Fakulteten för humaniora och samhällsvetenskap Socialt arbete/Institutionen för sociala och psykologiska studier
Ann Bergfeldt & Inger Granath
Kompetens och Evidens-
Inom boendestöd socialpsykiatri i Värmland och Dalsland
Competence and Evidence-
Within housing support social psychiatry in Värmland and Dalsland
Examensarbete 15 hp Socionomprogrammet
Termin: HT 2013
Handledare: Lars-Gunnar Engström Examinerande lärare: Mona Sundh
Karlstads universitet 651 88 Karlstad
Sammanfattning
Syftet med studien var att kartlägga vilka förutsättningar boendestödjare i Värmland och Dalsland har att hantera sina arbetsuppgifter utifrån kompetens och evidens. Vi använde oss av en kvantitativ metod och gruppenkäter för att kunna göra denna kartläggning. Studien riktade sig till enhetschefer inom socialpsykiatrin samt dess personal som jobbar inom boendestöd mot brukare med egen bostad. Två enkäter gjordes varav den ena riktades mot enhetscheferna och den andra mot personal. Totalt tillfrågades 23 kommuner att delta i studien och av de svarade 17 kommuner på enkäterna vilket ger en svarsfrekvens på 74 %.
Svarsfrekvensen bland boendestödjarna var 63 %. Studien ger en överblick hur
verksamheterna inom boendestöd i Värmland och Dalsland arbetar med kompetens och evidens. Studiens resultat visade att majoriteten av personal inom boendestöd i Värmland och Dalsland hade den utbildning som fanns att tillgå för att jobba inom socialpsykiatrin, vilket är vård- och omsorgsutbildning. För att få reda på hur det ser ut med kompetensutveckling i kommunerna slogs tre frågor samman och bildade ett index. De flesta kommuner i studien hade kompetensutvecklingsplaner och studien visade ingen skillnad mellan stora och små kommuner. Personalen hade en positiv attityd till hur genomförandeplaner används. När det gäller att arbeta med ny forskning bör det enligt studiens resultat ske en förändring då det var få som hade en positiv attityd till hur ny forskning tas in i arbetet.
Nyckelord: Boendestöd, Kompetens, Evidensbaserad praktik, Human resource management (HRM), Genus.
Abstract
The purpose of the study was to identify preconditions for housing support within competence and evidence- based work in Värmland and Dalsland. We used a quantitative method with questionnaires. The study was directed to unit managers in social psychiatry and its staff working in housing support for clients in their own homes. Two questionnaires were maid, one which was directed to unit managers and the other towards staff. A total of 23
municipalities were asked to participate in the study and of the 17 municipalities that responded to the questionnaire giving a response rate of 74%. The response among using support was 63%. The study provides an overview how competence and evidence- based work are used of housing support in Värmland and Dalsland. The results of the study show that the majority of staff in housing support in Värmland and Dalsland has the education that is available to work in social psychiatry, which is health and social care education. Most municipalities in the study has development plans, and there is no difference between large and small municipalities. The test gave a positive result showing a high reliability value. The staff had a positive attitude towards the execution plans used in work. When it comes to working with new research a change should take place according to the result of the study because the attitude was not positive how new research are used in work.
Keywords: Housing support, Competence, Evidence-based practice, Human resource management (HRM), gender.
Förord
Vi som har skrivit uppsatsen har gjort det tillsammans och tagit gemensamt ansvar för alla delar.
Vi vill tacka de kommuner vars chefer och anställda inom boendestöd socialpsykiatrin som har gjort denna studie möjlig att genomföra. Vi har märkt att det i de kommuner vi haft kontakt med finns väldigt många trevliga och vänligt bemötande människor.
Vi vill också tacka vår handledare Lars-Gunnar Engström för gott tålamod, fantastisk handledning och goda råd på vägen, utan Dig hade vi aldrig rott denna studie i land.
Ett stort tack också till våra familjer och anhöriga för all hjälp och stöttning under denna tid.
Ni är alla guld värda!
140219 Ann Bergfeldt Inger Granath
Innehållsförteckning
1. Inledning……… Sid. 1 1.1. Bakgrund………... Sid. 1 1.2. Problemformulering……….. Sid. 1 2. Syfte och frågeställningar……….. Sid. 3 2.1. Syfte……….. Sid. 3 2.2. Frågeställningar………. Sid. 3 2.3. Avgränsningar………... Sid. 3 3. Begreppsdefinitioner………. Sid. 4 3.1. Psykiskt funktionshinder………... Sid. 4 3.2. Boendestöd………...… Sid. 4 3.3. Kompetens……… Sid. 4 3.4. Kompetensutveckling……… Sid. 5 3.5. Evidensbaserad praktik………. Sid. 5 4. Tidigare forskning……….. Sid. 6 4.1. Boendestöd……… Sid. 6 4.2. Kompetens……… Sid. 6 4.3. Kompetensutveckling……… Sid. 7 4.4. Evidensbaserad praktik………. Sid. 8 4.5. Brukarens behov……… Sid. 9 4.5.1. Boende och vardagsstöd……... Sid. 9 4.5.2. Meningsfull sysselsättning…... Sid. 9 och rehabilitering
5. Teoretisk referensram……… Sid. 11 5.1. Human Resource Management………. Sid. 11 5.2. Genus……… Sid. 11 6. Metod………. Sid. 13 6.1. Metodval………... Sid. 13 6.2. Urval……….. Sid. 13
6.2.1. Kommuner ……… Sid. 13
6.2.2. Respondenter………. Sid. 13
6.3. Enkätkonstruktion………. Sid. 14
6.3.1 Frågekonstruktion………... Sid. 15
6.4. Utförande……….. Sid. 16
6.4.1. Följebrev……… Sid. 16
6.4.2. Etiska överväganden…………. Sid. 17 6.5. Datahantering……… Sid. 18
6.5.1. Bakgrundsfrågor……… Sid. 19
6.5.2. Utbildning och erfarenhet……. Sid. 19
6.5.3. Index………. Sid. 19
6.6. Reliabilitet………. Sid. 21
6.7. Validitet………. Sid. 21
6.8. Generaliserbarhet………... Sid. 22 6.9. Bortfall………... Sid. 22
6.9.1. Externt bortfall……….. Sid. 22
6.9.2. Internt bortfall………... Sid. 22 7. Resultat……….. Sid. 24 7.1. Respondenternas fördelning över……….. Sid. 24
kommun, kön och ålder
7.2. Kompetens………. Sid. 24
7.2.1. Utbildning………. Sid. 25
7.2.2. Erfarenhet……….. Sid. 28
7.3. Kompetensutveckling……… Sid. 29 7.4. Evidensbaserad praktik……….. Sid. 30
7.4.1. Forskning………... Sid. 30
7.4.2. Genomförandeplaner…………. Sid. 31
7.4.3. Empati………... Sid. 31
8. Analys……… Sid. 32 8.1. Bakgrundsfrågor……… Sid. 32 8.2. Kompetens………. Sid. 32 8.2.1. Utbildning………. Sid. 32 8.2.2. Erfarenhet……….. Sid. 32 8.3. Kompetensutveckling……… Sid. 33 8.4. Evidensbaserad praktik………. Sid. 33 8.4.1. Forskning………... Sid. 33 8.4.2. Genomförandeplaner…………. Sid. 33 8.4.3. Empati………... Sid. 33 9. Diskussion……….. Sid. 35 9.1. Metoddiskussion……… Sid. 38 9.1.1. Utförandet……….. Sid. 38 9.1.2. Enkäterna………... Sid. 39 9.2. Förslag till vidare forskning……….. Sid. 40 Källförteckning och bilagor
1. Inledning 1.1. Bakgrund
Psykiatrins spelplan har förändrats avsevärt de senaste decennierna (Lindqvist et al. 2010).
Psykiskt sjuka vårdades förr på mentalsjukhus arbetet ansågs ge möjligheter till terapeutisk framgång och “patienten borde avskiljas från den omgivning där sjukdomen uppstått” (s.24) för att nå bästa bot och behandling (Lindqvist et al. 2010). Sedan flyttades vården av de psykiskt sjuka till fattigstugor och platserna delades med äldre och sjuka. Synen på psykiskt sjuka ändrades i takt med att vårdreformen växte fram. Det är sedan en tid tillbaka
politikernas målsättning att stänga mentalsjukhus och erbjuda andra vårdformer som ska vara mer humana och öppna (Brunt 2002). Så sent som på 1970-talet började
avinstitutionaliseringen med syfte att vårda de psykiskt sjuka i hemmet. Målgruppen psykiskt sjuka omdefinierades i samband med psykiatrireformens reformpolitik 1995 till psykiskt funktionshindrade (Lindqvist et al. 2010).
