Evidensbaserad praktik - Kompetens och Evidens: inom boendestöd socialpsykiatri i Värmland och

I frågan om evidensbaserad praktik ingår forskning, genomförandeplaner och empati. I kompetens ingår även empatisk förmåga när det gäller att arbeta evidensbaserat

(Socialstyrelsen 2013b).

8.4.1. Forskning

Det är numera krav på att socialt arbete ska använda kunskap från forskning (Bergmark et al.

2011; Lindström 2007; Bergmark & Lundström 2006). Forskningen om personer med psykiska funktionshinder har utvecklats och är idag bättre på att bedöma lämplighet och sannolik effekt på olika insatser (Socialstyrelsen 2013c). Men kunskapen om effektiva och utvärderade metoder för personer med psykiska funktionshinder ligger placerad på många olika instanser vilket gör det svårt för personal att kunna hitta det de söker (Socialstyrelsen 2005). I studien framkommer det att användandet av forskning i arbetet i Värmland och Dalsland inte fungerar på ett bra sätt då en övervägande negativ attityd hos respondenterna kan urskiljas. Dock skiljer det något mellan stora och små kommuner där det är något mer negativt i små kommunerna.

8.4.2. Genomförandeplaner

Enligt socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (2008) skall genomförandeplan upprättas i samband med genomförandet av en insats. I det evidensbaserade arbetet är det viktigt att det sker dokumentation om hur insatserna fungerat för att kunna se vad som ger en bra effekt och för att se hur arbetet fungerat hos varje brukare (Bergmark et al. 2011; Socialstyrelsen 2008;

2007b). Av den anledningen är kunskapen om genomförandeplaner en viktig del i kompetensen hos personalen och ingår samtidigt som en viktig del i det evidensbaserade arbetet (Socialstyrelsen 2008; 2007b). I denna studie så verkar arbetet med

genomförandeplaner fungera på ett bra sätt då respondenterna övervägande svarat positivt.

8.4.3. Empati

Det som skiljer personers förmåga att utföra sina arbetsuppgifter kan vara att en del har stjärnkompetens (Goleman 2000) Denna stjärnkompetens består ofta i att ha emotionell kunskap. I denna emotionella kunskap så ingår empati och social förmåga och de handlar om hur vi hanterar relationer (Goleman 2000). I det evidensbaserade arbetet så är den empatiska förmågan en del av kompetensen (Socialstyrelsen 2013b). Av respondenterna i denna studie så svarade alla respondenter att de på något sätt kan känna empati, 37 % svarade att de ofta känner empati och 63 % svarade att de alltid känner empati med brukarna. De svarande kunde känna en empati med brukarna vilket visar att de har en del av den kompetens som behövs för

att kunna jobba evidensbaserat. De har också en del av det som krävs för att kunna ha stjärnkompetens.

9. Diskussion

Syftet med studien var att kartlägga vilka förutsättningar boendestödjare i Värmland och Dalsland har att hantera sina arbetsuppgifter utifrån kompetens och evidens. Utifrån vårt syfte utarbetades fyra frågeställningar:

• Vad har personalen inom socialpsykiatrins boendestöd för kompetens för att kunna utföra sina arbetsuppgifter?

• Har kommunerna någon form av kompetensutvecklingsplan för sina boendestödjare?

• I vilken utsträckning arbetar verksamheterna evidensbaserat?

• Hur ser fördelningen ut inom ålder, kön, och kommunstorlek när det gäller kompetens, kompetensutveckling och evidensbaserat arbete?

Studien visar att det är en majoritet av kvinnor som jobbar inom socialpsykiatrin. Det

stämmer överens med hur det ser ut jämfört med tidigare statistik från SCB (2008) då 87 % av vård- och omsorgspersonalen är kvinnor. Redan på gymnasienivå är det mest flickor som söker vård- och omsorgslinjen (Skolverket 2006). Eftersom studien visar att många chefer vill ha vård- och omsorgsutbildad personal blir det svårt att kunna rekrytera fler män om få läser utbildningen. En insats till att rekrytera män till omsorgslinjen skulle kanske behövas om vården ska bli en mer jämställd arbetsplats. Arbetet med psykiskt funktionshindrade innebär möten med olika människor och ibland kanske det kan vara en fördel om arbetslaget är blandat. Det kan vara olika skäl till att det skulle behövas som till exempel att det finns olika kulturer i samhället, att en brukare inte vill bli omhändertagen av någon från motsatt kön eller har tidigare upplevelser som gör det jobbigt för brukaren att få hjälp av personal av ett visst kön. Vi lär oss hur män och kvinnor ska vara och bete sig (Hirdman & Manns 2013). Sett till arbetsuppgifter visar forskning att män kan ha svårt att ta arbetsuppgifter som kan ses som kvinnliga för rädslan att ses som feminina och degraderande (Abrahamson et al. 2002).

