Studien syftade även till att försöka beskriva hur användningen av betoning kan beskrivas hos barn med typisk språkutveckling, varför barnens användning av stavelser och vilka typer av stavelser som uteslutits i deras yttranden analyserats kvalitativt. Slutligen har respektive barns prestation av expressiv grammatik inkluderats i resultatet för vidare beskrivning av och diskussion om yttrandenas betoningsmönster.
Tabell 8. Medelvärde på individnivå för grammatisk korrekthet i grammatiska konstruktioner.
Barn Pluralis S Pluralis W Obestämd S Obestämd W Bestämd S Bestämd W
1 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0
2 100,0 100,0 75,0 75,0 100,0 100,0
4 100,0 100,0 75,0 75,0 100,0 100,0 5 100,0 100,0 50,0 100,0 100,0 100,0 6 100,0 100,0 75,0 100,0 75,0 100,0 7 100,0 100,0 0,0 75,0 100,0 100,0 8 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 9 66,7 0,0 25,0 25,0 75,0 75,0 10 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 11 66,7 100,0 50,0 75,0 75,0 100,0 12 100,0 100,0 25,0 75,0 100,0 100,0
Barn Kongruens S Kongruens W Genitiv S Genitiv W Kopula S Kopula W
1 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 2 83,3 83,3 100,0 100,0 100,0 100,0 3 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 4 66,6 66,6 100,0 100,0 87,5 100,0 5 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 6 83,3 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 7 100,0 100,0 100,0 100,0 87,5 100,0 8 83,3 83,3 100,0 100,0 100,0 100,0 9 16,7 0,0 100,0 100,0 100,0 100,0 10 83,3 83,3 100,0 66,7 100,0 75,0 11 66,7 66,7 66,7 33,3 100,0 75,0 12 66,7 66,7 100,0 100,0 100,0 100,0
Medelvärdet för respektive konstruktion anges i procent. S = substantiv med inledande stark stavelse, W = substantiv med inledande svag stavelse, obestämd = obestämd form, bestämd = bestämd form, kongruens = kongruens i nominalfras, kopula = kopula och predikativ.
Tabell 9. Medelvärde på individnivå för korrekt andel stavelser i grammatiska konstruktioner.
Barn Pluralis S Pluralis W Obestämd S Obestämd W Bestämd S Bestämd W
1 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0
2 100,0 100,0 93,8 91,7 100,0 100,0
3 100,0 100,0 77,1 79,2 100,0 100,0
4 100,0 100,0 91,7 94,0 100,0 100,0
6 100,0 100,0 91,7 100,0 87,5 94,0 7 100,0 100,0 70,8 94,0 100,0 100,0 8 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 9 100,0 78,0 64,6 66,7 100,0 83,0 10 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 11 88,9 100,0 77,0 94,0 100,0 94,0 12 100,0 100,0 77,0 93,3 100,0 100,0
Barn Kongruens S Kongruens W Genitiv S Genitiv W Kopula S Kopula W
1 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 2 95,8 97,0 100,0 100,0 100,0 100,0 3 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 4 85,6 92,0 88,9 100,0 90,0 100,0 5 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 6 91,7 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 7 100,0 100,0 100,0 100,0 90,0 100,0 8 96,7 96,0 100,0 100,0 100,0 100,0 9 61,7 49,0 100,0 92,0 100,0 94,0 10 95,8 93,0 88,9 100,0 100,0 92,0 11 88,3 100,0 100,0 100,0 100,0 94,4 12 91,7 96,0 100,0 100,0 100,0 100,0
Medelvärdet för respektive konstruktion anges i procent. S = substantiv med inledande stark stavelse, W = substantiv med inledande svag stavelse, obestämd = obestämd form, bestämd = bestämd form, kongruens = kongruens i nominalfras, kopula = kopula och predikativ.
Barnen producerade överlag få utelämningar av stavelser i ord- och nonordsuppgiften. Fyra av tolv barn producerade inga utelämningar av stavelser, fem av tolv barn producerade ett ord med utelämnad stavelse och tre av tolv barn producerade två ord med utelämnad stavelse. Totalt producerades åtta utelämningar i obetonad stavelse, två utelämningar i betonad stavelse och två utelämningar i bibetonad stavelse. Av dessa utelämningar var tre i ord och åtta i nonord, sammanlagt elva utelämningar. Se tabell 10 för individuella beskrivningar av utelämningarna av stavelser.
