Ledande kommunala administratörers aktiviteter vävs in i ett flertal pro-cesser och överlappar andra aktörers aktiviteter på ett som inte enkelt kan omformas till kvantitativa mått. Att på förhand definiera hur dessa admi-nistratörer kan företräda riskerar att sortera bort aktiviteter som kan ha relevans för teorin om representativ byråkrati och studiens
forskningsfrå-gor. På samma sätt blir det också vanskligt att på förhand dra slutsatser om de omständigheter som har inverkan på detta företrädarskap.
Ett sätt att studera offentliga administratörers aktiviteter är att direkt observera aktiviteterna i tid och rum. Denna metod är dock tidskrävande och gynnar studier av ett mycket begränsat antal individer och kontexter för att rymmas inom forskningsprojektets tidsramar och resurser. Forska-rens närvaro kan också utöva inverkan på aktörernas beteende och proces-ser kan te sig annorlunda när forskaren inte är på plats. Dessutom kan det vara svårt att inom ett givet tidsintervall fånga variationer i kommunala administratörers mångfasetterade arbetsuppgifter. Detta blir särskilt påtag-ligt när det på förhand är okänt hur ledande kommunala minoritetsadmi-nistratörer företräder minoritetsgrupper i svenska kommuner.
Ett annat alternativ är att med hjälp av så kallade process-spårande me-toder studera enskilda aktörers aktiviteter och andra faktorers inverkan på politiska processer (George & Bennett 2005). Genom process-spårande metoder kan politiska händelser och beslutsprocesser återskapas i efter-hand med hjälp av information från multipla källor. På detta sätt fördjupar till exempel Rosentahl och Bell (2003) förståelsen för kvinnliga administ-ratörers företrädarskap för kvinnor i olika politiska processer i den ameri-kanska kongressförvaltningen. Men denna metod kräver att forskaren på förhand avgränsar processer vari minoritetsadministratörer deltagit och eventuellt företrätt minoritetsgrupper på ett sätt som kan spåras tillbaka i tiden.
Givet tids- och resursbegränsningar och det faktum att det saknas in-formation om relevanta processer att följa på förhand, har studiens metod varit en explorativ och intensivt strukturerad jämförande fallstudie med en
abduktiv ansats. Denna explorativa ansats möjliggör analyser av
kom-plexa kontext- och situationsbundna processer med fokus på den roll som aktörer spelar givet möjliggörande och begränsande strukturer i organisat-ion och samhälle (Danermark m.fl. 2002:170). Fallstudier kan kritiseras för att endast ge isolerade illustrationer på empiriska fenomen och sam-band. Men metoden är särskilt användbar när syftet är att utveckla teorier som ökar förståelsen kring det studerade fenomenet. Ett fall kan bestå av en avgränsbar kontext eller olika fall av händelser i en och samma, eller flera olika kontexter. Genom att jämföra olika fenomen i olika kontexter med varandra och på så sätt urskilja variationer, likheter och olikheter kan ytterligare förståelse skapas för relevanta faktorer som gör de studerade
fenomenen till vad de är (Yin 2009). Fallstudien möjliggör på så sätt ge-neraliserbar kunskap om strukturer som kan vara gällande i andra kontex-ter. I denna studie består fallstudierna av fem olika kommunkontexter, det vill säga lokalsamhällen och kommunala politiska organisationer, med varierande kulturella och sociala strukturer. Fallstudien består också av tolv minoritetsadministratörer med olika befattningar och varierande sätt att företräda (eller inte företräda).
Minoritetsadministratörernas egna berättelser angående om och i så fall hur de företräder minoritetsgrupper i olika processer, beslut, situationer och händelser har varit den huvudsakliga informationskällan. Dessa berät-telser har avvägts mot andra respondenters perspektiv samt offentliga dokument och medier om aktuella aktiviteter eller andra händelser av intresse. Tillsammans ger de olika informationskällorna en bild av hur och under vilka omständigheter som företrädarskapet formas utan att behöva observera det direkt eller på förhand ställa upp kategorier för vad det kan innebära att företräda.