Kanske är det ett problem med vård- och omsorgsarbete som helhet att män inte söker utbildningen för de är rädda för att ses som feminina.

Det finns många små kommuner i Värmland och Dalsland med ett mindre antal invånare. Att färre personer bor i en kommun skulle kunna skapa svårigheter med att hitta personal som har rätt utbildning. Resultaten från boendestöds enkäter visar dock på att den personal som arbetar i hög utsträckning har relevant utbildning och studien visade inte någon skillnad mellan stora och små kommuner. Cheferna har svarat att sökande till tjänster ofta har relevant utbildning vilket tyder på att kommunstorlek inte spelar någon roll när det gäller att hitta personal med rätt utbildning.

Det är chefens uppgift att utveckla och leda personalen samt att se till att personalen ska ha rätt kompetens (Boglind et al. 2013; Lindmark & Önnevik 2011; Abrahamson et al. 2002).

Det ska inom socialtjänsten finnas personal med rätt utbildning på arbetsplatsen (3kap. 3§

SoL). Utifrån de förutsättningar som nu finns att tillgå inom utbildningar på gymnasienivå verkar de flesta chefer ha personal med rätt kompetens på arbetsplatsen. Det som anses vara ett problem bland chefer är dock att den vårdutbildning som finns inte räcker till för personal inom boendestöd (Ahnlund 2008; Ingmarsson et al. 2007). Vård- och stödsamordnare är kanske den utbildningen som växer sig allt starkare inom socialpsykiatrin. Bland annat för att Vård- och stödsamordning inriktar sig på samordning och psykologi. Under tidigare forskning benämns olika områden där det kan behövas stöttning hos psykiskt funktionshindrade vilket kanske kan anses visa vikten av riktig utbildning. Vi ställer oss ändå frågande till varför personal inom socialpsykiatrin ska behöva läsa på universitetsnivå för att få nog med utbildning när det inom äldreomsorgen räcker att läsa på gymnasienivå. Ett sätt att möta

utbildningsproblemen skulle kunna vara att vårdlinjen/ undersköterskeutbildningen fick två inriktningar, äldreomsorg respektive funktionshindrade, där eleverna själva får välja

inriktning. De kategorier som kunde utkristalliseras från den öppna frågan om annan

erfarenhet var det flest som ansåg att all erfarenhet är bra att ha i arbetet som boendestödjare.

Enligt tidigare studier och forskning anses erfarenhet och personlig kompetens vara en viktig del vid anställning av personal (Ingmarsson et al. 2007). Kanske kan problemet med att det inte finns någon bra utbildning göra att erfarenhet och personlig kompetens blir så viktigt.För att kunna arbeta med psykiskt funktionshindrade på ett bra sätt behövs också en personlig mognad och lyhördhet hos personalen (SOU 2006:100). Frågan är hur chefer vid en

anställning kan veta att personer har den personliga mognad och lyhördhet som kan krävas i jobbet som boendestöd. Det går inte att ta dessa egenskaper efter ålder och inte heller på den formella utbildningen. Det krävs en del personkännedom av chefer vid intervjuer för att kunna avläsa dessa egenskaper.

Studien visar att fler kvinnor än män läst på högskola/universitet. Varför det är så kan vi bara spekulera i, men kanske är det så att kvinnor måste läsa mer för att kunna hävda sig på arbetet. Studien visar att fler yngre har universitetsutbildning. En anledning kan vara att utbildningskraven på anställda sett annorlunda ut. En möjlig orsak kan också vara att det är yngre personer som läser nya utbildningen vård- och stödsamordnare som vi påtalat tidigare.

Yngre personer som inte har samma långa yrkeserfarenhet som de som jobbat länge inom socialpsykiatrin kanske känner att de kan behöva läsa till sig mer för att kunna hjälpa brukarna.