Tabell 10. Individuella beskrivningar av utelämningar av stavelser i ord- och nonordsuppgiften.
1 Inga utelämningar /
2 Utelämnade 2 obetonade stavelser (ord) 'sana (sɵˈsana)
vɛnˈtɵɛl (ɛvɛnˈtɵɛl)
3 Inga utelämningar /
4 Utelämnade 1 obetonad stavelse (nonord) fɔm'tiɛl (ɵfɔm'tiɛl)
5 Inga utelämningar /
6 Utelämnade 1 betonad stavelse och 2
obetonade stavelser och 1 bibetonad stavelse (nonord)
ˈkamtɪˌva (ˈkamtɪgaˌva) ˈfɑtˌmɛ (ˈfnɑtˌmɛbilɛ)
7 Utelämnade 1 bibetonad stavelse (nonord) ˈkamtɪˌva (ˈkamtɪgaˌva)
8 Utelämnade 1 obetonad stavelse (ord) tarˈmɛlɛr (karaˈmɛlɛr)
9 Utelämnade 1 obetonad stavelse (nonord) ˈtamtɪˌna (ˈkamtɪgaˌva)
10 Utelämnade 1 obetonad stavelse (nonord) ˈfnɑtˌnɛble (ˈfnɑtˌmɛbilɛ)
11 Utelämnade 1 betonad och 1 bibetonad
stavelse (nonord)
hɔni'ktɛl (hɔnɛ'gɪptɛl) ˈpantɪˌva (ˈkamtɪgaˌva)
12 Inga utelämningar /
/ = Inga utelämningar, (parentes) = målyttrande
6. Diskussion
6.1 Resultatdiskussion
Studiens syfte var att studera relationen mellan barnens prosodiska och expressiva grammatiska och fonologiska förmågor, hur förmågan att använda betoning hos barn med typisk språkutveckling kan beskrivas samt om det finns en relation mellan förmågan att repetera konsonanter och vokaler och expressiva grammatiska förmågor. För att besvara de frågeställningarna delas diskussionen upp i relationer mellan expressiva språkliga förmågor, betoning hos barn med typisk språkutveckling, skillnader och jämförelser av resultatet samt enskilda barns yttranden. Därpå följer metoddiskussion där deltagare, bedömningsmaterial och testmiljö diskuteras. Slutligen diskuteras utformning av tester samt innehåll i framtida studier och slutsatserna av studien presenteras.
6.1.1 Relationer mellan expressiva språkliga förmågor
Vid korrelationsberäkning mellan korrekt andel stavelser för de grammatiska konstruktionerna och korrekt andel stavelser i ord- och nonordsuppgiften fanns en svag, icke-signifikant korrelation. Det tyder på att det inte finns någon uttalad relation mellan förmågan att producera stavelser spontant och repetera stavelser för barnen i den här studien eller med det här bedömningsmaterialet. Det fanns inte någon korrelation mellan korrekt andel grammatiska konstruktioner och korrekt andel stavelser i ord- och nonordsuppgiften, vilket borde kunna tolkas som att förmågan till expressiv grammatik inte kan relateras till förmågan att upprepa stavelser för barnen i den här studien eller med det här bedömningsmaterialet. Vid jämförelse mellan grammatiskt korrekta yttranden och korrekt andel producerade stavelser i det expressiva grammatiskt-prosodiska materialet framkom det att resultaten korrelerade och var signifikanta. Det kan tyda på att förmågan att använda korrekt antal stavelser, prosodisk förmåga, relaterar till förmågan till grammatisk korrekthet. Dock är korrelationsberäkningen gjord på samma bedömningsmaterial (det grammatiskt-prosodiska materialet), och det är mycket sannolikt att ett felaktigt antal stavelser även varit källan till ett grammatiskt fel i sammanställningen av barnens yttranden.
Tidigare studier har undersökt eventuella relationer mellan prosodiska och expressiva språkliga förmågor, men främst hos barn med språkstörning. Enligt Demuth och Thomas (2016) är den prosodiska delen av barns fonologi tätt sammanknuten med utvecklingen av grammatiska morfem hos små barn, både med och utan språkstörning. Föreliggande studie har inte lyckats påvisa samma resultat, förmodligen på grund av bristande bedömningsmaterial, alternativt att de deltagande barnen kommit förbi det stadiet i utvecklingen där utelämning av pretonisk stavelse återfinns, se rubrik 6.2 Metoddiskussion.
