När en forskningsstudie görs måste man ta hänsyn till de forskningsetiska principer som finns. Enligt Vetenskapsrådet (www.vr.se) finns det fyra grundläggande etiska principer att följa i forskningen. Den första är informationskravet vilket innebär att man skall informera uppgiftslämnare och undersökningsdeltagare om vad studien handlar om och vilka villkor som gäller för dem. De inblandade skall också informeras om att de när som helst kan avbryta sin medverkan. Den andra etiska principen att förhålla sig till är samtyckeskravet vilket innebär att samtycke från uppgiftslämnare och deltagare i studien skall inhämtas. Den tredje etiska principen är konfidentialitetskravet, denna princip innebär att samtliga som deltar i studien på ett eller annat sätt omfattas av sekretesslagen, det vill säga att personerna i studien ska vara och förbli anonyma. Det innebär också att allt material som insamlas för studien skall förvaras på ett sätt att det blir omöjligt för utomstående att komma åt dem. Den fjärde och sista etiska principen enligt Vetenskapsrådet är nyttjandekravet, som innebär att insamlade uppgifter för forskningsändamålet inte får användas i andra icke vetenskapliga syften eller för annat kommersiellt bruk.
För denna studie innebar dessa forskningsetiska principer att information gavs till personal på förskolan, föräldrar och barn om vad syftet med studien innebar. Personalen blev muntligt informerade om vilka etiska principer som vi utgick ifrån. Föräldrarna blev informerade om de etiska principerna genom ett brev där studien beskrivs samt där samtycke från föräldrar efterfrågas genom en svarstalong om deras barn får delta i studien eller inte, se Bilaga. Föräldrarna skall bli garanterade anonymitet, genom att varken förskolans namn, barnens namn eller i vilken stad studien utförs i skall förekomma. Fingerade namn som inte har någon anknytning till de deltagande barnen kommer istället att användas. Det insamlade materialet kommer att vara inlåst till dess att studien är genomförd och sedan kommer materialet att förstöras.
28
Reflektion över metod
Vårt metodval har fungerat relativt bra. Det man får ta hänsyn till är hur mycket vi har påverkat resultatet fast vår mening inte var att påverka alls. Barnen blir direkt påverkade av att vi som vuxna/pedagoger står i närheten och observerar. I ett par av observationerna var det mycket tydligt att vår närvaro påverkade barnen. Vi har varit medvetna att det varit på detta sätt då vi har analyserat våra observationer. På ena förskolan var det mycket strukturerad fri lek där pedagogerna avgränsade barnen och miljön genom att barnen fick välja plats de ville ha sin fria lek. Pedagogerna styrde även vilka barn som fick vara på samma plats, ifall det alltid var samma barn som lekte på samma plats.
Något som var lite problematiskt var att hitta relevanta situationer då exkludering/inkludering skedde. Det berodde ibland på att detta helt enkelt inte skedde, som observatör var man tvungen att leta upp situationer där inkludering/exkludering skedde. Detta innebar att vi ständigt var tvungna att vara beredda ifall en bra situation uppstod. Det som även gjorde det svårt att göra våra observationer var att vi skulle hinna med alla uttryck och allt tal samtidigt som vi skulle transkribera. Kanske hade det varit en fördel till denna studie att använda sig av videokamera för att mer noggrant kunna studera alla händelser i situationen om och om igen. Tack vare vår medvetenhet om hur vår närvaro påverkar barns agerande samt det svåra med att hitta relevanta situationer att observera tycker vi ändå att vi lyckats få en bra bredd på vår datainsamling.
Våra analyser av datamaterialet har fungerat bra. Eftersom vi har haft Corsaros olika strategier att utgå ifrån då vi analyserat, har detta underlättat vårt arbete. I analyserna har vi försökt vara så objektiva som möjligt och inte lägga in egna värderingar. Genom att vi var och en analyserade det som skedde i observationerna, det som vi såg, så har vi fått en större bredd när vi sedan jämfört och analyserat observationerna tillsammans. Detta har varit till stor fördel för oss i arbetet då vi ibland har haft olika resultat och uppfattning av våra analyser. Därmed har vi kunnat kommunicera och komma fram till en gemensam analys som innehöll lite av oss bägge. Det har även varit en fördel att vara två personer i studien för att få en större datainsamling samt att man är två olika individer och man tolkar olika. En av oss har upptäckt något i en observation som den andra inte har tänkt på och så vidare.