Det är en skillnad i hur personalen upplever sig ha kunskap om missbruk och Aspergers syndrom i sitt arbete mot andra psykiska sjukdomar. Detta går igen på den öppna frågan där många svarat att de önskar mer kunskap generellt om neuropsykiatriska funktionshinder samt missbruk. Anledningen till det kan det vara att missbruk ibland hänger ihop med andra psykiska sjukdomar vilket kanske kan göra det svårt att veta hur man som personal ska hantera det. Det finns också många olika sorters missbruk som kan påverka personalens känsla över sin egen kunskap, det blir ett stort område som det behövs kunskap om.

Anledningen till att respondenterna känner att de saknar kunskap inom neuropsykiatriska funktionshinder kan vara att det innefattar flera olika sjukdomar. Aspergers syndrom påverkar hur personer klarar av att kommunicera och samspela med andra människor samma symptom kan man ha vid ADHD (Vårdguiden 2013). Neuropsykiatriska funktionshinder är

funktionshinder där symptomen kan variera vilket kan påverka svaren från respondenterna.

Tidigare forskning visar att personal som arbetar med psykiska funktionshinder möter brukare med många olika svårigheter (Bengtsson-Tops 2001). Detta är något som tyder på att

personalen måste ha en bred kompetens för att veta vad brukarna behöver för att kunna vara delaktiga i samhället. Utan tillräcklig kompetens kommer inte kommunerna att kunna ha förutsättningar för en bra kvalité på verksamheterna (Socialstyrelsen 2005).

Personalen i studien har svarat positivt och visar även positiva resultat oberoende av ålder, kön och kommunstorlek vad gäller om de får möjlighet till kompetensutveckling och internutbildning. Socialstyrelsens rapport från 2005 stämmer inte överens med våra resultat om hur det fungerar i kommunerna i Värmland och Dalsland. Detta då det inte spelar någon roll om det är en liten eller stor kommun utan personalen anser att de får

kompetensutveckling. Kanske har det att göra med just den satsning av internutbildning som gjorts i Värmland där man tillsammans med Karlstads universitet getts möjligheten att vidareutbilda sig till vård- och stödsamordnare. Det kan också vara så att kommunerna gjort större satsningar sedan tillsynsrapporten gjordes 2005 och att kommunerna blivit bättre på att

söka pengar till just kompetensutveckling. En av förutsättningarna för att jobba enligt HRM är att verksamheten ser personalen som en investering och har ett utvecklande klimat

(Lindmark & Önnevik 2011). Enligt resultaten om kompetensutveckling verkar kommunerna se utbildning som en investering och se personalens behov av kompetensutveckling.

Chefer behöver också kompetensutveckling då det är de som är ansvariga för att olika metoder börjar användas i verksamheten (Ahnlund 2008; Ingmarsson et al. 2007;

Socialstyrelsen 2005). Ett exempel på detta är evidensbaserad praktik där arbetet ska ske efter bästa tillgängliga kunskap exempelvis genom att hålla sig uppdaterad om ny forskning och jobba utifrån den mot brukaren (Bergmark et al. 2011; Lindström 2007; Bergmark &

Lindström 2006). Studien visar på att boendestödjare jobbar bra med genomförandeplaner i verksamheterna. Anledningen till att arbetet med dokumentation och genomförandeplaner har gått så bra kan bero på hur ledarskapet fungerar. Det är viktigt att chefen får med sig sina medarbetare då han eller hon är beroende av sin grupp för att nå de mål som sätts

(Abrahamsson & Aarum Andersen 2000).

På frågan om genomförandeplaner används i arbetet svarade majoriteten positivt oberoende av kommun och kön. Ålder verkar påverka i negativ riktning även om de flesta svarar positivt. Enligt tidigare forskning är det viktigt att det sker en dokumentation om hur insatserna fungerat för brukarna för att kunna se vad som ger en bra effekt i evidensbaserat arbete (Bergmark et al. 2011; Lindqvist et al. 2010). Insatserna bör förändras i den mån behoven förändras och varje genomförandeplan bör ha ett uppföljningsdatum satt.

Genomförandeplaner är ett viktigt redskap när det gäller de mål som sätts för varje brukare.

Tydliga mål är viktiga om man ska veta om handlingar haft effekt (Ellström 1999). För att veta om målen nås antar vi att arbetsgruppen måste sitta ner och diskutera kring planerna och samarbeta. Detta verkar vara något som fungerar bra i kommunerna. Vad anledningen är till att det skiljer sig i attityd mellan de yngre och de äldre respondenterna kan det diskuteras kring. En anledning kan vara att utbildningarna numera handlar om genomförandeplaner i större utsträckning och att de yngre då får en annan attityd/inställning till hur planer ska användas. De äldre respondenterna kan anse att arbetet kring planerna är positivt om man jämför med hur det varit tidigare.

