Förmågan att använda betoningsmönster och relationen till expressiv grammatik och fonologi hos barn med typisk språkutveckling

Linköpings universitet | Institutionen för klinisk och experimentell medicin Examensarbete, 30 hp | Logopedprogrammet Vårterminen 2020

Förmågan att använda

betoningsmönster och relationen

till expressiv grammatik och

fonologi hos barn med typisk

språkutveckling

Victoria Freij

Hanna Åberg

The Ability to Use Stress Patterns and its Relationship to

Expressive Grammar and Phonology in Children with Typical

Language Development

Abstract

Aim: The study aimed to investigate whether there was a relationship between children's prosodic and expressive grammatical abilities and how the ability to use stress patterns in children with typical language development can be described.

Method: Twelve children aged 3;7–6;11 with typical language development were recruited to this study. Two materials for assessment were developed, one for examining expressive grammatical and prosodic ability and stress patterns, and one for examining phonology and stress patterns by word and nonword repetition. The children’s grammatical understanding was assessed with “Nya SIT”. In the word and nonword repetition task the use of syllables and the ability to produce consonants and vowels as well as the use of stress patterns were analyzed. In the expressive grammatical-prosodic material, the ability to express the correct proportion of syllables and expressive grammatical ability as well as prosodic stress in respective grammatical constructions were analyzed.

Results: There was a weak, non-significant correlation between the ability to produce the correct proportion of syllables in the grammatical-prosodic material and the ability to produce syllables in the word and nonword task. There was a strong, significant correlation between the ability to produce the correct proportion of syllables and expressive grammatical ability. There was also a strong, significant correlation between expressive grammatical ability and the ability to repeat vowels and consonants in words and nonwords.

Conclusions: The children expressed both prosodic stress patterns and grammar well and had a very high ability to realize vowels and consonants according to the target utterances. There was no difference in performance that could be attributed to differences in prosodic stress patterns. If a child in this group was good at expressing correct prosodic stress, he/she was also good at expressive grammar, but these abilities were not tested independently. Because of the group’s size, the results cannot be generalized to a larger population.

Key words: prosody, prosodic stress, expressive grammar, word and nonword repetition, language development, preschool children

Sammanfattning

Syfte: Studien syftade till att undersöka om det fanns en relation mellan barns prosodiska och expressiva grammatiska förmågor samt hur förmågan att använda betoning hos barn med typisk språkutveckling kan beskrivas.

Metod: Tolv barn i åldrarna 3;7–6;11 med typisk språkutveckling rekryterades till studien. Två material utarbetades för att dels undersöka expressiv grammatisk förmåga och betoningsförmåga, dels expressiv betoningsförmåga och fonologi vid repetition av ord och nonord. Barnens grammatiska förståelse testades med Nya SIT. I ord- och nonordsuppgiften analyserades förmågan att producera korrekt andel stavelser samt förmågan att producera korrekta konsonanter, vokaler samt korrekt betoning. I det expressiva grammatiskt-prosodiska materialet analyserades förmågan att uttrycka korrekt andel stavelser samt expressiv grammatisk förmåga och betoning i respektive grammatisk konstruktion.

Resultat: Det fanns en svag, icke-signifikant korrelation mellan förmågan att producera korrekt andel stavelser i det grammatiskt-prosodiska materialet och förmågan att producera stavelser i ord- och nonordsuppgiften. Det fanns en stark, signifikant korrelation mellan förmågan att producera korrekt andel stavelser och expressiv grammatisk förmåga. Det fanns även en stark, signifikant korrelation mellan expressiv grammatisk förmåga och förmågan att repetera vokaler och konsonanter i ord- och nonord.

Slutsats: Barnen uttryckte både betoning och grammatik väl och hade mycket hög förmåga till att realisera vokaler och konsonanter enligt målyttrandena. Det fanns inte någon skillnad i prestation som gick att hänföra till skillnader i betoningsmönster. Om ett barn i den här gruppen var bra på att uttrycka korrekt betoning var barnet även bra på expressiv grammatik, men förmågorna är inte testade oberoende av varandra. På grund av gruppens storlek går inte resultaten att generalisera till en större population.

Nyckelord: prosodi, betoning, expressiv grammatik, ord- och nonordsrepetition, språkutveckling, förskolebarn

Upphovsrätt

Detta dokument hålls tillgängligt på Internet – eller dess framtida ersättare – under 25 år från publiceringsdatum under förutsättning att inga extraordinära omständigheter uppstår.

Tillgång till dokumentet innebär tillstånd för var och en att läsa, ladda ner, skriva ut enstaka kopior för enskilt bruk och att använda det oförändrat för ickekommersiell forskning och för undervisning. Överföring av upphovsrätten vid en senare tidpunkt kan inte upphäva detta tillstånd. All annan användning av dokumentet kräver upphovsmannens medgivande. För att garantera äktheten, säkerheten och tillgängligheten finns lösningar av teknisk och administrativ art.

Upphovsmannens ideella rätt innefattar rätt att bli nämnd som upphovsman i den omfattning som god sed kräver vid användning av dokumentet på ovan beskrivna sätt samt skydd mot att

dokumentet ändras eller presenteras i sådan form eller i sådant sammanhang som är kränkande för upphovsmannens litterära eller konstnärliga anseende eller egenart.

För ytterligare information om Linköping University Electronic Press se förlagets hemsida

http://www.ep.liu.se/.

Copyright

The publishers will keep this document online on the Internet – or its possible replacement – for a period of 25 years starting from the date of publication barring exceptional circumstances.

The online availability of the document implies permanent permission for anyone to read, to download, or to print out single copies for his/hers own use and to use it unchanged for non-commercial research and educational purpose. Subsequent transfers of copyright cannot revoke this permission. All other uses of the document are conditional upon the consent of the copyright owner. The publisher has taken technical and administrative measures to assure authenticity, security and accessibility.

According to intellectual property law the author has the right to be mentioned when his/her work is accessed as described above and to be protected against infringement.

For additional information about the Linköping University Electronic Press and its procedures for publication and for assurance of document integrity, please refer to its www home page:

http://www.ep.liu.se/.

Förord

Vi vill först och främst tacka alla barn och deras vårdnadshavare för att de valt att delta i studien och därmed gjort studien möjlig att genomföra. Vi vill även rikta ett tack till Lovisa Lundberg för all hjälp med att redigera bilder till testmaterialet. Sist, men inte minst, vill vi tacka vår

handledare Simon Sundström för allt stöd och tålamod under arbetets gång. Tack för din snabba respons och alla möten du tagit dig tid till!

Linköping i maj 2020

Innehållsförteckning

2.4 Förklaringsmodeller för utelämning av obetonade stavelser och ord 7

2.5 Analys av barns språkliga förmågor 8

2.5.1 Bedömning av grammatiska, fonologiska och prosodiska förmågor 8

2.6 Ord- och nonordsrepetition 9

2.7 Motivering till föreliggande studie 10

3. Studiens syfte 11 3.1 Frågeställningar 11 4. Metod 11 4.1 Deltagare 11 4.2 Testförfarande 12 4.3 Material 13

4.3.1 Uppgifter för expressiv grammatisk förmåga och prosodi 13

4.3.2 Förmåga att repetera prosodi, ord- och nonordsuppgift 15

4.3.3 Test av impressiv språkförmåga 17

4.4 Utfallsmått 17

4.4.1 Expressiv grammatisk och prosodisk förmåga 18

4.4.2 Förmåga att repetera prosodi i ord och nonord 18

4.5 Analysmetod 19

4.6 Etiska överväganden 19

5. Resultat 20

5.1 Expressivt grammatiskt-prosodiskt material 20

5.2 Ord- och nonordsuppgift 24

5.3 Impressivt grammatiskt test, Nya SIT 24

5.5 Enskilda barns resultat 25

6. Diskussion 28

6.1 Resultatdiskussion 28

6.1.1 Relationer mellan expressiva språkliga förmågor 29

6.1.2 Betoning hos barn med typisk språkutveckling 30

6.1.3 Skillnader och jämförelser 30

6.1.4 Enskilda barns yttranden 32

6.2 Metoddiskussion 33

6.2.1 Deltagare 33

6.2.2 Ord- och nonordsuppgiften 33

6.2.3 Grammatiskt-prosodiskt material 34 6.2.4 Testmiljö 35 6.2.5 Bedömning 35 6.3 Slutsatser 36 6.4 Framtida studier 36 Referenslista 38 Bilagor 42

Bilaga A – Information om studien 42

Bilaga B – Informationsbrev om studien 43

Bilaga C – Samtyckesblankett 45

Bilaga D – Sammanställning expressiv grammatik 47

1. Inledning

Under den språkliga utvecklingen lär sig barnet att uppfatta och uttrycka prosodi, språkets rytm- och tonmönster. Prosodi innefattar bland annat språklig betoning både inom ordet och mellan ord inom fraser samt ordaccent. Inom akustiken innebär betoning att en stavelse får en längre duration samt amplitudhöjning (Engstrand, 2004) i förhållande till angränsande stavelser. Under språkutvecklingen utelämnas till en början ofta obetonade stavelser och ord i barnets yttranden (Nettelbladt, 2007a) vilket är helt typiskt. Obetonade stavelser som förekommer före den betonade stavelsen i ett ord, så kallade pretoniska stavelser, är särskilt sårbara för utelämning (Gerken, 1991). Ett exempel på utelämning av pretonisk stavelse i ett ord är “giraff” som då blir “raff”. Även hela fraser kan påverkas av utelämningar av pretoniska stavelser, så att exempelvis frasen “fågeln är blå” blir till “fågeln blå” och “en gul bil” blir “gul bil”. Under utvecklingen inkluderar barnet successivt obetonade delar i sina yttranden (Nettelbladt, 2007a).