Under åren 2003 till 2006 arbetade Anders Milton med en offentlig utredning, Nationell psykiatrisamordning, om hur det fungerar inom psykiatri och socialtjänst ute i Sveriges kommuner och Landsting (Socialstyrelsen 2007a). Utredning bidrog till en ekonomisk satsning 2005 till 2006 på psykiatri och socialtjänst där kommuner och landsting fick 500 miljoner i projektmedel och några nationella utvecklingsprojekt fick 200 miljoner.
Insatser för ps kiskt funktionshindrade ges enligt socialt nstlagen o och lagen o stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) (SFS 1993:387). Insatser enligt SoL skall tillgodose grundläggande behov medan LSS ska tillförsäkra goda levnadsvillkor.
“ ocialn nden ska verka för att nniskor som av fysiska, ps kiska eller andra sk l öter et dande svårigheter i sin livsföring ska få ö lighet att delta i sa h llets gemenskap och leva som andra (5 kap. 7 § o ”
“Denna lag innehåller bestämmelser om insatser för särskilt stöd och särskild service åt personer
1. med utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd, 2. med betydande och bestående begåvningsmässigt funktionshinder efter hjärnskada i vuxen ålder föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom, eller
3. med andra varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder som uppenbart inte beror på normalt åldrande, om de är stora och förorsakar betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed ett
omfattande behov av stöd eller service.(1 kap. 1§ ”
1.2. Problemformulering
Evidensbaserad praktik utgår ifrån tre delar, varav en är professionernas kompetens vilket gör att kompetensen är viktig om evidensbaserad praktik ska kunna användas (Socialstyrelsen 2013a). Regeringen har delat ut en del stimulansmedel för att kunna höja kompetensen inom olika professioner som arbetar med psykiskt funktionshindrade (Socialstyrelsen 2013b).
Regeringen förväntade sig att de stimulansmedlen skulle innebära att en evidensbaserad praktik skulle börja användas. Evidensbaserat arbete med psykiskt funktionshindrade ska utgå
från vetenskaplig kunskap som tillägg till professionernas kunskap inom kommun och landsting. Forskningen om personer med psykiska funktionshinder har utvecklats och är idag bättre på att bedöma lämplighet och sannolik effekt på olika insatser. Tredje delen är
brukarens behov och önskemål som ska vägas in och ha stor betydelse i arbetet. Om en brukare tycker att en insats känns relevant så är det större sannolikhet att insatsen kommer att fungera (Socialstyrelsen 2013b).
Än idag är kunskapen om psykiska funktionshinder liten. En vanlig uppfattning är att psykiskt funktionshindrade är mer våldsbenägna än andra i samhället (Hjärnkoll 2011). Under 2000- talets början begicks ett antal våldsdåd av personer med psykisk störning (Lindqvist et al.
2010). Två exempel på dessa är när en flicka knivmördades i Arvika samma dag som Anna Lindh, dåvarande utrikesminister, knivskars så svårt att hon avled dagen efter. Enligt en analys om medier som gjorts så innehåller nästan 40 % av alla artiklar om psykiskt
funktionshindrade även våld (Hjärnkoll 2011). Då medierna har stor betydelse för människors syn på psykiskt funktionshindrade så bidrar detta troligen till att det finns en stigmatiserad och kategoriserad bild (Hjärnkoll 2011). Fazel et al. (2009) kan i sin studie istället visa att personer med schizofreni inte är mer våldsamma än andra. Dock är en högre andel
schizofrena personer våldsbenägna i kombination med droger.
Regeringen tillsatte 1989 en utredning som visade att det fanns behov av välanpassat stöd i boendet för psykiskt funktionshindrade i Sverige (Brunt 2002). 1995 genomfördes
Psykiatrireformen (SOU 2006:100). Psykiatrireformen och avinstitutionaliseringen innebar att huvudansvaret för de psykiskt funktionshindrade lades på kommuner och landsting (Lindqvist et al. 2010; Topor 2010). Tanken var att kommuner och landsting skulle föra ett närmare samarbete mellan behandling och hjälp i vardagen för de psykiskt funktionshindrade.
Reformen har inneburit att utbuden av till exempel boende och sysselsättning ute i kommunerna har blivit fler (SOU 2006:100). Tyvärr visar utredningen att en del av de verksamheter som byggdes upp med hjälp av stimulansmedel efter reformen lagts ner. Detta för att det ute bland kommuner och landsting skulle sparas pengar när reformen genomfördes.
”Insatser inom socialtjänsten ska vara av god kvalitet.
För utförande av uppgifter inom socialtjänsten ska det finnas personal med lämplig utbildning och erfarenhet.
Kvaliteten i verksamheten ska systematiskt och fortlöpande utvecklas och s kras.” (3 kap. 3§ SoL).
I utredningen “A ition och ansvar” som gjordes av Nationell psykiatrisamordning (SOU 2006:100) framkom att det finns ett stort behov av förbättrad kompetens samt av
metodutveckling inom socialtjänsten. Om en verksamhet ska fungera på bästa sätt behövs personal med rätt kompetens (SOU 2006:100). Det är upp till varje arbetsgivare att se till att personal har rätt kompetens att utföra sina arbetsuppgifter (Socialstyrelsen 2012; SOU
2006:100). 2000-talet har präglats av utbildning och kompetensutveckling för äldreomsorgens personal (Ahnlund & Johansson 2008). Intresset för utbildning och kompetensutveckling av handikappomsorgens personal, menar skribenterna, är svalare både från centrala myndigheter och i den samhällsvetenskapliga forskningen, med undantag från yrkesgruppen personliga assistenter. I Värmland och Dalsland finns många små kommuner och det är just små kommuner som enligt Socialstyrelsen (2005) hade sämst med kompetensutvecklingsplaner.
2. Syfte och frågeställningar 2.1. Syfte
Vårt syfte är att kartlägga vilka förutsättningar boendestödjare i Värmland och Dalsland har för att hantera sina arbetsuppgifter utifrån kompetens och evidens.
2.2. Frågeställningar
Utifrån vårt syfte så har vi utarbetat fyra frågeställningar som vi önskar få svar på:
• Vad har personalen inom socialpsykiatrins boendestöd för kompetens för att kunna utföra sina arbetsuppgifter?
• Har kommunerna någon form av kompetensutvecklingsplan för sina boendestödjare?
• I vilken utsträckning arbetar verksamheterna evidensbaserat?
• Hur ser fördelningen ut inom ålder, kön, och kommunstorlek när det gäller kompetens, kompetensutveckling och evidensbaserat arbete?
2.3. Avgränsningar
Vid studier görs en mängd avgränsningar som hänger ihop med det syfte som man har valt i studien (Ahnlund 2008). Vi har valt att enbart titta på den personal som jobbar inom
boendestöd socialpsykiatrin mot brukare som har egen bostad. Ytterligare en avgränsning har gjorts då enbart de som är fast anställda eller har ett vikariat längre än tre månader valdes ut.
Även personal som har en anställning på någon annan verksamhet inom socialpsykiatrin men som täcker upp för boendestöd vid behov av personal valdes ut. Anledningen till det är att vi tror att undersökningens resultat blir mer trovärdiga om enbart personal som kan
verksamheten och som bland annat får internutbildningar svarade på enkäten.
En organisation är ofta indelad i olika sociala världar där det i en studie kan vara viktigt att titta på hur de olika världarna uppfattar sin situation (Lilja & Larsson 2005). Då vi i vår studie enbart tittar på enhetschefer och personal så kommer inte brukarna och deras upplevelse om delaktighet i hur insatserna från socialpsykiatrin ska se ut att komma med. Denna avgränsning gjordes då det inte fanns tid att hinna med ytterligare en enkät eller intervjuer med brukare.
Däremot kommer brukarperspektivet med i frågor om genomförandeplaner, som brukare själv ska vara med att utforma med insatser och planering, men då utifrån hur personalen ser det.
För att få en bra grund i datainsamlingen valdes två landskap ut och då vi båda bor i
Värmland så var det naturligt att titta på kommuner där. Vi valde sedan Dalsland då vi båda bor i södra Värmland som ligger i angränsning. Vänersborgs kommun ligger angränsande i två landskap och valdes av den anledningen bort i studien.