29
Resultat
Det vi i våra observationer främst har sett är att barnen för att få tillträde uttrycker sig verbalt på olika sätt. Därför väljer vi att dela upp våra resultat i verbala och icke verbala försök till tillträden. När barnen stöter på en strategi som inte fungerar så väljer de dessutom ofta att byta strategi till en som fungerar, och detta kan pågå med ett flertal strategier efter varandra.
Verbala tillträdesstrategier
Vi har utifrån våra observationer främst sett att barnen använder sig av verbala strategier för att söka ett tillträde till en lek. Den strategi vi främst sett barnet/barnen använda är att de frågar om de får vara med i leken. Vi har sett att det både fungerar och att det inte fungerar. I observationerna har vi sett att verbala strategier oftast inte leder till ett tillträde till leken. Samtidigt har vi sett att av alla de tillträdesstrategier som barnen använt sig av är det just strategin, Fråga om tillträde, som vi sett resulterat i flest inneslutningar till leken. Att fråga om man får vara med i leken är alltså den strategi som har fungerat bäst för att barnet ska bli inkluderad, även om den ofta inte fungerar. Ett exempel på denna strategi följer i observation 1 nedan, och här ser vi att det inledande verbala tillträdesförsöket inte fungerar.
Observation 1. Observation gjord av Emma. Deltagare: Saga 4:9 år, Anton 5:11 år, Filip 4:6 år. Det är förmiddag och barnen har fri lek på förskolan. Anton och Filip sitter på golvet i lekrummet och leker med bilar, då Saga kommer fram och frågar:
1. S: Vad gör ni? 2. A: Vi leker med bilar
3. S: Får jag vara med?
4. F: Men nu lekte faktiskt vi.
5. Anton och Filip fortsätter att leka med sina bilar medan Saga går till en pedagog och säger att hon inte får vara med och leka. Pedagogen går fram till barnen.
30
7. Saga sätter sig ned med de andra två och börjar leka med bilarna.
Detta är ett exempel på att fråga om tillträde, (Tellgren, 2004, s.79) då flickan kommer fram till billeken och frågar om hon får vara med. När de andra två barnen nekar henne tillträde går hon till pedagogen och ber om hjälp till ett tillträde. Corsaro har identifierat en regel där
barnet hänvisar till en vuxnes auktoritet eller gällande regler på förskolan. Vi tolkar detta att
ett barn som hänvisar till en vuxnes auktoritet gör detta verbalt genom att be en vuxen om hjälp.
Pedagogen hjälper Saga genom att hänvisa till pojkarna om att regeln ”Alla får vara med” finns på förskolan. Pojkarna i leken är väl medvetna om att denna regel finns på förskolan och accepterar därför tillträde för flickan. Vi har uppmärksammat att pedagogerna ofta använder sig av denna regel när de hjälper barn att få tillträde till lek. Vi vet inte varför Saga väljer att gå till pedagogen för att få hjälp med sitt tillträde till leken, det vi vet är att hon gick till pedagogen när hennes försök misslyckades för att få hjälp till tillträdet.
Tellgren (2004, s.95) har sett i sin undersökning, att en fråga om man får vara med inte alltid betyder att man just får tillträde till leken. Ett tydligt exempel på detta finns i observation (2) nedan.
Observation 2. Gjord av Emma.
Det är förmiddag och barnen får fritt leka. Idag har barnen möjlighet att leka på en gård som de vanligtvis inte brukar göra, på denna gård kan barnen spela fotboll. Vilket de inte kan på gården som hör till deras avdelning. Ett par pojkar från avdelningen, Peter 6:1 och Anton 5:11, spelar fotboll med varandra. De spelar fotboll en bra stund under koncentration. Pojkarna tävlar om vem som kan skjuta bollen hårdast mot varandra. Efter ett tag kommer Saga 4:9 som ställer sig och tittar på pojkarna som spelar. Saga står vid sidan av planen i ungefär två minuter. Hon tittar intresserat på när pojkarna spelar fotboll samtidigt som hon står och ”svajar” med ena foten.