Korrelationsberäkning mellan andel grammatiskt korrekta yttranden och andel PCC och PVC (i ord- och nonordsuppgiften) visade att värdena korrelerade medelstarkt och var signifikanta, vilket skulle kunna tolkas som att förmågan att uttrycka grammatiska konstruktioner kan relateras till förmågan att producera korrekta vokaler och konsonanter. Dock har en mycket liten grupp deltagit i studien, och det är inte omöjligt att förmågorna endast korrelerar för den här gruppen barn.
6.1.2 Betoning hos barn med typisk språkutveckling
Överlag presterade barnen mycket väl i samtliga uppgifter som undersökte betoning. I de fall ett barn utelämnade pretoniska stavelser var det inte systematiska felsvar, utan endast enstaka förekomster. Se tabell 10 för transkription av utelämning av stavelser i ord- och nonordsuppgiften. Av de tolv utelämningarna av stavelser i ord- och nonordsuppgiften var tre i ord och nio i nonord, vilket skulle kunna tyda på att det var svårare att upprepa betoning i för barnen tidigare okända sammansättningar av språkljud än i kända ord för den här gruppen. Utelämningar av stavelser i det grammatiskt-prosodiska materialet var till stor del utelämningar av hela, obetonade, ord, till exempel “en” i yttrandet “en elefant”, snarare än att pretoniska stavelser i ord utelämnades, till exempel “ele” i yttrandet “en elefant” (exemplet kommer ej från insamlade data). Betoningsmönstret ändrades aldrig i något av barnens yttranden avseende flytt av betoning, till exempel “en elefant”, utan de prosodiska felsvaren var genomgående utelämningar av stavelser.
Resultatet tydde på att det inte var svårt att självmant uttrycka betoning (som i det grammatiskt- prosodiska materialet) eller att repetera betoning (som i ord- och nonordsuppgiften) för barn med typisk språkutveckling i åldrarna 3;0–6;11 år. Eftersom den här gruppen barn inte hade svårigheter med att uttrycka betoning är det intressant att undersöka betoningsförmågan hos barn yngre än 3;7 år (det kronologiskt yngsta barnet i studien), eftersom utelämning av pretonisk stavelse möjligtvis är vanligare hos barn med typisk språkutveckling i lägre åldrar (Nettelbladt, 2007a).
6.1.3 Skillnader och jämförelser
Den expressiva grammatiska prestationen var mycket god på gruppnivå. De konstruktioner som gruppen hade något svårare att producera var obestämd form (67,7 %) och kongruens i nominalfras (79,1 %). Dock är standardavvikelserna relativt höga för båda konstruktioner, 28 % respektive 26 %, vilket tyder på att barnens resultat skiljde sig mer åt inom obestämd form och kongruens i nominalfras än i övriga konstruktioner. Den konstruktion som var svårast för gruppen var obestämd form som innehöll ett tvåstavigt substantiv med inledande stark stavelse, där det var vanligt att funktionsorden “en” och “ett” utelämnades, till exempel “en hammare”. Det är möjligt att det här var ett naturligt svar för barnen, att förenkla genom att enbart benämna substantivet, men samtidigt gavs en eliciteringsfråga där enbart svar med substantiv inte var helt korrekt grammatiskt (till exempel “här är en mössa och här är…”). En annan förklaring kan vara att det är ett enstaka fynd som uppstått just i föreliggande studie.
