Informatören172 har också en assyrier/syriansk identitet med ursprung i Turkiet. 1996 rekryterades hon som administratör till utvecklingsprojekten av Stadsdelsutvecklaren och arbetar fram till början av 2000-talet med integrationsberedningen och DMB. Hon tar ett avbrott för att vidareut-bilda sig och återvänder 2004 som informatör på utbildningskontoret och rekryteras sedan som Informatör till kommunstyrelsen i Stadshuset 2006. I stadsutvecklingsarbetet arbetar Informatören som bland annat
”valgene-ral” med att uppmuntra politiskt deltagande i allmänna val och i de lokala boenderåden som utvecklingsprojekten arbetat med. Vidare ansvarar hon för bland annat demokratiarbete, arbetsmarknads- och skolfrågor. På in-formationsenheten arbetar hon med informationsspridning om kommu-nens skolverksamhet. Hon redigerar också hemsidor och utformar katalo-ger, broschyrer och annat material för hela kommunen.
Genom sina erfarenheter av arbete i kommunen menar hon sig ha fått informella kontakter med ledande administratörer och politiker. Formellt upplever hon dock inte att hon har en betydelsefull centralitet i kommu-nens centrala processer som informatör. Hon kontrollerar inga kritiska
resurser förutom att utåt presentera kommunens skolverksamhet och har
heller inte närhet till exekutiv makt i stadshuset. Men detta har varierat över tid. Som administratör i utvecklingsprojekten styr hon över resurser och upplever sig ha en frihet att fördela medel till olika projekt och före-ningar. Som anställd för integrationsberedningen/DMB upplever hon sig ha centralitet i policyarbetet med det mångetniska i kommunen och en
närhet till den exekutiva makten – stadens ledande politiker och
administ-ratörer. Projekt
Informatören identifierar sig som assyrier/syrian och med etniska minori-teter generellt. Hon menar att hon kan identifiera sig med de svårigheter som minoritetsgrupper har i det svenska samhället. Hon är väl insatt i den assyrisk/syrianska gruppens dynamik och situation i staden. Hon anser att arbetslöshet och diskriminering är stora problem för gruppen, särskilt för kvinnor, och menar att det är viktigt att gruppen ”får vara med och säga till om saker och ting” som ”aktiva samhällsmedborgare” och att de också behandlas på ”rätt sätt”. Hon uttrycker ett engagemang i skol- och utbild-ningsfrågor och anser att det är viktigt med en bra skolgång för barn. Hon har varit aktiv i föreningar och politiskt partier, men inte längre. Informa-tören upplever att det är en befrielse att inte vara politiskt engagerad ef-tersom hon kan tillåta sig själv att vara neutral i sin roll som administratör. Hon arbetade ideellt i stadsutvecklingsarbetet i sin hemstadsdel under 1990-talet.
Informatören menar att engagemanget för den assyrisk/syrianska grup-pen har varit ett centralt projekt för henne som administratör. Men viljan
att företräda gruppen och engagera sig i deras aktiviteter blev för utmat-tande i längden. Hon skiljer på sin tid i utvecklingsprojektens ”integrat-ionsarbete” och den administratörsroll hon har som Informatör. Som etno-krat drivs hon av att förverkliga sina visioner: gruppens delaktighet i poli-tiken och samhället, en bra skolgång för alla barn med mera. Men idag vill hon ”inte behöva vara integration längre” eftersom det ”tog för mycket av hennes privata liv” i anspråk, framförallt tid från hennes barn. Hon före-drar befattningen som Informatör:
Det är ett så bra yrke, på det sättet att vi ska vara så neutrala så det passar mig som människa. Att informera och min lojalitet är att upp-lysa och informera på bästa sätt. (Informatören)
Hon menar att hon som administratör inte längre drivs av ett engagemang för minoritetsgrupper. I enstaka situationer kan hon dock informera om assyrier/syrianernas kultur och förehavanden, eller motverka negativa attityder mot minoritetsgrupper.
Företrädarskap
Informatören är hängiven utvecklingsprojektens målsättning att öka stads-delsinvånares inflytande i politiken. Hon upplever sig även som förebild och som ett ”informellt kulturombud” för gruppen i organisationen. Hon vill också motverka negativa sätt att förhålla sig till minoritetsgrupper, särskilt assyrier/syrianerna, och är mån om att frågor om det mångetniska finns på dagordningen och att kommunen jobbar med integration och minoritetsgruppers välbefinnande.
