ERM & beräkningskultur

En utgångspunkt i diskussionen om Företag A:s riskhantering är vem det är som beslutar hur klimatrisker ska koordineras i verksamheten. Respondenten framhåller att all riskhantering i grund och botten baseras på ledningens preferenser:

“Deras beslut och riktningar påverkar hela bolaget och hur vi ska jobba med klimatrisker bland annat är upp till deras aptit. Sitter själv i styrelsen och är av högsta grad med och beslutar.”

I den fortsatta diskussionen om ledningens roll i riskhanteringen lyfts deras krav på huruvida riskhanteringen ska vara kvantitativ eller kvalitativ och respondenten förklarar att förvaltare vill kvantifiera så mycket som möjligt för att kunna göra jämförelser i högsta möjliga mån.

Hen menar att det kvalitativa blir svårare att jämföra och att man vill kunna mäta så mycket som möjligt i siffror.

Vid respondentens mer detaljerade utsagor kring riskhanteringen framhävs att den största delen är av kvalitativa former. Hanteringen består av kommunikation och dokumentation över vilka klimatrisker som finns och hur bolagen jobbar med befintliga problem och

utmaningar man står inför och att det är anledningen till att den kvantitativa bedömningen är begränsad i nuläget. Under diskussionen ringer respondenten företagets hållbarhetsansvariga som uttrycker sig enligt följande:

“Analysen är mest kvalitativ men förhoppningsvis kommer den bli allt mer kvantitativ i och med att fler bolag kommer och förväntas rapportera mer och bättre data och information som blir kvantifierbar.”

De kvalitativa metoderna går enligt respondenten ut på att träffa bolag och samla in data genom direkta frågor. I ett exempel beskrivs att om ett bolag jobbar med textilier så är en

central fråga som dokumenteras och övervägs hur stor vattenanvändningen är. På det

generella planet förklarar respondenten att inom de branschspecifika analyserna försöker man identifiera hur exponerade varje bolag är för den specifika risken, med hjälp av ESG-cirkeln.

Ur en kvantitativ synpunkt framhäver respondenten stora utmaningar och svårigheter. Hen kategoriserar dock inte klimatrisk som en icke-kvantifierbar risk men förklarar att i ett

scenario kring att ett fastighetsbolag som emittent ges ett betyg på 65 av 100 och ett annat får betyget 70 så menar hen att det inte är siffrorna 65 och 70 som är viktiga utan att det ena är lite bättre än det andra som är av betydelse. Vidare förklarar respondenten att sämre data leder till mer kvalitativa former och bedömer data som ganska dålig i många fall.

“Kvantifieringen om det blir rätt är jättesvårt...de bolag vi pratar med tycker det är jättesvårt själva och om inte dom vet hur ska vi veta?”

Före en investering och i den samlade riskbedömningen av emittenten berättar respondenten att kreditbetygen har en större del än hållbarhetsanalysen. Den egna finansiella analysen och kreditkvalitén hos emittenten beskrivs som jätteviktig. Respondenten förklarar att Företag A inte använder green bond ratings men understryker att deras policy kräver investment grade bonds eller high yield bonds och att kreditvärderingsinstitutens betyg har en viss roll vid investeringsbeslut. Syftet bakom den gröna obligationen, det vill säga projektet som obligationslikviden ska gå till är en del av analysen men det har inte avgörande vikt i

bedömningen menar förvaltaren på Företag A. En separat kreditanalys och hållbarhetsanalys skapar en samlad bedömning av risk på portföljen avslutar respondenten med att konstatera.

“Som en del av hela analysen men är det ett positivt projekt som vi verkligen gillar och står bakom så har de absolut vikt i beslutet men kanske inte i bedömningen. Bedömningen görs huvudsakligen av emittenten.”

4.2 Företag B

Företag B är en kapitalförvaltare som huvudsakligen investerar inom Sverige och norden. Till verksamhetens filosofi hör ett integrerat hållbarhetsarbete där kärnan är aktiv förvaltning, vilket anses skapa förutsättningar för ett långsiktigt värdeskapande. UNPRI:s globala hållbarhetsmål har antagits i verksamheten och används som verktyg i hållbarhetsarbetet.

Företaget har introducerat en räntefond med särskild inriktning på hållbarhet som består av sociala och gröna obligationer.