En abduktiv ansats
Den abduktiva ansatsen innebär att en teoretisk förförståelse väglett em-piriinsamling och analysarbete samtidigt som teoriarbetet har varit konti-nuerligt och anpassningsbart till det empiriska materialet (Danermark m.fl. 2002:80). Denna ansats möjliggör en forskningsprocess som är ly-hörd för tidigare forskning och teoribyggen, men samtidigt grundar even-tuell teoriutveckling i empiriska erfarenheter som kan öppna upp för alter-nativa beskrivningar och upptäckandet av fler möjliga sambandsrelationer. Den abduktiva ansatsen har inspirerats av en strategi för kombinationen av teoretisk och empirisk forskning som Layder kallar för ”adaptive theory”, vilket kan översättas till anpassningsbar teori:
Adaptive theory is accretive, it is an organic entity that constantly re-formulates itself both in relation to the dictates of theoretical reasoning and the „factual‟ character of the empirical world. Prior theoretical concepts and models suggest patterns and „order‟ in emerging data while being continuously responsive to the order suggested or un-earthed by the data themselves. (Layder 1998:27)
Layders strategi vidhåller att teoriutveckling och empiriska analyser stän-digt bör varvas med varandra och genomsyra forskningsprocessens olika stadier. Detta öppnar för det första upp för möjligheter att kontinuerligt i forskningsprocessen förfina, justera och omformulera teorier. För det andra stärker det teoriernas validitet och tillvägagångssättets reliabilitet i takt med att forskningsproblem avgränsas, preciseras och ställs mot bre-dare mängd litteratur medan datainsamlingen och bearbetningen fortgår (ibid:172). På så sätt menar Layder att klyftan mellan empirisk forskning och generella teoretiska perspektiv och modeller kan överbryggas. Den anpassningsbara teorin medför också från ett realistiskt vetenskaps-teoretiskt perspektiv att samhällsforskningens teoriutveckling inte ska tolkas som absoluta sanningar (Bhaskar 1989). Kunskap som baseras på tolkningar av sociala händelser och mänskligt agerande kan utifrån detta perspektiv ses som föränderliga och möjligen ofullkomliga teorier som kan omvärderas i efterföljande studier. Samhällsvetenskapliga slutsatser är alltid felbara eftersom sociala fenomen skapas genom en rad olika tillfäl-ligheter i mötet mellan samhällets sociala och kulturella strukturer och dess människor (Archer 1995). Dessa krafter är svåra att isolera och stu-dera renodlat eftersom mänsklig social interaktion och skeenden sker under ”öppna villkor” till skillnad från slutna villkor i naturvetenskapliga laboratorier (Danermark m.fl. 2002:57, Sayer 2004:9-13). De krafter eller mekanismer i samhällets verkliga domäner som producerar det som
fak-tiskt händer är för forskarens sinnen och empiriska domäner dolda
(Elder-Vass 2007). Endast med hjälp av teorier och begrepp kan samhällsveten-skapen öka förståelsen för och synliggöra dessa mekanismer med ut-gångspunkt från empirins domäner.
I organisationer finns liksom i samhället en rad icke-observerbara kau-sala relationer som skapar empiriskt observerbara händelser (Reed 2005:1630). Forskningens roll blir att utveckla begrepp och teorier som fångar, förenklar och begripliggör de kausala relationerna i syfte att till-handahålla tolkningar av empiriskt observerbara händelser: människors beteende, organisationers aktiviteter, beslut, processer, samhällets förän-derlighet och så vidare. I och med att organisationer är öppna system kan dock inte kausala relationer förväntas ha en ständig regelbunden effekt. Föreställda lagbundenheter i samhället blir inte sällan offer för de tillfäl-ligheter som skapas i relationer mellan sociala krafter. Istället kan empi-riskt framträdande regelbundenheter förstås som tendenser (Danermark
m.fl. 2002:57). Tendenser fungerar som pusselbitar i sökandet efter krafter som skapar sociala händelser och kan vara gällande i andra kontexter än där de observerats (ibid:113).
Den jämförande fallstudiens förtjänst är att synliggöra tendenser i det empiriska materialet. Den abduktiva ansatsens förtjänst är att tidigare teoretiska förklaringsmodeller och tolkningar inspirerar utan att begränsa forskarens blick för nya iakttagelser som kan vidareutveckla förståelsen av empiriska fenomen. De tendenser som framträder i det empiriska materialet tolkas utifrån tidigare teorier samtidigt som forskaren håller öppet för att tidigare oidentifierade förklaringsfaktorer och sambandsrelat-ioner kan vara gällande.
Orienterande koncept
Centralt för studiens abduktiva ansats har varit användandet av det som Layder (1998:112) kallar för ”orienterande koncept”. Med hjälp av att formulera orienterande koncept, det vill säga preliminärt formulerade begrepp, teoretiska modeller eller ramverk, initieras forskningsprocessens empiriinsamling och analys med en förankring i tidigare forskning och teoriutveckling. Dessa preliminära begrepp förkastas eller anpassas i relat-ion till de empiriska resultaten beroende på hur forskningsprocessen ut-vecklas. Analysarbetet blir på så sätt en fortgående process genom att de preliminärt formulerade teorierna och koncepten definieras i konkretare form i relation till det empiriska materialet. Detta tillvägagångssätt har lett fram till studiens huvudsakliga resultat: företrädarskapsbegreppen som utvecklas i kapitel 11 och den analysmodell som redogörs för i kapitel 3 och diskuteras i relation till det empiriska materialet i kapitel 12.
Första steget i forskningsprocessen har varit att formulera en oriente-rande definition av företrädarbegreppet. Frågorna till minoritetsadminist-ratörer och definitionen av vad det innebär att företräda minoritetsgrupper utgår från tidigare studier om offentliga administratörers företrädarskap. Men innebörder i företrädarbegreppet har också varit öppen och avvägts mellan olika betydelser för att i analysarbetets slutpunkt anta den form som presenteras i denna studie.
Det andra steget har varit att tolka företrädarskapet utifrån den vägle-dande frågan: vad måste existera för att företrädarskapet ska vara vad det är? Det teoretiska ramverk som utvecklas i kapitel tre tydliggör olika
potentiella sambandsrelationer mellan analysmodellens faktorer och mino-ritetsadministratörers företrädarskap. Denna analysmodell fungerade i början som en orienterande modell för olika faktorer som förklarar föret-rädarskapet utifrån Herberts (1974) och Thompsons (1976) diskussioner samt andra studier inom fältet representativ byråkrati. Under forsknings-processen har det framkommit empiriska resultat som den orienterade analysmodellen inte kunnat förklara eller begripliggöra. Alternativa kon-cept har därför utvecklats från annan litteratur, främst forskning om kom-munala administratörers handlingsutrymme (Mouritzen och Svara 2002, Högberg 2007) och Archers (1995, 2003) ramverk för relationen mellan agentskap och strukturer.