EU-rättens tillämpning

Vid bedömning av materiella bestämmelser inom olika punkt-skattelagar uppkommer ofta frågan vilken inverkan EU-rätten eller en dom från EU-domstolen ska ha på bedömningen. En djupare analys av EU-rättens förhållande till svensk lagstift-ning och svensk praxis, skulle bli mycket omfattande. Den följande redogörelsen får därför närmast uppfattas som en kort beskrivning av vissa principer som kan vara till ledning vid punktskatterättsliga ställningstaganden.

På punktskattens område består EU-lagstiftningen främst av ett antal direktiv men också av förordningar, beslut och rekom-mendationer.

En förordning ska ha allmän giltighet. Den ska till alla delar vara bindande och direkt tillämplig i varje medlemsstat. För-ordningen används när en totalharmonisering anses önskvärd.

Att förordningen är bindande innebär att en medlemsstat inte ensidigt får införa undantag från dess bestämmelser. Efter att

en förordning har trätt i kraft är den omedelbart tillämplig i alla medlemsstater, d.v.s. det behövs inte några nationella åtgärder.

Ett direktiv ska med avseende på det resultat som ska uppnås vara bindande för varje medlemsstat till vilken det är riktat, men ska överlåta åt de nationella myndigheterna att bestämma form och tillvägagångssätt för genomförandet.

Detta hindrar dock inte att en direktivregel, trots att den riktar sig mot medlemsstaten, i vissa fall kan ha en rättslig verkan mellan medlemsstaten och en enskild. Om en direktivregel är ovillkorlig och tillräckligt klar har den s.k. direkt effekt. Direkt effekt innebär att en bestämmelse leder till en särskild rättighet för den enskilde gentemot staten. Direkt effekt medför även att en regel i ett direktiv kan ta över en regel i nationell lagstiftning.

En direktivregel kan ha direkt effekt endast om den ger en enskild rätt gentemot staten. Direkt effekt kan således inte åberopas av en myndighet i skärpande syfte mot en enskild.

Det framgår av vissa EU-domar att direktivregler som har införlivats i den nationella lagstiftningen ska tolkas i enlighet med direktivreglerna så långt det är möjligt med hänsyn till den nationella rättsordningen. I Sverige brukar detta uttryckas så att LTS, LAS eller LSE ska tolkas i ljuset av EU-rätten. Det finns således en ambition att införlivade direktivregler ska tolkas på samma sätt i alla medlemsländer.

Ett beslut ska till alla delar vara bindande för dem som det är riktat till.

Rekommendationer är inte bindande. En rekommendation till-kommer i regel på den utfärdande institutionens eget initiativ.

Dess syfte är att, utan att rättsligt binda adressaterna, rekom-mendera ett visst handlingssätt etc.

2.3.3 EU:s rättspraxis

EU-domstolens rättspraxis är en viktig rättskälla. I all sin verksamhet åligger det särskilt domstolen att se till att unions-rätten tolkas och tillämpas enhetligt av institutionerna och medlemsstaterna. Domstolen är också rättsskapande genom att i sina avgöranden lägga fast och utveckla det närmare innehållet i unionsrätten.

När det gäller domstolens förhandsavgöranden besvarar dom-stolen i princip endast den nationella domdom-stolens frågor. Vissa frågor kan dock återstå för den nationella domstolen att lösa.

Domstolen kan ha klarlagt vissa principer utan att ha intagit en

bestämd ståndpunkt i en enskild fråga. Innan en fråga avgörs av domstolen, ska ett yttrande avges av någon av domstolens generaladvokater. Dessa yttranden, som i allmänhet är utför-liga, utgör en viktig komponent när en dom ska analyseras.

Trots att EU-domstolens domar är in casu-avgöranden och bindande endast för den domstol som begärt förhands-avgörandet, är de viktiga rättskällor även vid tolkning av nationell rätt. Domarna är i praktiken prejudicerande.