Respondent B besitter rollen som hållbarhetsansvarig på företag B och har varit med och strukturerat upp hållbarhetsarbetet i företaget.

4.2.1 Institutionella drivkrafter

Respondenten berättar om motivet bakom det ökade intresset för hållbara placeringar och menar att det är ett sätt att bidra till samhället genom att främja gröna projekt i de investerade bolagen (Personlig kommunikation, 2020-04-03). Generellt hade företaget gärna investerat i bara gröna obligationer om det funnits på marknaden, givet samma avkastning och allt annat lika jämfört med en konventionell obligation. Respondenten beskriver vikten av spararnas avkastningskrav i investeringsbesluten på följande sätt:

”Vi måste ju alltid ta hänsyn till avkastningen och därmed inte säga att vi investerar i skräpobligationer och att det är alternativet till dom gröna. Vi letar ju fortfarande efter bra bolag att låna ut pengar till och investera i, men det kan ju inte vara betydligt lägre

avkastning, det går ju inte mot spararna.”

På uppdrag från styrelsen har respondenten varit med och arbetat fram ett internt ramverk för hållbarhetsarbetet, hen beskriver det som ett verktyg åt förvaltarna i investeringsprocessen.

Ramverket bygger på en omfattande hållbarhetsanalys där förvaltarna går igenom över femtio punkter för varje bolag, vilket gör det möjligt för förvaltarna att kontrollera så att de inte missat något av större betydelse. Respondenten beskriver ytterligare en viktig del i ramverket på följande vis:

“Eftersom att vi är aktiva förvaltare och har väldigt mycket dialog med bolagen vi investerar i, så är det en väldigt viktig punkt att hålla hållbarhetsmöten med bolagen, ställa krav, pusha på och pusha dem framåt och hjälpa dem i den månen vi kan med den kunskapen vi har.”

4.2.2 Klimatrisk & ESG-arbetet

Respondenten beskriver hur krav från omgivningen har påverkat integreringen av

klimatrisker i företaget. Omgivningens krav riktar sig både till företagets investerare och till bolagen som företaget investerar i. Bolagen påverkas av sina kunders påtryckningar samtidigt som EU kommer med nya direktiv och regleringar som bolagen måste leva upp till. I och med att kraven på bolagen ökar så menar respondenten att deras krav blir en del i

utformningen av företagets riskhantering.

Klimatrisk är ett brett begrepp och respondenten anser därför att begreppet är svårt att

definiera, men beskriver det utifrån att varje bolag påverkas i större eller mindre utsträckning av klimatet samtidigt som de själva påverkar klimatet på något sätt. Hen anser därför att klimatrisker berör alla bolag och är av stor vikt att beakta, men beskriver en skillnad i hur det påverkar bolagen och vad som blir viktigt:

”För vissa bolag är kemikaliehantering eller avfall den viktigaste frågan och för andra bolag är det energiåtgång eller utsläpp som är den viktigaste frågan, så det går inte att generellt klassa in vilka frågor man ska titta på.”

Respondenten menar att förvaltarna fokuserar på de klimatrisker som berör det specifika bolaget och understryker vikten av att förstå sina bolag och utgå ifrån det specifika bolagets utmaningar och risker.

Företag B hanterar och identifierar klimatrisker i sin interna hållbarhetsanalys som utgör en del i en mer grundlig bolagsanalys som företaget gör varje gång de ska investera i ett nytt bolag. I hållbarhetsanalysen går förvaltarna igenom ett antal frågor som berör klimatet och miljön och på så sätt kan de identifiera de största riskerna i bolaget. Respondenten berättar att de alltid gör en jämförelse mellan de risker som de själva har identifierat som bolagets största risker med bolagets egna rapporterade största risker, då bolagen själva är specialister på just deras verksamhet. För att kontrollera och mäta klimatrisker berättar respondenten att de använder sig av ett eget betygsystem där betyget bygger på helheten i bolaget utifrån resultatet från analysen.

ESG-arbetet för gröna obligationer i företag B skiljer sig inte från hur de väljer in och väljer bort bolag i andra fonder eller instrumenttyper. Respondenten berättar att de lägger stor vikt vid vilka bolag de lånar ut pengar till, det ska vara ansvarsfulla bolag och respondenten ger exempel på branscher som de aktivt väljer bort:

”Vi investerar inte i vapen, tobak, alkohol, spel, pornografi och fossila bränslen, men det är ju inte sådana aktörer som ger ut gröna obligationer.”