Prosodins relation till syntaktisk inlärning har varit föremål för språkforskningen länge. Särskilt betoning har kopplats samman med utvecklingen av grammatiska förmågor, där obetonade morfem utelämnas av svensktalande barn. Att producera pretoniska grammatiska morfem kan därför vara problematiskt eftersom de ofta är obetonade i svenska språket (Hansson, Nettelbladt & Leonard, 2003).

Den prosodiska utvecklingen hos barn med svenska som förstaspråk är inte helt klarlagd. Forskning om barn med språkliga svårigheter har visat att de utöver svårigheter med fonologi, grammatik samt lexikon och semantik även kan ha svårigheter med att uttrycka betoning. Det behövs mer kunskap om hur prosodiska och grammatiska förmågor relaterar till varandra hos barn med typisk språkutveckling. Identifikation och klassificering av ett barns språkförmågor vid språksvårigheter står alltid i relation till vad som anses vara en typisk språkutveckling. Om det finns kännedom om vilka språkliga förmågor som påverkar andra kan interventionen vid språkliga svårigheter dra nytta av den kunskapen. Prosodiska förmågor skulle exempelvis kunna utnyttjas för att underlätta barnets upptäckt av grammatiska strukturer. Föreliggande studie ämnar undersöka både hur barn använder sig av betoning och vilka eventuella relationer som finns mellan betoning och expressiv grammatik och fonologi.

2. Bakgrund

2.1 Grammatik

Grammatik är de enskilda språkens system för att böja och sätta samman ord till fraser och satser (Nationalencyklopedin, u.d). Generellt använder den vuxne talaren rätt regler för språkets grammatiska system utan att tänka på det (Håkansson & Hansson, 2007). Inom ordbildningen, morfologin, kallas den minsta betydelsebärande enheten för morfem (Håkansson & Hansson, 2007). Den betydelsebärande delen i ett morfem är roten, till exempel “stol”, som kan byggas på med avledningar eller böjningar (Josefsson, 2009) såsom “stolen”. “Stol” är ett så kallat lexikalt morfem och böjningen “-en” är ett grammatiskt morfem. Lexikala morfem är substantiv, verb eller adjektiv och grammatiska morfem är exempelvis pluraländelser, genitiv, prepositioner eller artiklar (Håkansson & Hansson, 2007).

Reglerna för hur orden kombineras kallas syntax, och är den språkliga ordning vari ord kombineras till fraser, satsled och satser (Bolander, 2012). Svenskan betraktas som ett V2-språk, vilket är ovanligt utanför de germanska språken. V2 innebär att det får förekomma endast en satsdel före det finita verbet i huvudsatsen (Josefsson, 2009; Platzack, 1990). Vid frågor som går att besvara med ja eller nej kommer dock verbet först i svenska språket. Ordföljden skiljer sig även mellan huvudsatser och bisatser, där bisatserna alltid har en så kallad rak ordföljd, det vill säga att subjektet kommer före det finita verbet (Håkansson & Hansson, 2007).

2.1.1 Grammatisk utveckling

Redan vid ett års ålder börjar den grammatiska utvecklingen ta form i och med att barnet producerar ettordsyttranden som sedan utvecklas till flerordsyttranden och meningar (Håkansson & Hansson, 2007). Vid cirka ett års ålder lär sig barn ungefär två nya ord i veckan och sedan genomgår barnen en ordförrådsspurt vid cirka 1;6–2;0 års ålder, som är viktig för att utveckla böjningsmorfologi. Vid sex års ålder beräknas de ha ett ordförråd om cirka 10 000 ord (Strömqvist, 2010; Hochmann, Benavides-Varela, Nespor & Mehler, 2011). Vissa studier har visat att verbböjningar kommer något senare i utvecklingen än vad substantivböjningar gör (Håkansson & Hansson, 2007). Svensktalande barn använder pluralböjningar och bestämdhetsändelser redan vid två års ålder, vilket är tidigare jämfört med till exempel engelsktalande barn. Tidigt i utvecklingen producerar

barnet vuxenlika målformer, på grund av att barnet lär in ord lexikalt som oanalyserade helheter (Håkansson & Hansson, 2007). Barnet börjar sedan identifiera språkliga mönster och experimenterar med grammatiska former, vilket resulterar i en överanvändning av dem, så kallade övergeneraliseringar. Övergeneraliseringarna beror på att barnet lär sig tillämpa abstrakta språkliga regler, till exempel kan ett barn gå från att säga “åt” (lexikalt inlärt) till att säga “ätade” (analyserat som rotmorfem med böjning), som inte är lexikalt inlärt. Till sist börjar barnet använda den vuxenlika målformen med uteslutande korrekta målformer (Håkansson & Hansson, 2007). Enligt Håkansson och Hansson (2007) uttrycker sig barn med typisk språkutveckling sällan med annat ordföljdsmönster än vad som är korrekt i svenska språket, men satsdelar kan utelämnas till en början. Utelämning av verb i frågor är också vanligt, även om ordföljden är rätt. Korrekt placering av negationer i huvudsats och bisats är inte färdigutvecklad förrän 2;6–3;0 år respektive 3;0–4;0 år (Håkansson & Hansson, 2007).

2.2 Fonologi

Fonologi är vetenskapen om språkets ljudstruktur. Inom fonologin studeras ljudens funktion i språket och deras förhållanden till varandra (Ball, Müller & Rutter, 2010; Josefsson, 2009). Alla talade språk har en uppsättning språkljud. De enskilda språkljuden kallas fonem och är språkets minsta betydelseskiljande enheter (Nettelbladt, 2007a). Svenskans fonologiska system är uppbyggt av arton konsonantfonem och nio vokalfonem med en kort och lång allofon (Riad, 2014). Allofoner är varianter av samma fonem, som är fonetiskt lika varandra (Ball, 2016) och som inte ändrar betydelsen av ett ord även om ordet uttalas olika, till exempel ett främre eller bakre uttal av fonemet /r/ (Josefsson, 2009; Nettelbladt, 2007a; Velupillai, 2012).

De språkspecifika reglerna för hur de enskilda språkljuden kan kombineras och i vilken ordning de kan sammanfogas kallas fonotax (Ball, 2016). Vissa fonotaktiska regler är specifika för ett särskilt språk, medan andra regler kan gälla för fler språk (Sigurd, 1965).

2.2.1 Fonologisk utveckling

Fonologisk utveckling innebär att barnet lär sig att använda språkljuden i enlighet med reglerna i det aktuella språket. Det handlar framförallt om att barnet lär sig använda de olika språkljuden på

ett kontrastivt sätt. Ett exempel är orden “baka” och “kaka”, där endast de två inledande fonemen /b/ och /k/ skiljer orden åt. De två språkljuden är därför betydelseskiljande i svenskan (Bruce, 2012).

Redan tidigt i den fonologiska utvecklingen har barnet en förmåga att perceptuellt skilja på många olika språkljud, även språkljud som inte ingår i barnets modersmål, vilket har observerats hos barn som är en till två månader gamla (Vihman, 2013). Vid ungefär sex månaders ålder börjar barnet föredra språkljud tillhörande målspråket, och förmågan att skilja mellan samtliga språkljud avtar för att inriktas på och fördjupas i målspråket (Kuhl, 2004). Den produktiva fonologiska utvecklingen börjar med olika typer av joller, det vill säga vokaljoller (glottala/nasala sekvenser), vokalisering (variation av grundton och duration), reduplicerat stavelsejoller (likadana, enkla stavelser, sammansatta av konsonant och vokal – CV) och sist icke-reduplicerat stavelsejoller (stavelser med olika konsonanter och vokaler) vid ett års ålder (Stark, 1980 i Nettelbladt, 2007a). Enligt Nettelbladt (2007a) följer därefter de första ordens fonologi med ord som ofta består av enkla CV-stavelser med förenkling av konsonantkombinationer.