2.4 Författningar m.m.

Under denna rubrik anges de förordningar, direktiv, beslut och rekommendationer som är gällande för de s.k. harmoniserade punktskatterna, d.v.s. punktskatt på alkoholvaror, punktskatt på tobaksvaror och punktskatt på energiprodukter.

2.4.1 Förordningar

Rådets förordning (EU) nr 389/2012 av den 2 maj 2012 om administrativt samarbete i fråga om punktskatter och om upphävande av förordning (EG) nr 2073/2004 (EUT L 121 8.5.2012, s. 1).

Kommissionens förordning (EG) nr 684/2009 av den 24 juli 2009 om genomförande av rådets direktiv 2008/118/EG vad gäller datoriserade förfaranden för flyttning av punktskatte-pliktiga varor under punktskatteuppskov (EUT L 197 29.7.2009, s. 24).

Ändr. gm (EUT L 349 19.12.2012, s. 9)

Kommissionens förordning (EG) nr 31/96 av den 10 januari 1996 om ett intyg om befrielse från punktskatt (EGT L 008 11.01.1996, s. 11).

Kommissionens förordning (EEG) nr 3199/93 av den 22 november 1993 om ömsesidigt erkännande av förfaranden för att fullständigt denaturera alkohol för att erhålla punkt-skattebefrielse (EGT L 288 23.11.1993, s. 12).

Ändr. gm (EGT L 260 31.10.1995, s. 45) Ändr. gm (EGT L 320 28.11.1998, s. 27) Ändr. gm (EUT L 374 22.12.2004, s. 42) Ändr. gm (EUT L 208 11.08.2005, s. 12) Ändr. gm (EUT L 326 13.12.2005, s. 8) Ändr. gm (EUT L 23 26.1.2008, s. 13) Ändr. gm (EUT L 231 29.8.2008, s. 11) Ändr. gm (EUT L 200 3.8.2011, s.14)

Kommissionens förordning (EEG) nr 3649/92 av den 17 december 1992 om förenklade ledsagardokument vid flytt-ning inom gemenskapen av punktskattepliktiga varor som redan har frisläppts för konsumtion i den avsändande med-lemsstaten (EGT L 369 18.12.1992, s. 17).

2.4.2 Direktiv

Rådets direktiv 2011/64/EU av den 21 juni 2011 om strukturen och skattesatserna för punktskatten på tobaksvaror (EUT L 176 5.7.2011, s. 24).

Rådets direktiv 2008/118/EG av den 16 december 2008 om allmänna regler för punktskatt och om upphävande av direktiv 92/12/EEG (EUT L 9,14.1.2009, s. 12).

Ändr. gm (EUT L 50 27.02.2010, s. 1)

Rådets direktiv 2003/96/EG av den 27 oktober 2003 om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet (EUT L 283 31.10.2003, s. 51).

Ändr. gm (EUT L 157 30.04.2004, s. 87) Ändr. gm (EUT L 157 30.04.2004, s. 100)

Rådets direktiv 95/60/EG av den 27 november 1995 om märk-ning för beskattmärk-ningsändamål av dieselbrännolja och fotogen (EGT L 291 06.12.1995, s. 46).

Rådets direktiv 92/84/EEG av den 19 oktober 1992 om till-närmning av punktskattesatser på alkohol och alkoholdrycker (EGT L 316 31.10.1992, s. 29).

Rådets direktiv 92/83/EEG av den 19 oktober 1992 om harmo-nisering av strukturerna för punktskatter på alkohol och alkoholdrycker (EGT L 316 31.10.1992, s. 21).

Ändr. gm (EUT L 236 23.9.2003, s. 33) Ändr. gm (EUT L 157 21.06.2005, s. 29)

2.4.3 Beslut

2012/209/EU: Kommissionens genomförandebeslut av den 20 april 2012 om tillämpning av bestämmelserna om övervakning och flyttning i rådets direktiv 2008/118/EG för vissa tillsatser, i enlighet med artikel 20.2 i rådets direktiv 2003/96/EG [delgivet med nr C(2012) 2484] (EUT L 110 24.4.2012, s. 41).

