Exempel på system för dagvattenhantering

Nedan följer exempel på åtgärder som kan implementeras för att fördröja, rena och avleda dagvatten inom området.

3.3.1 Ytlig avledning

För att på bästa sätt låta dagvattenhanteringen utgöra en resurs och ett trevligt inslag i området, föreslås dagvatten i första hand omhändertas ytligt. Takvatten föreslås samlas upp och ledas ytligt till naturmark via utkastare och anlagda rännor.

I figur 17 t.o.m. 19 visas exempel på utformning av system för ytlig avledning.

23 (40)

\0-mapp\09 beskr-utredn-pm-kalkyl\pm sisjövägen dn-pm-kalkyl\pm sisjövägen

Figur 17. Stuprören ansluter till rännor för avledning av takvatten

Figur 18. Exempel på ränna för avledning av takvatten

Figur 19. Exempel på ränna för avledning av takvatten

24 (40)

630\0-mapp\09 beskr-utredn-pm-kalkyl\pm sisjövägen

3.3.2 Ytlig magasinering

För att reducera det utgående dagvattenflödet och på så vis reducera belastningen på Stora och Lilla Sisjöbäcken samt nedströms belägna vattendrag, erfordras enligt ovan en effektiv magasinsvolym om totalt ca 650 m³. I figur 20 t.o.m. 22 visas exempel på utformning av system för ytlig magasinering av dagvatten.

Figur 20. Exempel på ytlig magasinering av dagvatten

Figur 21. Exempel på ytlig magasinering av dagvatten

25 (40)

\0-mapp\09 beskr-utredn-pm-kalkyl\pm sisjövägen dn-pm-kalkyl\pm sisjövägen

Figur 22. Exempel på ytlig magasinering av dagvatten

Anläggningar för ytlig magasinering av dagvatten föreslås i första hand anläggas inom kvartersmark. Även allmänna ytor som till vardags används som t.ex.

parkering, gångstråk eller lekplats kan vid extrema regntillfällen, rätt utformade, nyttjas som tillfälliga översvämningsytor. Sådana ytor bör vara belägna på platser där översvämning förväntas ske, samt vara försedda med kantstöd eller dylikt för att kontrollera att vattnet stannar inom önskat område. Översvämningsytans storlek bör vara tillräcklig för att magasinera erforderlig mängd dagvatten i samband med kraftig nederbörd.

3.3.3 Översilningsytor

Genom att avleda vatten från tak och andra hårdgjorda ytor till s.k. översilningsytor finns möjlighet till såväl utjämning som rening av dagvatten. Översilningsytor är permeabla vegetationsytor i relativt svag lutning, maximalt omkring 15 %, där vattnet bromsas upp och infiltreras till underliggande mark. Sådana ytor kan utgöras av grönytor eller mer skogslik terräng och anläggs med fördel så nära källan som möjligt.

För bästa effekt bör dagvattnet spridas ut över en översilningsyta, hellre än släppas i en enda punkt. Spridningen kan ske med hjälp av en spridningsledning, genom makadam eller med hjälp av en träkonstruktion med v-utskov. För att ytterligare reducera risken för erosion vid höga flöden kan översilningsytor förses med erosionsskydd, t.ex. kokosnät som vegetationen kan etableras i.

26 (40)

630\0-mapp\09 beskr-utredn-pm-kalkyl\pm sisjövägen

Direkt nedströms en översilningsyta bör ett avskärande dike anläggas, för omhändertagande av dagvatten som inte infiltrerat. Översilningsytor kan även seriekopplas med avskärande diken med jämna mellanrum för uppbromsning och fördelning av dagvatten innan nästkommande yta.

Rening uppnås genom att partiklar ackumuleras på växtligheten samt sedimenteras på ytan. Reningsprocesserna påverkas av kontakttiden mellan dagvattnet och vegetationsytan, ytans storlek samt markens infiltrationsegenskaper. I Vägverkets publikation 1998:009 föreslås en arbetsgång för dimensionering av översilnings-ytor och gräsbevuxna diken.

