- Vilka strategier använder barn för att få tillträde till andra barns fria lek?
I våra analyser så har vi sett att barnen använder sig av olika strategier då de vill få tillträde till en lek. Den strategi vi uppmärksammade främst var att barnen verbalt frågade om de fick vara med i leken. Denna strategi kallar Corsaro för request to Access, då barnen muntligt frågar om tillträde (Tellgren, 2004, s.79). Denna strategi var den strategi som fungerade bäst för att få tillträde till den pågående leken enligt våra resultat.
De tillträdesstrategier vi uppmärksammat i våra observationer har varit både verbala och icke verbala strategier. Bland de verbala tillträdesstrategier vi uppmärksammat har strategin att
fråga om man får vara med varit en av de vanligare strategierna. Av de 15 relevanta
observationer vi gjort, har denna strategi använts fem gånger av barnen, av dessa fem har två tillträden varit lyckosamma. Tillträdena har gett motsatt resultat vilket vi kan se i observationerna ett och två.
Ytterligare verbala strategier vi observerat är att barn refererar till vänskap, detta såg vi i observation 3. Vi har också uppmärksammat barn som verbalt gör anspråk på plats eller
objekt, som i observation 4 där Olle ser att barnen bygger pussel och säger till dem att det är
lätt att bygga pussel. Genom att Olle säger detta kan man tolka det som att han hänvisar till objektet för att få vara med. I observation 5 kan vi se att en pojke försöker få uppmärksamhet av en speciell flicka genom att säga att han vill viska henne något. Denna handling är
40
svårplacerad i och med att Corsaro inte identifierat detta som något tillträdes försök. Men vi kan se i observationen att Olle försöker få Irmas uppmärksamhet.
De icke verbala strategierna vi observerat är att barn tyst står och iakttar andra barn det vill säga Icke-verbal entre, exempel på detta ser vi i observation 7. Vi har även sett att barn använder sig av strategin att producera en variant av pågående handling, vilket vi ser i observation 6 och 8.
Samspelets betydelse för tillträde till lek – bruket av strategibyten
- Hur ser samspelet ut mellan barn som söker tillträde till fri lek och de barn som redan är i leken?
I flera av våra observationer har vi uppmärksammat att barn ofta byter strategi när den första tillträdesstrategin inte fungerar. I observation 6 kan vi bland annat se att Malin först
producerar en liknande variant av pågående handling och ger sig direkt in i leken, när detta
inte fungerar säger Malin till Eva att hon vill leka med henne. Denna strategi ser vi även användas i observation 8. Vi kan även se i observation 1 att Saga först använder sig av
Icke-verbal entré, när detta inte fungerar byter hon strategi och frågar om hon får vara med och
leka med bilar. När detta inte heller fungerar tar Saga till en sista strategi och Hänvisar till
vuxens auktoritet, genom att be en pedagog om hjälp att få tillträde. Pedagogen talar med
pojkarna och refererar till regeln som finns på förskolan att ”alla får vara med”. Även i observation 2 kan vi se hur Saga byter strategier inom sekvenser. Hon börjar med att stå och titta på pojkarna som spelar fotboll, en icke verbal entré. Därefter frågar hon verbalt om hon får vara med.
Sammanfattningsvis kan man se att barn ofta byter strategi när den första strategin inte fungerar. I det sociala samspelet sker en interaktion mellan de barn som vill ha tillträde och de redan lekande barnen. Barn som blir nekade tillträde i sitt första tillträdesförsök väljer aktivt en ny strategi. I observation 1 kan vi se att Saga använder sig av tre olika tillträdesstrategier. Först när hon använder den tredje tillträdesstrategin, vilken är att Hänvisa till vuxens
41
som ett första försök till tillträde övergår ibland till en verbal strategi, vilket vi kan se i observationerna 1, 2 och 6.