1. A: Nu ska jag skjuta jättehårt. 2. S: Jag får aldrig vara med!
31 4. Peter skjuter bollen till Anton
5. A: Ja just det, vi springer och tar bollen. 6. S: Jag vill också vara med!
7. A: Då måste du ta bollen
8. Anton skjuter bollen mot Peter.
9. P: Men nu spelade faktiskt vi.
10. Saga plutar med munnen och går därifrån
I detta exempel kan vi tydligt se att Saga inledningsvis använder sig av icke verbal entré, eftersom hon ställer sig tyst vid sidan om leken och iakttar pojkarna (Tellgren, 2004, 79). Då denna strategi inte leder till ett tillträde för henne så byter hon till en verbal strategi genom att hänvisa till att hon aldrig får vara med (se rad två). När inte heller detta ger henne tillträde övergår hon till ett tredje försök då med att fråga explicit om tillträde till leken. De två pojkarna som påbörjat fotbollsleken nekar dock Saga tillträde genom att hänvisa till att nu
spelade faktiskt vi (se rad nummer 9). Detta kan ses som att pojkarna vill skydda sin pågående
lek. Corsaro (2003, s.40) beskriver att barn oftast skyddar sin lek genom att de inte låter andra få tillträde till den. Detta gör barnen för att de vill behålla en bra lekrelation som de redan fått tillsammans med någon. Denna exkludering är vanligt förekommande på de två förskolorna. Vi har dock i våra observationer sett att barnen även använder sig av olika uteslutningsstategier då andra barn kommer och frågar om de får vara med i leken. Något som vi båda sett är att barn som på olika sätt visar att de vill vara med blir ignorerade av de som leker. De blir ignorerade på det sätt att de andra barnen inte låtsas om dem (som Saga i början av exempel 1), låtsats att inte höra eller går därifrån. Tellgren (2004, s.114) berättar i sin undersökning att barn plötsligt kan bli ignorerade i en pågående lek. Vi har dock bara sett ignoreringen då barnen använder sig av en icke-verbal tillträdesstrategi (som i exempel 1) eller av strategin där de frågar om de får tillträde till leken.
Ett exempel på en ignorering såg vi i följande observation (3). Observation 3, Gjord av Malin.
32
Det är förmiddag på förskolan och alla barn har gått ut på gården för att leka. Barnen sprider sig över den stora gården. Tre barn, Irma 4:1, Olle 4:5 och Walle 4:0, leker i snön på gården, de försöker att rulla snöbollar som ska bli snögubbar. Irma och Walle leker tillsammans och hjälps åt att rulla snöbollarna medan Olle leker lite vid sidan om.
1. O: Irma, du är dum mot mig!
2. O: För du sa att du skulle leka med mig. 3. Walle börjar då diskutera med Olle. 4. W: Men nu leker ju vi!
5. O: Men Irma sa att vi skulle leka innan vi gick ut.
6. W: Jooo
7. O: Nääää
8. Detta säger pojkarna till varandra med ganska hög röst. Irma däremot säger ingenting. Hon är tyst och sysselsätter sig med annat. En pedagog upptäcker att pojkarna börjar bli oense och blandar sig i.
I detta exempel ser vi att Olle verbalt försöker att få uppmärksamhet av Irma. Han använder sig av strategin, Referens till vänskap, då han hänvisar till deras överenskommelse om att de är vänner och de hade bestämt att de skulle leka ute. Irma ignorerar Olle genom att hon är helt tyst och sysselsätter sig med annat. Barn i sitt relationsarbete använder sig av att ignorera andra barn och detta är något som även Wrethander Bliding nämner (2007, s.140). Hon förklarar främst situationer där barnet som vill vara delaktig står vid sidan om och är tyst och blir ignorerad av de andra barnen. Precis som Wrethander Bliding (2007, s.142) berättar har även vi i våra observationer sett att det oftast är samma barn som ignoreras. Walle som Irma leker med skyddar relationen med Irma genom att säga att det är de som leker. Olle försöker stå på sig men det fungerar inte eftersom Irma fortfarande ignorerar det som han säger. Hela episoden resulterar i en dispyt mellan pojkarna. Det kan ofta förekomma dispyter mellan barn i sitt relationsarbete skriver Corsaro (2003,s.161-162). Denna dispyt uppstår för att Walle vill behålla sin position som lekkamrat till Irma.