Förenkling av konsonantkombinationer ingår i det som kallas processer i barns fonologiska

utveckling. Vanliga processer är exempelvis förenkling av stavelsestruktur och

assimilationsprocesser (ett ljud färgar ett annat ljud) (Nettelbladt, 2007a). Sedan följer de enkla morfemens fonologi (Nettelbladt, 2007a) där barnen successivt omorganiserar sina förenklingsprocesser från kontextkänsliga till kontextfria. Det är vanligt att det förekommer många assimilationsprocesser och även substitutionsprocesser (utbyte av artikulationsställe eller artikulationssätt, oberoende av kontext) vid den här tiden i utvecklingen (Nettelbladt, 2007a). Efter de enkla morfemens fonologi är det endast färdigställande av fonemförrådet kvar (Nettelbladt, 2007a), vilket sker vid cirka fyra till sju års ålder. Detta innebär att barnen har utvecklat alla fonem i det aktuella språket. Den individuella variationen för den fonologiska utvecklingen är stor men trots detta följer de flesta barn med typisk språkutveckling ungefär samma utvecklingsmönster gällande vilka fonem som utvecklas tidigt och sent. De tidiga fonemen förekommer i många olika språk och de sena är mer språkspecifika (Bjar, 2010; Nettelbladt, 2007a).

2.3 Prosodi

Prosodi är språkets “melodi” och innefattar både rytm, betoning, intonation och längd (Sigurd & Håkansson, 2007). Prosodin underlättar förståelsen för det talade språket (Bjar, 2010), hjälper till att framhäva och gruppera fraser, ord och stavelser (Nettelbladt, 2007a) samt skapar koherens och ger ledtrådar till vad som hör ihop i ett yttrande och till turtagning i samtal (Bruce, 2012). Prosodi ökar språkförståelsen genom att lyfta fram syntaktiskt viktiga delar i yttranden, så kallad prosodisk bootstrapping (Gordon, Jacobs, Schuele & McAuley, 2015). Betoningen kan signalera till lyssnaren om vad som är ny information i ett uttalande eller om informationen kontrasterar i en sats (Sigurd & Håkansson, 2007), till exempel i satser som skulle kunna komma i följd efter “bollen är blå” - “den är inte röd”, “lådan är inte blå” (exempel efter Sigurd & Håkansson, 2007). Det här kallas för prominens (Bruce, 2012). Prosodin är ett viktigt verktyg i processen att tolka andras yttranden och kan till exempel ge värdefull information om talarens känslotillstånd eller underlätta vid turtagning (Samuelsson, Scocco & Nettelblad, 2003; Samuelsson & Nettelbladt, 2004; Ball, 2016).

Svenskans prosodiska system är komplext vid jämförelse med andra språk som till exempel engelskan (Nettelbladt, 2007a; Samuelsson et al., 2003), och bygger framför allt på skillnader i kvantitet, det vill säga konsonant- och vokallängd, ordbetoning samt ordaccenter. Skillnader i kvantitet kan vara “glas-glass”, skillnader i ordbetoning kan vara “banan” (frukten) eller “banan” (den bilen kör på) och skillnader i ordaccenter kan vara “Polen-pålen” (Håkansson & Zetterholm, 2018; Samuelsson et al., 2003; Bjar, 2010; Sundström, 2018). De här betydelseskiljande prosodiska egenskaperna kallas prosodem (Nettelbladt, 2007a).

Var betoningen befinner sig i ett ord varierar. Två stavelser tillsammans utgör en fot (Engstrand, 2004; Demuth, 2018). Platsen för betoningen kan ligga på första eller andra stavelsen i tvåstaviga ord, det kallas troké respektive jamb inom versläran (Engstrand, 2004). En del språk, exempelvis polska, har vanligtvis betoningen på den näst sista stavelsen (penultima) och andra språk har betoningen på sista stavelsen (ultima), men det förekommer även språk med betoning på ordets tredje stavelse från slutet (antepenultima) enligt Sigurd och Håkansson (2007). Vissa språk saknar ordbetoning helt. Betoningen i språk är inte alltid konsekvent (bunden betoning) utan kan variera (rörlig betoning). Svenskans ord har dock entydiga regler för ordbetoningen – den följer den morfologiska uppbyggnaden, att betoningen vanligen ligger på första stavelsen i rotmorfemet,

exempelvis som i ordet “barn”. Sammansatta ord, som exempelvis ordet “barnvagn”, har en huvudbetoning på det första ledet och bibetoning på det andra (ˈbarnˌvagn) medan ordet “barnvagnshjul” har huvudbetoning på första ledet, “barn”, och bibetoning på “hjul”, som nu är det sista ledet (ˈbarnvagnsˌhjul), enligt Bruce (2012). Lånord till svenskan kan ha andra betoningsmönster, likaså vissa ord med prefix och suffix (Sigurd & Håkansson, 2007). Variationer av betoning kan även ses på frasnivå där det betydelsetunga ordet betonas (Nettelbladt, 2007a; Bjar, 2010), till exempel “min svarta katt” kontra “min svarta katt”.

2.3.1 Prosodisk utveckling

Fonologisk och prosodisk utveckling är tätt knutna till varandra, där fonologisk utveckling inte enbart innebär inlärning av enskilda segment utan även av prosodiska egenskaper (Demuth & Tomas, 2016). Den prosodiska utvecklingen innefattar bland annat att uttrycka ordaccent och att använda betoningskontraster. Utvecklingen av den expressiva prosodin har sin början i barnets jollerstadium när det börjar kunna ändra grundton och intensitet (Nettelbladt, 2007a).

Prosodiska egenskaper såsom ljudstyrka och tonhöjd kan urskiljas prenatalt av fostret. Under barnets första levnadsår utvecklas de prosodiska förmågorna mycket och det är en förutsättning för fortsatt lingvistisk utveckling genom hela livet. Redan vid cirka sex månaders ålder föredrar barn att lyssna till tal som har pauser vid naturliga frasgränser och vid sju till tio månaders ålder föredrar de att lyssna till tal med pauser vid naturliga satsgränser (Gordon et al., 2015). Enligt Wells, Peppé och Goulandris (2004) fortsätter prosodiska förmågor hos engelskspråkiga barn med typisk språkutveckling att utvecklas upp till elvaårsåldern, trots att den främsta prosodiska utvecklingen sker upp till femårsåldern. Det är även viktigt att ta hänsyn till individuella variationer trots att barnets språkliga utveckling är typisk. För att särskilja ord ur yttranden behövs segmenteringsförmågan (Nettelbladt, 2007b). Prosodin har visat sig vara viktig för den grammatiska utvecklingen genom att stärka segmenteringsförmågan, och göra yttranden enklare att förstå, ända från utvecklingsstadierna till vuxen ålder (Gordon et al., 2015).

2.4 Förklaringsmodeller för utelämning av obetonade stavelser och ord

Det är karakteristiskt för små barn att använda andra språkljud än målljuden och utelämna ord och stavelser ur sina yttranden (Nettelbladt, 2007a). Successivt förvärvas språkljuden och utelämningar försvinner. Barn med språkstörning har dock svårt att förvärva språkljud, stavelser eller ord i en förväntad takt. Språkets prosodi är viktig för att markera lexikala, grammatiska och fonologiska språkliga delar under utvecklingen (Arbisi-Kelm & Beckman, 2009). Hur väl ett barn klarar av att realisera stavelser hör ihop med både morfemens prosodiska uppbyggnad och kontext (Demuth, 2018), till exempel “titta han springer”, där ordet “han” är obetonad på frasnivå, och “-er” i springer är obetonat på ordnivå. Alla obetonade stavelser utelämnas inte ur barns yttranden, utan främst de pretoniska stavelserna (Gerken, 1991). Det finns flera teorier och förklaringsmodeller om varför barn systematiskt utelämnar språkljud, stavelser och vissa ord. Teorin om nedsatt auditiv perception kan förklara varför vissa språkljud inte uppfattas (McGregor & Leonard, 1994). Om ett språkljud eller funktionsord har låg fonetisk substans kan det vara svårare att både uppfatta perceptuellt och producera, eftersom de har kortare varaktighet än omkringliggande ord och fonem. Det förklarar dock inte varför vissa obetonade stavelser utesluts ur barns yttranden och andra inte, enligt McGregor och Leonard (1994).

Den metriska hypotesen argumenterar för att det främst är positionerna för en del obetonade stavelser som kan vara problematiska för barn, och särskilt för barn med språkstörning (McGregor & Leonard, 1994). Hypotesen säger att en talare helst använder sig av så kallade binära fötter i yttranden, alltså metriska fötter om två stavelser (Hayes, 1982; Kelly, 1988 i Gerken, 1991), där en metrisk fot innehåller en stark stavelse och en intilliggande svag stavelse. Enligt Gerken (1991) är det mer sannolikt att en obetonad stavelse utelämnas i en ordinitial position än i en ordfinal position för ett barn. Tendensen att utesluta obetonade stavelser i pretonisk position kan även återfinnas i barns flerordsproduktion. I engelsk litteratur har det beskrivits att barn tenderar att utelämna artikeln i verbfraser, till exempel “pushes the dog”, snarare än själva verbböjningen, “pushes the dog” (Gerken 1987a; 1987b; Gerken et al., 1990 i Gerken 1991), där artikeln som utelämnas, “the”, är obetonad och befinner sig före en betonad stavelse, “dog”. Enligt Gerken (1996) kommer ett barn inte kunna använda stavelser i pretonisk position, och således inte kunna uttrycka en del grammatiska morfem, så länge barnets prosodi är outvecklad.