Ett informellt kulturombud
I utvecklingsprojekten agerar Informatören som företrädare för de boende i en av stadsdelarna och är bland annat involverad i att öka det politiska deltagandet genom att upprätta ”boenderåd”. Under sin tid som demokra-tiutvecklare lyfter hon frågor som enskilda individer ber henne om hjälp med.173 Det kan röra sig om allt från att hjälpa till med att ordna arbete, söka projektmedel eller sprida information om hur kommunens processer fungerar.
Som ledare för stadsutvecklingsprojekt fördelar hon pengar till före-ningar och ansvarar för att sätta igång aktiviteter inom ramen för utveckl-ingsarbetet. Hon bidrar till att en hel del projekt startas beroende på de behov som hon upplever finns i området. Till exempel berättar hon om hur hon bidrar till att det inrättas en ”kulturombudsman” i en skola för att förbättra relationerna mellan assyrier/syrianska föräldrar och lärare. Hon nominerar bekanta som arbetar för integration till kommunens årliga in-tegrationspris och hon hjälper folk som deltar i olika arbetsmarknadspro-jekt och står som referens när de söker arbete. Hon har själv personalan-svar och rekryterar folk till olika aktiviteter inom ramen för utvecklings-projekten:
Jag hjälpte dem att komma vidare. Också med de här (boende)råden som jag bildade med dessa människor, och sen så kunde jag vara en re-ferens när man ville söka jobb. Jag hade skapat förtroendekapital kan man säga hos den stora svenska majoriteten. Jag blev väl en länk kan man säga. Ett informellt kulturombud. (Informatören)
Som länk mellan sin grupp och kommunorganisationen menar hon att det skapas möjligheter att hjälpa bekanta och andra som tagit kontakt. Hon menar också att hon kan försvara assyrier/syrianer eller boende i minori-tetstäta stadsdelar gentemot andra administratörer när de pratar illa om gruppen. Men det gör hon sällan idag. Informatören uppskattar att arbetet idag inte ”har med hennes inre att göra”.
Informatören menar också att hon deltar i stadshusets arbete med att skapa en mångfaldspolicy 2001. Även om hon inte arbetar med det idag är hon påtagligt missnöjd över hur mångfalds- och integrationsarbetet har fortgått när utvecklingsprojektens medel tagit slut. Hon menar att arbetet inte är lika aktivt längre och att det inte finns samma intresse kvar i orga-nisationen att arbeta med utveckling i stadsdelarna.
En förebild
Informatören upplever att hon ofta kan fungera som företrädare genom att hon uppfattas som en representant för assyrier/syrianer. Hon agerar som en ”informell integrationsskapare”. I de dagliga interaktionerna på arbetet berättar hon om gruppens egenskaper, vanor och traditioner för sina
kol-legor. I relation till gruppen får hon också rollen som företrädare i bety-delsen ”en lyckad assyrier/syrian”:
De som bor i området har lättare att identifiera sig själva med mig. Det var många som tänkte att: ‟kan (hon) så kan jag‟ typ. Så det blev mycket att jag blev en förebild för kvinnor i min ålder och äldre till och med. […] Folk kan fortfarande komma med, ‟kan du inte skaffa jobb till mig‟ typ. Men jag säger att jag inte jobbar med sånt längre. […] Så då har jag blivit en symbol, någon lyckad assyrier/syrian, så tror jag. Det kan jag använda ibland liksom, man blir en förebild som jag tror är positivt laddat. (Informatören)
Mångfaldschefen
Den administratör som rekryteras 2005 för att leda DMB är flykting från Chile som kom till Sverige i de tidiga tonåren. Han lämnar sin befattning redan 2007. Mångfaldschefen174 ansvarar för att införliva jämlikhetsarbete i kommunens verksamheter utifrån olika perspektiv: etnicitet, jämställd-het, HBT, ålder, nationella minoriteter, barns rättigheter, demokrati-, stadsdelsutveckling- samt integrationsfrågor. I takt med att invandringen ökar blir organiserandet av flyktingmottagningen den huvudsakliga upp-giften.