Respondenten berättar att företaget köper in en analys från det externa värderingsbolaget Sustainalytics för att bedöma ett bolags ESG-risker. Extern betygsättning ses som ett komplement till den interna betygsättningen och respondenten berättar:

”Vi lyfter in det, men jag skulle säga såhär den ser vi mer som en slags check.”

Av diskussionen följer att respondenten lyfter vikten av att aktivt träffa bolagen, vilket leder till en helt annan inblick jämfört med informationen från Sustainalytics.

E-betyget är en del i företagets kreditbedömning och vid en jämförelse mellan ett högt

respektive ett lågt E-betyg menar respondenten att det beror på vilket typ av bolag det är. I ett litet bolag har man sällan samma insyn som i ett större bolag, eftersom de inte upprättar och presenterar hållbarhetsrapporter i samma utsträckning som de större bolagen. Respondenten berättar att ett litet familjeägt bolag fortfarande kan vara ett bra bolag, men lyfter vikten av att träffa de lite mindre bolagen personligen.

4.2.3 ERM & beräkningskultur

För att förstå hur klimatriskerna koordineras i företaget berättar respondenten att de har en riskhanteringsfunktion, men att hen som hållbarhetsansvarig har det övergripande

samordnande ansvaret. Företagets riskhantering och klimatfrågor påverkas av EU-direktiven för investerare. Respondenten berättar om att en förordning från EU-kommissionen som beskriver hur företagen ska redovisa klimatrisker är på väg men att man i nuläget jobbar med riktlinjer från TCFD. Respondenten berättar vidare att de mäter koldioxidutsläpp i fonderna samt om en metod för hanteringen av klimatrelaterade risker:

”Vi gör scenarioanalyser med avseende på klimatriskerna och ser om fonden är i linje med tvågradersmålet.”

Vidare förs en diskussion med respondenten huruvida klimatrisken bedöms separat eller i en portfölj. Respondenten berättar att klimatrisker aggregeras upp på portföljnivå i analysen och sällan bedöms separat. Riskhanteringen i företaget sker både kvantitativt och kvalitativt och respondenten berättar att bolagsanalysen i företaget huvudsakligen är kvalitativ.

Respondenten berättar vidare att ledningen inte framhäver en riskkvantifiering bara för sakens skull utan att kvantifieringen måste medföra någon slags nytta. Respondenten berättar om några olika typer av kvantifierbara data som man tittar på i tillverkande företag, hen lyfter olycksfallshistorik, sjukskrivningsnivåer och utsläpp per producerad enhet. Datan används för att se om saker och ting går åt rätt håll i bolagen och gör de inte det så blir det underlag för diskussion. Respondenten berättar:

”Det är så mycket som inte går att mäta, så även om jag vet att jättemånga aktörer där ute

tillhandahåller tjänster där man mäter och ratear, men det är inte bästa sättet enligt oss att jobba med hållbarhet.”

Det är flera olika aspekter som spelar in vid bedömningen av klimatrelaterade risker och respondenten berättar att klimatrisken är en typ av operativ risk som går att kvantifiera, men att det samtidigt finns risker som inte går att kvantifiera. Respondenten skildrar

fortsättningsvis att de gör interna kreditanalyser för att bedöma kreditrisken hos emittenten samtidigt som de väger in externa kreditbetyg i bedömningen. Däremot förklarar

respondenten att de inte använder sig av green bond ratings, utan det är upp till emittenten själv om de vill betala för en sådan tjänst.

Företag B arbetar efter att leverera avkastning till andelsägarna på ett ansvarsfullt sätt och respondenten berättar:

”Generellt kan jag ju säga att vi aldrig kan investera i ett hållbart bolag bara för att det är hållbart, om vi inte tror på att bolaget kommer att växa och leverera avkastning.”

Respondenten redogör för att klimatrisken i nuläget inte är hänförbar till företagets

strategiska mål, men att det finns en koppling till deras strategi och att de jobbar ytterligare på kopplingen mellan klimatrisken och de strategiska målen.

