Skolbibliotekarien Eva har ett stort intresse för barn- och ungdomslitteratur samt vuxenlitteratur och hon nämner att hon framförallt läser mycket skönlitteratur. Vidare berättar Eva att hon besöker bibliotek för att låna litteratur och säger att: ”det är guld värt” att kunna låna kostnadsfritt, (int.Eva 071024). Som vi tidigare nämnt arbetar Lisa som lärare i år 4 och hon har ett stort intresse för skönlitteratur. Anna som arbetar som lärare i år 1 har också ett stort intresse för skönlitteratur. Hon menar att ”man går in i en annan värld när man läser”, (int.Anna 071109).
Skönlitteratur
Vi anser att Eva har en positiv syn på litteratur vilket vi menar är en förutsättning för en skolbibliotekarie. Detta styrks ytterligare när Eva påpekar att skönlitteraturen har en viktig roll i skolan och för elevernas läsutveckling. Lisa liksom Anna anser att det är mycket viktigt att läsa skönlitteratur och att arbeta med den i skolan. Lärarens uppdrag är enligt båda att försöka skapa ett intresse för skönlitteratur. Lisa poängterar att valet av bok är viktigt eftersom man kan lära sig mycket av skönlitteraturen och säger att hon ”håller med Jan Nilsson när han säger att man kan lära sig allt genom skönlitteraturen om man verkligen ger sig in på det”, (int.Lisa 071023). Skönlitteraturen har enligt oss en stor betydelse i skolan och vi menar att det är en stor kunskapskälla om den integreras i undervisningen och det är bland annat därför vi vill använda oss av den i vår undervisning. När Nilsson (2007) diskuterar olika sätt att bedriva litteraturundervisning menar han att det femte förhållningssättet läsning som en källa till kunska,p ger litteraturen upplevelser och verkligheten kan göras begriplig och på så sätt bli en källa till kunskap.
Evas roll
Eva anser att hennes roll som skolbibliotekarie bland annat är att förmedla litteratur och skapa läslust, samt hjälpa till vid informationssökning. Enligt Anna och Lisa har Eva en viktig roll när det gäller att hitta rätt bok på rätt nivå, eftersom när eleverna själva väljer en bok, ofta väljer efter bokens utsida. Vi menar att det är betydelsefullt att ha en utbildad skolbibliotekarie på skolan som kan ge kvalificerad hjälp till både lärare och elever. Vi är av samma uppfattning som Nilsson (1998) och menar att skolbibliotekarien har ”en viktig funktion som spridare av god skönlitteratur” (1998:126). Detta betonar även Amborn och Hansson (1998), vilka menar att läsning av skönlitteratur har stor betydelse för språkutvecklingen och ordförrådet.
Eva har ansvaret för samtliga elever och vi anser att ensam ha ansvaret för så många elever inte är optimalt. Dessutom har Eva inte en heltidstjänst och vi menar att tidsbrist kan vara en anledning till att hon därför måste prioritera olika klasser terminsvis.
Lisa ser Eva som en tillgång i den pedagogiska verksamheten. Efter det vi har tagit del av menar vi att Evas roll i den pedagogiska verksamheten är att sprida skönlitteratur och organisera skolbiblioteket genom att finnas till hands vid lån och återlämning av böcker. Eva ska även tillhandahålla ett rikt bokbestånd, skylta med litteratur och verka för en trivsam biblioteksmiljö och ha boksamtal, samt hjälpa elever att hitta bänkbok.
