I Sverige liksom i Norge, är det förbjudet att rikta tv-reklam direkt till barn. Det svenska förbudet innebär att tv-reklam inte får vara utformad med syfte att fånga uppmärksamheten hos barn under 12 år. Dessutom får reklam överhuvudtaget inte sändas i direkt anslutning till barnprogram, dvs. vare sig före, efter eller under pauser i programmen. Detta gäller idag tv-kanaler som sänder från Sverige. För kanaler som sänder från andra länder gäller sän-darlandets regler. Det svenska förbudet har väckt stort intresse utomlands. Olika kommersiella aktörer på Europanivå ägnar frågan både tid och engage-mang, sannolikt för att de betraktar förbudet som ett hot. Idag är det emel-lertid inte bara tv-reklam som bör vara i fokus utan även den reklam som visas på internet. Den sistnämnda reklamformen är dessutom betydligt mer sofistikerad än den förstnämnda.
Varför satsas då stora belopp på att utforma och rikta reklam till målgruppen barn? Påverkar reklam våra barn, eller är reklam en harmlös företeelse som inte kräver någon särskild uppmärksamhet? Å ena sidan satsas oerhörda pengar på reklam och å andra sidan hävdar många kommersiella aktörer att reklamens inflytande är mycket begränsad. I debatten om barn och reklam – både bland dem som är för respektive emot att reklam riktas till barn – används olika forskningsresultat för att stödja den linje man valt att repre-sentera. För varje politiskt och ekonomiskt intresse tycks det finnas något eller några forskningsresultat som passar det egna syftet. Givetvis ställer sig frågan hur det är möjligt att forskning kring barn och reklam dels kan stödja dem som är för reklam, dels stödja dem som är emot? Är forskningen inom detta område inte oberoende? De troligen mest centrala forskningsfrågorna i detta sammanhang är för det första vid vilken ålder barn kan skilja mellan reklam och övrigt medieinnehåll och för det andra vid vilken ålder förmågan att förstå reklamens avsikt har utvecklats. Dessa två frågor är viktiga
efter-som det är först när barn kan skilja på reklam och annat innehåll samt förstå reklamens avsikt som man inte behöver betrakta barnen som värnlösa offer i konsumtionssamhället.
Förklaringen till att forskningsresultat dels kan stödja reklamförespråkare, dels dess motståndare står att finna i det faktum att majoriteten av un-dersökningarna rörande barn och reklam har styrts av utomvetenskapliga intressen – med olika inställning till om reklam riktad till barn ska förbjudas eller regleras – vilket bidragit till att olika perspektiv fått styra forsknings- eller undersökningsprocessen, vilket i sin tur har lett till att olika resultat har gjort sig gällande.
En viktig princip i en demokrati, är att reklam lätt ska kunna identifieras som reklam. Att man kan inse när man är exponerad för reklam är ju en förutsätt-ning för att man ska kunna förhålla sig kritisk. Håller vi oss till de inomveten-skapliga studier som företagits inom området finner man, att även om vissa studier gör anspråk på att 3-6 åringar har en utvecklad ”reklamkompetens” finns det inga empiriska bevis för att denna kompetens skulle vara ett na-turligt inslag i alla små barns kognitiva repertoar. Vidare tycks det först vara vid 10-12 årsåldern som de flesta barn har utvecklat förmågan att förklara och förstå reklamens underliggande syfte. Ur detta perspektiv är alltså inte reklam riktad till barn en harmlös företeelse, dvs. att barn under 10-12 år inte ens förstår att de är utsatta för kommersiell påverkan. Inledningsvis nämndes att internet-reklamen är oerhört sofistikerad och frågan är då om det räcker att ens vara i 12-års ålder för att förstå att man är utsatt för kom-mersiell påverkan. Internetreklam är definitivt inte en harmlös företeelse, åtminstone inte räknat i pengar. Enligt Institutet för reklam- och mediestatis-tik, IRM:s, prognos från november 2008 spår man att 2009 kommer bli det tredje bästa året någonsin för internetreklam. Vidare beräknas reklamintäk-terna för internet gå om intäkreklamintäk-terna för tv-reklam under samma år.
