Föräldrarnas tankar kring ungdomarnas vuxenblivande

Med vuxenblivande har vi menat att ha vuxna relationer, ha ett arbete eller annan

sysselsättning samt att leva i en egen familj med eller utan barn. I detta avsnitt analyseras de tre temana; vuxna relationer och Internet (a), arbete (b) och familj (c) var för sig.

a) Vuxna relationer och Internet

Samtliga föräldrarna tar upp de sociala medierna som en viktig del i de nätverk som

ungdomarna knyter vuxna kontakter via. Genom Internet kan gamla kontakter underhållas och nya knytas. Forumen på Internet blir platsen där funktionsnedsättningen spelar mindre roll. Vuxna relationer skapas och det är lätt att hålla kontakten även på fritiden.

”/…/ men det är ju klart att då måste man ordna ett konto åt honom så att han kommer in, men där skaffar han ju sig vänner själv/…/”

”/…/ MSN går ju hett hela tiden och Facebook/…/”

”/.../många virtuella kompisar som man säger på nätet, han är väldigt engagerad i föreningar, och så där, så han är ute och reser jättemycket och har kompisar runt om i landet och så. Som han pratar med på datorn /…/”

Analys – Vuxna relationer och Internet

Föräldrarna tar upp Internet som ett viktigt redskap för deras ungdomar att nå andra människor. I dagens samhälle har Internet en stor betydelse för hur relationer i allmänhet knyts och hur man håller fortsatt kontakt (Daneback & Månsson, 2009). Internet ger

möjlighet att nå människor som man aldrig annars skulle komma i kontakt med i andra delar av landet och i övriga världen. Ungdomsstyrelsens rapport Se mig (Nyman, 2009) belyser även det faktum att Internet ger användaren möjlighet att prova en annan identitet. För unga med intellektuella funktionsnedsättningar kan Internet på detta vis bli en plats där vuxna relationer kan växa utan att deras funktionsnedsättning tar allt för stor plats. Löfgren-

minst med det motsatta könet. Vår undersökning bekräftar denna forskning. Men kontakterna är inte begränsade till enbart virtuella möten. Efter kontakt på Internet ser föräldrarna en möjlighet till att deras ungdomar även träffar sina Internetkompisar i verkligheten. En förälder beskriver att hennes son tar kontakt via Internet med dem han träffat genom arbetsplatsen. Genomgående i vårt material är att de flesta ungdomarna mer eller mindre använder sig av Internet regelbundet. Empirin visar att Internet är en viktig beståndsdel för dessa nio ungdomar när deras föräldrar beskriver hur ungdomarna skapar sina vuxna relationer.

b) Arbete

Ett annat forum som föräldrarna ser som en plats där vuxna relationer knyts är på den kommande arbetsplatsen. En del av ungdomarna har idag ett arbete eller en sysselsättning som föräldrarna säger har stor betydelse vad gäller möjligheten att knyta kontakter som en vuxen. Föräldrarna ser det som en självklarhet att ungdomarna ska ha en sysselsättning men hur avancerad den sysselsättningen ska vara varierar utifrån ungdomens funktionsnedsättning. Peter ser det som negativt att det finns allt för få valmöjligheter vad gäller olika yrken. Hjälp med sysselsättning från samhället se han som begränsad till yrken som inte kunde leda till en karriär med möjlighet att på så vis få högre lön.

”/…/där går man in under samhället beskydd och man har inte chans till någon vettig löneutveckling man har inte chans till någon karriär man får mer eller mindre behålla en lägre lön resten av livet /.../”

”/…/Jag tror och hoppas jag, vi, har ett barn som kan komma bort från den biten och kan komma ut på en riktig arbetsplats med någon typ av stöd från samhället att företaget på något sätt får hjälp/…/ via arbetsförmedlingen att betala lönen /…/”

Peter som sagt ovanstående citat har en ungdom med en lindrig utvecklingsstörning, en osynlig funktionsnedsättning. De tankar som Peter uttrycker är unika för honom då övriga föräldrar inte ser det som ett problem att karriärmöjligheterna är begränsade för ungdomarna. Det är istället viktigt att ha ett meningsfullt arbete att gå till. Anna och Gunilla uttrycker det på följande vis:

”/…/verkligen vara glad om man hittar någonting. Som kan vara tillfredsställande som kan vara en anledning att gå upp på morgonen. Där har jag satt min ambition, att dom ska hitta nån anledning till att jag behövs i samhället, jag fyller nån funktion och att jag går upp för någon annans skull för att det betyder någonting, nån som saknar mig när jag är hemma. Att göra karriär är sekundärt/.../”

”/…/jag tror nog att bara hon trivs med det hon gör så kan hon nog känna att hon är lika värdefull på sitt vis och bli harmonisk med det /…/”

För dem handlar det mer om att ungdomarna ska tycka om vad de gör och att arbetet ska vara anpassat utefter deras förutsättningar. Det är på arbetet som de vuxna relationerna knyts och Gunilla menar att det är arbetskamraterna som kan avgöra om arbetet är tillfredsställande eller ej.