33
Ytterligare strategier som vi har sett när barn söker tillträde är att de använder sig av strategin,
Göra verbalt anspråk på plats eller objekt, då barnet kommer fram till en pågående lek och
visar ett intresse för deras lek, men frågar inte verbalt om man får vara med utan uttrycker sig på ett annat sätt för att få tillträde. I nedanstående exempel (4) kan vi tydligt se Olle försöker få tillträde till de andra pojkarna genom att verbalt uttrycka sig genom ett påstående och visa ett intresse för deras objekt (se rad 1). Med sitt påstående och visade intresse förväntar sig Olle att bli inbjuden av de andra till leken men blir dock inte det utan han står där och väntar. Pojkarna som redan bygger pussel kort svarar på hans påstående. Därefter ignorerar de Olle genom att bara prata med varandra fast Olle står och tittar på. Olle ledsnar då han inte får någon respons och går därifrån.
Observation 4. Gjord av Emma. Deltagare: Peter 6:1, Anton 5:11 och Olle 4:12.
Det är fri lek på förskolan och två av pojkarna, Peter och Anton, sitter vid köksbordet och bygger pussel. En tredje pojke, Olle, tillkommer.
1. O: Bygger ni pussel? Det är lätt att bygga pussel. 2. P: Ja väldigt lätt att bygga pussel.
3. Olle står och tittar på när de två pojkarna pusslar
4. P: Vad fina, (Pekar på Antons pussel) jag byggde de här själv. (Säger han medan han pekar på sina egna pussel)
5. Olle går därifrån till de andra barnen i hallen.
Som vi tidigare nämnt så har vi främst sett att strategin att fråga om att få vara med inte har fungerat men i enstaka fall har vi sett att den kan leda till inkludering i leken. När tillträdet för de barn som frågat har fungerat så har dock utfallet av de olika situationerna blivit olika. I den ena observationen har leken fortsatt precis som innan när barnet har inkluderats men i den andra observationen då det har varit två barn som bad om tillträde till en lek och fick tillåtelse, valde dessa två barn efter bara en liten stund att avvika från leken. Detta skedde genom att det ena barnet bestämt sa till den andre att de ska gå därifrån igen. Detta kan tolkas som att hon försöker att skydda relationen mellan de två och samt att upprätthålla sin position tillsammans med den andre (Corsaro, 2003, s.161-162).
34
I kommande observation (5) ser vi att ett barn söker ett dolt tillträde som är väldigt diffust. Man förstår att barnet på något sätt vill inkluderas och ha uppmärksamhet av den ena flickan. Den här observationen är väldigt svår att beskriva och placera utifrån de strategier som vi har. Ingen av de strategier som finns förklarar ett tillträde på detta sätt.
Observation 5. Gjord av Malin.
Det är förmiddag och barnen har frilek inomhus på förskolan. I det stora rummet sitter två stycken flickor, Irma 4:1 och Anna 3:11, vid ett bord och pysslar med deg. På golvet en bit därifrån befinner sig två pojkar, Olle 4:5 och Hampus 4:5, de bygger med kaplastavar på golvet. Olle reser på sig och går fram till Irma.
1. O: Jag vill viska dig en sak!
2. Irma svarar genom att hålla sig för öronen. 3. Olle vänder sig då till Anna.
4. O: Jag vill viska dig en sak!
5. I: Nej! Håll för öronen! (Säger hon till Anna, Då Anna håller för öronen som hon blir tillsagd)
6. Olle går då därifrån och leker med kaplastavar igen. Irma ropar på Olle. 7. I: Kom och viska då!
8. Olle går då dit men då håller båda flickorna för öronen och skrattar. 9. Olle går därifrån med nedböjt huvud.
Olle är redan i en pågående lek tillsammans med Hampus. Eftersom att Olle väljer att gå ifrån den leken och viska något till Irma kan man tolka detta som att han finner det mer intressant att påbörja något tillsammans med Irma. Irmas agerande genom att hålla för öronen gör att Olle vänder sig till Anna. Irma uppmanar då Anna att göra likadant mot Olle, det kan man också se som ett exempel på att hon vill skydda sin relation i leken med Anna. För barns relationsarbete handlar det främst om att skydda en relation då de utesluter någon annan (Corsaro, 2003, s.40). När Anna också håller för öronen så går Olle tillbaka till kaplastavarna då Irma ropar tillbaka honom och vill att han ska komma och viska. Varför Irma agerar på
35
detta sätt är väldigt svårt att förklara, man kan tolka det som att det är ett maktspel från hennes sida där hon kör med honom och bestämmer när han ska få viska. Då när han väl gör det så håller de båda för öronen och dessutom skrattar. Evaldsson (1993, s.173) beskriver att barnen använder sig av att retas för att upprätthålla behålla den redan pågående relationen.