3. Begreppsdefinitioner 3.1. Psykiskt funktionshinder
Vi har valt att använda den definition av psykiskt funktionshinder som Nationell
psykiatrisamordning (SOU 2006:5) iordningställde under sitt arbete mellan åren 2003-2006:
“En person har ett psykiskt funktionshinder om han eller hon har väsentliga svårigheter med att utföra aktiviteter på viktiga livsområden och dessa begränsningar har funnits eller kan antas komma att bestå under en längre tid. Svårigheterna ska vara en konsekvens av psykisk störning.” (SOU 2006:5, s.6)
Definitionen av psykiskt funktionshindrade vidareutvecklas i rapporten (SOU 2006:5). De menar att ålder inte är en begränsning men i praktiken så gäller det inte barn upp till sexton år.
De viktiga livsområdena kan gälla alla basala situationer i samhället som individen inte själv klarar av. Vidare menar de att svårigheter är väsentliga om de gör att individen inte kan känna sig delaktig i samhället eller påverkar delaktigheten på något viktigt område. En längre tid innefattar även de som har en sådan sjukdom där individen har återkommande problem under perioder. Man kan tillhöra kategorin psykiskt funktionshindrad en period utan att
nödvändigtvis vara det hela livet. Det finns de som även kan återhämta sig och börja fungera själva i samhället utan hjälp. Svårigheterna ska vara en konsekvens av psykiskt störning och med psykisk störning menas här en sjukdom som kan diagnostiseras som psykiatrisk.
3.2. Boendestöd
Boendestöd är ett bistånd som ligger under Socialtjänstlagens (SoL) fjärde kapitel 1§ (SFS 2010:52). I denna studie kommer definitionen av begreppet boendestödjare att innebära personal inom socialpsykiatrin som har till uppgift att hjälpa och stötta psykiskt
funktionshindrade som bor i egen bostad. Vi kommer nedan i texten att använda orden personal, boendestödjare, svarande och respondenter som synonymer.
3.3. Kompetens
Kompetens kan beskrivas som “individens förmåga att klara av de krav som ställs i en given situation” (Fränkel 2003 s.11).
Kompetens kan ses som uppbyggd av tre olika delar där den första delen är kunskap (Stockfelt 1988). Ska någon kunna ha kompetens så måste det finnas en kunskap inom ämnesområdet, det är grunden i kompetensen. I begreppet kunskap ingår både formell
utbildning men också kunskap som vi lär oss i vardagen genom att vara tvungna att lösa olika problem. Den andra delen är en vilja att använda kunskapen. Personalen måste känna sig motiverade att använda sin kunskap i arbetet. Den tredje och sista delen är att få tillfälle att använda kunskapen, alltså rätt ställe för rätt kunskap.
Ett annat sätt att se på kompetens är att se det utifrån två delar, tröskelkompetens och stjärnkompetens (Goleman 2000). Här är tröskelkompetensen det som är minimikraven av kunskap när personal ska rekryteras. Tröskelkompetensen är det som behövs för att personal ska kunna utföra arbetet, och det är beroende på vilket arbete som ska utföras som bestämmer vad som är tröskelkompetens. Stjärnkompetens är det som skiljer ut viss personal och är den
ofta är emotionell kunskap som ingår i stjärnkompetens. Arbetsuppgifter kan läras in men även emotionell kunskap kan läras in under åren genom erfarenheter. Empati och social förmåga handlar om hur vi hanterar relationer och kallas också för social kompetens, och social kompetens är något som arbetsgivare vill ha hos sin personal.
3.4. Kompetensutveckling
För kompetensutveckling krävs insatser för att utveckla förmågan och viljan att utföra arbetsuppgifter hos personalen (Socialstyrelsen 2013b). Ellström och Kock (1993) definierar kompetensutveckling som åtgärder som vi planerar att göra för att inom den egna
verksamheten påverka kompetens och kvalifikationer. Ett exempel på det kan vara då
arbetsgivare väljer att internutbilda någon eller några av personalen eller anställer någon med specifik kompetens.
3.5. Evidensbaserad praktik
Att arbeta med evidensbaserad praktik är att väga in tre viktiga delar i arbetet (Socialstyrelsen 2013a; Bergmark et al. 2011). Den första delen inom evidensbaserad praktik är att i insatser ska utgå ifrån brukarens önskemål, situation och kontextuella förutsättningar. En brukares åsikter om insatser ska vägas in och vara lika viktigt som de andra två delarna, speciellt om det inte finns några eller svaga kunskaper om insatsers effekt. Om en brukare upplever att en insats känns bra kommer det att öka chanserna till att insatsen kommer att fungera. Den andra delen är den professionellas expertis, alltså den kompetens, som personalen har och som de kan använda i sitt arbete. I denna kompetens ingår empatisk förmåga och att kunna se vilka behov en brukare har. Det ingår också en kunskap om hur man följer upp hur insatser har fungerat. Den tredje delen är den bästa tillgängliga kunskap inom arbetsområdet. Arbetet ska ske med insatser och metoder som är så bra och tillförlitliga som möjligt. Personalen ska i möjligaste mån använda evidens som kommer från vetenskapliga studier där man tagit reda på insatsers effekt. Dock finns inte vetenskaplig kunskap inom alla områden men då ska man använda sig av andra tillförlitliga källor om hur effekten av insatser är. Dessa tre delar ska vägas in lika mycket och är lika viktiga, det är det som gör att arbetet kan kallas
evidensbaserat.
4. Tidigare forskning 4.1. Boendestöd
Människor med psykiska funktionshinder ska idag kunna bo i egna bostäder med stöd från socialtjänsten (Andersson 2009). Stödet kallas boendestöd och ska fungera som en hjälpande hand för att hantera vardagen för psykiskt funktionshindrade. Boendestöd är ett bistånd enligt Socialtjänstlagen och är prövat utefter de behov som brukaren har.
“Den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt har rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning (försörjningsstöd) och för sin livsföring i övrigt.” (SoL 4 kap. 1§)
Det var 18 251 personer i åldern 0-64 år som hade insatsen boendestöd 1 oktober 2012
(Socialstyrelsen 2013a). Siffrorna över personer med boendestöd låg i Värmland och Dalsland vid samma tidpunkt på 439 personer. Boendestödjare får ofta en viktig roll då det skapas en nära relation mellan dem och brukarna, och för vissa brukare kan personalen vara den enda kontakten som brukaren träffar regelbundet och pratar med (Andersson 2009).
4.2. Kompetens
Socialstyrelsen (2005) har efter en tillsyn i Sveriges kommuner lämnat en rapport över kommunernas insatser för personer med psykiska funktionshinder. I rapporten framkommer det att det finns flera problemområden inom verksamheterna och däribland finner man att personalens kompetens behöver förstärkas. Utan tillräcklig kompetens kommer inte
kommunerna att kunna ha förutsättningar för en bra kvalité på verksamheterna. I utredningen
“A ition och ansvar” som gjordes av Nationell psykiatrisamordning (SOU 2006:100) framkommer att det finns ett stort behov av kompetensförstärkningar samt av
metodutveckling inom socialtjänsten. Om en verksamhet ska fungera behövs det personal med rätt kompetens. Det är huvudmännen, kommun och landsting, som har ansvar för att personalen har rätt kompetens (SOU 2006:100).
Det ska ligga i professionernas intresse att se till att personalen har ändamålsenlig utbildning (Lindgren & Håkansson 2007). När det gäller utbildning anses den numera nedlagda
mentalskötarutbildningen som mest passande för personalen inom boendestöd (Ingemarsson et al. 2007). Inom några år kommer den personal som har skötarutbildningen att gå i pension och ersättas med personal som har annan grundutbildning (Socialstyrelsen 2007b). Många chefer anser att gymnasiets vårdprogram inte har nog med psykiatri för att arbeta med psykiskt funktionshinder, detta trots att det finns en inriktning mot psykiatri på åtta veckor (Ahnlund 2008; Ingemarsson et al. 2007). Grundutbildningar med inriktning mot psykiatri och psykisk hälsa saknas i dagsläget samtidigt som det ute i verksamheter finns personal som helt saknar grundutbildning som kan anses adekvat för de arbetsuppgifter som ska utföras (Ingemarsson et al. 2007). Det skulle behövas en gemensam utbildning där kunskaper i socialt arbete och psykiatri/socialpsykiatri är viktiga (Ingemarsson et al. 2007). Grundutbildningar bör finnas med fördjupade kunskaper om psykisk sjukdom och psykiskt funktionshindrade som överensstämmer med aktuellt kunskapsläge (Socialstyrelsen 2007b; SOU 2006:100).
Kraftfulla satsningar bör göras på utbildning inom tre områden; vård och behandling, boende och stöd samt meningsfull sysselsättning och rehabilitering till arbete (Lindgren & Håkansson 2007; Socialstyrelsen 2007b). Till skillnad från personal inom äldreomsorgen är utbildning
och kompetensutveckling inte lika uppmärksammad för personal som arbetar med funktionshindrade (Ahnlund 2008; Ahnlund & Johansson 2008).