2012/47/EU: Rådets genomförandebeslut av den 24 januari 2012 om bemyndigande för Sverige att tillämpa en nedsatt skattenivå för el som förbrukas av hushåll och företag inom

tjänstesektorn i vissa delar av norra Sverige i enlighet med artikel 19 i direktiv 2003/96/EG (EUT L 26 28.1.2012, s. 33).

2011/544/EU: Kommissionens genomförandebeslut av den 16 september 2011 om fastställande av en gemensam märk-ning för beskattmärk-ningsändamål av dieselbrännolja och fotogen [delgivet med nr K(2011) 6422] (EUT L 241 17.9.2011, s. 31).

2011/480/EU: Kommissionens genomförandebeslut av den 28 juli 2011 om den förteckning över statistiska uppgifter om punktskattestrukturen och punktskattesatserna för tobaksvaror som medlemsstaterna ska tillhandahålla i enlighet med rådets direktiv 92/79/EEG och 92/80/EEG [delgivet med nr K(2011) 5291] (EUT L 197 29.7.2011, s. 17).

2011/384/EU: Rådets genomförandebeslut av den 20 juni 2011 om bemyndigande för Sverige att tillämpa en nedsatt energi-skattesats för el till fartyg i hamn (landström) i enlighet med artikel 19 i direktiv 2003/96/EG (EUT L 170 30.6.2011, s. 36).

1152/2003/EG: Europaparlamentets och rådets beslut av den 16 juni 2003 om datorisering av uppgifter om förflyttningar och kontroller av punktskattepliktiga varor (EUT L 162 01.07.2003, s. 5).

2001/224/EG: Rådets beslut av den 12 mars 2001 om ned-sättning av punktskattesatser och befrielse från punktskatter för vissa mineraloljor som används för särskilda ändamål (EGT L 084 23.03.2001, s. 23).

2.4.4 Rekommendationer

2000/789/EG: Kommissionens rekommendation av den 29 november 2000 om riktlinjer för godkännande av lager-havare enligt rådets direktiv 92/12/EEG när det gäller punkt-skattebelagda varor [delgivet med nr K (2000) 3355] (EGT L 314 14.12.2000, s. 29).

3 Alkoholskatt

3.1 Inledning

Alkoholskatt ska betalas till staten (1 § LAS). Skatt ska betalas för öl, vin och andra jästa drycker, mellanklassprodukter samt för etylalkohol. Av övriga bestämmelser i LAS framgår att alkoholskatt ska betalas för alkoholvaror som tillverkas i Sverige, som förs in eller tas emot från ett annat EU-land eller som importeras från tredje land (prop. 2009/10:40 s. 157).

Öl, vin, andra jästa drycker än vin eller öl, mellanklass-produkter och etylalkohol är så kallade harmoniserade alkohol-varor, vilket innebär att samtliga EU-länder följer samma förfarandebestämmelser vid beskattningen.

Med import avses att en alkoholvara förs in till Sverige från tredje land under förutsättning att varan inte omfattas av ett sådant suspensivt tullförfarande eller suspensivt tullarrange-mang som avses i artikel 4.6 i rådets direktiv 2008/118/EG av den 16 december 2008 om allmänna regler för punktskatt och om upphävande av direktiv 92/12/EEG. Med import avses även att varan frisläpps från ett sådant förfarande eller arrangemang (1 § tredje stycket LAS).

Med export avses att en alkoholvara förs ut till tredje land från Sverige eller via ett annat EU-land (1 § tredje stycket LAS).

Det viktiga för begreppen import och export är att varan förs in respektive ut ur EU:s punktskatteområde (prop. 2009/10:40 s. 158).

Med EU eller ett EU-land förstås de områden som tillhör Europeiska unionens punktskatteområde. Med tredje land förstås länder och områden utanför detta skatteområde (1 § fjärde stycket LAS).

Import

Export

EU-land