Vidare diskuteras hur väl klimatrisker integreras i arbetet. Respondenten gör gällande att det är en hög grad av integrering av hållbarhet i företaget. Förvaltarna har själva varit med och tagit fram hållbarhetsanlysen och reagerat positivt på den eftersom de tvingas ställa frågor till bolaget och leta efter information som de historiskt sett inte gjort. Respondenten berättar att hållbarhetsanalysen ger en bredare bild av bolaget och bidrar till mer välgrundade

investeringsbeslut. Trots att företaget jobbar med klimatrisker i arbetet menar respondenten att deras expertis ligger inom analyser och investeringar. De är inga miljöexperter, men arbetar ständigt med att förbättra sin kunskap genom utbildningar och på så sätt bidra till att de mest signifikanta frågorna ställs till bolagen.

4.3 Företag C

Företag C är ett försäkringsbolag med en kapitalförvaltande funktion vars räntefonder täcker marknader världen över. Hållbarhet har länge varit en viktig del i verksamheten och företaget var bland de första i världen som introducerade hållbar kapitalförvaltning. UNPRI:s globala hållbarhetsmål och TCFDs rekommendationer har antagits i verksamheten och är en del i företagets ESG-arbete. Företaget erbjuder en ren grön obligationsfond med fokus på hållbarhet.

Respondent C har rollen som portföljförvaltare på företag C, där hen aktivt förvaltar räntefonder däribland den gröna obligationsfonden.

4.3.1 Institutionella drivkrafter

Respondenten berättar inledningsvis om de bakomliggande faktorerna till introduktionen av gröna obligationer i företaget (Personlig kommunikation, 2020-04-17). En tidigare anställd introducerade ett hållbarhetsorienterat synsätt i företaget och lyfte vikten av att alla köp skulle analyseras utifrån ett hållbarhetsperspektiv. Förvaltarna i företag C insåg fördelarna med gröna obligationer, däribland ökad transparens, en bättre hållbarhet och möjlighet till

samma avkastning som för en konventionell obligation. En annan viktig faktor för integreringen av hållbarhetsarbetet var förvaltardrivet i företaget.

”I våran organisation så var det förvaltardrivet, det var inte några chefer som sa till oss att göra det här, utan vi ville också vara med och ge firman den hållbarhet som den vill ha.”

Respondenten berättar att allt i firman handlar om hållbarhet, som till viss del har påverkats av företagets omgivning. Tidigare var miljöfrågan ett politiskt problem, men efter

misslyckade förhandlingar bjöd FN in finansmarknaderna och näringslivet, som gjorde parisavtalet och de globala målen till sina egna. Utifrån en större kontext har detta påverkat företagets preferenser kring hållbara investeringar. Vidare så diskuteras även det samhälleliga intresset och respondenten berättar:

”Våra pengar kommer till stor del från Sveriges tjänstemän som sparar till sina pensioner⁶ och när man har mycket pengar så måste man vara snäll, eller man måste i alla fall spela med där samhället är på väg och det är det ena liksom och det andra är att man måste vara ansvarsfull.”

Hållbarhet för respondenten handlar inte om att rädda världen, utan hen ser det istället som en viktig hjälp i sina investeringsbeslut. Respondenten berättar:

”Det är mycket bättre för mig att köpa ett bolag eller investera i ett bolag som tar höjd för att framtiden förändras och tar höjd för att man kanske måste vara mer sparsam med vatten och att man kanske kommer få jättedyra koldioxidutsläppsrätter i framtiden och att man tagit höjd för det i sin produktion, för det är ju sannolikt bolag som kommer överleva på sikt.”

Respondenten gör gällande att hållbara placeringar är en finansiell fråga och att det finns en förtjänst i det i form av ett avkastningsdriv. Hen berättar vidare om vikten av att skapa värde till andelsägarna på följande sätt:

”Det är den viktigaste frågan i mitt jobb överhuvudtaget, det spelar ingen roll om man investerar i en grön, gul eller blå obligation, utan det är att man får en bra avkastning i förhållande till risken.”

Avkastningskravet på gröna obligationer jämfört med konventionella obligationer skiljer sig inte åt officiellt. Företag C kräver samma avkastning men respondenten förklarar att det finns en motsägelse i det.

