6.2 Synd & Att få kontakt med Guds värld
6.2.2 Att få kontakt med Guds värld
Cohen söker alltså bekräfta ord som “synd” och “lag” som andliga realiteter.
Samtidigt kunde man säga att denna bekräftelse öppnar upp dörren till det som är på andra sidan. Genom att bekräfta att det finns något som ”synd” och att det finns något som “lag”, öppnar Cohen samtidigt upp kontakten med Guds värld. Det är denna kontakt med Guds värld som är i fokus i denna andra del av temat. Den energigivande delen. Den andra sidan av myntet.
Genom att bekräfta synden bekräftar Cohen samtidigt att det finns något som vi kan separera oss från. Vad är detta som vi kan separera och kapa av oss från? På en presskonferens år 1988 berör Cohen frågan om just detta slags inre främlingskap
135 Cohen 1984, (22.42–).
136 Cohen 1984, (23.50–).
och känslan av att separera sig och kapa av sig från livsströmmen. Han bekräftar återigen det djupa lidande som denna slags alienation skapar inom oss:
We go into this trance of loneliness. We hypnotize ourselves into a condition of loneliness. Loneliness is just a human idea. It’s just the result of our not being able to connect with the activity around us; to feel that we are different one from another.
To feel that there is “an other”. To feel that there is “an other”. In other words, to go into the trance of subject and object, where you believe that you are the subject, at the center of the world, and everything else is an object. The other person, the other object, you know. You’re here, and everything else is over there. But there is another point of view – which is the point of view of the absolute – in which the subject and the object have an equal footing, and we are embraced, both subject and object, by this absolute. We go into a trance; we enter into a fiction, into a hypnosis, where we believe that we are separate from everything else. That produces suffering, the sense of separation. And religion is a technique, or a device, or the experience of others who have found a way to dissolve this fiction of separation from the creative activity all around us.137
Cohen menar alltså att den inre ensamhet som vi skapar i oss själva när vi alienerar oss från livet och livsströmmen, samtidigt pekar på att det de facto finns ett tillstånd där vi är i kontakt. Han beskriver det som tillståndet där vi inte längre är i centrum av världen – vi är inte längre subjektet och allting annat objekt, utan vi är i ett landskap där vi tillsammans med de andra omfamnas av det absoluta. Detta tillstånd är kontakten. Här är vi inte längre ensamma mot världen, utan en del av världen. I Cohens perspektiv är det inre främlingskap vi upplever endast ett resultat av att vi inte förmår skapa kontakt med omvärlden. “We hypnotize ourselves into a condition of loneliness”.138
Jag skall ännu ta fasta på den sista meningen i det förra citatet. Cohen säger:
“And religion is a technique, or a device, or the experience of others who have found a way to dissolve this fiction of separation from the creative activity all around us.”139 Om svaret på leda och inre arbetslöshet för Cohen var att på olika sätt söka mening och energi (se kapitel 6.1), så kunde man säga att hans svar på syndens realitet är sökandet efter kontakten med Guds värld. Och Cohen verkar se sökandet
137 Cohen 1988d, (25.35–).
138 Cohen 1988d, (25.35–).
139 Cohen 1988d, (25.35–).
efter kontakten med Guds värld som hjärtat av all religion. Att hjälpa människor att
“dissolve this fiction of separation from the creative activity all around us.”140 Att peka på och öppna upp det tillstånd som Cohen beskrev såhär:
But there is another point of view – which is the point of view of the absolute – in which the subject and the object have an equal footing, and we are embraced, both subject and object, by this absolute.141
Vi kan se denna bekräftelse av “den andra sidan av myntet” även i den intervju från år 1984 som jag tidigare citerade i samband med frågan om synd och lag. Även här pekar Cohen på att synden redan genom att existera pekar på någonting bortom sig själv – ett tillstånd där synden upplöses. Här talar Cohen åter om upplevelsen som synd skapar i oss:
It’s the feeling of abandonment or, yes, apartness, alienation, strangerhood. But on the other hand, without that feeling – that’s why I say “Blessed are you who has given each man a shield of loneliness” (Book of Mercy) – without that shield of loneliness we would dissolve into ignorance. It is that loneliness that invites us to consider these things. And without it, we wouldn’t consider anything.142
Cohen menar alltså att de känslor som vår synd skapar i oss får oss att börja fundera på saker och ting på ett djupare plan. Synden kan alltså ses som pekandes bortom sig själv. Den “shield of loneliness” som Cohen talar om är alltså samtidigt en slags trigger. Vi börjar ifrågasätta oss själva via det djupa lidande som synden skapar i oss.
Vi börjar söka lösningar och svar. Och möjligen är det också här som ett religiöst landskap blir angeläget för oss och öppnar upp sig för oss. På sätt och vis är det återigen vår längtan som gör sig verkande. Vi längtar bort från synden. Vi längtar till ett helat hjärta och till ett helat liv. Cohen beskriver detta sökande och denna längtan såhär:
You know, when the level of suffering in any individual reaches a certain point, and he can’t deal with his own discomfort, then he’s going to look for some kind of
140 Cohen 1988d, (25.35–).
141 Cohen 1988d, (25.35–).
142 Cohen 1984, (20.20–).
solutions. I don’t think that any religious quest is begun with a sense of luxury. And I don’t think any serious study is undertaken unless the being is broken with some kind of suffering, either physical or psychic. I don’t think anybody undertakes a serious religious examination unless they’ve been creamed somehow by the world.
And once that happens, and once the heart is broken, and once you recognize that the heart is broken, then various paths open to individuals. And very many different paths. And that’s why we should never take a position from one path or another on the other paths. Because the broken heart illuminates a path. And it’s a different path for each broken heart. And I understand when you say the word “broken heart” lots of people, you know, just turn off. But the truth is that that is the beginning of wisdom, is to understand that you are deeply uncomfortable here. And that discomfort illuminates its own solution.143
143 Cohen 1988f, (21.00–).