Angående lärarnas erfarenheter av arbetet med elever som inte vill läsa menar flera av dem att det är mycket betungande. Dessutom växer antalet av den sortens elever. Beskrivningar som ”jobbigt” eller ”besvärligt” är vanliga i mitt material. Lärare 4 har ibland frågat sig om det överhuvudtaget är någon idé, när eleverna ändå inte vill läsa. Den relativa uppgivenheten hos lärarna blandas också med sorg över att elever missar hur bokläsningen kan utveckla deras liv. För lärare 3 ligger det ansträngande förvisso inte på ett mentalt plan utan handlar mer om bekymmer när de gäller praktiska metoder. Det handlar mer om att tänka ut metoder för att få det att fungera med otåliga elever. Alla intervjuade lärare undervisar på både yrkesprogram och teoretiska program. Frågan om deras tankar och erfarenheter angående arbetet med litteratur är inte inriktad enbart på yrkeseleverna utan gäller gymnasieelever generellt. Lärarna upplever alltså inte situationen som de gör för att det är yrkeselever de undervisar, utan de beskriver sin situation i stort. Lärare 2 finner det särskilt arbetsamt att olika elever ska läsa samma kurs i svenska. Yrkeseleverna får för stora krav på sig och borde få läsa andra kurser. Detta är intressant, inte minst utifrån gymnasieskolans framtid, som i skrivandets stund debatteras i media. Från regeringshåll kommer tankar och förslag om att göra om
gymnasieskolan, till viss del utifrån att yrkesprogram ej ska ge behörighet för vidare studier, vilket förmodligen kommer att ge återverkningar på svenskkursernas innehåll. Just detta att alla elever, både på yrkes- och teoriprogram ska läsa gemensamma kurser är något som även lärarna i Brodows studie var tveksamma till (Brodow 2005).
Den enda lärare som inte beskriver sin situation som ovan är den lärare som arbetar i läs- och skrivstudion, lärare 5. Här är upplevelsen diametralt motsatt mot de andras. Arbetet är roligt och lärare 5 säger sig aldrig ha mött en elev som inte tycker det är roligt med böcker. Det kan bero på att lärare 5 alltid möter eleverna en och en och får möjlighet att arbeta helt individorienterat i läs och skrivstudion. De andra lärarna arbetar på ett annat sätt, eftersom de har en hel klass som de ska undervisa Dessutom har lärare 5, som jag tidigare nämnt, angett
När det gäller vilka program som ej läsmotiverade elever läser på framträder ingen självklar bild i mitt material. Jag trodde själv, i alla fall till viss del, att de flesta ej
läsmotiverade eleverna helt givet fanns på yrkesprogram. Visserligen säger sig flera lärare ha mött många sådana elever på yrkesprogram, men inte bara där och lärarna som helhet ger en nyanserad bild. Vissa av lärarna säger sig ha mött dessa elever på alla program och lärare 1 menar, att man måste undersöka förhållandena, innan man kan uttala sig säkert. Lärare 1, 2 och 3 uppfattar det som förvånande och till med som ett skäl till att bli förundrad, att elever inte får läsa mer innan de kommer till gymnasiet, att försämringen i läsvana går så fort och att omfattningen av ej läsmotiverade växer så snabbt. Inte bara på yrkesprogram, utan på alla program.
Lärare 4 och 5 tillhör dem som min grundtanke stämmer in på, eftersom de har mött flest ej läsmotiverade på yrkesprogram. Lärare 4 menar att flera sådana elever finns särskilt på Fordonsprogrammet och är inte förvånad över det. Brodow och Rininslands (2005: 87) undersökning står som kontrast till dessa lärares uppfattning. Utifrån sin forskning har de funnit resultat som pekar i en annan riktning angående yrkeselever. I stället för att inte vilja läsa, finns det i nämnda undersökning exempel vilka pekar på mer konstruktiva protester, exempelvis att eleverna har förslag om andra arbetssätt, i stället för att bara vägra totalt. Däremot finns det äldre undersökningar (Adrian 1997) som bekräftar den relativt stereotypa bilden av elever på yrkesprogram, helst manliga, som avskyr litteratur och anser att läsning av den är något man inte gör. Lärare 5 poängterar också, utifrån sitt arbete, att det alltid finns undantag, något som inte minst gäller elever på yrkesprogram. I sitt arbete i läs- och
skrivstudion har lärare 5 mött elever som inte gärna läser. Undantaget är fantasygenren, som flera av de så kallade ickeläsarna ändå läser flera böcker inom. Detta bekräftar den komplexa bilden av vilket gymnasieprogram de elever som inte har lust att läsa följer. Det är alltså inte givet att de ej läsmotiverade eleverna bara finns på gymnasiets yrkesprogram och at de inte läser bara för att de är yrkeselever, enligt en något klichéartad bild. Det skulle snarare kunna vara så att elevers ointresse för läsning bottnar i den litteratur skolan erbjuder och att den inte attraherar eleverna. Flera av eleverna läser, men inte alltid skolans litteratur.
