romöverlevnaden vid skoglig dikesrensning
Författare: Margareta Setterberg
Inledning
Vid dikesrensning i skogsmarker kommer mycket organiskt och oorganiskt material att spolas ut i anslutande bäckar. Inom forskningsprojektet DiVa (Dikesrensningens effekter på vattenekosystem) kommer de biologiska effekterna av dikesrensning i skogsbruk undersökas, tillsammans med de hydrologiska och vattenkemiska effekterna.
Världsnaturfonden WWF, IVL Miljöinstitutet, Sveaskog ingår i forskningsprojektet och medfinansiärer är Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen. Två provområden är valda, ett i Jönköpings län och ett i Norrbottens län. Rensningen kommer att utföras med två metoder, dels på normalt, traditionellt vis, F_nor, och dels med största möjliga hänsyn, F_hän, därtill kommer ett referensdike, F_ref, att undersökas där ingen rensning sker. De biologiska effekterna kommer att studeras med hjälp av bottenfaunaundersökningar, före och efter dikesrensningen på varje respektive område. Vid provområdet i Unnaryd har bottenfaunaprovtagning utförts från våren 2008 och avslutas inom projektets fas 2 under hösten 2011. Dikesrensningen utfördes hösten 2009. Provtagning sker vår och höst.
Resultatet nedan kommer att ingå en slutrapport inom DiVa-projektet och beräknas vara färdigt under 2012.
Förstudie
För att kunna utvärdera de akuta och kortsiktiga biologiska effekterna av dikesrensning i skogsbruk har en metod för detta tagits fram. Genom att sätta ut öringrom i specialgjorda romboxar och utsätta dessa för grumling, sedimentation, eventuella surstötar och
kvicksilverpåverkan kan man se den akuta effekten på djurlivet i bäcken/diket.
Metoden med romboxar med öringrom testades i slutet av mars 2009 medan den egentliga provtagningen utfördes i oktober 2009 i samband med dikesrensningen. Två testbäckar i skogsområde på Billingen, Västra Götaland användes och var jämförbara med de bäckar som ingår i DiVa-projektet.
Romboxarna är utformade så att romkornen ligger i separata celler i giftfri plast och är täckta med metallnät på båda sidorna. Varje rombox innehöll 36 romkorn. Temperatur och pH mättes vid utsättning och därefter varje dag då kontroll utfördes. Två boxar utsattes för grumling varje dag med hjälp av kraftig störning av bottensubstratet under några minuter, medan en rombox utgjorde referensbox. Dödligheten var högre i de två boxarna som utsattes för grumling (51 % respektive 38 %) medan i referensboxen var dödligheten 19 %.
Metod
Dagen före dikesrensning i försöksområdet Unnaryd hämtades öringrom från Fortums fiskodling i Forshaga. Rommen transporterades till Unnaryd i boxar med vatten och is.
Romkornen placerades sedan en och en i fack i romboxar, dessa bestod av skivor av giftfri plast som täcktes med nät på båda sidor, se Figur 1. Boxarna med rom bars sedan i
vattenfyllda hinkar ut till respektive dike. Romboxarna placerades i en provtagningssträcka direkt nedanför de diken som skulle rensas samt i referensdiket. Varje replikat innehöll 15 romkorn, 18 replikat per behandling sattes ut i respektive dike; F_hän (dike som rensades med hänsynsfull metod), F_nor (dike som rensades med normal, traditionell metod) och slutligen referensdiket, F_ref, som bevarades orört. Sex replikat togs sedan upp 2, 4 respektive 8 veckor efter rensning för att undersöka överlevnaden efter grumlingen i de olika dikena.
Vid varje upptag sorterades och räknades levande och döda romkorn. Resultatet analyserades sedan statistiskt med ickeparametrisk Kruskal-Wallis Test.
Figur 1. Öringrom placeras i romboxar.
Resultat
Vid dikesrensningen frigjordes mycket stora mängder organiskt material som
transporterades nedströms till provtagningssträckorna där romboxarna låg. Mycket av det organiska materialet sedimenterade över romboxarna som begravdes under massorna.
Resultatet visar en hög dödlighet i samband med att det organiska materialet sedimenterade över boxarna (Tabell 1).
Tabell 1. Andel överlevande romkorn 2 (Upptag 1), 4 (Upptag 2) respektive 8 veckor (Upptag 3) efter dikesrensning.
Överlevnaden är mycket hög i F_hän vid tredje upptaget och i F_nor vid andra upptaget jämfört med de två övriga upptagen. Med tanke på den enorma transporten av organiskt material som sedimenterade på framför allt normaldiket, cirka 2 dm tjockt slamlager, är det troligt att dessa romboxar med hög överlevnad låg på en del av diket där
grundvattenuppströmning förekommer och att de därför har syresatts underifrån och därmed överlevt. Romboxarna fick grävas upp under slamlagret. Att det förekommer grundvattenuppströmning i diket bekräftas av tidigare bottenfaunaundersökningar där mycket renvattenkrävande bäcksländelarver (Nemurella pictetii) påträffats. Detsamma gäller för det tredje upptaget i F_hän där en stor andel romkorn överlevde. Även här finns grundvattenuppströmningar. Då dessa romboxar avviker så starkt från de övriga upptagen har de tagits bort vid statistikberäkningarna.
Boxarna togs upp efter 2, 4 respektive 8 veckor. Det första upptaget ses en tydlig påverkan från dikesrensningen hos F_hän och F_nor jämfört med referensdiket. Medelvärden ses i Tabell 2.
Tabell 2. Medelvärden för över levnaden för de olika dikena vid respektive upptag 1, 2 och 3.
F_hän Vid första upptaget, som skedde 2 veckor efter dikesrensningen, ses en signifikant skillnad mellan referensdiket och de rensade dikena, p=0,029, med utfallet 7,110 (df=2) enligt ickeparametrisk Kruskal-Wallis Test. Replikaten från alla tre dikena togs med i
statistikberäkningen.
Vid andra upptaget 4 veckor efter rensning ses en signifikant skillnad mellan referensdiket och hänsynsdiket, p=0,002 med utfallet 9,504 (df=1), F_nor är borttaget ur
statistikberäkningen.
Även vid det vid det tredje upptaget efter 8 veckor är skillnaden signifikant mellan normaldiket och referensdiket, p=0,021 med utfallet 4,500 (df=1), F_hän är borttaget ur statistikberäkningen.
Diskussion
Resultaten från referensdiket visar att de små skogsdikena inte är optimala för öringrom, men att de trots allt har överlevt under provtiden vilket gör att det går att utläsa skillnader från de två behandlade dikena och referensdiket. Att överlevnaden för vissa replikat är så hög trots stor påverkan från sedimentation vid dikesrensning uppströms, kan troligtvis förklaras med lokala grundvattenuppströmningar.
En signifikant skillnad mellan överlevnad hos öringrom som utsatts för grumling och slamsedimentation kan dock tydligt ses i resultaten där förklaringsgraden är 7,110 vid första upptaget, 9,504 vid andra och 4,500 vid det tredje upptaget.
Syrehalten i bottensubstratet minskar drastiskt då tjocka slamlager sedimenterar i samband med dikesrensning vilket i hög grad påverkar det biologiska livet i diken nedströms. Vid varje högflöde kommer organiskt material i de rensade dikena att erodera och föra med sig nytt material nedströms och därmed förlänga påverkan på det biologiska livet under lång tid efter avslutade dikesrensningar.