Den metriska hypotesen förklarar varför barn utelämnar pretonisk stavelse och därmed obetonade funktionsord i vissa positioner, men frågan är om utelämning av stavelser och ord direkt påverkar expressiv grammatisk förmåga eller om förmågorna eller domänerna är mer fristående från varandra. Att utforma tester efter de betoningsmönster som barn kan ha svårigheter med enligt den metriska hypotesen kan ge en fingervisning om hur den prosodiska förmågan ser ut hos barn i åldrarna 3;0–6;11 år, vilket togs i beaktande i föreliggande studies testmaterial.

2.5 Analys av barns språkliga förmågor

Barns språkliga förmågor bedöms vanligtvis med formaliserade tester och/eller analys av barnets spontantal. Ett beskrivningsperspektiv är att barnets språk jämförs med andra jämnåriga barns språkliga prestationer. Barn med avvikande språklig utveckling kan ha svårigheter i en eller flera olika språkliga domäner samt svårigheter med produktion (expressivt) och/eller förståelse (impressivt). Om flera språkliga domäner är involverade samt om svårigheterna är både expressiva och impressiva bedöms svårigheterna vara gravare (Nettelbladt & Salameh, 2007).

2.5.1 Bedömning av grammatiska, fonologiska och prosodiska förmågor

Vid bedömning av grammatiska förmågor bör både produktion och förståelse undersökas. Enligt Håkansson och Hansson (2007) undersöks morfologin ofta både i enskilda ord och på fras-, sats- och textnivå. På ordnivån undersöks hur de morfologiska färdigheterna fungerar oberoende av omgivande ord och exempelvis bedöms pluralis, bestämdhet, tempus och komparation. På frasnivån bedöms kongruens i nominalfraser och verbfraser. Kongruens i nominalfraser utmärks av att ha samma markering av numerus och genus genom hela frasen, till exempel “det huset”, “ett annat hus”. Ägande, genom genitiv hos substantivet eller possessivt pronomen, undersöks också, vanligtvis med ett efterföljande substantiv i obestämd form, exempelvis ”hundens mat” eller

”polisens hatt”. Verbfraser utmärks av att huvudverbet och hjälpverbet ska korrelera till exempel

“hon kan tala engelska”. På satsnivån undersöks det om barnet behärskar alla delar som behövs för att bilda en sats. Det måste finnas med ett finit verb och ett subjekt i yttrandena. Placering av negationer och användningen av V2-ordföljd undersöks även. På textnivån undersöks det om barnet har förmåga att sätta ihop huvudsats och bisats med korrekt ordföljd (Håkansson & Hansson, 2007).

För en beskrivning av den fonologiska förmågan undersöks både den fonologiska förståelsen och den fonologiska produktionen. För att undersöka förståelsen och produktionen undersöks ord- och stavelsestruktur, betoningsmönster och enskilda fonem i olika positioner inom ordet. I undersökningsmaterialet bör alla konsonantfonem ingå i initial, medial och final position i orden, utifrån de fonotaktiska begränsningarna i det aktuella språket (Blumenthal & Lundeborg Hammarström, 2014). Vokalfonemen undersöks i både betonade och obetonade stavelser. Undersökningen bör även innehålla både en-, två- och flerstaviga ord där de svårare fonemen som utvecklas senare ingår i de en- och tvåstaviga orden medan de enklare fonemen förekommer i orden med flera stavelser (James, 2001 i Blumenthal & Lundeborg Hammarström, 2014). Undersökningen utförs vanligen genom att barnet benämner bilder eller repeterar testledarens yttrande, varefter barnets yttrande kan analyseras (Vance, Stackhouse & Wells, 2005).

Vid bedömning av prosodi är det viktigt att inte dra slutsatser utifrån endast en egenskap, till exempel betoning. Det kan även vara problematiskt att dra slutsatser om barnets prosodiska förmåga i spontantal om prosodin enbart testats i olika uppgifter på ordnivå (Wells et al., 2004). Barnets prosodiska förmågor bör även bedömas på fras-, sats- och textnivå (Samuelsson et al., 2003), detta för att inte missa svårigheter i de nivåerna även om barnet klarar av ordnivån. När barns fonologiska förmåga bedöms med tester bör även användningen av betoningsmönster beaktas (Blumenthal & Lundeborg Hammarström, 2014), vilket kan bedömas med ord och fraser som innehåller pretoniska stavelser och obetonade artiklar.

2.6 Ord- och nonordsrepetition

För att testa ett barns förmåga att uttrycka prosodi (och vanligtvis fonologi) kan ett ord- och nonordsrepetitionstest användas. Ett ord- och nonordsrepetitionstest går vanligtvis till så att testdeltagaren ombeds att upprepa yttranden som testledaren säger. Upprepningen ska ske direkt efter testledarens yttrande och deltagaren uppmanas att försöka upprepa ordet eller nonordet så likt testledarens yttrande som möjligt (Sundström, 2018).

Orden i nonordsrepetitionstestet kan ha olika egenskaper beroende på vad testledaren ämnar testa, till exempel vara av olika svårighetsgrad språkligt vad det gäller längd, fonologisk sammansättning och/eller vara prosodiskt varierade. Nonord är påhittade “ord” utan lexikal mening, sammansatta

av språkljud. Val av språkljud, intonation och betoning som ska ingå i själva nonordet kan vara mer eller mindre likt betydelsebärande ord som förekommer i riktiga språk (Roy & Chiat, 2004; Sundström, 2018). En viktig skillnad mellan ett ord och ett nonord är att vid ordrepetitionen upprepas sådant som redan finns som lexikal representation i långtidsminnet, medan det inte finns en sådan representation vid nonordsrepetitionen (Sundström, 2018; Vance et al., 2005).

Vid repetition av ord och nonord används den så kallade fonologiska loopen, vilken är en modell för att illustrera arbetsminnets funktioner. Den fonologiska loopens uppgift är att hålla ljudinformation i arbetsminnet (i ett korttidslager) och är också en repetitionskomponent som upprätthåller ljudinformationen i korttidslagret (Gathercole & Baddeley, 1990), dock finns det studier om att små barn eventuellt inte använder repetitionskomponenten (Cowan & Kail, 1996). Om inte repetitionskomponenten används försvinner den aktuella ljudinformationen inom ett par sekunder, och ju längre orden eller nonorden är, desto längre tid tar de upp i korttidslagret. På grund av detta anses nonordsrepetition kunna vara en god indikator på ett nedsatt fonologiskt arbetsminne (Gathercole & Baddeley, 1990), eftersom de obekanta ljuden saknar lexikala representationer (Sundström, 2018). Ett nedsatt fonologiskt arbetsminne associeras med språkstörning, men anses även kunna förutsäga grammatisk och lexikal utveckling hos barn i åldrarna 4–5 år med typisk språkutveckling (Gathercole & Baddeley, 1990; Sahlén, Reuterskiöld, Nettelbladt & Radeborg, 1999). Dock bör inte repetitionstester ensamma användas för att diagnosticera språksvårigheter utan det kräver mer omfattande testning för att dra sådana slutsatser (Sandgren & Hedenius, 2017).

Ords betoningsmönster kan göra dem mer eller mindre svåra att producera för barn, vilket även gäller vid nonordsrepetition (Sundström, Lyxell & Samuelsson, 2018; Sahlén et al., 1999). Att undersöka betoningsmönster genom ord- och nonordsrepetition bör således kunna ge information om vilka betoningsmönster som kan vara svåra att producera, både med lexikalt stöd (orden) och utan (nonorden).

2.7 Motivering till föreliggande studie

Den prosodiska utvecklingen hos barn med svenska som förstaspråk är inte välbeskriven i litteraturen, däremot finns det dokumenterade kopplingar mellan prosodi och grammatik. Därför är det intressant att undersöka om prosodisk utveckling, särskilt av förmågan att använda betoning,

och grammatisk utveckling kan relateras till varandra hos barn med typisk språkutveckling. Kännedom om språkliga relationer mellan grammatik och prosodi skulle kunna användas vid intervention av språkliga svårigheter, till exempel vid inlärning av grammatiska strukturer.

3. Studiens syfte

Studien syftade till att undersöka om det fanns en relation mellan prosodiska och expressiva grammatiska förmågor, samt att beskriva förmågan att använda betoning, hos barn med typisk språkutveckling.

3.1 Frågeställningar

1. Finns det en relation mellan prosodiska och expressiva grammatiska förmågor, hos barn med typisk språkutveckling? Om ja, hur kan en sådan relation beskrivas?

2. Hur kan förmågan att använda betoning beskrivas hos barn med typisk språkutveckling? 3. Finns det en relation mellan förmågan att repetera konsonanter och vokaler och

expressiva grammatiska förmågor?