Det är en tydlig majoritet på 85 % som svarat negativt medan 15 % svarat positivt om hur forskning används på arbetsplatsen. En bidragande orsak till att forskningen inte används i arbetet kan vara att det är svårt att hitta det personalen har behov av att veta samt bristande kunskap i sökandet efter forskning. Utvärderade och effektiva metoder för personer med psykiska funktionshinder ligger placerade på många olika instanser vilket gör det svårt för personal att hitta det de söker (Socialstyrelsen 2005). En annan faktor till den negativa

attityden kan vara att personal inte får den tid de behöver till att själva söka forskning eller att de inte vet hur de ska implementera den i arbetet. Evidensbaserad praktik är relativt nytt och att söka forskning för att finna nya arbetssätt kan ta tid att implementera hos personalen.

Studien visar att något fler av de som jobbar i stora kommuner har en positiv attityd till forskning i arbetet. En anledning till det skulle kunna vara att större kommuner har fler möjligheter till fler aktiviteter och alternativ till insatser för de psykiskt funktionshindrade än vad små kommuner har. Tidigare forskning visar också att det har varit lättare för medicinsk verksamhet att införa EBP då det oftast finns fler alternativa insatser att välja mellan i de enskilda fallen (Bergmark et al. 2011). I Värmland finns ett forum som heter FoU Välfärd Värmland som kan hjälpa verksamheter inom socialtjänsten att binda ihop teori och praktik (Karlstads Universitet 2013b) Detta ger oss en förhoppning om att de negativa resultaten som visades i denna studie faktiskt inte skulle bli det samma om studien genomförs om två år igen.

Beträffande empati så har 37 % av respondenterna svarat att de ofta känner empati med brukarna och 63 % har svarat att de alltid känner empati. Ingen av de svarande har svarat aldrig eller sällan på denna fråga. Det som skiljer personers förmåga att utföra sina

arbetsuppgifter kan vara att en del har stjärnkompetens (Goleman 2000). Stjärnkompetensen består ofta i att ha emotionell kunskap. I den emotionella kunskapen ingår empati och social förmåga och handlar om hur vi hanterar relationer och stjärnkompetens är ofta det som gör skillnad i kvalitén på arbetet. Att känna empati ingår även i kompetens när det gäller att arbeta evidensbaserat (Socialstyrelsen 2013b). Respondenterna kan känna en empati med brukarna vilket visar att de har en del av den kompetens som behövs för att kunna jobba

evidensbaserat. De har också en del av det som krävs för att kunna ha stjärnkompetens vilket tyder på att den delen är av bra kvalité i verksamheterna. I en öppen fråga där

boendestödjarna fick svara på om de hade tidigare arbetslivserfarenhet svarade många att de hade erfarenhet av vård i det egna hemmet, av egna barn eller syskon med handikapp eller att de arbetat inom andra vårdområden såsom hemtjänst eller sjukhus. Vi tänker att allt arbete där man på något sätt ska vårda eller hjälpa någon oavsett relationer krävs en känsla av empati.

Empati behövs, anser vi, för att kunna sätta sig in i och förstå den enskilde individen på bästa sätt.

9.1. Metoddiskussion

Under detta stycke diskuteras metoden vi använt och hur olika faktorer kan ha påverkat resultaten.

9.1.1. Utförandet

Vi vet inte hur bortfallet ser ut bland respondenterna. Vi har inte kunnat fastställa vilket kön eller vilken ålder som funnits på de som inte svarat. Då det var få män som svarat och av dessa var de flesta över 35 år så om det är fler män och fler yngre män som inte svarat så hade utfallet i studien kunnat se annorlunda ut. Det går heller inte att bedöma om de som valt att inte svara, både bland kommuner och respondenter, även är de med sämst kompetens vilket kunnat ge en helt annan bild av situationen i kommunerna.

Enkätundersökningar är tidskrävande då enkäterna ska skickas och delas ut samt skickas åter.

Med den knappa tiden på tio veckor anses svarsfrekvensen på 74 % av de tillfrågade kommunerna och 63 % av boendestödjarna vara tillräcklig för att ge en hög validitet.

