Inom den aktuella informantgruppen, 46 svarande av 46 totalt, finns inget starkt ogillande av läsning i generell mening. Frågan, Tycker du om att läsa är medvetet neutralt ställd för att en bild av läsning i största allmänhet ska kunna skapas. ”Att läsa” kan stå för så mycket. Det kan vara allt från motortidningar till klassisk litteratur, vilket också har kommit fram i
undersökningen. Den största svarsgruppen för frågan är de som har angett att de tycker om att läsa ibland.
När det gäller frågan om vad elevinformanterna läser så är antalet svar större än antalet informanter. Detta beror på att några informanter har angett fler än ett svarsalternativ. Detta redovisar jag närmare i mitt resultatavsnitt, 5.3. Jag borde ha angett fler möjliga
svarsalternativ i enkäten för att bredda svarsunderlaget. Jag begränsade mig till böcker, serietidningar, kvällstidningar och annat. Naturligtvis finns det fler publikationer och skrivet material som går att läsa och dessutom i fler kombinationer. Hur som helst tyder det på att informanterna i gruppen inte har så mycket emot läsning. Endast ett fåtal har angett att de inte läser alls. Övriga läser en blandning av flera olika medier. Majoriteten, nästan hälften av informantgruppen, har angett att de läser annat än böcker, serietidningar eller kvällstidningar. Vad detta ”annat” står för kan diskuteras. Jag ville ha med det som ett svarsalternativ för att vidga svarsmöjligheterna så mycket som möjligt. En gissning är att informanterna i sina svar med ”annat” har menat att de läser tidningar i meningen livsstilsmagasin, vilka det finns gott om för unga människor. Dessa magasin kan ha en mängd olika inriktningar, allt ifrån motorer, resor, till skönhet och hälsa. Elev 2 anger att han gärna läser motortidningar och att
motortidningar ger honom läslust. Det är relativt många som läser böcker, men man ska komma ihåg att totalt 5 informanter av 46 har angett fler än ett alternativ på fråga 2, alltså frågan Vad läser du? Förvisso är det bara 2 av de 5 som har svarat både böcker och något annat (kvällstidningar), vilket jag anser inte försämrar resultatet för hur många som läser böcker. Denna läsning av böcker ska förstås i vid mening, alltså inte avgränsad till någon plats. Resultatet av fråga 2 kan tolkas som att elever på yrkesförberedande program i relativt hög grad är läsare och att de läser lite av varje. Något som inte täcks av undersökningen är en text som unga läser när de surfar på olika hemsidor på Internet.
För att närmare undersöka hur mycket tid som informanterna lägger på uteslutande böcker fanns frågan Hur ofta läser du böcker med. Svarsintervallerna för denna fråga spänner över lång tid, allt från dagligen till någon gång per år. De flesta elever läser böcker relativt sällan, 22 av 46 läser endast någon gång per år. Inte mer än 10 av 46 anger att de aldrig läser böcker fortfarande finns inget betydande motstånd mot läsning, även om det stora flertalet i
undersökningen inte läser böcker särskilt ofta. Ändå är det fler som läser böcker dagligen än som läser böcker en gång i veckan eller någon gång per månad.
Enkätfrågan Har skolans undervisning gett dig läslust ger en bild av att skolan har en relativt låg grad av inflytande på elevers inspiration att läsa. En stor majoritet av
informanterna anger att skolan inte har inverkat på deras läslust. Fortfarande behöver vi komma ihåg att många av eleverna i undersökningen visar att de läser böcker, även om det är
böcker. I samma grupp av informanter anger dessutom 28 av 46 att de har goda erfarenheter av läsning. När frågan om skolan ställs är det endast 2 av 46 som menar att skolans
undervisning gett läslust, 12 av 46 menar att den gjort det i viss mån och hela 32 av 46 svarar nej. Det är betydligt fler än hälften av den undersökta elevgruppen. Frågan är hur detta svar ska tolkas. Man kan ju tänka sig att någon slags inbyggd motvilja mot skolan generellt färgar av sig i detta svar, som gör att det blir så många som inte säger sig ha fått lust att läsa genom undervisningen i skolan. Ändå är inte svaret särskilt långt ifrån de svar som de intervjuade eleverna i undersökningen givit. Till exempel anger ingen av dem att skolan skulle vara inblandad på frågan om vad som ger dem läslust. De av eleverna som nyligen läst en bok har gjort det på eget initiativ och inte inom skolans verksamhet. Några av dem har förvisso läst böcker inom svenskämnet men man kan inte tolka det som att det går ihop med deras lust att läsa. Om inte skolan ger elever läslust får man anta att det är andra fenomen som skapar den, eftersom eleverna ändå läser i relativt hög utsträckning. Eleverna i undersökningen menar att det handlar om att rätt stämning ska infinna sig eller att man vet att boken är bra. Stenson (2006) lyfter fram en undersökning, gjord av Lärarnas Riksförbund, vilken pekar på att
skolans ansvar för att leda unga in i läsning är stort. Var fjärde pojke på högstadiet läser aldrig på fritiden, enligt nämnda undersökning. Därför måste skolan skapa förutsättningar redan från början, för att barn ska bli läsare. Stenson diskuterar skapandet av dessa och lyfter fram fyra aspekter skolan behöver arbeta med. Aspekterna är tid, en mångfald av böcker, ge strategier
till eleverna för hur man blir en reflekterande läsare och dessutom skapa tillfällen till samtal. Dessa infallsvinklar är förvisso tänkta för de lägre åldrarna men jag anser att de är tillämpbara även för elever i gymnasieåldern.
