2008 års Eurobarometer-undersökning visar att föräldrar till barn i åldersgrup-pen 6-17 år i EU27 är oroliga eller mycket oroliga för att deras barn kommer att exponeras för pornografi och/eller extremt våld (65%), att de kan bli före-mål för s k grooming (kontakter med avsikt att begå övergrepp) (60%), att de kan uppmuntras att skada sig själva, begå självmord eller välja att utsätta sig för självsvält (55%); att mobbas av andra barn (54%), att bli socialt isolerad (53%) eller att lämna ut personlig information online (47%). Var fjärde för-älder oroar sig för dessa risker. Föräldrar oroar sig mer för sina döttrar, liksom för yngre barn – trots att pojkar och äldre tonåringar utsätts minst lika mycket för risker.
Även nationella skillnader framträder i materialet. Dessa samvarierar i stort sett med graden av nätets spridning i samhället: ju färre barn som är online i landet, desto mer tenderar föräldrar att oroa sig. Till exempel: föräldrar i Frankrike, Portugal, Spanien och Grekland – där barnens internetanvändning är lägre – är klart mera oroliga än föräldrar i länder med hög användning, som Danmark och Sverige. Föräldrar som själva är aktiva online tenderar att vara mindre oroade än föräldrar som inte använder internet. Av detta kan man dra slutsatsen att en ökad internetanvändning bland vuxna kan bidra till att minska människors oro beträffande barns användning. Med egen erfarenhet växer förståelsen av hur internet fungerar.
Liksom i fallet med andra medier, uppger föräldrar att de tillämpar olika stra-tegier for att påverka sina barns beteende vad gäller användningen av inter-net. De kan formulera regler och förbud eller engagera sig personligen, med övervakning, deltagande och/eller samtal om internet. De kan också använda sig av tekniska hjälpmedel som filter och elektronisk övervakning. De flesta föräldrar föredrar att samtala med sina barn om vad de gör online och de försöker hålla sig i närheten när barnet använder internet – det gäller främst de yngre barnen. När det gäller tonåringar försöker föräldrar i högre grad samtala, dela deras erfarenheter, eftersom föräldrarna misstänker att regler och förbud inte fungerar eller inte är lämpliga. Oavsett ålder önskar föräldrar kunna lita på sina barn och vill gärna behandla dem med respekt. De olika strategierna uppges användas av en betydande andel av föräldrarna.
2008 års Eurobarometerundersökning fann att kulturella värderingar spelar roll. Föräldrar i de nordiska länderna oroar sig mindre för barns internetan-vändning och engagerar sig mindre aktivt i deras internetaktiviteter, vilket kan bero på en mera “låt gå”-attityd när det gäller internet eller på en större grad av tillit till barnen. Föräldrar i Danmark och Sverige säger sig blanda sig i barnens surfande i betydligt mindre utsträckning än föräldrar i Grekland, Irland, Italien, Portugal, Spanien, Storbritannien och Tyskland. Detsamma gäl-ler föräldrar i Estland och Tjeckien, men i dessa länder kan skillnaden snarare bottna i sämre kunskap om internet hos föräldrarna. En slutsats från Euro-barometern 2008 är att föräldrar som själva använder internet, engagerar sig
mer i sina barns internetanvändning än föräldrar som inte använder internet.
Policyrekommendationer
– att maximera internets nytta
3Nätets tillgänglighet i samhället inverkar på barns tillgång till och användning av internet. I länder där internet tillhör vardagen för de flesta tycks genus- och socioekonomiskt betonade skillnader (ojämlikheter) minska. Markanta skillnader kvarstår dock, särskilt i länder där tillgång till nätet inte är givet.
Åtgärder som syftar till att säkra tillgång till internet för alla Europas barn och unga bör inriktas dels på länder där internetanvändningen är relativt låg (Ita-lien, Grekland, Cypern), dels på vissa sociala undergrupper (t ex låginkomst-hushåll och låginkomst-hushåll där de vuxna inte använder sig av nätet).
Färdighet i engelska tenderar att vara mer spridd i norra Europa – där vär-dena vad gäller såväl internetanvändning som upplevd risk är höga. Det är möjligt att tillgång till innehåll på engelska ökar såväl möjligheter som risker på nätet. När det gäller “småspråksländer”, som t ex Tjeckien, Slovenien och Grekland, skulle barnens ’nyttiga’ aktiviteter på nätet sannolikt öka om mängden online-innehåll blev mer omfattande.
Det finns indikationer som pekar på att förekomsten av en stark public service-aktör eller annan samhällelig innehållsproducent som inriktar sig på barn och unga kan uppmuntra barn att ta vara på nätets möjligheter online och även minska riskerna.
Mediernas ensidiga rapportering om risker i samband med internet-använd-ning istället för att visa på de resurser som nätet innefattar kan bidra till föräldrars oro. Eftersom det finns ett samband mellan nationella nivåer av internetanvändning i föräldragenerationen och föräldrars oro inför barnens internetaktivitet finns det skäl att misstänka att kombinationen låg inter-netanvändning bland vuxna och av medierna initierade “larm” i vissa länder kan öka föräldrars oro.
Vi vet ganska litet om hur barns kontakter med jämnåriga inverkar på deras användning av internet. Tidigare studier har pekat ut nationella skillnader i fråga om relationen mellan familjeliv och barns sociala umgänge utanför hemmet i olika åldrar. Vänskapsrelationer utanför familjens hägn begränsas i kulturer där lek utanför hemmet är mindre vanlig. Studier talar också om en markant ökning vad gäller barns privata medieinnehav (t ex i sovrummet) i individualiserade kulturer.
Att finna en balans mellan att å ena sidan, stärka barn och ge dem ökade möjligheter, och å andra sidan, skydda dem mot risker, är mycket angeläget, eftersom vi vet att en ökad online-aktivitet ofta för med sig ökad riskex-ponering. Strategier som syftar till att skydda kan minska barnens online-möjligheter; de kan till och med kränka barnens rättigheter och hindra deras kunskapssökande.
Men för att finna en sådan fruktbar balans mellan dessa motstridiga målsätt-ningar krävs en kombination av åtgärder: reglering, förmedling av mediekun-skap (media literacy) och förfinade gränssnitt vad gäller människa-maskin. Tillgången på ’positivt’ online-innehåll är en annan viktig faktor. Det finns
indikationer på att sådant innehåll, om det tilltalar de unga, kan främja deras utveckling och minska riskbeteenden, genom att barnens intresse kanalise-ras till värdefulla och uppskattade aktiviteter.
Ökad internetanvändning och högre utbildning följs åt. Framgång i skolan kan därför förväntas främja internetanvändningen, både kvantitativt och kvalita-tivt. Samtidigt måste problem med bristande tillgång på ICT och otillräcklig och/eller föråldrad teknisk utrustning i skolorna undanröjas. Medieundervis-ning måste också räknas till kärnämnena i skolans kursplaner och infrastruk-tur – och tilldelas resurser därefter.