I rapporten Marknadsföringskanaler till barn och unga i Norden1 redovisas olika typer av marknadsföringskanaler och det framgår tydligt att sökmar-knadsföringen på internet har ökat kraftigt. Förutom s k banners erbjuds skrivbordsbakgrund och skärmsläckare som produceras av reklambyråer. Re-klam i chattprogram utgörs av länkar och information om specifika produkter. Vidare förekommer s k ’Ghost chatting’ vilket är ett sätt att skapa uppmärk-samhet kring och därigenom göra reklam för en produkt utan att avslöja vem
avsändaren är. Även reklamfilmer sprids på internet genom så kallad ”see-ding”. Tanken bakom dessa filmer är att de som ser filmen ska tycka att den är bra och skicka den vidare till sina vänner.
Utöver dessa marknadsföringskanaler finns det även olika former av produkt-baserade spel.
Enligt World Internet Institutes rapport ”Unga svenskar och Internet 2008”2 är svenska barnfamiljer idag den medietekniskt mest välutrustade gruppen i befolkningen. Hela 94 procent av barnfamiljerna har tillgång till internet.
Av tabellen nedan kan man utläsa att var femte treåring och varannan femå-ring använde 2008 internet någon gång. Bland nioåfemå-ringar var andelen över 90 procent och från elvaårsåldern och uppåt använder i princip alla barn internet.
Internetanvändning bland barn och unga (3-16 år) i Sverige 2008 (%)
Minst någon
Har använt någon gång gång i veckan Använder dagligen
3 år 21 15 3 4 år 28 15 4 5 år 51 30 7 6 år 70 55 14 7 år 73 55 15 8 år 75 56 20 9 år 92 68 30 10 år 94 88 54 11 år 98 92 69 12 år 98 93 74 13 år 99 98 81 14 år 99 99 86 15 år 99 99 86 16 år 99 99 89
Källa: Olle Findahl och Sheila Zimic: Unga Svenskar och Internet 2008, World Internet Institute 2008.
Enligt en nyligen genomförd studie avseende unga och internetreklam3 kon-staterar man att de unga inte är särskilt kritiska till modern marknadsföring överlag, inte heller är de medvetna om eller kritiska till vare sig de metoder som marknadsförare använder eller att de unga konsumenterna används för att sprida kommersiella budskap i kamratgrupper.
Inom kommunikationsforskningen är det väl känt att budskap som har en möjlighet att utlösa en önskad handling kännetecknas dels av ett enkelt innehåll, dels av att de levereras tids- och rumsmässigt så nära handlingen som möjligt; s k point of action display. Exempel på insatser av detta slag är dekaler, affischer eller s k banners på olika webbsidor.
Vilket har konstaterats ovan finns redan denna strategi på internet i allmän-het och på olika communities i synnerallmän-het. Strategin innebär i klartext: Om jag t ex skriver följande till mina internetvänner, Jag skulle så gärna vilja shoppa i helgen, men jag har inga pengar”, så kommer det snabbt upp en eller flera banners på lånemöjligheter. Självklart är detta en guldgruva för annonsörer, eftersom det möjliggör att skräddarsy reklamen för varje en-skild användare. Kort sagt: Den deprimerande får reklam för antidepressiva medel, bantaren får reklam för bantningspiller, den fattige om sms-lån osv. Huruvida detta förfaringssätt är integritetskränkande eller inte för medborgar-na är en debatt som bör hållas levande och framförallt bör kännedomen om dessa strategier ökas bland såväl de unga som de äldre konsumenterna.
Noter
1. Henrik Busch, Steen Knudsen og Michael Thim: Markedsføringskanaler til børn og unge i Norden, Kortlægning med fokus på nye markedsføringskanaler, Initiative Universal Media, Copenhagen (TemaNord 2006:572)
2. Olle Findahl och Sheila Zimic: Unga Svenskar och Internet 2008, World Internet Institute 2008
3. Sandberg, Helena: ”Reklam funkar inte på mig…” Unga, marknadsföring och Internet. (under utgivning i Tema Nords rapportserie)