4. Metod

4.1 Deltagare

Föreliggande studie var från början tänkt att innefatta både barn med och utan språkstörning, vilket inte var möjligt att genomföra. Rekryteringen av barn med språkliga svårigheter pågick mellan januari och slutet av februari 2020, men tyvärr lyckades studieförfattarna inte rekrytera något barn med språkliga svårigheter. Dock hade vårdnadshavare till barn med typisk språkutveckling anmält intresse, varför studiens syfte och inklusionskriterier formulerades om utifrån barn med typisk språkutveckling. Därtill försvårades rekryteringen överlag på grund av den pågående coronapandemin.

I studien inkluderades svensktalande barn i åldrarna 3;0–6;11 år med typisk språkutveckling.

Exklusionskriterier var flerspråkighet, språkstörning eller andra kända/misstänkta

neuropsykiatriska eller psykiatriska diagnoser samt hörselnedsättning eller tidigare hörselnedsättning. Därtill exkluderades andra dialekter än mellansvenska dialekter på grund av att betoningen kan variera dialektalt (Bruce, 2012).

Deltagarna rekryterades via förskolor, skolor (förskoleklasser) och BVC-mottagningar i Södermanland och Östergötland samt via sociala medier. Informationsbrev och samtyckesblankett (bilaga A, B och C) delades ut till vårdnadshavarna vid testtillfället för underskrift, som gav skriftligt samtycke. Tolv barn rekryterades till studien, fyra flickor och åtta pojkar, se tabell 1. Barnen var mellan 3;7–6;11 år gamla vid testtillfället. Medelåldern för deltagarna i studien var cirka 5;2 år.

Tabell 1. Deltagarnas ålder vid testtillfället, i ålderskronologisk följd.

Ålder 3;7 4;2 4;3 4;5 4;7 5;5 5;6 5;7 5;8 5;9 6;3 6;11

Vårdnadshavaren fick fritt berätta om hur barnets språk utvecklats samt om det fanns syn- eller hörselnedsättningar hos barnet. Uppgifterna samlades in för att undersöka eventuella mönster. Samtliga barn hade varken språkliga svårigheter eller syn- eller hörselnedsättning. Samtliga vårdnadshavare uppgav även att barnen inte hade en funktionsvariation, till exempel

neuropsykiatrisk diagnos.

4.2 Testförfarande

Testsituationen tog mellan 40–60 minuter i sin helhet, varav cirka 30–40 minuter utgjorde testningen av barnet och resterande tid utgjorde anamnesupptagning. Testningen utfördes av den testledare som var bosatt i det landskap som deltagarna befann sig i vid testtillfället (Södermanland eller Östergötland). Barnens vårdnadshavare valde om testningen skulle ske i respektive barns hem eller i universitetslokaler. Under testsituationen kunde vårdnadshavarna närvara om barnet eller de själva ville. Pauser i testningen togs i de fall testledaren, barnet eller vårdnadshavarna uttryckte ett behov av det. Om barnen ville fick de ta emot en gåva i form av klistermärken som tack för deltagandet. Testsituationen ljudinspelades med en Olympus digital voice recorder VN-8500PC.

Bilderna i det expressiva grammatiska testet presenteras på en surfplatta, modell Lenovo TB2-X30F eller Samsung Galaxy Tab 4.

4.3 Material

Materialet bestod av tre delar: en för expressiv grammatisk förmåga och prosodi, ett undersökningsmaterial för prosodi och fonologi vid repetition av ord och nonord samt en för undersökning av grammatisk förståelse. Materialets tre delar syftade till att ge en bild av barnets prosodiska och grammatiska utveckling tillsammans genom att undersöka både grammatisk förståelse- och uttrycksförmåga, den senare tillsammans med prosodisk förmåga, samt den prosodiska förmågan vid repetition, med lexikalt stöd (ordrepetition) och utan stöd (nonordsrepetition). Studien syftade till att särskilt undersöka den expressiva betoningsförmågan och dess eventuella relation till den expressiva grammatiska förmågan, varför den impressiva grammatiska förmågan endast fungerat som kontroll för att kunna avgöra om barnets grammatiska förmåga är åldersadekvat eller ej.

För att minska risken för eventuella ordningseffekter på resultaten skapades två versioner av ord- och nonordsuppgifterna och den expressiva grammatikuppgiften, där versionerna skilde sig vad det gäller målordens respektive målyttrandenas inbördes ordning. De tre delarna bjöds sedan i en slumpvis vald ordning.

4.3.1 Uppgifter för expressiv grammatisk förmåga och prosodi

Ett undersökningsmaterial utformades för att undersöka den grammatiska förmågan, i kombination med prosodisk förmåga. Förmågorna bedömdes tillsammans för att kunna få information om huruvida särskilda betoningsmönster gör det svårare eller lättare att producera de grammatiska konstruktioner som ingick i materialet. Den expressiva språkliga förmågan undersöktes genom ett egengjort material, baserat på testet GRAMmatiktest för BArns (GRAMBA, Hansson & Nettelbladt, 2010) kategorier för testning av expressiv grammatisk förmåga. GRAMBA:s grammatiska konstruktioner är inspirerade av processbarhetsteorin (en stadiemodell för grammatisk utveckling, Håkansson & Hansson, 2007), och testar nominalfrasmorfologi, verbmorfologi samt ordföljd och bisatser, och har som syfte att vara en del i bedömningen av barns

språkliga förmågor (GRAMBA, Hansson & Nettelbladt, 2010). Processbarhetsteorin har ursprungligen använts för att beskriva vuxnas andraspråksinlärning, men har också tillämpats vid beskrivning av språkutveckling hos barn med språkstörning (Håkansson & Hansson, 2007).

Det egengjorda materialet (benämns under den här rubriken enbart som materialet) bestod av uppgifter på ord- och frasnivå där målstrukturerna valdes efter sina prosodiska egenskaper (att de innehöll betonade respektive obetonade stavelser och ord). Materialets syfte var att undersöka de grammatiska formerna pluralis, obestämd och bestämd form, kongruens i nominalfras, genitiv samt kopula tillsammans med predikativ. De grammatiska konstruktionerna valdes eftersom de innehåller obetonade element som är grammatiskt betydelsebärande. Målformerna varierades vad det gäller betoningsmönster och antal stavelser och orden valdes för att passa åldersgruppen förskolebarns ordförråd. Vissa flerstaviga ord bestod av sammansatta ord eftersom det fanns svårigheter att hitta fyrstaviga ord som förskolebarn kan förväntas känna till och som hade de betoningsmönster som krävdes. Om barnet var osäkert på vad bilderna föreställde repeterade testledaren ordet. Bilderna utgjordes främst av fotografier men även av tecknade bilder. Se exempel på målyttranden i tabell 2. För samtliga målyttranden, se bilaga D.

Adjektiven som ingår i yttrandena vid undersökning av kongruens i nominalfras kunde ej varieras i betoningsmönster eftersom barn i åldersgruppen 3;0–6;11 inte kan förväntas kunna olika adjektiv med inledande svag betoning, förutom färgen orange, såsom blasé eller passé med mera. Samtliga adjektiv som barnen producerade i de konstruktioner som skulle innehålla adjektiv accepterades som korrekta svar. Inga verb med inledande svag betoning har inkluderats i materialet. Eftersom materialet inte var avsett att undersöka barnens ordförråd visades och benämndes samtliga bilder som ingick i materialet för barnet innan undersökningen. Utfallsmått för materialet återfinns i tabell 4.

GRAMBA tar inte hänsyn till att korrekt substantiv produceras av barnen i konstruktionen kopula och predikativ, vilket föreliggande studie gör i analysen av prosodi på grund av att substantivet innehåller prosodisk information. Vid utformningen av föreliggande material användes endast två olika adjektiv som målyttrande, röd och gul, för att underlätta för barnet och för att säkerställa att val av adjektiv inte påverkar barnets grammatiska prestation. Barnens val av adjektiv bedömdes

inte prosodiskt, det vill säga att om barnen använde ett adjektiv med fler stavelser än målyttrandet, exempelvis rosa istället för röd, skulle det inte räknas som ett fel. Barnens yttrade substantiv eller adjektiv skulle inte heller påverka den grammatiska analysen, exempelvis om barnen sa “en röd rymdraket” istället för “en gul raket” räknades det som rätt svar eftersom det är ett grammatiskt korrekt yttrande.

Barnens transkriberade yttranden analyserades grammatiskt och prosodiskt. Andel korrekta yttranden sammanställdes för respektive grammatisk konstruktion. Varje grammatisk konstruktion (exempelvis pluralis) var uppdelad i undergrupper beroende på målyttrandenas stavelseantal och prosodiska uppbyggnad, det vill säga hur många inledande svaga eller starka stavelser målyttrandet innehöll (substantivet i yttrandet varierar stavelseantal och betoning). Yttranden som inte var grammatiskt inkorrekta men innehöll utelämnande av stavelse noterades, till exempel “finer” istället för “delfiner”. En jämförelse av hur barnen presterade inom varje set av konstruktioner gjordes för att undersöka om prestationen på uppgifter med fler stavelser med inledande svag respektive stark betoning skiljde sig åt. Antal korrekt producerade stavelser för varje yttrande sammanställdes.