Mångfaldschefen arbetar på uppdrag av DMB och upplever att han har tre viktiga funktioner i organisationen. För det första utvecklar han strate-gier för mångfaldsarbete genom att bereda policy- och handlingsplaner som på lång sikt ska styra kommunens aktiviteter. Arbetet innebär inte bara ”byråkrati” och ”att styra” utan också att ”prata och övertyga”. För det andra fungerar han som en ”konsult” genom att stödja och uppmuntra förändringsarbete i organisationen. Han menar att han fungerar ”värde-ringsstyrande” genom att påverka andra administratörers förhållningssätt till jämlikhetsfrågor. Konkret kan det innebära att stödja en förvaltnings-chef att implementera mångfaldspolicyn. Enheten arbetar också med att utbilda personal i mångfalds-, HBT- och jämställdhetsfrågor. För det tredje fungerar han kontrollerande genom att övervaka att policyplaner följs och att kommunen lever upp till sina egna och andra nationella och internationella riktlinjer.
Han har som kommunstyrelsens huvudperson i frågor om det månget-niska en centralitet i kommunens processer, inte minst genom att ingå i
ledningsgruppen under stadsdirektören. Närheten till den högsta politiska ledningen och andra förvaltningschefer ger honom en potentiell tillgång till den exekutiva makten. Båda dessa maktresurser är dock avhängiga Mångfaldschefens möjligheter att vinna uppmärksamhet för sina perspek-tiv. Kommunens processer kan rulla vidare utan att han involveras, vilket han upplever som sitt uppdrag att försöka motverka. Detta kan bero på att han saknar kontroll över kritiska resurser. Han är chef över en liten stab med några få administratörer och förfogar över tillfälliga projektmedel. I relation till andra chefer på samma nivå har han dock en mindre tyngd, vilket förvärras av att han har svårt att få legitimitet som ledare för enhet-en.175
Projekt
Mångfaldschefen har en chilensk identitet och ser sig också som svensk. Han är en socialt och politiskt engagerad person och menar att han alltid har varit engagerad i att bekämpa orättvisor; rättvise- och jämlikhetsar-betet har varit ”en röd tråd” i livet. Han har varit aktiv i fredsrörelsen, biståndsorganisationer, kyrkan och partipolitiken med ”en drift” att för-ändra samhället och verka för ”mänskliga rättigheter”. Han anser att mino-ritetsgrupper har ett gemensamt intresse i arbetet mot fattigdom och mot diskriminering:
Alla människor ska ha någon möjlighet till jobb ute i samhället. Det är största dilemman vi har idag är faktiskt att vi skapar fattigdom i Sve-rige. Marginalisering och fattigdom, och det råkar vara personer med annan påbrå som är de fattiga. Det andra är den etniska diskrimine-ringsproblematik vi har i Sverige. (Mångfaldschefen)
Utifrån detta perspektiv ser han det som sin roll att företräda de utsatta i samhället. Mångfaldschefen vill verka för olika projekt med visionen att skapa ett jämlikt samhälle och han vill att hans arbete i kommunorganisat-ionen ska gagna ”de svagas situation i samhället”. I Sjöstad vill han verka för att människor med annan bakgrund än svensk ska känna sig ”stolta över att bo i staden” och att majoritetsgruppen ska ”känna sig stolta att de har den här minoriteten som en resurs i samhället”. Mångfaldsarbetet är för honom en strategi som förverkligar visionen om ett jämlikt samhälle och en stad för alla medborgare oavsett etnisk bakgrund.
Företrädarskap
Mångfaldschefen agerar för att implementera ”mångfaldsperspektivet” och annat jämlikhetsarbete i kommunorganisationens verksamheter. Han försöker också att förändra kommunens strategier och förhållningssätt till flyktinginvandring, integration och mångfald.