Regeringen har med utgångspunkt från Socialstyrelsens rapport från 2007, Baspersonalens kompetens- förslag till kompetensförstärkningar i hälso- och sjukvård och socialtjänst, gett stimulansmedel under åren 2009-2012 till kommuner och landsting i syfte att öka
kompetensen bland personal som jobbar med personer som har någon form av psykiska problem (Socialstyrelsen 2013b). Resultatet av satsningen blev att alla kommuner har varit med och drivit eller har deltagit i ett eller flera projekt. Flest deltagare var det från
kommunerna och en anledning till det kan vara att personalen där hade större behov av grundläggande utbildning i psykiatri än landstingspersonalen. Rapporten visar på en lyckad satsning som nått ut till avsedd baspersonal.
Både personal och chefer anser att en bred grundutbildning är viktig för arbetet men också arbetslivserfarenhet väger tungt (Ingmarsson et al. 2007). Personalen menar också att de lär sig mycket av den brukare som de arbetar med. Vid en kartläggning av kompetensbehov hos boendestöd i Stockholm framkom att viktiga delar vid rekrytering av personal är personlig lämplighet, utbildning och yrkeserfarenhet (Ingmarsson et al. 2007). Utöver formell
kompetens behövs också personlig mognad och lyhördhet för att personal ska kunna arbeta på ett bra sätt med psykiskt funktionshindrade (SOU 2006:100). Inom yrket boendestöd var det tydligt att empati behövs hos personalen (Ingmarsson et al. 2007).
Kommunernas kostnader har ökat under 2000-talet på grund av utökade verksamheter samtidigt som många brukare känner att de inte får sina behov tillfredsställda (SOU 2006:100). Detta kan tyda på att befintliga resurser inte används på rätt sätt.
4.3. Kompetensutveckling
Det är betydande skillnader i vilka som får kompetensutveckling i arbetet (Ellström 1999).
Vanligare är att de med högre utbildning får kompetensutveckling på arbetet än de med grundutbildning. En anledning kan vara att de med högre utbildning även utför mer avancerat arbete. Kompetensutveckling behöver inte vara formella former av utbildning, det kan också vara lärande som sker i det dagliga arbetet. Speciellt viktigt kan detta vara för personal som har kort formell utbildning.
“Med r tt kompetens kan personalen bidra till insatser av god kvalitet. En viktig uppgift för ar etsgivare r att avgöra vilken ko petens so ehövs i den verksamhet so de ansvarar för och att se till att det finns föruts ttningar för ko petensutveckling”. (Socialstyrelsen 2012, sid.3)
Socialstyrelsen (2005) kom fram till att knappt 20 % av kommunerna i landet har någon plan för hur en kompetensutveckling ska vara utformad, sämst är det i små kommuner. Under tillsynen framgick också att det saknas möjlighet till vidareutbildning och handledning i flera kommuner. Detta är något som chefstjänstemän efterfrågar för sin personal på utförarnivå (Ahnlund 2008; Ingmarsson et al. 2007; Socialstyrelsen 2005). Vikten av att även chefer får kompetensutveckling påtalades också då det är de som är ansvariga för att olika metoder börjar användas i verksamheten.
Ett mål med den kompetenssatsning som Socialstyrelsen gjorde under åren 2009-2012 var att kommuner och landsting även skulle börja ha långsiktiga kompetensutvecklingsplaner (Socialstyrelsen 2013b). De hade en önskan om att nå ut till baspersonal med sin
kompetenssatsning. Anledningen till det är att detta är personal som jobbar nära psykiskt funktionshindrade men som ofta saknar grundläggande utbildning och har behov av att få kompetensutveckling. Några kommuner har kommit i kontakt med universitet och högskolor i sitt arbete att vidareutbilda sin personal. I Värmland har Karlstads universitet på
uppdragsbasis startat ett vård- och stödsamordningsprogram sedan 2008 (Socialstyrelsen 2013b). Vård- och stödsamordningsprogrammet är en universitetsutbildning som riktar sig mot samordning och innehåller bland annat utbildning inom psykisk ohälsa och missbruk (Karlstads universitet 2013a).
4.4. Evidensbaserad praktik
Hur det sociala arbetets praktik ska se ut råder det delade meningar om (Denvall & Johansson 2012). Det som uppmärksammats mest är evidensbaserad praktik (EBP) och hur det ska implementeras. EBP började användas inom den medicinska verksamheten för att fortsätta ut i andra professioner och numera finns också krav på att socialt arbete ska använda kunskap från forskning (Bergmark et al. 2011; Lindström 2007; Bergmark & Lundström 2006). Det har varit lättare för medicinsk verksamhet att införa EBP då det oftast finns fler alternativa insatser att välja mellan i de enskilda fallen (Bergmark et al. 2011). Det krävs att både kommun och landsting aktivt arbetar för att EBP ska ingå i det sociala arbetet om det ska ske en positiv utveckling (Socialdepartementet 2010). Kommunerna behöver göra en långsiktig kunskapsutveckling där basen är grundad i vetenskap och beprövad erfarenhet. I Värmland har ett forum startats på Karlstads Universitet som heter FoU Välfärd Värmland där
kommuner ska kunna få hjälp med att utveckla det evidensbaserade arbetet inom
socialtjänsten (Karlstads Universitet 2013b). FoU Välfärd Värmland ska kunna ge kommuner hjälp med att koppla ihop teori och praktik i verksamheterna.
Förutom evidensbaserad kunskap vill man i kommunerna också få tillgång till praktiknära metoder att använda i verksamheterna (Socialstyrelsen 2005). Det kan bland annat handla om arbetssätt som visat sig ha verkan på den enskilde när det gäller utveckling och hälsa samt att stärka den enskildes självkänsla eller vara pedagogisk kunskap som träning i vardagliga situationer. Men också om kunskap om kognitiva hjälpmedel och även kunskap om hur man motiverar till att bruka dessa hjälpmedel (Socialstyrelsen 2007b). Här har den systematiska kunskapsöversikten fått en betydelsefull roll (Hydén 2008). I denna översikt ska resultat från olika väl gjorda studier läggas samman och visa vilken användning verksamheterna kan ha av olika metoder och insatser. I Socialstyrelsens (2005) tillsynsrapport framgick att kunskapen om effektiva och utvärderade metoder för personer med psykiska funktionshinder ligger placerad på många olika instanser, vilket gör det svårt för personal att hitta det de söker.
Mot detta evidensbaserade arbete är genomförandeplaner viktiga för personalen att arbeta med och det finns då ett behov i att få kompetens i att göra och använda dessa planer.
Personalen ska ha kunskap om hur de kan ge den enskilde hjälp och stöd att utveckla en meningsfull fritid och ett socialt liv (Socialstyrelsen 2007b). Uppföljningsarbetet är en av de viktigaste delarna i EBP, det är tyvärr inte utarbetat hur ett sådant arbete ska se ut (Bergmark et al. 2011; Lindqvist et al. 2010). Det som är klart är att dokumentation om brukarna och insatserna som satts in är viktigt för att kunna se vad som har fungerat och inte (Bergmark et al. 2011; Lindqvist et al. 2010). Värderingar och reflektioner är viktiga förutsättningar för att veta om mål som satts upp verkligen har uppnåtts (Ellström 1999). För att veta vilka effekter
olika handlingar haft så måste varje individ få sitta ner och fundera på hur handlingen fungerat. Att målet är tydligt är viktigt för att kunna värdera om handlingen haft efterfrågad effekt (Ellström 1999).
Regeringen förväntade sig att de stimulansmedel som delades ut för kompetenshöjning skulle innebära en mera utvecklad evidensbaserad praktik (Socialstyrelsen 2013b). Alltså att arbetet med psykiska funktionshindrade faktiskt ska utgå från vetenskaplig kunskap som tillägg till professionernas kunskap inom kommun och landsting. Forskningen om personer med psykiska funktionshinder har utvecklats och är idag bättre på att bedöma lämplighet och sannolik effekt på olika insatser. I rapporten framkommer det att den kompetenssatsning för baspersonal som varit från Socialstyrelsen faktiskt har haft effekt även på evidensbaserad praktik ute i kommunerna (Socialstyrelsen 2013b).
4.5. Brukarens behov
Vi ville hitta forskning om psykiskt funktionshindrades behov för att se hur det kan stämma överens med Socialstyrelsens (2013b) strategiska områden. Dock valde vi att inte titta på området vård och omsorg som hör mer till landstinget och därför inte är intressant för vår studie. De områden som vi tittade på blev då boende och vardagsstöd samt meningsfull sysselsättning och rehabilitering.