Tabell 2. Exempel på målyttranden i undersökning av expressiv språklig förmåga.

Grammatisk konstruktion Målyttrande, stark betoning Målyttrande, svag betoning

Pluralis Snögubbar Delfiner

Obestämd form En paprika En apelsin

Bestämd form Hammaren Ballongen

Kongruens i nominalfras En gul mössa En gul raket

Genitiv Hästarnas Polisens

Kopula och predikativ Nyckelpigan är röd Telefonen är röd

Yttranden innehållandes ord med inledande svaga stavelser samt ord med svag betoning är kursiverade.

4.3.2 Förmåga att repetera prosodi, ord- och nonordsuppgift

För att undersöka om förmågan att uttrycka prosodi skiljde sig vid repetition av ord eller nonord utformade studiens författare en repetitionsuppgift. Repetitionsuppgiften bestod av två delar, en del med riktiga ord och en del med nonord. Orden och nonorden varierade i längd från två till fyra stavelser. Samtliga ord motsvarades av nonord med samma betoningsmönster. Målyttrandena i ord-

och nonordsuppgifterna matchades med varandra gällande stavelseantal och betoningsmönster, det vill säga att det fanns lika många ord som nonord med inledande stark respektive svag betoning samt stavelser. Nonorden bygger på orden i stor utsträckning och matchar ordens artikulationsställen och/eller artikulationssätt i den mån det var möjligt. Orden och nonorden med inledande svag betoning om tre och fyra stavelser var även prosodiskt varierade inbördes, där antalet svaga stavelser inledningsvis skiljde de olika orden och nonorden åt, till exempel “kanelbulle” och “karameller”, som inledningsvis hade en respektive två obetonade stavelser. Testblankett med målyttranden utgör bilaga E.

Den aktuella ord- och nonordsuppgiften skapades för att undersöka produktionen av betoningsmönster samt konsonanter och vokaler. Konsonanter som förekommer i slutet av barnets fonologiska utveckling undveks i stor utsträckning för att de yngre barnen inte skulle få en nackdel jämfört med de äldre barnen på grund av att orden och nonorden innehöll språkljud som typiskt sett utvecklas senare. Exempel på ord- och nonordsmålyttranden återfinns i tabell 3.

Barnens produktion av orden och nonorden transkriberades fonetiskt och andelen korrekta konsonanter respektive vokaler räknades ut enligt Shriberg och Kwiatkowskis (1982) percentage of consonants correct (PCC) och percentage of vowels correct (PVC). PCC eller PVC räknas ut genom att antal korrekta konsonanter/vokaler divideras med antal korrekta konsonanter/vokaler plus inkorrekta konsonanter/vokaler, multiplicerat med 100 (Shriberg & Kwiatkowski, 1982). Utfallsmått återfinns i tabell 4.

De fonetiska transkriptionerna användes som grund för att räkna ut andel korrekta konsonanter för ord respektive nonord samt korrekta konsonanter för ord och nonord tillsammans, andel korrekta vokaler för ord respektive nonord samt korrekta vokaler för ord och nonord tillsammans, respektive andel korrekta konsonanter och vokaler för ord samt andel korrekta konsonanter och vokaler för nonord. Korrekt antal stavelser räknades ut, samt utelämning av betonad och/eller obetonad stavelse noterades, där den utelämnade stavelsens position i ordet eller nonordet markerades. Tabell 3. Exempel på ord och nonordsmålyttranden med inledande svag eller stark betoning.

Ord ˈblʊmˌkrʉka (blomkruka) baˈnɑn (banan)

Nonord ˈfnɑˌɡemɛ hɔnɛ'gɪptɛl

4.3.3 Test av impressiv språkförmåga

Nya SIT (Språkligt Impressivt Test, Hellquist, 1989) användes för att bedöma barnets grammatiska förståelse. Resultatet av testet var tänkt att användas som en kontrollfunktion i de fall ett enskilt barn presterade lågt i de expressiva materialen (det grammatiskt-prosodiska materialet och ord- och nonordsuppgiften), för att fastställa barnets grammatiska nivå. Barnet ombeds att peka på en bild som stämmer med testledarens yttrande, och ska enligt Hellquist (1989) vara ett komplement till andra tester som bedömer barnets expressiva förmågor.

Nya SIT är tänkt att innehålla grammatiska konstruktioner som är etablerade hos sjuåriga barn med typisk språkutveckling, vilket betyder att ett barn i fyraårsåldern inte förväntas producera samma resultat som ett sjuårigt barn. Nya SIT testar ordklasserna substantiv, verb, adjektiv, adverb, pronomen, prepositioner, konjunktioner och räkneord samt negationer och satser med flera variabler (Hellquist, 1989), till exempel “när barnen tittar ut genom fönstret ser de en lång flicka med flätor som bär på en låda” (exempel från GRAMBA).

I Nya SIT antecknas antal felsvar som sammanlagt ska ge en bild av om barnet behärskar de konstruktioner som kan förväntas av till exempel ett fyraårigt barn. Maximalt antal poäng på Nya SIT är 46, där ett felsvar ger ett poäng. Nya SIT valdes för att säkerställa att de vid eventuella svårigheter med det expressiva testmaterialet hade en åldersadekvat grammatisk förståelse. Nya SIT:s referensvärden för antal felsvar som är typiska för barnens åldrar användes för att undersöka de deltagande barnens nivå av språklig förståelse. Utfallsmått återfinns i tabell 4.

4.4 Utfallsmått

Tabell 4. Deltester och utfallsmått.

Deltest Utfallsmått

Grammatiskt-prosodiskt material, expressiv grammatisk och prosodisk förmåga

Andel grammatisk korrekthet, andel korrekt stavelseantal, andel prosodisk korrekthet Ord- och nonordsuppgift, förmåga till

realisation av fonem och prosodi

Andel PCC och PVC, andel korrekt stavelseantal, andel prosodisk korrekthet

4.4.1 Expressiv grammatisk och prosodisk förmåga

Yttrandena i det expressiva grammatiska och prosodiska materialet mättes genom procent korrekt yttrande. Ett yttrande som avsåg att mäta grammatik bedömdes antingen som grammatiskt korrekt, det vill säga om det följde svenskans grammatiska regler, eller inkorrekt. Om yttrandet var grammatiskt inkorrekt gavs det noll poäng. Samtliga yttranden inom respektive grammatisk konstruktion bildade tillsammans andel grammatiskt korrekt yttrande, till exempel om tre av fyra yttranden inom den aktuella konstruktionen bedömdes som korrekta gav de 75 % andel grammatiskt korrekt yttrande.

Korrekt andel stavelser i ett yttrande bedömdes i jämförelse med målyttrandet, det vill säga att antalet stavelser i yttrandet och målyttrandet jämfördes. En korrekt stavelse gav ett poäng och ett tillägg eller en utelämning av en stavelse gav ett poängs avdrag. Till exempel gav yttrandet “en mössa” istället för målyttrandet “en gul mössa” tre av fyra poäng, vilket gav 75 % korrekt yttrande. Yttrandet “delefinen”, som innehåller en stavelse för mycket i jämförelse med målyttrandet “delfinen”, räknades istället som fyra stavelser (fyra poäng), som sedan får ett poängs avdrag för den extra stavelsen, det vill säga tre av fyra poäng som ger 75 % korrekthet för stavelseantalet. För beräkning av korrekt antal stavelser räknades sedan medelprestationen samman inom den aktuella grammatiska konstruktionen. Enskilda utelämningar av obetonade eller betonade stavelser i ord eller yttranden noterades separat för senare kvalitativ analys.

4.4.2 Förmåga att repetera prosodi i ord och nonord

För ord- och nonordsuppgifterna bedömdes varje enskilt yttrande vad det gäller korrekthet för konsonanter och vokaler, samt stavelseantal. Korrektheten av konsonanter och stavelser räknades ut genom PCC och PVC, se rubrik 4.5.3 Test av förmåga att repetera prosodi, ord- och

grammatiskt-prosodiska materialet ovan, för ord respektive nonord och tillsammans. Därtill noterades även utelämningarnas position, det vill säga i obetonad, betonad eller bibetonad position.

4.5 Analysmetod

Efter testsituationen transkriberades både barnens svar på det expressiva grammatiskt-prosodiska materialet samt ord- och nonordsuppgiften fonetiskt av den testledare som ledde testningen. Vid oklarheter tillfrågades den andra testledaren för att nå konsensus kring transkriptionen av enskilda yttranden. I analys av de grammatiska konstruktionerna har målyttrandena “gummistöveln är röd”, “helikoptern är röd”, “potatisen är röd” samt “apelsinen är röd” uteslutits eftersom yttrandena inte har antingen stark eller svag motsvarighet vad det gäller stavelseantal eller betoningsmönster.

