inte säger emot henne, ser på Emil som barn

som symbios (Persson 1998). Då de vuxna inte synbart strävar efter att Emil ska utveckla

något specifikt utan de låter Emil följa med i vardagslivet på gården (Persson 1998, ss. 108- 117). Därav tolkningen av barn som symbios. Vi tolkar att Emil är en naturlig del av gårdslivet, de vuxna ber inte honom i denna berättelse göra något specifik utan han hänger mest med som en del av vardagshjulet. “... och så pass mycket bonde var det väl i Emil, så han visste att man slaktade en gris när han var lagom stor” (Lindgren 2019). Kommentar från Emils pappa i berättelsen, som stärker vårt argument för de vuxnas barnsyn om barn som

symbios. Detta går i linje med Perssons (1998) definition av barn som symbios.

Snickeboa fungerar i berättelsen som en kommunikativ kod, eller symbol, för en plats där Emil låser in sig själv när han gjort vad de vuxna tolkar som hyss (Hall 1997, s. 37). Läsaren kan utifrån ett mimetiskt perspektiv (verklighetstroget) gå in i Linas roll och se att Emil skottar en väg som leder till Snickeboa. Det blir verklighetstroget då läsaren är i samma sits som Lina och endast kan skapa en bild av det vi själva kan se i stunden. Utifrån ett icke-

mimetiskt perspektiv kan läsaren, med den bakgrund läsaren har om Emils verkliga

intentioner, förstå berättelsen från en annan synvinkel och få ett djup i berättelsen. Genom att anta ett icke-mimetiskt perspektiv kan läsaren få en djupare förståelse för berättelsen, enligt Nokolajeva (2000, s. 231).