4.5.1. Boende och Vardagsstöd
Sedan Psykiatrireformen ägde rum 1995 har flertalet systematiska studier genomförts i Sverige där livssituationen för psykiskt funktionshindrade undersökts (Klockmo et al. 2012;
Bengtsson-Tops 2001). Dessa undersökningar visar att människor med psykiska
funktionshinder fortfarande har de sämsta levnadsvillkoren jämfört med andra samhället, även andra funktionshindrade (Klockmo et al. 2012). Att ha psykiska funktionshinder innebär många gånger svårigheter i att delta i det sociala livet i den utsträckning som individen önskar (Bengtsson-Tops 2001). Några faktorer kan vara stress, psykiatriska symptom, bristande självkänsla, svårigheter i att uppfatta och minnas information samt lösa problem.
Omgivningens reaktioner på ett avvikande beteende i form av avvisande och uteslutande kan också bidra till en sämre social funktionsnivå. Inte sällan orsakar dessa faktorer problem för individen då det gäller arbete och sysselsättning, sociala kontakter, egenvård och vardagliga hushållsgöromål (Bengtsson-Tops 2001).
4.5.2. Meningsfull sysselsättning och rehabilitering
Klockmo et al. (2012) har i sin studie om kunskap i tillfrisknande tittat på 122 boendestödjare varav endast 22,1% hade någon specifik träning i hur de ska arbeta med tillfrisknande hos brukarna. Attityden till tillfrisknande blir påverkat av om personalen har kunskap om tillfrisknande hos brukare. Stöd till delaktighet i samhället för personer med psykiska funktionshinder och kunskap om arbetet för återhämtning är begränsad (Rosenberg 2009).
Begränsningarna av stöd och hjälp för den psykiskt funktionshindrade kan leda till en känsla av institutionalisering. En bekräftelse på att det finns behov hos psykiskt funktionshindrade förutom vård visar Jansson et al. (2003) i sin artikel. Artikeln belyser också behovet av stöd i dagliga aktiviteter och arbetsträning samt att hitta arbete för att känna meningsfullhet.
Brunt (2002) har i en studie jämfört boende i samhället med boende inom psykiatrisk vård för personer med psykiskt funktionshinder. Det deltog 25-30 personer i varje grupp. Studien visar att människor med psykiska funktionshinder ofta har ett litet socialt nätverk. Brukarna saknar
någon de kan kontakta om de hamnar i någon svårighet eller någon som kan komma hem till dem om det behövs. Få av studiens deltagare hade arbete. Att personer med psykisk ohälsa sällan har någon sysselsättning eller jobb bekräftar också Rosenberg (2009) i sin avhandling, där mindre än hälften av de medverkande i studien hade någon sysselsättning och mindre än 15 % hade ett vanligt arbete. Vanligt är att yngre personer med psykiskt funktionshinder och som är arbetslösa inte har kontakt med vare sig psykiatrin eller socialpsykiatrin.
Avhandlingen visar också att psykiskt funktionshindrade personer ofta av välfärdssystemet blir kategoriserade som personer som i första hand har behov av vård. Men en del personer i avhandlingen befann sig, enligt personal, i en fas där de kunde gå tillbaka till att bli delaktiga i samhället. Stigmatiserande attityder från omgivningen gjorde dock detta svårt och
personerna hamnade utanför samhället.
Den tidigare forskning som finns under denna punkt (4.5) tyder på att psykiska
funktionshinder ställer krav på bra kompetens hos personalen då behoven kan vara olika och även många.
5. Teoretisk referensram
5.1. Human Resource Management
Human Resource Management (HRM) är ett perspektiv där personalen ses som en viktig resurs i verksamheten och organisationen (Lindmark & Önnevik 2011). HRM är ett samlat begrepp som står för ledning av mänskliga resurser där personalen är den viktigaste resursen att utveckla och arbeta med (Boglind et al. 2013; Lindmark & Önnevik 2011). Satsningar kan göras inom en verksamhet göra satsningar på maskiner och teknik, men inom HRM så anses personalen vara den viktigaste resursen (Boglind et al. 2013; Lindmark och Önnevik 2011).
Inom HRM diskuteras också begreppen humankapital och arbetskraft (Abrahamsson et al.
2002). Arbetskraft är den tjänst som vilken arbetare som helst kan producera medan humankapital är all ackumulerad kunskap och färdighet som en arbetare har. Kunskap och färdighet kan ha erhållits genom utbildning eller genom erfarenhet. Skillnaden mellan arbetskraft och humankapital kan ses som en indikator för kvalitetsskillnad på arbetet (Abrahamsson et al. 2002).
Lindmark och Önnevik (2011) tar upp tre grundläggande faktorer i HRM där den första är personalens utveckling utifrån deras egna förutsättningar, det anses viktigt att se alla individers olika behov av utveckling. Den andra faktorn är vikten av att en organisation har ett lärande och utvecklande klimat och anledningen till detta är att utbildning för personalen ses som en investering och inte som en kostnad. Inom HRM förväntas utvecklingen ske utifrån individen och de arbetsuppgifter och situationer som personen kan förväntas hamna i.
Den tredje faktorn handlar om ledarskapet och inom HRM anses det viktigt att ledaren känner gruppen och de behov som finns av utveckling. Ledaren anses ha en viktig funktion i att kunna skapa förutsättningar för personalen att kunna prestera så bra som möjligt. Inom HRM perspektivet är det en stor fördel för verksamheten om den anses vara en bra arbetsplats då detta kan göra det lättare att rekrytera personal. Ledarskap är i organisationsteorin alltid knuten till en grupp eller en verksamhet (Abrahamsson & Aarum Andersen 2000). En ledares uppgift är att kunna planera, organisera, vägleda och kontrollera sin personal och verksamhet.
Ledarskap innebär en interaktion, inte bara med gruppens medlemmar, utan också med andra medlemmar av verksamheten. Ingen verksamhet klarar att existera utan någon form av ledarskap. Ett dilemma i ledarskapet är att ledaren är ansvarig för att nå organisationens mål men klarar inte av att göra det själv utan är beroende av gruppen. En ledare kan inte med egen arbetsinsats nå verksamhetens mål utan är beroende av sin grupp (Abrahamsson & Aarum Andersen 2000).
5.2. Genus
Genus ses som något som skapas av oss människor och denna konstruktion medför också förväntningar på hur vi som män och kvinnor ska vara (Hirdman & Manns 2013). Vi lär oss och blir formade av samhället runt oss hur vi som man eller kvinna bör bete sig och vad som är manligt och kvinnligt. Genus kan studeras både på grupp och individnivå, inom
organisationer och företag (Hirdman & Manns 2013).
Redan på gymnasienivå syns tydliga skillnader på inriktningar mellan tjejer och killar (Skolverket 2006). Tydligast syns könsfördelningen på vårdlinjen/omvårdnadsprogrammet där tjejer är överrepresenterade. Enligt Statistiska Centralbyrån (SCB) (2008) ligger
könsfördelningen inom vård- och omsorgspersonalen på ungefär 87 % kvinnor. Det finns också en skillnad mellan könen i lön där det är männen som har högre löner än kvinnorna (SCB 2004).
Abrahamsson et al. (2002) skriver om hur det kan vara väldigt svårt att bryta mönster på arbetsplatser när det gäller kön och arbetsuppgifter. Författarna skriver om en arbetsplats där en arbetsrotation infördes. Detta visade sig vara en svår förändring att genomföra. Männen hade svårt att flytta runt med risk för att hamna på arbetsuppgifter som kunde ses som kvinnliga. Männen var rädda för att ses som kvinnliga om de jobbade med dessa
arbetsuppgifter vilket gjorde att de inte ville utföra dem. Männen upplevde kvinnouppgifterna som degraderande. En del av männen valde faktiskt att säga upp sig eller byta avdelning på arbetsplatsen för att öka chansen att få manliga arbetsuppgifter.
6. Metod 6.1. Metodval
För att göra en studie krävs ett problem som man önskar att besvara (Eliasson 2013). Syftet med denna studie var att undersöka vilka förutsättningar utifrån kompetens och evidens personal inom socialpsykiatrin har för att utföra sina arbetsuppgifter. För att kunna göra denna kartläggning valdes en kvantitativ metod med enkäter. Detta då en enkätundersökning är bra att använda vid en undersökning av många personer under kort tid (Eliasson 2013; Ejlertsson 2005). Utifrån syfte och problemformulering gjordes en mind map med tankar och idéer.
Detta för att få reda på vad som skulle mätas och hur. Genom att bryta ner frågeställningarna till mindre konkreta och mätbara frågor växte enkäterna fram vilket kallas för
operationalisering (Ejlertsson 2005; Widerberg 1995).