Data sammanställdes i Microsoft Excel (version 16.30). Statistiska analyser gjordes med programmet IBM SPSS Statistics 25 (Statistical Package for the Social Sciences). Gruppens resultat i det grammatiskt-prosodiska materialet och ord- och nonordsuppgiften jämfördes med Wilcoxons teckenrangtest med signifikansnivå p < 0,05. Korrelationsberäkningarna utfördes med Kendalls tau-b signifikansnivå p < 0,05. Kriterier för korrelation (där 0,1 = svag, 0,3 = medelstark, 0,5 = stark) baserades på kriterier presenterade i Cohen (1988).

4.6 Etiska överväganden

Det fanns inga uppenbara risker för att barnen ska komma till skada fysiskt eller psykiskt i och med deltagande i studien. Det fanns dock risk att barnen kunde uppleva testningen som utmanande eller ansiktshotande eftersom testsituationen innefattade övningar som kunde uppfattas som svåra. Det fanns även risk för att barnen inte heller förstod studiens syfte, vilket kunde betyda att barnen inte var helt införstådda i hur deras personliga information hanterades. Anledningen till att så unga barn (3;0–6;11 år) deltog i studien var för att kunna studera barns språk i de tidiga utvecklingsfaserna, som inte kan studeras under senare åldrar. För att säkerställa rekryteringen till studien valdes ett brett åldersspann.

Samtycke inhämtades från barnens vårdnadshavare före testsituationen. Vårdnadshavarna fick möjlighet att ställa frågor om studien före och vid testsituationen. De enskilda barnens resultat sammanfattades inte för vårdnadshavarna vid testsituationen. Vårdnadshavarna och barnen informerades om att deras medverkan i studien var frivillig och kunde avbrytas närsomhelst.

Varje barn tilldelades en kod för avidentifiering. Kodnyckeln förvarades separat från resultaten på lösenordskyddade datorer. Enbart testledarna och handledaren hade tillgång till det insamlade materialet. All eventuell korrespondens med vårdnadshavare raderades efter arbetets slut. Insamlat material kommer att sparas i minst fem år vid enheten för logopedi, Linköpings universitet.

5. Resultat

Resultaten från de tre delarna presenteras nedan enligt följande ordning. Expressivt grammatiskt-prosodiskt material, ord- och nonordsuppgift för prosodi och sist språkligt impressivt test (Nya SIT). För det expressiva grammatiskt-prosodiska materialet redovisas resultat för andel korrekta grammatiska konstruktioner, andel korrekta stavelser samt skillnader mellan konstruktioner med inledande svaga och starka stavelser. Därefter redovisas ord- och nonordsuppgiftens resultat för korrekt antal stavelser samt andel fonologiskt korrekta ord och nonord. Sedan följer redovisning av korrelation mellan andel korrekta stavelser i det expressiva materialet och ord- och nonordsuppgiften samt mellan andel grammatiskt korrekta yttranden i det expressiva materialet och andel korrekta fonologiska produktioner i ord- och nonordsuppgiften. Slutligen redovisas resultatet av enskilda barns expressiva grammatiska resultat samt en beskrivning av utelämnade stavelser för orden och nonorden.

5.1 Expressivt grammatiskt-prosodiskt material

Studien syftade till att undersöka om det fanns en relation mellan prosodiska och expressiva grammatiska förmågor och hur den relationen kan beskrivas. För att besvara den frågan räknades medelvärdet ut för barnens expressiva grammatiska prestationer och för barnens prosodiska prestationer. Se rubriken 5.4 Korrelationer för korrelationsberäkning av de två resultaten.

Medelprestationen för andel korrekt producerade grammatiska konstruktioner, uttryckt som procent korrekta yttranden, med standardavvikelse inom parentes, på samtliga grammatiska konstruktioner var 87,8 (11,8). Gruppmedelresultatet på respektive konstruktioner var följande: pluralis 93,1 (19,4), obestämd form 67,7 (27,9), bestämd form 95,8 (8,1), kongruens i nominalfras 79,1 (25,9), genitiv 94,4 (14,8) samt kopula och predikativ 96,9 (4,9). Medelprestationen för andel

korrekt producerade stavelser i grammatiska konstruktioner var 96,0 (4,0).

Gruppmedelprestationen för andel korrekt producerade stavelser i respektive grammatisk konstruktion var följande: pluralis 98,6 (3,5), obestämd form 89,2 (1,0), bestämd form 98,3 (3,5), kongruens i nominalfras 92,9 (12,3), genitiv 98,7 (2,3), kopula och predikativ 98,4 (2,1).

För att undersöka om de producerade yttrandenas betoning i det grammatiskt-prosodiska materialet kunde relateras till den expressiva grammatiska produktionen undersöktes även de grammatiska yttrandena i underkategorier. Underkategorierna bestod av inledande starka eller svaga stavelser, tillsammans med ord- och nonordsuppgiften i kategorierna ord och nonord med inledande starka eller svaga stavelser, se rubriken 5.4 Korrelationer för korrelationsberäkning av de två resultaten.

I tabell 5 redovisas andelen korrekta yttranden för respektive grammatisk konstruktion, som delats upp i inledande stark eller svag stavelse, för respektive stavelseantal, för att redovisa eventuella skillnader mellan grammatiska konstruktioner med olika prosodisk uppbyggnad. Gruppens medelvärden var nära 100,0 % överlag, men resultatet för konstruktionen obestämd form med tvåstavigt substantiv med inledande stark stavelse (till exempel en mössa) skiljer sig från övriga konstruktioner med 37,5 %. Det är även det enda resultatet som skiljer sig signifikant från motsvarande konstruktion, obestämd form med tvåstavigt substantiv med inledande svag stavelse (till exempel en delfin), (p = 0,015). De övriga något lägre medelvärdena, under 80 %, fanns i obestämd form tvåstavigt substantiv (till exempel mössan) och trestavigt substantiv (till exempel

ballongen) med inledande svag stavelse, samt i kongruens i nominalfras med tvåstavigt substantiv

med inledande stark stavelse (till exempel en gul mössa) och trestavigt substantiv med inledande svag stavelse (till exempel en röd apelsin). För fullständig redogörelse av målyttranden, se bilaga D. Gruppens medelvärde i samtliga konstruktioner var, uttryckt i procent, 86,8 (11,0) för yttranden med inledande stark betoning i substantivet och 88,9 (14,0) i yttranden med inledande svag betoning i substantivet.

Nr Grammatisk konstruktion M (SD) Nr Grammatisk konstruktion M (SD)

1 Pluralis 3 stav S 94,4 (12,8) 2 Pluralis 3 stav W 91,7 (28,9)

3 Obestämd 2 stav S 37,5 (43,3) 4 Obestämd 2 stav W 79,2 (33,4)

5 Obestämd 3 stav S 79,2 (33,4) 6 Obestämd 3 stav W 75 (33,7)

7 Bestämd 3 stav S 95,8 (14,4) 8 Bestämd 3 stav W 95,8 (14,4)

9 Kongruens 2 stav S 72,2 (27,9) 10 Kongruens 2 stav W 80,5 (33,2)

11 Kongruens 3 stav S 86,2 (29,9) 12 Kongruens 3 stav W 77,8 (32,8)

13 Genitiv 3 stav S 97,3 (9,5) 14 Genitiv 3 stav W 91,7 (20,8)

15 Kopula 3 stav S 95,8 (9,7) 16 Kopula 3 stav W 100,0 (0,0)

17 Kopula 4 stav S 100,0 (0,0) 18 Kopula 4 stav W 91,7 (19,5)

/ Samtliga stav S 86,8 (10,9) / Samtliga stav W 88,9 (14,2)

M = medelvärde uttryckt i procent, SD = standardavvikelse, stav = antal stavelser i yttrandets substantiv, S = substantiv med inledande stark stavelse, W = substantiv med inledande svag stavelse, obestämd = obestämd form, bestämd = bestämd form, kongruens = kongruens i nominalfras, kopula = kopula och predikativ.

I tabell 6 redovisas gruppmedelvärde för grammatisk korrekthet i det grammatiskt-prosodiska materialet som delats upp i de grammatiska konstruktionerna samt i inledande stark respektive svag stavelse i substantivet. Gruppens spann redovisas för att visa min- och maxvärde. Spannet är som störst i pluralis (med inledande svag stavelse i substantivet), obestämd form (med inledande stark stavelse i substantivet) och kongruens i nominalfras (med inledande svag stavelse i substantivet) med ett spann om 0,0–100,0 %. Spannet var som minst i kopula och predikativ (med inledande stark stavelse i substantivet) med 87,5–100,0 %. De högsta gruppmedelvärdena återfanns i bestämd form (med inledande svag stavelse i substantivet) samt i kopula och predikativ (med inledande stark stavelse i substantivet) med 97,9 % korrekthet. Det lägsta gruppmedelvärdet fanns i obestämd form (med inledande stark stavelse i substantivet) med 58,3 % korrekthet. De individuella resultaten redovisas i tabell 8.

