Att vara förälder i ett nytt land

Detta tema består av två kategorier: 1) Behov av information och samtal och 2) Utmaningar. Här beskrivs hur det är att komma som förälder till Sverige, och vilka behov och utmaningar som uppkommit i samband med det.

6.2.1 Behov av information och samtal

Ledarna upplever att det finns ett stort behov bland utlandsfödda föräldrar av att få ta del av mer, och tidigare, information om hur man ser på föräldraskap i Sverige. Däri ligger dels kunskap om landets lagar och regler, men dels även information om normer kring föräldraskap och barnuppfostran. Majoriteten av föräldrarna kommer från länder som aldrig ratificerat Barnkonventionen. Det innebär att de växt upp i en kultur där barnaga är tillåtet och där synen på barnuppfostran ofta har präglats av fysisk bestraffning.

Det är det som är den stora skillnaden - att man ser på att vara förälder lite annorlunda. Alla vill sina barn väl men man måste förstå att många av dom som kommer hit kommer från kulturer som har en syn på barn som man hade i Sverige för femtio år sedan. Sverige fick en antiagalag -79 och det har så klart hänt mycket sedan då. Men så är det inte i alla kulturer och då kan man inte tro att de ska komma hit ena dagen och sedan andra dagen bara veta vad det är som gäller i Sverige. Det är därför de är så rädda för socialen och tror att de ska ta deras barn. Men de vill lära sig och de vill veta hur man gör i Sverige. (Intervju 1) Ledaren beskriver här hur synen på fysisk bestraffning i Sverige skiljer sig från deras hemländer i och med införandet av antiagalagen. Hen menar att det tar tid att ställa om sin attityd när man levt i en kultur som inte känt till något annat. I citatet framgår också föräldrarnas rädsla för den svenska Socialtjänsten och deras omhändertagande av barn. Detta är ett ämne som beskrivs som både känsligt och komplext. En annan ledare är inne på samma spår.

Alltså jag själv tycker att det som vi gör med Aktivt föräldraskap är jätteviktigt. För att föräldrarna i den kulturen som vi kommer från, om vi ska säga nu Afghanistan, Syrien, Irak, Egypten... hela mellanöstern, det området. Alltså vi har så makt över barnen. Och om inte barnen följer eller lyssnar då har vi fortfarande makt att vara fysiska mot barnen. (…). Alltså ge bara föräldrarna lite tid! För att... ta tag i det här. Stötta dom! (Intervju 6)

Hen beskriver liksom i det förra citatet att föräldrarna behöver få mer tid för att lära sig om hur det fungerar i Sverige. Flera av ledarna menar att rädslan för Socialtjänsten bottnar i att föräldrarna inte fått tillräcklig information om varför det är förbjudet att aga barn i Sverige, och vilka alternativa sätt det finns för att uppfostra barn. I samband med det beskrivs hur föräldrastödsgruppen kan ge föräldrarna en möjlighet att reflektera över sitt föräldraskap och få

24 verktyg att hitta andra vägar för att kommunicera med barnen. I nedanstående citat beskrivs hur papporna börjar engagera sig i barnen på ett sätt som de kanske inte är vana vid i sin kultur.

De (papporna) är så intresserade! Alltså de är som svampar. Och jag tror mycket att det är för att de har inte... ja dels så har de ju inte en självupplevt bild av att deras egen pappa har varit närvarande under deras uppväxt. Men de här vill vara närvarande föräldrar. Och de suger åt sig och de vill finnas där för sina barn. Det är så häftigt att se alltså. Att de äntligen får vara med! (Intervju 2)

Flera av ledarna har själva växt upp i kulturer där aga varit lagligt så de beskriver även egna erfarenheter av det. En ledare berättar att hen blev slagen under sin uppväxt och hur det påverkat hens eget föräldraskap. Hen vet hur det är att leva i en kultur som inte accepterar att barnen är jämlika med vuxna, och hur svårt det kan vara att ändra sitt synsätt. Ledaren förklarar ändå att det har varit viktigt i dennes egen process att få prata om det med andra. Behovet att få samtala om egen uppväxt och andra svåra ämnen framgår i flera intervjuer.

Den stora skillnaden är väl den här jämförelsen att de pratar mycket om hur de själva har växt upp och hur deras föräldrar var mot dom. Och mycket just det här med att de gärna vill dela med sig av känslan utav att växa upp i ett samhälle med en diktator exempelvis. Och att vara så styrd både hemifrån, i familjen där oftast pappan är den auktoritära ledaren, men också i samhället. De vill gärna dela med sig av sina känslor i hur det är att bli förtryckt och hur de känslorna kan bli aggressioner... och att det är inte är lätt att bryta gamla mönster, men att de vill! De vill och de är öppna för att ta emot och går verkligen hem och försöker! (Intervju 2)

I citatet framgår det att föräldrarna vill prata om hur deras egna föräldrar varit mot dem, och hur de upplevt sin egen uppväxt. Många har växt upp i ett samhälle med en familj som präglats av en mycket tydlig auktoritet. Återigen nämns hur det kan vara svårt att bryta invanda mönster, men det framgår också att de här föräldrarna verkligen anstränger sig för att göra det. I citatet nedan beskriver en ledare att många blir ledsna när de pratar om sina upplevelser men att det är viktigt att de får veta att det aldrig är för sent.