“Om sanningen ska fram så är det liksom, så kan man ju tycka att dom här gröna

obligationerna emitteras också till ett par tre punkter dyrare och det kan vi acceptera...’’

Företag C:s arbete med klimatrelaterade risker bygger på ett väl utformat internt ramverk som fortfarande utvecklas och förfinas. Ramverket står på tre ben och respondenten berättar att arbetet består bland annat av exkludering av bolag. Man börjar med en utvärdering av bolagen för att sedan välja bort de bolag som företaget inte vill investera i. Att bolag exkluderas kan vara av olika skäl, exempelvis väljer företaget bort bolag med barnarbete, korruption samt bolag med stora klimatrisker. Den andra delen i ramverket bygger på interna dokument som fungerar som en vägvisare i hur investerare ska förhålla sig till exempelvis

6 På grund av konfidentialitetsskäl utelämnas delen av citatet.

palmolja, kol och vattenförbrukning. Vidare diskuteras att det är en pågående process med syfte att formalisera hur investerare ska förhålla sig till klimatkrisens olika aspekter.

Respondenten berättar även att man jobbar med en plan för avyttring av vissa tillgångar och inflikar att exempelvis arbetet med att frångå fossila bränslen inte är något som sker över en natt.

“Man kan inte säga från en dag till en annan, nu ska inte vi vara med i kolindustrin längre, man måste ha en plan för det, hur man ska avyttra det och den planen har vi kört under åtta år.”

4.3.2 Klimatrisk & ESG-arbetet

Respondenten nämner Parisavtalet och TCFD som en påverkan på företagets integrering av klimatrelaterade risker och beskriver det på följande sätt:

“Det tvingar ju att integrera klimatrisker och klimatpåverkan i sina kalkyler och det tvingar ju också mig som en ansvarsfull förvaltare att ta hänsyn till klimatrisker när vi investerar.”

I diskussionen om klimatrisk som begrepp berättar respondenten att identifieringen av klimatrisker är oerhört komplex men hen definierar klimatisk som allt som är skadligt för miljön på något sätt, det vill säga alla avtryck som vi gör. Som investerare gäller det att göra avvägningar i sina beslut och välja hur stora avtryck man är villig att acceptera och därför tas stor hänsyn till ESG-risker i analysen.

Respondenten berättar om ESG-arbetet i företaget och poängterar att man bara investerar i bolag som kvalificerar sig inom en förutbestämd ring. Företaget investerar därför inte i gröna obligationer vars emittenter är olje- och oljeservicebolag. Företaget utesluter även kraftbolag med mer än 50% intäkter från fossila bränslen. Respondenten redogör för att företag C vid årsskiftet gjorde alla sina fonder fossilfria, något som varit en väldigt lång resa. En annan viktig del i ESG-arbetet beskrivs vara påverkansarbetet och företaget är därför intresserade av att investera i bolag som visar på en handlingskraft i omställningen mot förnyelsebara källor.

I ESG-arbetet ingår interna beräkningar och ett par betygsättningar men respondenten berättar att det inte finns någon supermodell ger svar på alla frågor:

“Visst skulle jag vilja kunna göra sådan här modelleringar på klimatrisker, vad händer med alla mina investeringar om vattennivån höjs en meter, det kan man inte göra idag, vi kan inte göra det.”

Fortsättningsvis berättar respondenten att hen som förvaltare vet vilka bolag som är bättre och vilka som är sämre och vid investering i en grön obligation är det viktigt att veta hur emittenten kommer använda lånet. Det som är av betydelse är att det ska finnas ett vettigt ramverk och en second opinion på ramverket. Till sist lyfter respondenten önskan om en mer standardiserad och tillgänglig marknad:

“Vi vill att marknaden ska bli mer standardiserad och mer lättillgänglig så att man inte behöver ägna så mycket tid åt att utvärdera varje grön obligation, utan en mer likviktad marknad, det ska vara lätt för investerare att investera i gröna obligationer och man ska inte behöva avsätta så mycket analyskapacitet som vi gör utan det ska bli mer lättmanövrerat.”

4.3.3 ERM & beräkningskultur

Klimatriskhanteringen i företag C koordineras av en särskild hållbarhetsgrupp som beslutar i

Klimatriskhanteringen i företag C koordineras av en särskild hållbarhetsgrupp som beslutar i