6. Resultat och analys
6.3 Föräldrars påverkan på barnet
Respondenterna uppgav att de försöker hålla barnsamtal utan att föräldrarna medverkar i samtalet, med anledning att barnet ska få tala fritt utan att påverkas av föräldrarnas närvaro. Det uttrycktes en gemensam uppfattning bland respondenterna att barn är lojala mot sina föräldrar oavsett vad föräldrarna kan ha gjort emot dem. Respondenterna beskrev situationer som förekommit då föräldrar närvarat i barnsamtal och försökt påverka dialogen mellan socialsekreteraren och barnet genom att säga till barnet att den minns fel, eller försökt få barnet att beskriva en bild som möjligtvis inte samstämmer med barnets egna upplevelser. Respondent 5 beskrev en situation där föräldern avbröt barnet genom att säga “det där har jag ju inte gjort” eller “nej sådär kan du [barnet] ju inte säga”.
Vidare framkommer det av respondenterna att barn ofta blir tillsagda av föräldrarna vad de ska säga även innan barnsamtalet ägt rum. Föräldrarna kan säga åt barnen att inte prata om en viss sak eller att barnet ska berätta en historia som är helt eller delvis fabricerad av någon av föräldrarna, i syfte att skydda sig själv eller smutskasta den andra föräldern. Respondenterna beskrev detta som att barnet blivit tystad av föräldern och möjligtvis inte vågar prata om våld oavsett om föräldern närvarar vid samtalet eller inte. Ett tydligt exempel på detta var en situation som respondent 4 beskrev när hon samtalade med ett syskonpar och de tystade varandra genom att säga “tyst det där får vi inte prata om”. Följdfrågor gällande våld beskrevs uppmärksamma om barnen blivit tillsagda av föräldrar att uttrycka sig på ett visst sätt eller
blivit tystade. Följdfrågor beskrevs ge barnen en möjlighet att berätta en nyanserad bild av upplevelserna, vilket de kanske inte kan om de blivit tystade. Om socialsekreteraren uppmärksammade indikationer på att barnet blivit utsatt uppgav respondenterna att de kunde fråga barnet om någon har sagt till den att säga på det viset. Detta skedde främst vid samtal där barnet inte kunde utveckla sina berättelser eller att socialsekreteraren inte kan se någon tydlig linje i barnets berättelse.
Barns lojalitet till föräldrarna kan enligt respondenterna försvåra sanningsenlig dialog mellan socialsekreterare och barnet. Det fanns en gemensam uppfattning att deras möjlighet att bekräfta barnets egna upplevelser av våld kan försvåras om föräldrar närvarar under samtalet. Respondenterna uppgav att den lojalitet barnet känner till sina föräldrar kan göra att barnet inte vill säga något negativt om den närvarande föräldern. Det förklarades även att det kan vara svårt för barnet att uttrycka sina känslor eller upplevelser om det är den förövande föräldern som är med i rummet. Om föräldern var med i rummet kunde barnet även vända sig till föräldern och vilja att föräldern skulle svara på frågan åt barnet, vilket respondenterna uppgav försvårade deras möjlighet att bekräfta barnet eftersom deras berättelser blir kortare. Respondenterna uppgav även att det blir svårt att värdera hur sanningsenliga uppgifterna är från samtal där föräldrarna varit närvarande på grund av ovanstående anledningar, detta problem fanns även när föräldrarna inte närvarade. Resultatet visar en strategi för att låta barnen i så stor mån som möjligt prata ensamma med socialsekreteraren. Alla respondenter förklarade att om barnen och/eller föräldrarna ville närvara under samtalet kunde de få möjlighet till detta i början och sitta med under den första delen av samtalet. Sedan ställdes frågan återigen till barnet om föräldrarna kunde gå och om barnet var villig att prata själv. I de flesta fall gick föräldrarna ut. Respondenterna beskrev även situationer då föräldrar har haft positiva effekter för samtalet, då föräldrarna har varit uppmuntrande till att barnet får berätta precis vad den vill. Det framkom även att socialsekreteraren i vissa situationer hämtar in föräldrarna efter samtal för att tillsammans med barnet föra dialog avseende det barnet precis berättat. Det kan ha framkommit under barnsamtalet att barnet kanske måste skyddas av den ena föräldern om den andra utsätter barnet för våld. I dessa fall uppgav respondenten att denne alltid frågade barnet innan om det var okej att de pratade tillsammans med föräldrarna eller föräldern.