Många blir liksom... ledsen när de pratar om sina upplevelser. Det är intressant för att det blir liksom en personlig utvecklings-kurs ofta. Och det är väldigt viktigt, man blir medveten. Och man tänker tillbaka till barndomen och hur jag var. Och att det inte… är för sent. Det är inte för sent. Man kan börja från nu. Så det är viktigt att många upplever det, jag ser många föräldrar som upplever det. (Intervju 3)

6.2.2 Utmaningar

Vidare pratar ledarna om olika utmaningar som föräldrarna möter och måste hantera när de kommer till Sverige. Främst berättas det mycket om hur de påverkats av allt de genomgått innan och under flykten, hur de mår när de anländer till Sverige och hur de upplever mottagandet här. Det kan exempelvis handla om vad de rent fysiskt har lämnat efter sig eller förlorat, så som

25 familjemedlemmar eller vänner. Men det kan också handla om att man förlorat eller lämnat kvar något som inte går att ta på, så som en del av sig själv eller sin identitet.

Man har det jättesvårt när man inte är van att ta sig ut ur sin Comfort zone. Och inte bara det, man är kanske traumatiserad. Man är lite ledsen, man har förlorat sin identitet, allt, familjen. Dom som är nära och kära. (…). Det är också jätteviktigt att vi jobbar med självförtroende och självkänsla därför att när man tappar det så kan man inte vara en bra förälder eller en bra människa. Eller "bra och bra" jag ska inte använda det ordet. En förälder! Om inte föräldrarna är trygga hur ska barnen kunna bli det!? (Intervju 6)

Ledarna beskriver hur föräldrarna förlorar mycket av sin självkänsla och självförtroende och förklarar att det därför är en av de viktigaste delarna i föräldrastödkursen. Ledaren i citatet ovan berättar att föräldrar behöver ha en bra självkänsla och ett bra självförtroende för att de ska kunna vara trygga föräldrar, och därigenom också skapa trygga barn.

Vidare beskrivs hur föräldrarna visar en enorm tacksamhet för det stöd de får genom föreningen, men att de samtidigt är upprörda över att de inte fått så mycket hjälp tidigare med att hantera det känslomässiga som de bär med sig. Det är svårt för många att mäkta med att lära sig språket, delta i aktiviteter och börja arbeta i det nya landet när man knappt har hunnit bearbeta upplevelser man varit med om. Det tar tid att hantera alla dessa situationer på en gång. En konsekvens av detta är att barnen då lär sig språket och integreras snabbare i det svenska samhället än dem själva. Barnen lär sig dessutom tidigt om normer och regler i Sverige och får information om barnkonventionen och barns rättigheter utan att föräldrarna känner till vad det innebär. Ledarna beskriver hur det skapas en obalans i familjen. Flera av ledarna vittnar om situationer där barnen hotat sina föräldrar med att exempelvis kontakta Socialtjänsten om de inte får göra som de vill. Det är påfrestande för många föräldrar eftersom de upplever att de först förlorat kontrollen över sina egna liv, och sedan även förlorar kontrollen över sitt föräldraskap. Familjen blir upp, -och ner vänd och föräldrarna känner sig maktlösa och osäkra på vad de egentligen får och inte får göra i Sverige. Osäkerheten påverkar föräldrarnas förmåga att sätta gränser.

Det som är en stor del är väl dels att släppa på vissa gränser, men också att sätta andra gränser. Där tycker jag att det kanske finns en skillnad mellan svenska och en del utlandsfödda familjer - att vi som är uppväxta här kanske är noga med andra typer utav gränssättningar. Att våga sätta ner foten när det gäller användning av spel eller tv-tittande till exempel när man ska göra läxor och sådär. Medan många nyanlända känner en rädsla för att sätta sådana gränsar. Och det beror på en rädsla för socialtjänsten. Rädslan utav att... ja hotet som kanske många gånger kommer från den upp, -och ner vända familjen där barnen hotar med socialtjänsten. Och även hotar med barnkonventionen... att "Jag har rätt som barn" liksom… så där kan vi reda ut lite sådana begrepp, att barnen har rättigheter men föräldrar har också rättigheter. Och skyldigheter.

26

Både som barn och föräldrar. Och att det är viktigt med gränssättningar, vi pratar mycket just om att vart gränsen går i de olika åldersgrupperna eller i mognaden hos barnen. (Intervju 2)