Analys – Arbete

Ur ett intersektionellt perspektiv är Peters synpunkter en reflektion som genomsyrar samhället. Som vi tidigare tagit upp är ungdomar marginaliserade bland annat på

arbetsmarknaden. Ungdomar med funktionsnedsättning har svårare än andra ungdomar att skaffa sig en utbildning (Sandvin, 2008). Idag är utbildning är en viktig del på vägen till ett kvalificerat arbete. Svårigheten till att nå arbetsmarknaden blir än svårare för ungdomar med intellektuella funktionsnedsättningar. Föräldrarna beskriver att det viktigaste för ungdomarna är en sysselsättning och något att göra. Kravnivån föräldrarna ställer för sina ungdomars sysselsättning är enligt Gustavsson (2001) lägre än för barn utan funktionsnedsättning. Lundström (2007) och Gustavsson (1989) beskriver båda denna sänkta kravnivå som ”handikappzoner” i samhället. Dit är personer med olika typer av funktionsnedsättningar hänvisade att befinna sig vad gäller arbete, bostad och fritidssysselsättning.

Handikappzonerna kan finnas integrerat i samhället men är ändå avskilda från det ”normala”. Arbetskamraterna på ett arbete för personer med intellektuella funktionsnedsättningar är andra personer med intellektuella funktionsnedsättningar eller andra typer av

funktionsnedsättningar. Det är få arbetsplatser som helt integrerar personer med intellektuella funktionsnedsättningar med ”normala” personer. Gustavsson (2001) menar att även om det var fullständigt integrerat väljer normala människor att umgås med andra normala och de personer som avviker får umgås med varandra.

c) Familjebildning

I vuxenblivandet ingår att starta en familj med en kärlekspartner och kanske även skaffa barn. En självklarhet för alla föräldrar var att deras ungdom en dag kommer att träffa en

kärlekspartner. Flera av ungdomarna har haft eller har sällskap. I diskussionen kring val av pojk- eller flickvän tror Gunilla inte att hennes dotter skulle träffa en pojkvän utan

intellektuellt utbyte av hennes dotter. Britt ser att det finns skillnader i vilka som har relationer.

”/…/Men det är ju flera som har relationer. Och det är ju framför allt de som är lite lindrigare funktionshindrade de har ju relationer, de får ju barn och de gifter sig ju, de är förlovade och de gör slut och de är precis som vilka andra som helst liksom/…/”

Att skaffa barn var en fråga som delade in föräldrarna i två läger. Tre av föräldrarna menar att det inte alls är omöjligt att de blir mor- eller farförälder en dag i framtiden. Lisa har varit med om att hennes dotter gjort en abort då hon inte var redo att bli mamma. Men Lisa ser idag att hennes dotter har mognat och nu börjar bli redo för ett barn tillsammans med sin pojkvän.

”Nu tycker hon att barn är ganska gulligt. Nu börjar det bli gulligt igen. Inte sådär otäckt.. och jobbigt.. Förut var det mer som en accessoar men nu börjar det bli lite mer trevligt.”

”De hör ju liksom till. Det är ju inte så att de sitter bortglömda i någon lägenhet. Och då tänker jag att det är likadant om U skulle vilja gifta sig det går att göra det. Det finns bostäder för när man är ett par till exempel. Och det finns även möjlighet att skaffa barn om man skulle vilja /…/”

Resterande fem föräldrar var mer tveksamma till huruvida deras ungdomar skulle klara av ett föräldraskap. De uttrycker oro för att själva få ta hand om barnet och på så vis återigen bli förälder.

”Jag kan ju inte själv tycka att O ska skaffa barn helt ärligt kan jag inte känna det. För hon kommer ju aldrig själv kunna, själv ta hand om det /…/”

”/…/Sen är det väl så också att rent egoistiskt, jag är ju inte så sugen på att bli förälder igen. För det är ju lite det man blir eftersom man är förälder till en, till sin artonåring mer än vad man egentligen skulle behöva va. När han i sin tur ska ta hand om ett litet barn, det vet man ju (Å: det är vi som får ta hand om.)/…/”

Peter har flera olika negativa erfarenheter som förstärker oron över vad som kan hända när ett barn har föräldrar med intellektuell funktionsnedsättning. Han beskriver sina tankar kring sin bror som också har en intellektuell funktionsnedsättning:

”Jag är evigt tacksam att min bror aldrig fått barn, så att säga, med den tjej han nu varit tillsammans med i snart 15 - 20 år. Dom hade aldrig fixat det, alltså så. Den rädslan ligger ju kvar även om min son är helt annorlunda/…/ så finns det ändå där den kopplingen”

” Det oroar mig ganska mycket. Jag jobbar ju idag med familjehem och jag ser så många barn som blir omhändertagna för att de har föräldrar som är utvecklingsstörda och inte klarar att ta hand om, så är det bara./…/”

” Sen är det där med att skapa kärleksrelationer där finns mycket oro. För att jag jobbar med det jag gör. Som jag sa, vi har omhändertagit många barn som har förståndshandikappade föräldrar man gör det för dom klarar inte”

Analys – Familjebildning

Nordeman (2005) poängterar att det är i känslorna som förälskelse sitter och inte i intellektet. På så vis menar hon att det inte är någon skillnad på en person med intellektuell

funktionsnedsättning och alla andra. Att träffa någon och bli kär är något som föräldrarna i vår undersökning önskar ska ske alla sina barn. Föreställningen om vem deras barn kommer att träffa och starta en familj med är relativt samstämmig bland föräldrarna. De tror att det är en flicka eller pojke med intellektuell funktionsnedsättning. Ett allvarligt problem som tas upp i filmen Dubbelt utsatt (Meiton, 2009) är risken som finns att ett förhållande blir ojämnt och i vissa fall våldsamt. Denna problematik tar vi närmare upp i avsnittet Farhågor (g). Föräldrar till barn med intellektuella funktionsnedsättningar lever med ena foten i världen där normaten regerar och andra foten i de funktionsnedsattas värld. I normatens värld finns historiken kring hur samhället har sett på personer med intellektuell funktionsnedsättning. Personer med intellektuella funktionsnedsättningar har blivit inspärrade på institution och

tvångssteriliserade utan att föräldrarna har kunnat påverka dessa beslut (Grunewald, 2009 m fl). Föräldrarna är påverkade av handikapphistoriens mörka och ljusa sidor. Teorin sexuellt script (Simon & Gagnon, 1984) kan hjälpa till att förklara det sätt föräldrarna resonerar kring kärleksrelationer och familjebildning för sina barn. Föräldrarna har fram till den dag de fick ett barn med intellektuell funktionsnedsättning levt i normantens värld där det är naturligt att alla ska få vara tillsammans med någon. Det skulle kunna förklara varför samtliga föräldrar är eniga i att ungdomarna i framtiden kommer att leva i ett förhållande. I normatens värld är det inte lika givet att alla ska få skaffa barn. Det finns en ambivalens i samhället till hur personer med intellektuella funktionsnedsättningar ska få uttrycka sin sexualitet (Löfgren-Mårtenson, 2005A). Samhället vill tillåta deras sexualitet. Samtidigt finns det ett stort ansvar från samhället för vad som kan hända i deras sexuella relationer. Därför vill samhället också

kontrollera att det inte är något otillbörligt som händer (a a). Helmius (2004) har

sammanfattat samhällets syn på kvinnor med intellektuella funktionsnedsättningar som att de är asexuella. Ur det intersektionella perspektivet tar Grönvik (2008) upp att både män och kvinnor med intellektuella funktionsnedsättningar ses som avkönade.

Föräldraskap och intellektuell funktionsnedsättning är något inte är helt oproblematiskt i dagens samhälle (Kollberg, 1989). Även historiskt har funktionsnedsättning och föräldraskap inte varit förenliga (Grunewald, 2009). Vår undersökning visar hur olika tankarna är i denna fråga bland föräldrar till barn med intellektuella funktionsnedsättningar, precis som samhället i stort. Peter har unika erfarenheter som bror till en person med intellektuell

funktionsnedsättning, pappa till en son med intellektuell funktionsnedsättning samt

arbetserfarenhet av personer med intellektuella funktionsnedsättningar på flera olika sätt. Han är den som har den största erfarenheten av hur livet tillsammans med personer med

intellektuell funktionsnedsättning kan te sig. Peter är också den som uttrycker allra störst oro över personer med intellektuell funktionsnedsättning och föräldraskap. Hans oro är inte ogrundad utan återfinns i litteratur och forskning (se Kollberg, 1989; Pipping, 2004;

Hindberg, 2007; Lundin, 2010). Samhället och media belyser oftast det föräldraskap som inte har fungerat (se Pipping, 2004; Hindberg, 2007). Det negativa bilderna får mer plats och förstärker det historiskt sett oförenliga paret, funktionsnedsättning och föräldraskap.