Alla intervjuade lärare anger vidare olika orsaker till problemet med läsmotivation. Endast lärare 3 menar att det i någon mån har med skolan eller undervisningen att göra. Dock inte så att lärarna skulle vara inblandade, utan mera att skolan generellt skulle ha sänkt kraven för den intellektuella, avancerade läsningen. Molloy (2002) pekar i sin forskning ut en helt annan riktning för att spåra problemet. Mycket av elevers ointresse har förvisso att göra med läraren och framförallt med dennes val av litteratur. Det är i mötet mellan bok och läsare man
behöver leta efter orsaker till att elever kan uppleva texter som tråkiga eller intetsägande. Om inte läraren väljer böcker som eleven kan skapa mening i, utifrån sina egna villkor, föds heller ingen motivation att läsa. Ingen av de utfrågade lärarna resonerar kring problematiken utifrån sina egna val. Av undersökningen framkommer, som jag tidigare visat, att flera av lärarna relativt oreflekterat väljer litteratur, utan att tänka på dem som ska läsa den. Molloy (2002) framhåller att om läraren i sina val av litteratur beaktar didaktikens grundfrågor, vad, hur och varför, kommer det hjälpa henne att göra valen mer relevanta för eleverna och visa att gjorda val inte är nycker eller styrda av traditioner och konstruktioner. Därmed blir litteraturarbetet förankrat i större ämnen som har att göra med viktiga mellanmänskliga frågor, angelägna för både elev och lärare. Arbetet med skönlitteratur i skolan hämtar då näring från livet självt och blir verkligt.
Lärare 5 menar förvisso att en lärare måste välja en bok till en elev mycket noggrant, för att det kanske blir den enda boken eleven läser och utgör därför ett undantag. Övriga lärare pekar ut skilda orsaker, som till exempel föräldrarna och hemmet, mediers roll i ungas liv och hur läraren framställer litteratur och böckers värde generellt. Det är alltså bara en av fem lärare som anser att elevers ointresse för läsning har med lärarens egna litteraturval att göra! Det kan tolkas som att nivån på självkritik är förhållandevis låg. Angående hemmets roll har också flera undersökningar bekräftat det, även Brodow & Rininsland (2005). Skolan får i framtiden axla ännu mer ansvar för att unga ska läsa, enligt Stensson (2006:15) eftersom unga inte hinner på sin fritid. Då är de bland annat upptagna av att tillägna sig flödet från alla nya medier, vilket går i linje med de orsaker till dålig läsmotivation som lärare 4 anger.
Alla lärare är, föga förvånande, överens om att elevers låga läsmotivation kommer att innebära ett problem för dessa i framtiden. Det som diskuteras av lärarna är flera framtida möjliga förhållanden i vilka en god läsvana är ofrånkomlig. I samhället generellt i framtiden kommer alla behöva ha förmågan att tillägna sig stora textmassor och dessutom förstå dem. Lärare 2 och 3 tycker att problemets grad är avhängigt av vilket yrke man väljer. Lärare 4 menar då att även yrken inom industrin kommer att kräva att man kan läsa avancerade texter. Förmodligen blir det också så, men det finns ju även andra dimensioner av livet där man behöver kunna läsa, inte bara i arbetslivet. Lärarna i Brodows & Rininslands (2005) studier menar att man också kan hamna i ideella uppdrag i föreningar och liknande där god läsvana är en stor hjälp. Samma studie (Brodow & Rininsland 2005:96) diskuterar även att många yrken i framtiden kommer att kräva mer avancerad läsning, i linje med lärare 4: s åsikter.