I tabell 7 redovisas gruppmedelvärde för korrekt andel stavelser i det grammatiskt-prosodiska materialet som delats upp i de grammatiska konstruktionerna samt i inledande stark respektive svag stavelse i substantivet. Gruppens spann redovisas för att visa min- och maxvärde. Spannet är som störst i kongruens i nominalfras (med inledande svag stavelse i substantivet) med 49,0–100,0 % och som minst i genitiv (med inledande svag stavelse i substantivet) och kopula och predikativ (med inledande svag stavelse i substantivet) med 92,0–100,0 %. Det högsta gruppmedelvärdet var

genitiv (med inledande svag stavelse i substantivet) med 99,3 %. Det lägsta gruppmedelvärdet var obestämd form (med inledande stark stavelse i substantivet) med 85,6 %. De individuella resultaten redovisas i tabell 9.

Tabell 6. Medelvärde och min–max-spann på gruppnivå för grammatisk korrekthet i grammatiska konstruktioner.

Grammatisk konstruktion Gruppmedelvärde (SD) Min–max-spann

Pluralis S 94,4 (13,0) 66,7–100,0 Pluralis W 91,7 (28,9) 0,0–100,0 Obestämd S 58,3 (34,3) 0,0–100,0 Obestämd W 77,1 (27,1) 25,0–100,0 Bestämd S 93,8 (11,3) 75,0–100,0 Bestämd W 97,9 (7,2) 75,0–100,0 Kongruens S 79,2 (23,7) 16,7–100,0 Kongruens W 79,2 (28,5) 0,0–100,0 Genitiv S 97,2 (9,6) 66,7–100,0 Genitiv W 91,7 (20,7) 33,3–100,0 Kopula S 97,9 (4,9) 87,5–100,0 Kopula W 95,8 (9,7) 75,0–100,0

M = medelvärde uttryckt i procent, SD = standardavvikelse, S = substantiv med inledande stark stavelse, W = substantiv med inledande svag stavelse, obestämd = obestämd form, bestämd = bestämd form, kongruens = kongruens i nominalfras, kopula = kopula och predikativ.

Tabell 7. Medelvärde och min–max-spann på gruppnivå för andel korrekt stavelser i grammatiska konstruktioner.

Grammatisk konstruktion Gruppmedelresultat (SD) Min–max-spann

Pluralis S 99,1 (3,2) 88,9–100,0 Pluralis W 98,2 (6,4) 78,0–100,0 Obestämd S 85,6 (12,2) 64,6–100,0 Obestämd W 92,7 (10,1) 66,7–100,0 Bestämd S 99,0 (3,6) 87,5–100,0 Bestämd W 97,6 (5,1) 83,0–100,0 Kongruens S 92,3 (10,8) 61,7–100,0 Kongruens W 93,6 (14,3) 49,0–100,0 Genitiv S 98,1 (4,3) 88,9–100,0

Genitiv W 99,3 (2,3) 92,0–100,0

Kopula S 98,3 (3,9) 90,0–100,0

Kopula W 98,4 (3,0) 92,0–100,0

5.2 Ord- och nonordsuppgift

Studien syftade till att undersöka eventuell relation mellan expressiv grammatisk förmåga och andra språkliga förmågor, vilket gjordes genom att undersöka om det fanns en relation mellan expressiv grammatik och fonologi (PCC och PVC) samt om det fanns en relation mellan produktion av stavelser i det grammatiskt-prosodiska materialet och ord- och nonordsuppgiften, se rubriken

5.4 Korrelationer för korrelationsberäkning. Därför sammanställdes andel korrekt producerade

stavelser och fonem i ord- och nonordsuppgiften.

Medelvärdet för korrekt antal producerade stavelser för ord och nonord var överlag högt. Medelprestationen, uttryckt som procent korrekta stavelser, med standardavvikelse inom parentes, var för orden 99,7 (0,9) och 99,1 (1,2) för nonorden. Skillnaden i prestation var icke-signifikant, med p = 0,251. Korrekta stavelser för ord och nonord tillsammans var 99,3 (0,6). Medelvärdet för andel fonologiskt producerade PCC respektive PVC, uttryckt som procent korrekta konsonanter och vokaler, var för ord PCC 95,7 (7,8) och PVC 98,7 (1,6) på gruppnivå. För nonord var PCC 89,9 (9,7) och för PVC var 96,9 (2,2), på gruppnivå. Medelvärdet för andel korrekt producerade konsonanter och vokaler i ord var 97,2 (4,3) och i nonord 93,4 (5,4). Medelvärdet för andel korrekt producerade konsonanter och vokaler i ord och nonord var 95,3 (4,6).

5.3 Impressivt grammatiskt test, Nya SIT

Testningen av grammatisk förståelse med Nya SIT, som hade som syfte att stötta helhetsbedömningen av barnens grammatiska förståelse, resulterade i att tio av tolv barn uppnådde resultat inom genomsnittligt antal fel för barnets åldersgrupp. Testresultatet presenteras som antingen inom eller utom åldersgruppen eftersom Nya SIT:s poängberäkning bygger på barnets kronologiska ålder. Barnen som presterade lägre på Nya SIT var två respektive tre poäng från genomsnittligt antal fel för deras åldersgrupp.

5.4 Korrelationer

Frågan om eventuell relation mellan prosodiska och expressiva språkliga förmågor besvarades genom att beräkna korrelation för expressiva grammatiska prestationer tillsammans med medelvärdet för barnens prosodiska prestationer. För att ytterligare undersöka om det fanns en relation mellan expressiva grammatiska förmågor och förmågan att repetera konsonanter och vokaler gjordes en korrelationsberäkning mellan medelvärdet för PCC och PVC och andel grammatiskt korrekt producerade yttranden.

Samtliga korrelationsberäkningar gjordes med Kendalls tau-b. Korrelationen mellan förmågan att producera korrekt antal stavelser i grammatiska konstruktioner och ord och nonord var svag och icke-signifikant. (r = 0,219, p = 0,374). Korrelationen mellan förmågan att producera grammatiskt korrekta yttranden och förmågan att producera korrekt antal stavelser i ord- och nonordsuppgiften var mycket svag och icke-signifikant (r = 0,035, p = 0,884). Beräkning av korrelationen mellan förmågan att producera grammatiskt korrekta yttranden och förmågan att producera korrekt antal stavelser i det expressiva grammatiska materialet hade en stark och signifikant korrelation (r = 0,731, p = 0,001). Beräkning av korrelationen mellan förmågan att producera grammatiskt korrekta yttranden och förmågan att producera PCC och PVC i ord- och nonordsuppgiften hade en stark och signifikant korrelation (r = 0,545, p = 0,014).

5.5 Enskilda barns resultat

Studien syftade även till att försöka beskriva hur användningen av betoning kan beskrivas hos barn med typisk språkutveckling, varför barnens användning av stavelser och vilka typer av stavelser som uteslutits i deras yttranden analyserats kvalitativt. Slutligen har respektive barns prestation av expressiv grammatik inkluderats i resultatet för vidare beskrivning av och diskussion om yttrandenas betoningsmönster.

Tabell 8. Medelvärde på individnivå för grammatisk korrekthet i grammatiska konstruktioner.

Barn Pluralis S Pluralis W Obestämd S Obestämd W Bestämd S Bestämd W

1 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0

2 100,0 100,0 75,0 75,0 100,0 100,0

4 100,0 100,0 75,0 75,0 100,0 100,0 5 100,0 100,0 50,0 100,0 100,0 100,0 6 100,0 100,0 75,0 100,0 75,0 100,0 7 100,0 100,0 0,0 75,0 100,0 100,0 8 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 9 66,7 0,0 25,0 25,0 75,0 75,0 10 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 11 66,7 100,0 50,0 75,0 75,0 100,0 12 100,0 100,0 25,0 75,0 100,0 100,0

Barn Kongruens S Kongruens W Genitiv S Genitiv W Kopula S Kopula W

1 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 2 83,3 83,3 100,0 100,0 100,0 100,0 3 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 4 66,6 66,6 100,0 100,0 87,5 100,0 5 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 6 83,3 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 7 100,0 100,0 100,0 100,0 87,5 100,0 8 83,3 83,3 100,0 100,0 100,0 100,0 9 16,7 0,0 100,0 100,0 100,0 100,0 10 83,3 83,3 100,0 66,7 100,0 75,0 11 66,7 66,7 66,7 33,3 100,0 75,0 12 66,7 66,7 100,0 100,0 100,0 100,0

Medelvärdet för respektive konstruktion anges i procent. S = substantiv med inledande stark stavelse, W = substantiv med inledande svag stavelse, obestämd = obestämd form, bestämd = bestämd form, kongruens = kongruens i nominalfras, kopula = kopula och predikativ.

Tabell 9. Medelvärde på individnivå för korrekt andel stavelser i grammatiska konstruktioner.

Barn Pluralis S Pluralis W Obestämd S Obestämd W Bestämd S Bestämd W

1 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0

2 100,0 100,0 93,8 91,7 100,0 100,0

3 100,0 100,0 77,1 79,2 100,0 100,0

4 100,0 100,0 91,7 94,0 100,0 100,0