Med rätt utformning kan översilningsytor utgöra estetiska värden i ett område och jämfört med många andra system för utjämning av dagvatten är anläggnings-kostnaderna som förknippas med översilningsytor relativt låga. I figur 23 visas en skiss över utformningen av en översilningsyta.

Figur 23. Översilningsyta (L = längd, W = bredd, S = längsgående lutning)

En större översilningsyta föreslås anläggas i den norra delen av planområdet, i anslutning till den befintliga ridslingan, se bilaga 2. Med hjälp av översilningsytan bedöms dagvatten kunna återföras till den naturliga grundvattenförekomsten i Fäss-bergsdalen. Som tidigare nämnts, planeras geoteknisk undersökning med prov-borrning och grundvattenmätning genomföras för att utröna möjligheten till infil-tration av dagvatten till grundvattenförekomsten. Resultaten av undersökningen skall inväntas innan slutlig placering och omfattning av den föreslagna översil-ningsytan fastläggs.

27 (40)

\0-mapp\09 beskr-utredn-pm-kalkyl\pm sisjövägen dn-pm-kalkyl\pm sisjövägen

3.3.4 Rain Gardens

För rening och fördröjning av dagvatten från hårdgjorda ytor kan även s.k. Rain Gardens användas, se figur 24. De utgörs av växtbäddar med underliggande infiltrationsmaterial som lokalt tar hand om dagvatten. Rain Gardens anläggs normalt så att dagvattnet från närliggande hårdgjorda ytor kan fördröjas och renas från framförallt metaller och kväveföreningar.

Figur 24. Princip för anläggande av Rain gardens (Källa: VegTech)

Rain Gardens anläggs enligt figur 25 med en väldränerad bädd med växter som klarar perioder av både torka och höga vattennivåer.

Figur 25. Rain Gardens byggs upp av singel, geotextil och ett filtermedium (Källa: VegTech)

Filtermedium Geotextil

Singel

28 (40)

630\0-mapp\09 beskr-utredn-pm-kalkyl\pm sisjövägen

3.3.5 Gröna tak

För att minska avrinningen av dagvatten från takytor kan byggnader förses med s.k.

gröna tak, se figur 26. Vegetationsklädda takytor minskar den totala avrinningen jämfört med konventionella, hårdgjorda tak.

Figur 26. Byggnad med grönt tak. Källa: Vegtech

Tunna gröna tak, med t.ex. sedum, kan minska den totala avrunna mängden på årsbasis med ca 50 %. Gröna tak med djupare vegetationsskikt magasinerar enligt Svenskt Vattens publikation P105 i medeltal 75 % av årsavrinningen. Förutom detta har sedum till skillnad från vanligt gräs den speciella egenskapen att det klarar längre torrperioder utan att torka ut.

Förutsättningar för att tekniken skall kunna utnyttjas är att taket inte har alltför brant lutning. Takkonstruktionen skall vara dimensionerad för den extra last som det gröna taket innebär. Lasten är dock inte större än att motsvara ett vanligt tegeltak.

Vidare kan gröna tak ha en ljud- och värmeisolerande verkan, vilket kan bidra till en bättre inomhusmiljö samt reducera hushållens energibehov för uppvärmning.

Gröna tak kräver dock skötsel i form av gödsling m.m. för att bibehålla sin funktion och karaktär.

29 (40)

\0-mapp\09 beskr-utredn-pm-kalkyl\pm sisjövägen dn-pm-kalkyl\pm sisjövägen

3.3.6 Utkastare och regnvattentunnor

Takvatten från den planerade villabebyggelsen föreslås ledas ut på respektive fastighet. För att infiltrationen ska fungera tillfredställande bör det beaktas att fastigheten inte får vara belägen i en lågpunkt eller svacka. Ytan där vattnet leds ut måste vara permeabel och grundvattnet får inte stå högt.

För att förhindra att dagvattnet rinner in mot huskroppen behöver utkastare komp-letteras med en ränndal som leder dagvattnet bort från byggnaden, se figur 27. Om en regnvattentunna, se figur 28, placeras under utkastaren kan dagvattnet dessutom användas för bevattning. I annat fall tillåts det utjämnas eller infiltrera i omgivande mark.