Bokbestånd
När det gäller utbudet på skolbiblioteket anser både Anna och Lisa att det är Evas förtjänst att det numera finns gott om material och att det finns något för alla. Detta nämner även Nilsson (1998) då hon skriver att en av bibliotekariens uppgifter är bland annat att tillhandhålla ett rikt och välsorterat utbud. Anna nämner dock att det hade varit önskvärt med bättre utrymme i skolbiblioteket, vilket i sin tur skulle leda till ett större bokbestånd. Samtliga elever tycker att utbudet på skolbiblioteket är bra men eleverna i år 4 skulle gärna vilja ha fler exemplar av de nyutkomna böckerna. Vår uppfattning är att eleverna i år 1 ännu inte hunnit uppfatta bokbeståndets omfattning. Ett stort bokbestånd kan enligt oss underlätta för att nå fler elevers intresse och förutsättningar. Eva är huvudansvarig för inköpen när det gäller bokbeståndet på skolan. I
Bibliotekslagen 5§ står det att skolbiblioteket ska stimulera elevernas läsintresse samt
”tillgodose deras behov av material för utbildningen” (www.riksdagen.se 2007-10-30). Vi anser det vara av stor vikt att elever och lärare är delaktiga vid inköp för att detta ska kunna tillgodoses. En gång om året finns möjlighet för elever och lärare att önska
litteratur som ska köpas in till skolbiblioteket. Dock har vår undersökning visat att Anna och eleverna i år 1 inte hade någon kännedom om detta. Däremot kände Lisa och eleven Mia i år 4 till det. Vi menar att detta kan bero på att Eva för tillfället prioriterar elever i år 3 till år 5.
Den schemalagda timmen gör att Eva har en kontinuerlig kontakt med Lisa och eleverna i år 4. När det gäller samarbetet mellan Eva och lärarna berättar Eva att hon ibland får idéer som hon delger lärarna. Kontakten är annars något sporadisk och lärarna kommer till skolbiblioteket om de har några önskemål. Vi är av den uppfattningen att Eva kanske borde marknadsföra sig själv och skolbiblioteket bättre, för att nå ut till fler lärare och elever och på så sätt eventuellt öka möjligheten till ett fungerande samarbete. Tidsbrist och prioriteringar kan vara anledningar till att kontakten är något sporadisk. Nilsson (1998) menar att skolbibliotekarien bör kommunicera med elever och lärare samt ta till vara på önskemål.
I Lpo94 betonas skolledningen och framförallt rektorn, som bland annat ansvarar för att tillhandahålla läromedel av god kvalitet och annat stöd som till exempel bibliotek. Eva nämner att skolledningen har valt att satsa mycket på skolbiblioteket och skönlitteraturen bland annat för att förbättra elevernas läsning. Vi är positivt inställda till detta och tror att det kan hjälpa till att höja skolbibliotekets och bokens status. Limberg (1990) nämner att skolbiblioteken blev obligatoriska 1962. Vi menar att det borde finnas ett bibliotek på varje skola samt en utbildad skolbibliotekarie så att lärare och elever har daglig tillgång till litteratur och kvalificerad hjälp.
Observation år 4
Som vi tidigare nämnt observerade vi ett boksamtal i år 4 som ägde rum i skolbiblioteket. Syftet med boksamtalet är enligt Lisa att skapa intresse för skönlitteratur och höja bokens status. Persson (2007) skriver att bokens och läsandets status har förändrats dramatiskt och litteraturläsning är inte lika självklart längre. Detta menar vi kan bero på att samhället är i ständig förändring och teknikens framfart. Enligt eleverna innebär boksamtalet att Eva väljer ut några elever som får berätta om bland annat bokens titel och författare. Inom den kulturpolitiska funktionen ska skolbiblioteket enligt Gómez och Swenne (1996) ge möjlighet till kontakt med barn- och ungdomslitteratur samt skapa intresse för skönlitteratur och läsning. Detta berörs även i kursplanen för svenska i Lpo94 där det nämns att eleverna ska få ”möjlighet att
förstå kulturell mångfald genom att möta skönlitteratur och författarskap från olika tider” (www.skolverket.se 2007-10-30). När det gäller boksamtal menar Eva att eleverna ska samtala och inspirera varandra om böcker de har läst. Detta ställer vi oss något frågande till eftersom vi i observationen av boksamtalet noterade att Eva var den som ledde samtalet. De andra eleverna som var närvarande inbjöds inte i samtalet av Eva.