6.2. Urval
6.2.1. Kommuner
Vid studier brukar urval göras (Eliasson 2013; Ejlertsson 2005). De vanligaste urvalen är stickprovsundersökning, systematiskt urval och klusterurval. Dessa görs för att få en avbild av populationen för att sedan kan generalisera resultaten på hela populationen. Studiens mål var inte att kunna generalisera resultaten på boendestöd i hela Sverige vilket medförde att vi inte gjorde något utav dessa urval. Undersöks alla inom en viss grupp kallas det för en
totalundersökning (Ejlertsson 2005). Vi vill inte säga att en totalundersökning gjorts då inte alla kommuner och inte heller alla respondenter har varit delaktiga i studien. Vi skulle kunna säga att ett bekvämlighetsurval har gjorts då vi utgått ifrån Värmland där vi båda bor samt Dalsland som är närmast angränsande till Värmland. Vid ett bekvämlighetsurval väljs personer som passar in i undersökningen eller finns tillgängliga för forskaren (Trost 1997).
Vid bekvämlighetsurval så kan inte resultaten generaliseras på fler oftast på grund av studiens mindre storlek. Det vi var intresserade av i vår studie var inte att generalisera utan istället att se hur förhållandena såg ut inom socialpsykiatrin boendestöd i vår närhet och valde därför ut kommunerna i Värmland och Dalsland. Då inget fokus legat på jämförelse med övriga kommuner i Sverige så har i stället en koppling gjorts till evidensbaserad praktik, human resource management och genus.
I Värmlands län ligger det sexton kommuner Arvika, Eda, Filipstad, Forshaga, Grums, Hagfors, Hammarö, Karlstad, Kil, Kristinehamn, Munkfors, Storfors, Sunne, Säffle, Torsby och Årjäng (Länsstyrelsen Värmland 2013). Kommunerna Karlskoga och Degerfors ligger i Örebro län men ingår i landskapet Värmland. I Dalsland ligger kommunerna Åmål,
Bengtsfors, Dals-Ed, Mellerud, Färgelanda och norra delen av Vänersborg (Västsvenska turistrådet 2013). Här uteslöts Vänersborg vilket beror på att kommunen inte i sin helhet ligger i Dalsland. Chanserna att kunna få ihop tillräcklig empiri att jobba med ansågs nu goda.
Totalt tillfrågades 23 kommuner att medverka i studien och av dessa var det 17 som valde att vara med.
6.2.2. Respondenter
Denna studie riktade sig mot personal inom boendestöd som arbetar med psykiskt
funktionshindrade med egen bostad. Socialpsykiatrin är en arbetsplats där personalen kan hamna i många olika situationer då brukarna har varierande typer av psykiska funktionshinder (Bengtson-Tops 2001). Denna personalgrupp jobbar mycket själva och eftersom de är hemma
hos brukarna så har de en varierande arbetsplats (Ingmarsson et al. 2007). Utan tillräckligt med kompetens hos personalen finns inte heller förutsättningar för bra kvalité i
verksamheterna (Socialstyrelsen 2005). Då det i vissa kommuner finns personal inom
socialpsykiatrin vars arbetsuppgift är att arbeta i både särskilt och ordinärt boende togs denna grupp också med. Vikarier med vikariat som är längre än tre månader ansågs vara viktiga i studien eftersom de jobbar mycket i verksamheten och då bör ha behov av samma kompetens som övrig personal. För denna studie var även boendestödjarnas chefer intressanta att ha med.
Om enhetscheferna var med så kunde en bredare kartläggning på situationen i kommunerna göras samtidigt samt att en jämförelse hur cheferna och personalen ser på arbetet i
verksamheterna utifrån kompetens och evidens kunde göras.
6.3. Enkätkonstruktion
För att få så bra resultat som möjligt i en kvantitativ studie är det betydelsefullt hur enkäterna konstrueras (Ejlertsson 2005; Holme & Solvang 1997). Strukturen bör vara lätt att följa och språket ska vara enkelt att förstå för respondenten. Det är viktigt att enbart ställa en fråga åt gången för att veta vad respondenten har svarat på. (Ejlertsson 2005; Holme & Solvang 1997). Detta kan vara faktorer som kan påverka både hur många enkäter som kommer in men också hur seriösa svar man får (Holme & Solvang 1997). Denna studie innehöll två olika enkäter varav en var till personal inom boendestöd (se bilaga 5) och en var till chefer för boendestöd (se bilaga 6).
Det behövs tillräckligt med frågor för att få in information samtidigt som enkäten inte får ta för lång tid att besvara (Holme & Solvang 1997). Enkäterna i studien kunde haft flera frågor men för att minimera risken av bortfall på grund av för många frågor gjordes enkäterna så korta som möjligt. Vi ville inte att det skulle ta mer än 10-15 minuter att fylla i enkäten.
De positiva svarsalternativen i enkäten lades längst till höger med undantag för
svarsalternativet Ej Aktuellt. Anledningen till detta var att minimera risken för att de svarande lättare skulle svara positivt. Vi tror att om det mest positiva svarsalternativet står sist tänker respondenten efter mer vilket av alternativen som passar bäst in. Svarsalternativen riktades åt samma håll i hela enkäten då detta minimerar risken för felaktiga svar (Ejlertsson 2005).
Ändras svarsalternativens ordning kan en respondent som har ont om tid missa att ordningen ändrats och svara efter tidigare ordning av svarsalternativen.
6.3.1. Frågekonstruktion
Tabell 1. Översikt över frågefördelningen Kommun, kön
och ålder
Utbildning Erfarenhet Psykiska
sjukdomar
Frågor* 1, 2 och 3 7.1, 7.2, 7.3,
7.4, 9 och 11
4, 5, 10.1 och10.2
13 och 14
*Med 7.1 menas första delfrågan under fråga 7 osv.
Tabell 1. forts.
Kompetens- utveckling
Brukarinflytand e
Forskning Empati
Frågor* 7.5, 7.6, 8 och 12
18, 19, 20, 21 och 22
15, 16 och 17 23
Det finns en kategori frågor som ses som bakgrundsfrågor och som används som
förklaringsvariabler till olika fenomen (Ejlertsson 2005). Bakgrundsfrågor ger information om vilken bakgrund respondenten har och här inräknas bland annat ålder och kön (Ejlertsson 2005). I den här studien räknades kommunen där respondenterna arbetar som en
bakgrundsfråga. För att kunna se hur kön, ålder och kommunstorlek påverkar den kompetens och evidens som finns i kommunerna så skulle respondenterna besvara dessa frågor.
Bakgrundsfrågorna brukades för att kunna besvara fjärde frågeställningen. För översikt över frågefördelningen, se tabell 1.
Den första frågeställningen var att ta reda på hur kompetensnivån ligger ute i kommunerna och då föll valet på att ha med frågor om utbildning och erfarenhet av arbete inom
socialpsykiatrin. Grunden i kompetensen är att det finns en kunskap inom ämnesområdet (Stockfelt 1988). Humankapitalet i ett arbetslag grundar sig i utbildning och i den erfarenhet som personalen har (Abrahamson et al. 2002). Ett intresse fanns att ta reda på om det var någon skillnad i hur personalen upplever sin kunskap mellan olika psykiska funktionshinder.
Vårdguiden (2013) benämner några av de vanligaste funktionshindren och utifrån denna sida valdes några kända psykiska funktionshinder ut. Då ett urval gjordes av psykiska sjukdomar så var även en öppen frågeställning med då det fanns risk att någon personal önskade mer kunskap om ett område som inte var med i alternativen.
Den andra frågeställningen var om det fanns kompetensutvecklingsplaner i kommunerna. Här ställdes frågan till cheferna om det fanns planer och hur det fungerade runt dem. Till
personalen ställdes frågor om de fått internutbildning från arbetsgivaren och om detta är något som de haft användning av i sitt arbete.
Den tredje frågeställningen var om en evidensbaserad praktik är något som används ute i kommunerna. Kunskap från forskning är något det numera är krav på att använda inom socialt arbete (Bergmark et al. 2011; Lindström 2007; Bergmark & Lundström 2006). I enkäten valdes tre frågor ut om hur forskning används ute i verksamheterna. I det evidensbaserade arbetet är det viktigt att få reda på hur olika arbetssätt fungerar på den enskilde och här är genomförandeplaner viktiga för personalen att arbeta med (Socialstyrelsen 2007b). Vi fann
det då användbart att fråga om hur genomförandeplaner används bland personalen. Empatisk förmåga är en viktig del i personalens kompetens enligt Socialstyrelsen (2013a). Därför ställdes en fråga om personalen kunde känna empati med brukarna.