6.3.1 Analys av föräldrars påverkan på barnet
Delaktighet förutsätter att barnets egna åsikter ska komma till uttryck och beaktas vid beslutsfattande (Shier (2001). Resultatet visar att respondenterna upplever barn som lojala mot sina föräldrar och att de påverkas av det som föräldrarna säger. Om de berättelser barnet förmedlar är fabricerade i någon utsträckning av föräldrarna kan det tänkas inte föreligga förutsättningar för att göra barnet delaktig. Likväl om barnet får direktiv hemifrån om att inte prata om vissa ämnen kanske delar av barnets upplevelser eller känslor inte når socialsekreteraren. På så vis kan barnets grad av delaktighet ifrågasättas då deras åsikter ska framkomma och beaktas i beslutfattande, utifrån den andra och tredje nivån av delaktighet samt vad lagar och riktlinjer säger gällande att barn ska bli delaktiga i beslutsfattandeprocessen. I motsats till ovan visar resultatet även att det finns föräldrar som uppfattades vara tillåtande och tryggande i att låta barnet uttrycka sina åsikter. Det kan då tänkas att föräldrar som motiverar barn till att uttrycka sina åsikter bidrar till ökad delaktighet. En uppmuntrande förälder eller annan trygg person kan bidra till att barnet berättar mer än om de varit själva i rummet med socialsekreteraren, därav kan det anses att barnet varit mer delaktig. Beroende på föräldrarnas påverkan på barnets uttalanden kan deras delaktighet riskeras eller stärkas.
Utifrån resultatet går det att utläsa samtalet mellan socialsekreterare och barnet kan påverkas av en tredje part, det vill säga föräldern. Handlingsutrymmet formas i området mellan organisation, klient och profession (Svensson, Johansson & Laanemets, 2008). Om socialsekreteraren måste anpassa samtalet efter två klienter kan det tänkas att deras handlingsutrymme minskar. Detta kan synliggöras genom det fyrkantiga rummet av handlingsutrymme då samtalet kanske startar i ett mindre rum eftersom fler personer deltar i samtalet. Fortsättningsvis visar resultatet att föräldrarna även kan ta över samtalet och minska barnets delaktighet då barnet inte får komma till tals. Detta kan förtydligas genom exemplet i resultatet när föräldrar kan avbryta barnet och säga ”det där har jag inte gjort” eller ”nej sådär kan du inte säga”. Exemplet kan förstås utifrån Shiers (2001) delaktighetsstege, att barn måste bli lyssnade på. Att föräldrar deltar i samtal kan påverka såväl socialsekreterarens handlingsutrymme som barnens delaktighet.
Handlingsutrymmet formas delvis utefter de lagar och riktlinjer som är aktuella för arbetet, däremot har den professionella ett spelrum i form av att tolka dessa lagar och riktlinjer (Svensson, Johansson & Laanemets, 2008). Socialtjänstens arbete utgår från frivillighetsprincipen för att värna om individers rätt till integritet och självbestämmande (SoL 1 kap. 1§ 3st). Det finns en uttalad önskan hos respondenterna att barnsamtalen ska ske utan föräldrarnas närvaro för att minska påverkan på barnet. Även om det finns en uttalad önskan av respondenterna att hålla barnsamtal utan föräldrars närvaro är det föräldrarnas och barnets önskningar som styr om de ska närvara eller inte. Resultatet visar att föräldrarna har en strategi för att föräldrarna ska lämna rummet. En tänkbar analys är att handlingsutrymmet gör det möjligt för socialsekreterare att uppmana barnet att tala med socialsekreteraren själv eftersom det inte finns ramar som säger att man inte får uppmana föräldrarna och barnet. På så vis kan socialsekreteraren med handlingsutrymmet kringgå riktlinjerna och därmed öppna dörren till ett nytt rum med ökat handlingsutrymme och ökat potential för barnets delaktighet, alltså att få prata fritt utan påverkan av föräldrar.