”Pionjären” – policyskapare och förverkligare
”Mångfalden” ska sedan handlingsplanen skapades 2001 vara ett perspek-tiv som genomsyrar hela kommunorganisationen. Arbetet kring det mång-etniska har huvudsakligen kretsat kring utvecklingen av stadsdelarna. Mångfaldschefens bidrag är att försöka få organisationens aktörer att se inåt i verksamheten för att förändra rutiner utifrån ett brett definierat mångfaldsperspektiv som bland annat inkluderar köns-, etnicitets- och HBT-perspektiv. Han ger sig i kast med uppdraget med kraft och intensi-tet, en tolkning som hans kollegor och politiska uppdragsgivare också delar.176 En konkret arbetsuppgift är att skapa en ny mångfaldspolicy i kommunen som täcker in fler diskrimineringsgrunder än etnicitet, men en sådan riskerar att ignoreras. Därför tar han på sig rollen att ”lyfta” och ”pusha” för frågorna:
Jag la mig i allt som jag kunde lägga mig i. Alltså man får ingen makt om man inte kräver något. Jag var en chef i en matrisorganisation, och jag tolkade min uppgift som att jag kunde lägga mig i allt. (Mång-faldschefen)
Han ser sin roll som tvärsektoriell och därför fri att gå över verksamhets-linjerna och verka för mångfaldsperspektivet gentemot andra verksam-hetschefer. Han menar dock att organisationen är motsträvig i att förverk-liga mångfaldsplanerna och att han får använda sig av olika strategier. En strategi består av att direkt ringa upp administratörer och påpeka brister i deras aktiviteter. Han exemplifierar med det planerade programmet för årets ”kulturnatta” som knappast förmedlade bilden att hälften av stadens invånare har utländsk bakgrund. ”När jag såg programmet höll jag på att svimma”, säger han. ”Det märktes inte att det bor en svartskalle i hela staden.” Han menar att han bidrog till en förändring av programmet. Vid ett annat tillfälle prövar han personalens bemötande genom att ringa till ett
kontor och med sin naturliga brytning utge sig för att vara medborgare som söker diverse råd.
Han menar att organisationen inte anammar mångfaldsperspektivet och att han vill synliggöra detta. Därför försöker han att få in en skrivning i budgeten som ålägger organisationen att genomföra en ”kulturanalys” bland de anställda. Han vill också få igenom en utbildning i mångfald för alla chefer i kommunen för att få dem att inte ”skämta rasistiskt” och ”möta medborgare med respekt”.
I media kritiserar han de kommunala chefernas oförmåga att rekrytera personer med utländsk bakgrund.177 I intervjuer med lokaltidningen spri-der han också sina perspektiv på det mångetniska som han menar bör genomsyra organisationens förhållningssätt:
Integration brukar likställas med att ‟de andra‟ ska bli som oss. Då måste man fråga sig vad ‟som oss‟ innebär? Jag tror vi måste bredda perspektivet och prata mer om diskriminering, jämställdhet och demo-krati. Alla måste integreras i vårt nya samhälle, även etniska svens-kar.178
Ordförande för DMB menar att Mångfaldschefen har förmågan att få igång mångfaldsarbetet i organisationen. Han liknar Mångfaldschefen vid en ”pionjär” som ”vågar gå emot etablerade föreställningar” i syfte att bryta normer i organisationen.179
Mångfaldschefen menar att han försöker skapa relationer med stadens minoritetsbefolkning, inte minst den assyrisk/syrianska gruppens försam-lingar och föreningar. I samband med upploppen i en stadsdel påpekar han behovet av att ”vara ute på fältet” för att skapa ”harmoni”.180 Han menar vidare att samhället står ansvarigt för händelserna, ”inte bara invandrar-na”, och att alla måste anstränga sig att ”skapa mötesplatser och bygga broar”.181
Rådgivare i motvind
Samtidigt som hans arbete lyfter fram mångfaldsfrågan menar Mångfalds-chefen att flyktingfrågan ”spökar” i staden och att den tar mycket plats. Han delar inte samma mening som kommunstyrelsens ordförande (S) som tillsammans med andra kommunalråd begär ”flyktingstopp”. I det sam-manhanget säger han att han försökte se till att kommunen inte slutar att ta
emot människor som behöver skydd eller vill återförenas med sina anhö-riga. Han försöker bland annat omformulera detta beslut i syfte att kom-munen inte skulle uppfattas som rasistiskt eller fientlig mot flyktingar. En sådan kommun vill han inte arbeta för. Han menar att han till exempel mjukade upp formuleringarna i en känslig dialog med den politiska led-ningen:
Ja, internt fick jag omvandla väldigt många av dem… för att det är lätt att… alltså (kommunstyrelsens orförande) tror jag inte är rasist, det handlar inte om det. Men hans uttalande kan misstolkas många gånger och det försökte jag på något sätt påpeka en och annan gång och stödja honom. Han kunde säga saker som inte… Vi lyckades ibland men sen måste han säga vad han tycker själv. (Mångfaldschefen)
Tonen i den utåtriktade informationen förändrades efter detta menar Mångfaldschefen, som i sak dock fortfarande inte är enig med den poli-tiska ledningen. Men han tillägger att ”som en av de högsta tjänstemännen i kommunen kan man inte gå emot sitt eget kommunalråd”.