6.4. Utförande
Om man vid en studie vill undersöka en grupp människor på en speciell plats bör den ansvariga för verksamheten tillfrågas först (Eliasson 2013). Därför togs en kontakt med respektive enhetschef per telefon som är ansvarig för boendestödjarna inom socialpsykiatrin.
Vi ansåg att det var bäst om enhetschefen ville informera om vår studie och höra om intresse fanns hos personalen att delta. Vid denna första kontakt lämnades information om vilka vi är, om syftet med vår studie och frågade om de ville vara med i vår enkätundersökning.
Det finns olika sätt att dela ut enkäter till respondenterna men då vi i den här studien ville undersöka hela personalgrupper så valdes en gruppenkätundersökning. Vid
gruppenkätundersökningar så besvaras enkäterna av de svarande samtidigt vid ett tillfälle (Ejlertsson 2005).
För att minimera risken av bortfall hade vi en önskan om att kunna besöka de medverkande kommunerna. Vid besök på plats brukar det vara lättare att få fler som svarar på enkäterna (Eliasson 2013). Bortfall i stora stycken innebär en okontrollerbar felkälla och bör minimeras så långt det är möjligt (Djurfeldt et al. 2010). Det visade sig dock vara svårt att besöka alla kommuner vilket gjorde att några kommuner valdes ut geografiskt i länen. Av de kommuner vi frågade fick vi besöka fyra kommuner. Det var flera kommuner som inte hade tid att ta emot oss då de hade mycket på schemat. Dessa kommuner ansåg att det var lättare att få enkäterna via mail och dela ut dem när det fanns tid. Att respondenterna kan få enkäten skickad till sig och svara när de har tid är en av fördelarna med att göra en enkätstudie (Eliasson 2013). Dessa kommuner mailades enkäter och följebrev och vi gjorde en mall på detta mail för att de skulle se likadana ut (se bilaga 1).
I en del kommuner var enhetscheferna väldigt svåra att få tag i och vi beslöt oss för att skicka mail till några där vi berättade om vår studie. En mall gjordes på detta mail för att alla skulle få samma information (se bilaga 2). I mailet bifogades samtidigt ett följebrev och enkäter till personal och enhetschefer.
Efter cirka två veckor skickades en påminnelse via mail (se bilaga 3) till de kommuner som ännu inte skickat enkäterna åter till oss. Ännu en påminnelse skickades cirka en vecka efter den första, med samma innehåll. Två påminnelser anses optimalt för att öka svarsfrekvensen och minska bortfallet (Ejlertsson 2005). Att skicka fler än två påminnelser kan ifrågasättas ur etisk synpunkt samt att responsen vanligtvis är liten (Ejlertsson 2005).
6.4.1. Följebrev
I samband med att enkäterna delades ut både vid besök och via mail bifogades också ett följebrev som riktade sig till personal och chefer, (se bilaga 4). Följebrevet är ett
informationsbrev som talar om undersökningens syfte, vilka som gör undersökningen, vilka som är utvalda att besvara enkäten, information om hur konfidentialitet hanteras och
samtycke till medverkan (Ejlertsson 2005). Längst ner på brevet lämnades kontaktuppgifter om någon av de personer som valde att delta i studien i efterhand skulle vilja delge någon synpunkt eller hade frågor. Följebrevet är skrivet efter Vetenskapsrådets (2002) föreskrifter
om forskningsetik. Genom det följebrev som delats ut i samband med enkäten ses individskyddskravet som uppfyllt (se punkt 6.3.2).
6.4.2. Etiska överväganden
Vid forskning är respekten för människan en grundläggande faktor (Holme & Solvang 1997).
Lagen om etikprövning (SFS 2003:460) antogs 1 januari 2004 med syftet att skydda den enskilda människan och respekten för människovärdet vid forskning. I genomförandet av studien har hänsyn tagits till de forskningsetiska principerna enligt Vetenskapsrådet (2002).
Inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning utgår man ifrån forskningskravet och individskyddskravet. Med forskningskravet menas att forskningen bedrivs för att leda till ny kunskap samt att kunna utveckla och förbättra den kunskap man redan har. Forskningen får inte kränka eller skada en annan individ psykiskt eller fysiskt, därför är det viktigt att också ta hänsyn till individskyddskravet. De två kraven måste alltid vägas emot varandra då ingen av dem är absoluta. Varje forskare måste göra en avvägning av värdet på det förväntade
kunskapstillskottet samt de eventuella risker som respondenterna utsätts för, både kortsiktigt och långsiktigt. I denna studie anses forskningskravet vara uppfyllt då vi ser att den forskning som utförts lett till ny information om verksamheter i Värmland och Dalsland.
Individskyddskravet anses också vara uppfyllt i studien då vi gjort val för att undvika att kränka någon som enskild individ. Nedan följer Vetenskapsrådets (2002) forskningsetiska principer;
Individskyddskravet sammanfattas av fyra huvudkrav: informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet.
Informationskravet är ämnat för respondenterna och ska bland annat innehålla information om forskningens syfte, hur materialet kommer att presenteras och vilka metoder som ska
användas, kontaktuppgifter till huvudmän, personuppgifter eller annan information som kan peka ut enskild individ får inte röjas samt att det uttryckligen ska stå att deltagandet är frivilligt och att informanten när helst han eller hon vill kan ta tillbaka samtycket.
Samtyckeskravet ger respondenten i studien självbestämmande över sitt deltagande. Studien är frivillig och respondenten ska närhelst han eller hon vill kunna avbryta sitt deltagande i
studien utan påtryckningar och konsekvenser. Vid kvalitativa undersökningar ska en samtyckesblankett skrivas under i förväg av den intervjuade för att intervjun ska vara etiskt korrekt. Vid kvantitativa undersökningar tillgodoses samtyckeskravet genom att respondenten faktiskt fyller i enkäten. Samtycke kan i vissa fall fås av respondentens företrädare i form av exempelvis arbetsgivare.
Konfidentialitetskravet skall skydda respondenternas konfidentialitet. Forskningen ska inte kunna kopplas till identifierbara personer eller ta del av lämnade uppgifter som är av etiskt känslig natur. Sådana uppgifter är belagda med tystnadsplikt och ska anonymiseras.
Nyttjandekravet innebär att uppgifter om enskilda personer endast får användas för forskningsändamål och får alltså inte användas i andra syften än det forskningen avser (Vetenskapsrådet 2002).
Vid utskick av enkäter bifogades ett informationsbrev som innehöll syftet i vår studie, den informerade om anonymitet, hur empirin endast skulle användas i studien samt innehöll kontaktuppgifter till oss som utförde studien. Konfidentialitetskravet anses uppfyllt då de
svarande inte angett namn eller personuppgifter. Kommuners namn har inte skrivits ut utan kommunerna har delats upp efter invånarantal i en skala av stora och små kommuner.
Nyttjandekravet anses uppfyllt då den insamlade empirin enbart använts för studiens syfte och materialet sedan kommer förstöras. Samtyckeskravet ses också vara uppfyllt då
respondenterna valt att medverka i enkätundersökningen. Vid en kvalitativ undersökning gäller ett skriftligt samtycke medans en kvantitativ undersökning innefattar enkäter och respondenten anses genom sin medverkan ha godkänt samtycke (Ejlertsson 2005).
Respondenterna har också informerats om att de när som helst kan välja att avbryta sin medverkan.
6.5. Datahantering
Statistikprogrammet SPSS användes för att få fram resultaten då programmet på ett
lätthanterligt sätt kan få fram olika tabeller. Programmet underlättade vår sammanställning av den empiri som kommit in. Vi lade tillsammans in frågor och värden från enkäterna i SPSS.
Varje enkät fick ett identifikationsnummer för att i efterhand kunna se vilken enkät som är inlagd på vilken rad. Identifikationsnummer används vanligen vid avidentifiering (Ejlertsson 2005). När värden läggs in i statistikprogram så finns risk för att felinmatning sker (Eliasson 2013; Djurfeldt et al. 2010). För att minimera risk för felmatning gjordes en kontroll av värdena en gång.
Tabell 2. Svarsalternativens värdefördelning Ej
aktuellt
Aldrig Sällan Ofta Alltid Ej
aktuella
Bortfall
Värde vid fyra svarsalternativ
1 2 3 4 -8 -9
värde vid fem svarsalternativ
1 2 3 4 5 -8 -9
När värdena lades in i SPSS så lades de frågor som inte besvarats, eller där flera alternativ kryssats in, med ett värde på -9 och kunde utläsas som ” ortfall”. För att se värdefördelningen se tabell 2. De frågor som var följdfrågor och som inte var aktuella för den svarande lades in med ett värde på -8 och kunde utläsas som ”e aktuella” för att inte blandas med bortfall eller andra svarande. Anledningen till att bortfall och ej aktuella läggs med minusvärden är att de inte ska kunna sammanblandas med andra värden och skapa felaktiga resultat (Djurfeldt et al.
