Intervjumaterialet för avhandlingen är till största del i ljudformat, vilket innebär att transkriberingen av Cohens uttalanden i stor utsträckning har gjorts av mig. Min strävan i denna uppgift har varit att delge tonen i Cohens uttalande så väl jag kunnat, med hjälp av de verktyg som jag känner till för transkribering. Punkter, kommatecken, betoningar av ord m.m., är, som läsaren förstår, mina egna tolkningar.
Här är några av de viktigaste transkriberingsverktygen jag använt mig av:
Kursivering av ett ord indikerar att jag uppfattar att Cohen betonar ett ord särskilt starkt (ifall hela citatet är kursiverat indikerar jag istället betoningen genom fetstil);
tre punkter mellan två ord indikerar ett sökande efter ord, ett övervägande, eller andra slags pauser i Cohens ordflöde (exempel: “Cohen söker efter ett ord...och hittar det”); tre punkter inom hakparentes indikerar å sin sida att något sidospår i Cohens tankegång har lämnats bort (exempel: “Cohen talar om något. [...] Och nu fortsätter tankegången efter att ett sidospår lämnats bort”).
Jag tänker att det kan vara värt att uppmärksamma att alla citat som hänvisas till, liksom alla tankegångar som jag med egna ord refererar till, alltid är plockade bitar från längre intervjusituationer. Det är oundvikligt att dessa plockade bitar kommer att kommunicera något annat än de ursprungligen gjorde, i samband med att jag plockar ut dem från deras kontext. I författaren och akademikern Björn Vikströms bok Den skapande läsaren – Hermeneutik och tolkningskompetens hänvisar Vikström till den
franske filosofen Paul Ricoeurs beskrivning av vad som utgör språklig kommunikation. Ricoeur sammanfattar språklig kommunikation såhär: “Någon säger något om någonting till någon”.4 Vikström klargör denna mening med att dela upp kommunikation i fyra delar: “avsändaren, mediet, budskapet och mottagaren”.5 Jag tänker att det är värt att minnas att en betydande del av den ursprungliga kommunikationen saknas, då man plockar bort något från dess ursprungliga kontext.
Då ett citat plockas ut från en intervju med både ljud och bild (vilket majoriteten av Cohen-intervjuerna innefattar), finns inte längre miner, gester, och röstlägen med i kommunikationen. Liksom vi alla vet, är dessa faktorer en betydande del av språklig kommunikation. För att anknyta till Vikströms ord, kunde man säga att såväl avsändaren som mediet blir klart förändrade, då man tar ett citat från en videointervju och transkriberar det i text. Det är således värt att minnas att den ursprungliga situationen där citatet uppstått, har involverat även annan kommunikation än den som finns nedskriven. Likaså är även mottagaren förändrad då ett intervjucitat transkriberas. En intervju är alltid en dialog av något slag, och de uttalanden som finns i denna avhandling har alltid uppstått i samtal med en intervjuare. I och med att man transkriberar ett citat för en avhandling, förändras mottagaren och utgörs nu istället av läsaren.
Sedan bör jag ännu säga något om syftet med de citat som avhandlingen innehåller.
Min vilja med att delge citat av Cohen är inte enbart att förmedla information som jag sedan kan analysera. Det finns även en vilja att med hjälp av citat bjuda in läsaren i Cohens tankevärld och språkvärld. I min uppfattning har Cohen ett säreget, kraftfullt och synnerligen vackert sätt att uttrycka sig. Min förhoppning är att även något av denna skönhet skall förmedlas till läsaren genom citaten.
Vad är då kännetecknande för dessa intervjuer som jag analyserat?
Nästan utan undantag är intervjuerna samtal mellan Leonard Cohen och en annan person. Det finns vissa moment där jag refererar till presskonferenser av olika slag, och i dessa situationer är det givetvis fler personer än två i rummet.
Presskonferenserna ser ut som presskonferenser brukar göra; Cohen sitter framför en publik av journalister och svarar på deras frågor. Denna kommunikation tenderar
4 Vikström 2005, 40.
5 Vikström 2005, 40.
alltså att vara ganska “enkelriktad”. I intervjuerna två personer emellan finns det däremot mer av ett “samtal” närvarande. Här är det inte ovanligt att även intervjuaren bidrar med att föra samtalet vidare med någon egen tanke. Dock bör det sägas att även dessa intervjuer tenderar att ha ett starkt fokus på Cohens uttalanden. Det är alltså fråga om en typisk intervjusituation, där intervjuaren ofta ställer korta frågor och Cohen resonerar kring frågorna. Man kan alltså inte tala om ett regelrätt samtal, där fokus skulle ligga lika mycket på båda parterna i samtalet.
Intervjuerna som jag analyserat sträcker sig genom hela Cohens musikerbana.
Vi talar alltså om intervjuer alltifrån början av 1970-talet till år 2016; intervjuer där Cohen är knappa 40 år och på början av sin väg som sångare, och intervjuer där han är 82 år gammal med ett liv av sånger, böcker och konserter bakom sig. I de uttalanden där jag upplevt att det har en särskild relevans att nämna från vilket årtal uttalandet kommer, har jag gjort det i brödtexten.
Många av intervjuerna är gjorda i samband med någon av Cohens turnéer. I och med en turné reser Cohen runt till olika platser och möter på så sätt journalister av olika slag. Många av intervjuerna har uppstått på detta sätt. Sedan finns det även andra, ofta längre och mer omfattande intervjuer, som gjorts utanför turnélivet. Jag har använt mig av båda dessa slags källor. Längden på intervjuerna är alltifrån 5–10 minuter till intervjuer på över 1 timme.
Slutligen kan nämnas att temana som berörs under intervjuerna är mycket omfattande. Cohens eget skapande arbete är givetvis i fokus, men samtalen kretsar även kring mycket annat. Förhoppningsvis kan denna avhandling peka åtminstone på några av de mångskiftande teman som behandlas i samtalen med Cohen.
Jag refererar till videointervjuerna på samma sätt som man refererar till böcker i akademisk text. Det vill säga, i slutet av avhandlingen finns en källförteckning med närmare detaljer om intervjun. Där finns även internetlänken som tar en till intervjun.
I fotnoterna står endast Cohens namn, året för intervjun, samt tidpunkten i intervjun då det för referensen relevanta sker. Jag har alltså ersatt referensen till sidnummer med en exakt referens till en tidpunkt i en intervju. Detta för att underlätta för läsaren att smidigt hitta till det ställe i en intervju som jag refererar till. Ifall det gäller ett direkt citat, har jag valt att referera till tidpunkten någon sekund innan uttalandet sker. Ifall det gäller en tankegång som jag refererar till med egna ord, har jag valt att referera till tidpunkten då jag uppfattar att denna tankegång inleds.