Figur 27. Föreslagen princip för utkastare

30 (40)

630\0-mapp\09 beskr-utredn-pm-kalkyl\pm sisjövägen

Figur 28. Regnvattentunna för magasinering av dagvatten

Regnvattentunnor bör tömmas regelbundet för att de skall fungera tillfreds-ställande. Vid kraftiga eller flera på varandra följande regn kan vattentunnorna svämma över. Då är det viktigt att förebyggande åtgärder har vidtagits så att dag-vattnet leds bort från huset och inte rinner in mot husgrunden där det kan orsaka fuktskador.

3.3.7 Genomsläppliga beläggningar

För att minska avrinningen från hårdgjorda ytor kan markbeläggning t.ex. utgöras av en s.k. genomsläpplig beläggning. Även på platser där infiltrationsmöjligheterna är begränsade, kan genomsläppliga beläggningar öka koncentrationstiden, jämfört med asfalterade ytor, eftersom dagvattnet rinner av långsammare från genom-släppliga beläggningar.

Mängden hårdgjorda ytor kan minskas betydligt om genomsläppliga material används som alternativ till asfalt och plattor. Exempel på genomsläppliga material är hålsten av betong, permeabel asfalt och grus eller en kombination av dessa, se figur 29. I figur 29 visas även en mindre gångstig utformad med gräs och ett fåtal gångplattor.

31 (40)

\0-mapp\09 beskr-utredn-pm-kalkyl\pm sisjövägen dn-pm-kalkyl\pm sisjövägen

Figur 29. Ytor med hålsten av betong samt gångstig med gräs och gångplattor

3.3.8 Träd

Dagvatten kan effektivt omhändertas med hjälp av träd, vars kronor fångar upp och avdunstar nederbörd samtidigt som rotsystemen suger vatten ur marken. Varje träd-krona kan magasinera omkring 10 mm nederbörd över den yta som träd-kronan upptar.

Att rotsystemen suger åt sig vatten från kringliggande mark leder dessutom till att markens magasineringskapacitet återhämtas fortare vid längre nederbördstillfällen.

Träd kan med fördel kombineras med andra metoder för omhändertagande av dag-vatten, se t.ex. figur 30. Utmed gator och parkeringsytor kan träd planteras för att minska flödesintensiteten. Dessutom kan träd omhänderta mindre mängder föroreningar, exempelvis från vägdagvatten.

Figur 30. Träd planterade på en öppen yta med genomsläpplig beläggning

32 (40)

630\0-mapp\09 beskr-utredn-pm-kalkyl\pm sisjövägen

3.3.9 Kassettmagasin

Fördröjningsmagasin kan även anläggas under mark och bestå av s.k. dagvatten-kassetter, se figur 31. Magasin med dagvattendagvatten-kassetter, liksom traditionella s.k.

stenkistor och makadammagasin, fördröjer dagvatten och tillåter infiltration till underliggande mark. Kassetterna har en våtvolym på ca 96 %, vilket betyder att de är mycket utrymmeseffektiva i förhållande till volymen dagvatten som kan maga-sineras.

Figur 31. Exempel på utjämningsmagasin bestående av dagvattenkassetter (Uponor)

Fördelar med dagvattenkassetter jämfört med stenkistor och makadammagasin är, förutom att kassettmagasinen inte kräver lika stor plats, att möjligheterna till inspektion, rensning och spolning är större. Noteras bör att kassettmagasin måste anläggas ovan grundvattenytan.

3.3.10 Avskärande diken

För att förhindra att dagvatten rinner in mot planerade byggnader och vägar kan av-skärande diken anläggas. Ett exempel på avav-skärande dike visas i figur 32. Grund-principen är, enligt Förvaltningen kretslopp och vatten, att den som bygger har ansvar för att leda förbi vatten från intilliggande naturmark till anslutningspunkt för dagvatten.

33 (40)

\0-mapp\09 beskr-utredn-pm-kalkyl\pm sisjövägen dn-pm-kalkyl\pm sisjövägen

Figur 32. Avskärande dike