Vanligast förekommande var att respektive enhetschef delade ut enkäterna när de skulle besvaras. Detta menar Eliasson (2013) och Djurfeldt et al. (2010) ger en okontrollerbarhet på hur de svarande satt när de fyllde i svaren. De svarande skulle sitta enskilt och inte i någon stressad situation då detta kan påverka hur svaren blir ifyllda. Det går inte att avgöra om det var så enkäterna fylldes i vilket sänker reliabiliteten. En synpunkt inkom angående saknade kontaktuppgifter till oss, syftens studie och individskyddskrav. Detta tror vi kan bero på att vi inte hade möjlighet att besöka alla kommuner och att vi inte påtalade vikten för

enhetscheferna att dela ut det bifogade följebrevet där dessa uppgifter fanns i samband med enkätutdelningen.

Svarsfrekvensen kan ha påverkats då studien gjordes under skiftet mellan november och december månad som ofta är en mycket hektisk period eftersom det är månadsskiftet före jul då det ofta är mycket ledighet bland personal. Några verksamheter uppgav att de under hösten haft en del enkätundersökningar från Socialstyrelsen vilket också kan ha påverkat

svarsfrekvensen eller noggrannheten hos respondenterna då de kan känna sig mätta på att besvara enkäter.

9.1.2. Enkäterna

Vid kvantitativ metod är enkäten det redskap som brukas för att få in information vilket också gör det så viktigt att den blir bra i utförandet (Ejlertsson 2005). Enkäternas konstruktion bidrar till hur reliabiliteten och validiteten ser ut. Vi tillverkade våra enkäter själva och kan känna att en del kritik kan riktas i hur de konstruerades.

Att ha öppna frågor i enkäter kan vara både en för- och nackdel. En nackdel är att frågor med öppna svarsalternativ ofta kan lämnas obesvarade. Varför öppna frågor i större utsträckning lämnas blanka kan bero på att frågorna syftar till något som respondenten behöver tänka tillbaka på. Det kan vara svårt att komma på svar vid svarstillfället då minnet sviker efter en tid (Ejlertsson 2005). Fördelar med öppna frågor är att svar kan komma in som vid

enkätkonstruktionen inte var aktuella. Eftersom frågan om interutbildningar var en öppen fråga kan en del svar ha uteblivit, dels för att respondenten vid svarstillfället inte kom ihåg vilka utbildningar som tillhandahållits och dels för att respondenten kanske inte räknade några utbildningar som viktiga eftersom de inte brukar kunskaperna dagligen i praktiken.

Frågor där svaret är något som ska vara socialt önskvärt får ofta överdrivet positiva svar (Ejlertsson 2005). Att känna empati är definitivt en sådan fråga anser vi. Att inte känna empati med brukarna är inte socialt önskvärt. Detta kan påverka respondenternas svar vilket gör att vi inte kan vara säkra på att resultaten stämmer.

Cheferna fick på sin enkät frågan “ aknar de sökande relevant ut ildning”. Denna fråga hade kunnat omformuleras till “Har de sökande relevant ut ildning” och därmed kanske gett ett annat resultat. Hur frågor ställs vid en enkätundersökning påverkar hur respondenten svarar (Ejlertsson 2005). Denna fråga ställdes så att alternativen “aldrig” och “s llan” blev positiva värden vilket kan ha förvirrat respondenterna eftersom övriga frågor ställdes så alternativen var negativa och därmed kan felaktiga svar kan ha lämnats.

De fasta svarsalternativ som fanns med i enkäten tvingade respondenterna att ta ställning vid varje fråga då vi valt att inte ha med ett mittenalternativ som är mer neutralt. Respondenten kanske då har svårt att se vilket alternativ som passar bäst vilket kan leda till att respondenten inte svarar sanningsenligt eller att respondenten fyller i flera svarsalternativ. Det var någon av respondenterna som fyllt i flera alternativ vilket sänker reliabiliteten. Om det fanns

respondenter som inte svarat sanningsenligt vet vi inte vilket också påverkar om vi kan generalisera svaren. På frågan om hur länge respondenterna arbetat i socialpsykiatrin respektive inom boendestöd gick svarsalternativen ihop. Alternativen 1, 3 och 6 år fanns på två ställen. Detta kan göra respondenterna förvirrade när de ska svara och kan ha påverkat

In document Kompetens och Evidens: inom boendestöd socialpsykiatri i Värmland och Dalsland (Page 39-46)