Boksamtal
Eva var försenad till lektionen och när hon anlände började hon med att hjälpa Mia att hitta en lämplig bänkbok istället för gruppen som Eva skulle ha lektion med. Vi observerade att de övriga eleverna verkade vara något rastlösa. Vi finner Evas tillvägagångssätt något underligt eftersom hon var sen till lektionen och eleverna hade redan behövt vänta en stund. Anledningen till att Mia stannade kvar i skolbiblioteket kan ha varit att hon ännu inte hade hittat någon lämplig bänkbok och därför behövde fråga Eva om hjälp. Vi anser att detta drabbade elevernas schemalagda tid i skolbiblioteket.
Därefter inledde Eva med att förklara begreppen bokprat och boksamtal. Samtliga elever fick kort presentera bokens titel, författare, handling och genre för varandra. Därefter valde Eva ut tre flickor som mer ingående fick berätta om sin bok. Under boksamtalet ställde Eva både öppna och slutna frågor och hon ledde samtalet vidare genom att ställa följdfrågor till eleverna. Vi menar att Eva var styrande i boksamtalet genom att lotsa och ”fiska” efter svar hos eleverna. Detta ledde till att samtalet styrdes av Eva eftersom eleverna inte fick möjlighet att fritt berätta om sina bänkböcker. Anledningen till att Eva valde tre flickor är för oss okänt likaså om hur urvalet av vilka elever som får berätta om sina böcker brukar gå till.
Under samtalet verkade några elever något mindre fokuserade än de övriga i gruppen, vilket enligt oss kan bero på att eleverna inte leddes in i samtalet utan att det var en envägskommunikation mellan Eva och elev. Dessutom var några stolar placerade så att eleverna satt med ryggarna mot den person som pratade. Vi är av den uppfattningen att om eleverna hade bjudits in i samtalet och fått möjlighet att ställa frågor till varandra kanske samtalet hade sett annorlunda ut. Då hade kommunikationen skett eleverna emellan i samspel med Eva och förhoppningsvis hade fler elever varit mer fokuserade på samtalet. Chambers (1993) menar att genom boksamtal lär eleverna sig att samtala och lyssna. Vi menar även att det kan underlätta att föra ett samtal om samtliga i
gruppen kan se varandra. Vi anser att Eva kunde ha justerat placeringen innan samtalet började och på så sätt underlättat för en bättre konversation.
Reflekterande samtal
Under boksamtalet kopplade Eva ibland böckernas innehåll till elevernas erfarenheter och frågade om de kunde identifiera sig med någon av böckernas karaktärer, vilket vi anser är ett bra sätt för att nå elevernas intresse och upplevelser. Enligt Nilsson (2007) är det ett bra sätt för eleverna att möta andra människors livsöden och erfarenheter och göra verkligheten begriplig. Han menar också att skönlitteraturen ska ge möjlighet till reflektion, verklighetsförankring och beröra känslor. Amborn och Hansson (2002) och Persson (2007) är av samma uppfattning.
Vi liksom Eva, menar också att skönlitteraturen kan ge eleverna en inblick i andras livsöden. Reflekterande samtal tillsammans med eleverna kan enligt oss vara en möjlighet för dem att få en inblick i andras livsöden. Dock har vi inte sett spår av reflekterande samtal, vilket kan bero på att det sällan förekommer gemensam läsning. Amborn och Hansson (1998) och Chambers (1993) är av den uppfattningen att man bör samtala om tankar och känslor som litteraturen väcker då detta berikar elevernas läsupplevelser. Chambers (1993) skriver att ”nyckeln till läsande ligger i att man samtalar om det man läst” (ibid:23). Under vår observation framkom inte riktigt det som Amborn, Hansson och Chambers diskuterar. Enligt oss var det en envägskommunikation mellan elev och skolbibliotekarie, där samtalet mestadels bestod av styrda frågor från skolbibliotekarien.
Observation år 1
Del 1 i skolbiblioteket
Eleverna i år 1 skulle bekanta sig med skolbiblioteksmiljön och låna var sin bänkbok. Eftersom det var 17 elever som skulle låna böcker menar vi att det inte fanns mycket tid för den enskilde eleven, även om både läraren Anna och skolbibliotekarien Eva fanns tillgängliga. Vi menar att för att hitta rätt bok på rätt nivå till varje elev, behövs det mer tid för samtal med eleven och framförallt mindre grupper.