Responser på tillträdesstrategier: ignorering
I våra analyser har vi sett att barn använder sig av strategier som att ignorera när andra barn söker tillträde till lek. I observationerna 3, 4 och 8 kan vi se hur barnet som vill ha tillträde blir ignorerat av de andra barnen. Att ignorera ett tillbakadraget barn är en relativt enkel strategi att använda sig av för den som inte vill inkludera ett annat barn, eftersom dessa barn oftast bara frågar en gång sedan drar de sig tillbaka (Corsaro, 2005, s.185). I observationerna 3, 4 och 8 handlar det om tillbakadragna barn som blir ignorerade. Ignorering av barn kan också ske i en redan pågående lek, där barnet från början är med i leken. Detta kan ske på så sätt att ett barn med hög status bestämmer sig för att det andra barnet inte ska få vara med längre i leken. Då ser barnet med hög status till att leken förändras på något sätt och barnet som inte längre ska få vara med ignoreras av resterande för att bli utesluten ur leken (Tellgren, 2004, s.124). Tellgren (2004, s.124) har identifierat ignorering som en uteslutande handling i en redan pågående lek, det vi däremot har sett i våra observationer är att barnen väljer att ignorera redan vid första tillträdesförsöket vilket även Corsaro (2005, s.185) har identifierat. Barnens exkludering av andra barn sker främst för att skydda sin redan pågående relation och behålla den (Corsaro, 2003, s.40). Som vi också sett i de allra flesta observationer är barnens uteslutande handlingar ett sätt att skydda den redan pågående relationen. De observationer vi tydligt sett detta är i observationerna 1, 2, 3, 4, 5, och 7. Wrethander Bliding (2007, s.176) menar att uteslutning och inneslutning är två sidor av samma mynt. Eftersom barnen genom att de vill skapa och behålla en relation tillsammans med ett annat barn är det ibland nödvändigt i detta relationsarbete att utesluta andra barn. Därför kan man också ibland se uteslutning som en naturlig konsekvens av barnens relationsarbete. Enligt Wrethander Blidings (2007, s.177) resultat visade det sig att barnens uteslutande handlingar inte var riktade mot enskilda barn för att få dem att känna sig utanför, utan det handlade om att skapa och etablera samhörighet med någon i deras pågående relationsarbete.
42
Barn som oftare än andra nekas tillträde
- Hur framgångsrika är de olika tillträdesstrategierna för barnen?
I våra observationer har vi sett att det ofta är samma barn som blir exkluderat vid tillträdesförsök. Vi har inte valt att fokusera på vissa barn utan det har visat sig i våra observationer att det ibland är återkommande barn som blir exkluderade. I observationerna 1 och 2 ser vi hur Saga blir nekad tillträde fastän hon byter strategier, det är först när hon ber en vuxen om hjälp som hon får ett tillträde. Även i observationerna 3 och 5 ser vi samma barn, Olle, misslyckas i sina tillträdesförsök. Detta gäller även i observationerna 4 och 8 där en annan Olle blir nekad tillträde. I observation 7 blir Mia exkluderad. Mia använder sig av strategin icke verbal entré, vilken inte ger något tillträde. Hon försöker sig sedan inte på någon mer strategi. Gemensamt för dessa barn är att vi uppmärksammat att de oftare än andra barn blir exkluderade. Även om vi bara har en skriftlig observation på Mia har observatören på förskolan där Mia går uppmärksammat att Mia ofta leker själv.