Funktionsordet ska kongruera med substantivet, till exempel “en hammare”, vilket även är fallet med konstruktionen bestämd form, till exempel “den hammaren”. Hade den bestämda formen testats hade det kunnat gå att avgöra om gruppen hade det svårare med obestämd form snarare än de prosodiska aspekterna av formen, eftersom båda konstruktioner (en hammare och den hammaren) har samma prosodiska uppbyggnad med en pretonisk stavelse (en/ett eller den/det) före substantivet med initial betoning, vilket diskuteras för barn med språkstörning i Hansson et al. (2003). Det går inte att säga att barnen hade det svårare att uttrycka obestämd form än bestämd form eftersom både obestämd form, till exempel “en hammare” och bestämd form, till exempel “den hammaren”, behöver undersökas så att det går att utesluta om barnen hade det svårare med den lexikalt inlärda formen (en/ett) av obestämd form, eller om det var de prosodiska kraven i yttrandena som utgjorde felen i obestämd form. Det hade även gått att undersöka om barnen hade det svårare med obestämd eller bestämd form eller om de prosodiska kraven utgjorde felen genom att ha med bestämd form i nominalfras i materialet, till exempel “den gula mössan”, eftersom svårigheter med obestämd eller bestämd form även hade märkts i den konstruktionen (Hansson et al., 2003). Barnen i föreliggande studie hade emellertid inte språkliga svårigheter och resultatet från Hansson et al. (2003) kan därför inte direkt överföras på de deltagande barnen.
Jämförelse av de grammatiska konstruktionerna med inledande stark eller svag stavelse (i substantivet) visade att fem av nio konstruktioner med inledande svag stavelse var svårare än den motsvarande konstruktionen med inledande stark stavelse, på gruppnivå. Skillnaden i prestationen vid sammanställning av alla konstruktioner var inte signifikant vilket tyder på att barnen inte hade svårigheter med materialets målyttranden som innehöll fler pretoniska stavelser (konstruktioner med inledande svag stavelse) än yttrandena som innehöll färre pretoniska stavelser (konstruktioner med inledande stark stavelse).
Vid jämförelse mellan de starka och svaga yttrandena var det lika lätt/svårt att producera korrekt antal stavelser, oavsett betoning i yttrandena, i mer än hälften av yttrandena (42/72, se tabell 9). Konstruktioner med inledande stark stavelse vållade inte heller svårigheter för gruppen (19/72 gånger var det svårare med inledande stark stavelse, se tabell 9), dock producerade barnen fler felsvar i yttrandena med inledande stark stavelse än i yttrandena med inledande svag stavelse (11/72 gånger var svag stavelse svårare än stark stavelse, se tabell 9). Enligt den metriska hypotesen
borde ett barn som har svenska som modersmål ha det något svårare att producera yttranden innehållandes pretoniska stavelser, men så var inte fallet för barnen i föreliggande studie.
Vid jämförelse av antal korrekt producerade stavelser, på gruppnivå, för ord respektive nonord visade det sig att varken ordens eller nonordens stavelser var särskilt svåra för de deltagande barnen. Att producera konsonanter och vokaler i nonordsuppgiften var dock något svårare (PCC 89,9, PVC 96,6) än vid orduppgiften (PCC 95,7, PVC 98,7), men skillnaden var inte signifikant. Nonord kan vara mer krävande att producera än ord, eftersom riktiga ord ofta använder sig av talarens redan existerande motorprogram för att producera dem (Vance et al., 2005), vilket i sådana fall hade kunnat vara en källa till att nonorden hade fått ett lägre snitt i PCC och PVC.
6.1.4 Enskilda barns yttranden
Det fanns en större spridning av de individuella resultaten för grammatisk korrekthet än korrekt andel stavelser vid jämförelse av det grammatiskt-prosodiska materialet, se tabell 8 och 9. De enskilda barnens yttranden visade att två barn hade svårare att producera korrekta grammatiska yttranden innehållandes fler pretoniska stavelser än yttranden innehållandes färre pretoniska stavelser (det vill säga yttranden med inledande svag respektive stark stavelse i substantivet). För sex av barnen var det svårare att producera yttranden som innehöll fler betonade stavelser än yttranden som innehöll fler obetonade stavelser, se tabell 8.
Det förväntade mönstret, att det var svårare att producera stavelser i yttranden som innehöll fler obetonade stavelser än betonade stavelser, var det endast tre barn som följde. För sju av barnen var det svårare att producera yttranden med fler betonade stavelser än obetonade stavelser, se tabell 9. Gruppen är mycket liten och det går inte att generalisera deras resultat på en större population, men det var överraskande att barnen oftare hade svårare att producera yttranden med inledande stark stavelse än med svag inledande stavelse eftersom barn oftare har svårigheter att producera pretoniska stavelser, enligt den metriska hypotesen (Gerken, 1991).