2010).
Svarsalternativen lades de in i statistikprogrammen och alternativen var Aldrig, Sällan, Ofta, Alltid och Ej Aktuellt. För att ingen sammanblandning ska ske mellan alternativet Ej Aktuellt och ”e aktuella” så ska det förtydligas att Ej Aktuellt var det alternativ som respondenterna kunde fylla i medan ”e aktuella” är de som inte skulle fylla i en följdfråga. De negativa alternativen Ej Aktuellt, Aldrig och Sällan lades med lägre värden samt Alltid och Ofta med högre värden. Extrempunkterna lades alltså lågt eller högt utefter om en respondent svarat negativt alternativt positivt (Djurfeldt et al. 2010). Detta för att tabellerna lättare skulle kunna utläsas samt för att underlätta vid en sammanslagning av frågorna till ett index (se punkt 6.5.3.).
För att se hur respondenterna svarat på en fråga, till exempel hur länge de arbetat inom
jämföra sambandet mellan två variabler, exempelvis ovanstående fråga mot ålder görs en korstabell, så kallad bivariat analys. En tredje variabel kan också läggas in i korstabellen som till exempel kön. En sådan tabell kallas för multivariat analys (Djurfeldt et al. 2010;
Ejlertsson 2005).
6.5.1. Bakgrundsfrågor
Det går att få uppgifter om kommunindelningar för Sverige från på Sveriges Kommuner och Landsting (2013) dock skulle denna indelning göra att vissa kommuner skulle kunna
identifieras. Här gjordes istället en egen indelning på två kategorier. En kategori är “liten ko un” vilket är en kommun med mindre än 20 000 invånare och en kategori är “stor ko un” vilket är en kommun med ett invånarantal på mer än 20 000 invånare. Spridningen mellan den största och minsta tillfrågade kommunen var mellan 4 400 till 87 000 invånare.
Även ålder blev hopslagna till två kategorier varav en är personer under 34 år och en kategori är personer som är 35 år eller äldre. Åldersspridningen i undersökningen var mellan 22 och 63 år. Resultatet av respondenternas spridning inom kommun, kön och ålder redovisas i
frekvenstabeller under Resultat och analys. De kommer även att benämnas oberoende
variabler, och det är oberoende variabler som påverkar hur en företeelse ser ut (Djurfeldt et al.
2010; Edling & Hedström 2003).
6.5.2. Utbildning och erfarenhet
Svarsalternativen under arbetslivserfarenhet inom socialpsykiatrin slogs ihop när resultaten skulle utläsas till att antingen jobbat mindre än sex år eller att ha jobbat mer än sex år. Detta för att få fram tydligare värden att diskutera kring då färre respondenter hade jobbat mindre än sex år. Frågan om antal arbetade år var en sluten fråga uppdelad på fyra olika alternativ (se bilaga 5 och 6).
6.5.3. Index
Tanken med att konstruera flera frågor som handlar om samma ämne var att de skulle kunna slås ihop till ett index för att öka studiens validitet och förenkla beskrivningen av det som studerats. Man kan se om respondenterna svarar likartat på frågorna vid en sammanslagning, vilket skulle ge en högre reliabilitet (Djurfeldt et al. 2010; Ejlertsson 2005). Skulle
respondenterna svara olika på en av frågorna sänker det istället reliabiliteten. Vi har valt att göra tre index på; genomförandeplaner, kompetensutveckling och forskning då det i enkäten finns flera frågor om dessa ämnen som speglar samma förhållande. Alla frågorna vägdes in i respektive index med samma vikt eftersom vi ansåg att de hade samma värde för resultatet.
De frågor som kodades om till ett index kan ses i tabell 3.
Tabell 3. Enkätfrågor som ingår i respektive index.
Kompetens- utveckling
personal
Forskning personal
Genomförande- plan personal
Frågor* 7.5, 8 och 12 15,16 och 17 18, 19, 20 och 21
*Med 7.5 menas femte delfrågan under fråga 7
Innan ett index skapades i studien kodades svarsalternativen om på frågorna som valts ut.
Svarsalternativ som anses indikera en attityd hos de svarande går att slå ihop (Djurfeldt et al.
2010). De frågor som hade svarsalternativen Aldrig, Sällan, Ofta och Alltid lades samman till två alternativ. Ett negativt alternativ med värde ett där Aldrig och Sällan lades in och ett positivt alternativ med värde två där Ofta och Alltid lades in. Vid de frågor där ett femte alternativ, Ej Aktuellt, fanns med lades detta ihop med det negativa alternativet under värde ett. Att svara ej aktuellt på någon av de berörda frågorna kan anses negativt då detta visar att det inte är aktuellt med kompetensutveckling, genomförandeplaner eller forskning på
arbetsplatsen. Bortfall på någon av frågorna i indexet ger ett lägre och mer negativt värde.
Dessa index fick benämningen “geno förandeplan personal”, “ orskning personal” och
“Ko petensutveckling personal” och ställdes mot de oberoende variablerna kön, ålder och kommunstorlek i bivariata tabeller. Bivariata tabeller innebär att två variabler ställs mot varandra för att se hur spridningen mellan de två ser ut (Djurfeldt et al. 2010).
Innan resultaten skulle tas fram i bivariata tabeller slogs svarsvärdena samman i respektive index. De två index med benämningen “Ko petensutveckling personal” och “ orskning personal” fick jämnt antal skalvärden, från tre till sex. Alltså vid tre negativa svar så blir värdet tre (1x3=3) och vid tre positiva svar blir värdet sex (2x3=6). Här blev skalvärde tre och fyra negativa värden, fem och sex positiva värden då det vid ett skalvärde på fem är två frågor som besvarats positivt vilket är övervägande bra för verksamheterna. Det index som fick benämningen “geno förandeplan personal” fick genom att det var fyra frågor ett ojämnt skalantal i resultatet, värde fyra till åtta. Värde sex som hamnade i mitten innebar att personerna svarat två negativa svar och två positiva svar i enkäten. Om respondenten har svarat på detta sätt så anser vi att det missgynnar arbetet med genomförandeplaner och lägger dessa svar till de negativa.
Det kan vara ett problem vid index om kategorin “ ortfall” räknas in i någon meningsfull betydelse och måste därför uteslutas (Djurfeldt et al. 2010). Utesluts inte dessa uppgifter kommer de respondenterna som inte svarat på en av de sammanslagna frågorna med i beräkningen. Uppgifterna uteslöts genom att kryssa i en ruta ” cale if item deleted” i datorsystemet SPSS.
För att få fram reliabiliteten av indexet gjordes reliabilitetsanalys med Cronbach´s Alpha och för att få fram statistisk signifikans användes Chi² test och Fisher´s Exact Test. Eftersom studien är gjord på en liten skala är det svårt att få fram generaliserbara värden och mäta signifikansen med Chi² test. En av förutsättningarna för att Chi² testet ska vara tillförlitligt är att de förväntade frekvenserna är större än fem i alla resultatceller (Wahlgren 2012). När man har få svarande och det blir färre än fem svarande i flera celler brukar man dock använda sig av reliabilitetstestet Fisher´s Exact Test (Wahlgren 2012; Djurfeldt et al. 2010). Testet används vid fyrfältstabeller där den förväntade frekvensen understiger fem i någon av resultatcellerna (Wahlgren 2012; Djurfeldt et al. 2010). För att se om det finns ett signifikant samband på resultaten ska det p-värde som kan utläsas i SPSS på Chi² understiga 0,05 (Djurfeldt et al. 2010). Samma p-värde gäller också på Fisher´s Exact Test (Wolfram
Mathworld 2014). Ett p-värde på 0,05 innebär att det är 5 % sannolikhet att resultaten inte har något samband. Chi² och Fisher´s Exact Test prövades på indexen ”geno förandeplaner personal”, ”ko petensutveckling personal” och ”forskning personal” när de ställdes mot kön, åldersindelning och kommunindelning. Reliabilitetstestet Cronbach´s Alpha tittar på hur bra variabler i en skala hänger ihop och värdet går mellan skala 0 till 1 (Ejlertsson 2005). Ju högre desto bättre. Ett acceptabelt värde ligger kring 0,7. Är skalan över 0,7 är det ett bra värde.
Gränsen är inte absolut och även värden under 0,7 kan accepteras. Värdet är beroende av hur