Hur kommer det sig att ofta samma barn blir exkluderade? Under alla våra tidigare verksamhetsförlagda utbildningar har vi båda uppmärksammat att det finns en social ordning där vissa barn har en högre status bland de andra barnen, men det finns även barn med låg status. De barn som har hög i status i en barngrupp ser man sällan att de leker ensamma utan de har nästan alltid någon kamrat. De barn man oftast ser leka själva och blir väldigt sällan tillfrågade av andra barn om de vill vara med och leka, uppfattas ha en låg status i barngruppen. Corsaro (2005, s.181) skriver att det förekommit en hel del undersökningar angående statusförhållanden i kamratgrupper. En del av undersökningarna har visat att det finns en hierarkisk ordning i barngruppen där barn med högre status ofta genom konflikter vinner över barn med låg status. Dessa undersökningar har också visat att ju större en barngrupp är desto mindre konflikter blir det mellan barnen, då de har fler kamrater att välja mellan. Corsaro (2005, s.183-185) berättar också att de barn med låg status ofta kan sitta i utkanten och leka men ändå vara delaktig i barnkulturen, medan de även finns barn som kontinuerligt utesluts. Av dessa kontinuerligt uteslutna barn finns det två grupper som de kan placeras i. Den ena gruppen är aggressiva uteslutna barn, här ingår de barn som blir uteslutna på grund av deras aggressiva beteende. Barnens beteende resulterar i att andra barn inte vill leka med dem. Den andra gruppen består av tillbakadragna barn, detta är barn som kan göra
43
ett försök till ett tillträde men vid avvisning drar barnen sig tillbaka. Det är inte alltid som dessa barn blir uteslutna men de misslyckas med att blir aktiva deltagare i barnkulturen (Corsaro, 2005, s.185). Flera forskare har också uppmärksammat att det finns grupper av barn som har högre status än andra. Tellgren (2004,s.113) benämner dessa grupper som kärngrupper. Denna kärngrupps medlemmar arbetar gemensamt för att inte låta någon mer få tillträde. I denna grupp är det, det gemensamma arbetet och inte att skydda arbetet som är i fokus.
Sammanfattningsvis har barns försök till tillträde i våra observationer inte varit lyckosamma. I endast en av de åtta observationerna som vi redovisat har barnet lyckats med sitt tillträdesförsök. I den observationen (se observation 1) där tillträdesförsöket lyckades fick barnet hjälp av en vuxen till tillträde. Dock ska tilläggas att vi har sett att barn lyckats i sitt tillträdesförsök två gånger då de använts sig av att fråga om att få vara med.
Bruket av sociala regler i samband med tillträde till fri lek
Som vi tidigare nämnt så finns det specifika sociala regler som barnen på förskolan måste förhålla sig till för att andra barn ska vilja ge dem tillträde till lek (Ytterhus, 2003, s.51-52). För småbarn på förskolan innebär dessa regler bland annat att man inte får vara äcklig eller lukta illa. Bryter barnen mot dessa sociala regler finns det stor risk för dem att bli exkluderade av de andra barnen. Det kan till exempel vara ett barn som ofta kissar på sig och ofta luktar kiss på grund av detta, detta kan då medföra att detta barn blir exkluderat av andra barn eftersom de andra barnen känner att det luktar illa och vill därför hålla sig ifrån detta barn. För de äldre barnen (skolbarn) finns det även sociala regler som de måste följa. Dessa regler handlar främst om att man inte ska avvika från normen (Wrethander Bliding, 2007, s.169). Att bryta normen kan vara att barnen på något sätt agerar fel i olika situationer och mot de normer som finns i samhället. Detta kan till exempel vara en flicka som alltid klär sig i pojkkläder och därmed bryter mot den norm som finns. Evaldsson (1993, s.210) menar att det på skolan och fritidshemmet finns andra sociala regler som bestäms av de vuxna. Regler som barnen ska förhålla sig till är till exempel om, hur ett accepterat beteende hos ett barn ska vara. Detta innebär att barnet bör ha ett fungerande beteende gentemot personal och andra barn. Detta beteende innefattar artighet, dela med sig till andra och låta andra vara med (Evaldsson, 1993,
44
s.211). Om barnet bryter mot reglerna genom till exempel med ett aggressivt beteende innebär det att barnet blir uteslutet, som vi tidigare nämnt.
Det har blivit tydligt för oss, genom litteraturen samt våra erfarenheter, att det är viktigt för barn i alla åldrar att följa de sociala regler som finns och att inte avvika från normen om man vill bli inkluderad i en peer-culture, kamratgrupp. Som exempel på detta kan vi se i observation 3 där Olle hänvisar till att Irma faktiskt sagt att de skulle leka ute tillsammans. Detta är en social regel som innebär att man ska hålla sina löften man gett. Pedagogen i observation 1 hänvisar också till en regel, det vill säga en officiell regel som finns på förskolan om att ”alla får vara med”.