När eleverna hade valt en bänkbok satte de sig och läste i skolbiblioteket och Anna gick runt och lyssnade på några elever. En pojke frågade Eva efter spökböcker och Eva gav
honom flertalet förslag och enligt vår uppfattning verkade det som han hade svårt att välja ut en bok. Däremot agerade Eva annorlunda när en flicka också frågade om spökböcker, då gav Eva henne endast två alternativ och flickan kunde snabbt bestämma sig. Vi menar att pojken kanske fick för många alternativ och därmed hade svårt att göra sitt val.
Evas uppgift under lektionen i skolbiblioteket var enligt vår uppfattning att hjälpa eleverna att hitta var sin bänkbok. Eva säger under intervjun att ”jag tror det finns en bok för alla”, (int.Eva 071024). Eva frågade eleven Johan om han kunde läsa högt för henne ur en faktabok. Hon ställde sedan både öppna och slutna frågor till texten som eleven läst. Vi menar att detta tillvägagångssätt underlättar för att hitta rätt bok på rätt nivå och vi hade gärna sett fler liknande samtal mellan Eva och eleverna. Wagner (2004) menar att förståelsen och innehållet är en viktig del när elever ska lära sig läsa. ”Läsning är inte enbart en teknisk färdighet. Att läsa är att förstå”, (ibid:65).
Elev/lärare
Vi noterade att fler elever i år 1 frågade Anna om hjälp än de frågade Eva. Anna hjälpte eleverna i den mån hon kunde och hänvisade eleverna till Eva när hon inte kunde hjälpa dem. En anledning till att fler elever frågade Anna kan enligt oss bero på att eleverna ännu inte känner Eva lika bra som de känner Anna. Detta är enligt oss ytterligare ett tecken på att det inte finns ett kontinuerligt samarbete mellan Eva, Anna och eleverna i år 1. När eleverna i år 4 är i skolbiblioteket för att låna böcker frågar de däremot i första hand Eva om hjälp, eftersom de anser att Eva lätt hittar böcker inom den genre de vill läsa. Skillnaden tror vi kan bero på att eleverna i år 4 har kontinuerlig kontakt med Eva medan eleverna i år 1 ännu inte lärt känna henne.
Något annat vi reflekterade över var att Eva inte informerade eleverna om hur man ska uppföra sig i ett bibliotek. Enligt Anna var detta elevernas andra besök och de skulle bekanta sig med skolbiblioteket och vi menar att Eva på ett tydligt sätt då borde ha gått igenom hur man uppför sig i biblioteket.
Del 2 i klassrummet
Läraren Anna inledde lektionen med att läsa upp bänkböckernas titlar högt och därefter gick eleverna efterhand fram till läraren och hämtade sin bok. Eleverna läste under lektionen i sina böcker. Anna gick runt och lyssnade på de elever hon inte hunnit lyssna
på i skolbiblioteket. En pojke gick under lektionen iväg med en specialpedagog och lämnade kvar sin bänkbok i klassrummet. Vi känner inte till anledningen till varför han går hos en specialpedagog, men vi ställer oss frågande till varför han inte skulle ta med sig bänkboken. Vi undrar då när han får möjlighet att läsa i sin bänkbok under skoltid. Under lektionen ville Johan rita vulkaner, vilket Anna först nekade honom till att göra. Fem minuter senare sa Anna att han fick rita vulkaner om han skrev fakta till bilden. Samtidigt ville en annan pojke också rita, men Anna påpekade för pojken att han först skulle läsa högt för henne. Vi finner hennes sätt att handla och ena sidan aningen underligt då vi menar att eleverna behöver tydliga ramar. Men och andra sidan menar vi att hon anpassar sin undervisning efter elevens intresse och förutsättningar. En av anledningarna tror vi kan vara att Johan har kommit långt i sin läsutveckling.