6 Avslutning
Uppsatsens syfte har varit att undersöka om skolan påverkar elevers lust att läsa och den har fokuserat elever som läser på yrkesförberedande program. Med skola har avsetts en mindre gymnasieskola i Mellansverige. Resultatet kan tolkas som att skolan i mycket låg grad, eller inte alls, påverkar de undersökta elevernas lust att läsa. Den bild av förhållandena angående läsning som de intervjuade eleverna ger bekräftas av den gjorda enkäten, vars resultat jag har redovisat och diskuterat. Många av eleverna läser böcker och andra media, men få av dem anger att den läsningen är inspirerad av skolans undervisning. Dessutom förhåller det sig på det viset att de böcker några elever anger som senast lästa är böcker de själva valt. De elever som fått böcker att läsa inom svenskämnet menar att dessa ej varit det egna valet, eller att språket i dessa varit svårt att förstå. Överhuvudtaget tonar en bild fram av att läsningen i skolan sker på skolans och lärarnas egna villkor och i låg grad utifrån elevernas villkor. Lärarnas bokval har en låg grad av relevans för de eleverna och ingen av eleverna tycker att
något i deras läsvanor har förändrats sedan de började gymnasieskolan. Angående läsvanor i den undersökta gruppen, elever på yrkesprogram, visar inte
undersökningen huruvida det skulle finnas fler läsovana elever där än på andra program. Förvisso framkommer via de intervjuade lärarna en bild av att läget har förändrats eller håller på att förändras, även när det gäller elever som läser teoretiska program. Flera av lärarna menar att även typiska ”läsprogram”, som till exempel det samhällsvetenskapliga programmet mer och mer kännetecknas av elever med låg läsmotivation. Denna förändring ses med oro från lärarhåll. Samtidigt framhålls att den totala bilden av vilka program som flest läsovilliga elever följer inte är svartvit utan måste nyanseras.
Strategier av metodisk karaktär, för att hantera elever med låg eller obefintlig läslust är svåra att spåra på den aktuella gymnasieskolan. Vanligt är att elever med läsproblematik erbjuds eller rekommenderas att gå till läs- och skrivstudion, vilken får axla ett stort ansvar. Verksamheten där formas i hög grad utifrån individens situation. Anmärkningsvärt är att åtminstone en av lärarna där, informanten, saknar specialpedagogisk utbildning. Dessutom finns risken att läsmotivationsproblematik får en låg prioritet i jämförelser med till exempel problem med läsförmåga, även om dessa båda problem svårligen kan skiljas från varandra. De intervjuade lärarna menar att de hela tiden i den kollegiala ramen resonerar kring
till läsning. Det problem, som lärarinformanterna menar att det är, är svårare för gymnasieskolan att påverka.
När jag blickar framåt konstaterar jag att min undersökning kommer att innebära en ökad känslighet, i mitt val av skönlitteratur för undervisning inom svenskämnet. Dialog med eleverna angående didaktikens grundfrågor blir betydelsefulla i min pedagogiska praktik som svensklärare. Angående framtida forskning vore det intressant att får en djupare bild av varför lärare väljer viss litteratur. I synnerhet skulle djupintervjuer med nyanställda lärare vara intressanta, för att undersöka om de nyanställdas litteraturval i någon mån påverkas av äldre kollegor. Dessutom skulle jag vilja undersöka svensklärares förhållande till styrdokumenten. Vad styr lärares tolkning av dessa? Vad betyder egentligen kursplanen i till exempel svenska B för undervisande lärare och hur påverkar det litteraturvalet?