Mångfaldschefen säger upp sig under 2007 och börjar arbeta med mång-faldsfrågor för en annan arbetsgivare. Han menar att han arbetade i mot-vind i organisationen och att det var svårt att förankra mångfaldsarbetet eftersom kommunprocesserna var tröga. Han upplever också att han sak-nade förtroende från delar av sin egen stab. Han menar ändå att han var framgångsrik med att lyfta mångfaldsfrågorna och la grunden till det mångfaldsperspektiv som staden anammat i sin marknadsföring. I en lo-kaltidningsintervju som handlar om att han lämnar kommunorganisation-en uttalar han sig om att han lämnar efter sig kommunorganisation-en mångfaldsplan och början till en asyl- och flyktingpolicy. Han hoppas att kommunen fortsätter jobba med mångfaldsfrågorna ”lika bra som under mina år”, vilket han tror kommer att hända eftersom det råder en ”enighet” om att satsa på frå-gorna. ”Mångfalden i staden är en resurs som hittills utnyttjas för litet” påpekar han”.182 I vårt samtal säger han att många i kommunorganisation-en kanske inte gillar mångfald, mkommunorganisation-en att det nu finns med som ett perspek-tiv och om organisationen inte jobbar med den ”så är det kört för staden”.
Samordnaren
Samordnaren183 är i 30-årsåldern och har assyrisk/syriansk identitet. Sam-ordnaren184 har assyrisk/syriansk identitet. Mångfaldschefen rekryterar Samordnaren till ett vikariat på DMB 2005/2006 där hon arbetar med jämställdhet och stadsutvecklingsfrågor i cirka ett och ett halvt år. Hon blir sedan omplacerad till stadens nya arbetslivskontor där hon arbetar med att försöka minska arbetslösheten genom att skapa praktikplatser och arbetstillfällen. Tjänsten har upprättats i led med ett generellt arbetsmark-nadsprogram, men Samordnaren menar att de i praktiken arbetar gentemot stadens många nyanlända flyktingar.
Hon ser sig ha fria händer att ”snoka” i kommunens flyktingmottagning i syfte att få ut så många som möjligt i arbete. Hon arbetar med att skapa kontakter och nätverk med offentliga och privata företag för att på olika sätt matcha arbetslösa med arbetskraftsbehov. Målet är att 70 procent av de inskrivna i introduktionsprogrammet ska komma ut i arbete. Hon besö-ker konferenser, debatter, möten och andra offentliga tillställningar för att diskutera invandrares integration på arbetsmarknaden och göra reklam för de nyanlända som ”resurser” för samhället.
Hon upplever sig ha en stor frihet att styra över sina arbetsuppgifter. Hon är anställd för att öka rekryteringen av nyanlända invandrare och menar att hon och kollegorna själva lägger upp strategier för detta. Hennes arbete beskriver hon som i hög grad beroende av egen kreativitet. Hon saknar dock kontroll över kritiska resurser eftersom hon är beroende av andra aktörers samarbetsvillighet. Hon har en centralitet i kommunens arbetslivskontor som samordnare för olika pågående projekt och insatser. Hon har också möjlighet att påverka andra förvaltningars arbete, särskilt introduktionsenheten. Däremot har hon ingen centralitet i relation till andra processer i kommunorganisationen. Hon arbetar inte heller nära den
exekutiva makten, förutom informellt, då hennes närmaste kollega är
le-damot för socialdemokraterna i kommunstyrelsen, tillika assyrier/syrian. Projekt
Samordnaren är född i Syrien och bor i en av stadens miljonprogram-stadsdelar som hon nyligen flyttat till. Hon är utbildad tandhygienist och socialantropolog och var likt många assyrier/syrianer tidigare verksam som småföretagare i servicebranschen. I samband med upploppen och
beskjutningen av polisen uppmärksammas hennes uppsats i socialantropo-logi där hon gör en ”kulturanalys” i stadsdelen. Mångfaldschefen fattar tycke för uppsatsen och anställer samordnaren som vikarie i DMB. Hon uttrycker ett socialt engagemang för minoritetsgrupper och är aktiv i olika föreningsaktiviteter med syftet att förbättra invandrade kvinnors sociala situation i en ideell organisation.185 Hon menar också att hon följer diskussionerna i det assyrisk/syrianska föreningslivet med intresse. Hon känner en samhörighet med den assyrisk/syrianska gruppen och vill verka för att bevara och utveckla gruppens identitet och öka resursfördelningen