Den mest påtagliga förändring som ägt rum på grav fälten mellan 1950-talet och 1980-talet, är den näs tan generella förtätningen av dess vegetation. För att kunna mäta denna har en del operativa definitio ner formulerats. Med gravfält i skogsmark avses således här gravfält som av fotokartan att döma till större delen är bevuxna med tätstående träd och större buskar. I enstaka tveksamma fall har dock gravfältens omedelbara omgivningar, samt invente ringsböckernas ägoslagsbeteckningar, vägts in i be dömningen. Övriga gravfält har ansetts vara be lägna i öppna hagmarker. Bland öppna hagmarker kan även ingå enstaka mindre ängar, vilka dock inte
Vegetationens förändring på gravfälten. A = .Öppen hagmark 1955 — läget oförändrat 1984. B - Öppen hagmark 1955 under igenväx- ning 1984. C = Öppen hagmark 1955 - skogbevuxet 1984. D = Skogsmark 1955 - läget oförändrat 1984. E = Skogsmark 1955 - skogen förtätad 1984. F = Skogsmark 1955 - skogen gallrad/omgjord till hagmark 1984. Renritning: Annica Boklund.
kunnat särskiljas från hagmarkerna med hjälp av de fotobilder som varit för handen vid denna stu die.
Med gravfält i öppen hagmark avses således grav fält som ej är skogbevuxna med undantag av en staka eller små klungor av träd och buskar. Beteck ningen ”öppen” hagmark har valts med avsikt att betona att det är vegetationstätheten och tillgäng ligheten som är huvudmotivet för kategoriindel ningen, inte det formella ägoslaget. Inom analys området finns det t.ex. ett mindre antal gravfält som är relativt tätt bevuxna med skog vilka ändå, enligt inventeringsböckernas uppgifter, är belägna i hag mark. I dessa fall rör det sig dock förmodligen om tillfälligt anlagda hästhagar eller liknande vilket inte motiverat en placering i gruppen ”öppen hagmark”. Gravfältens fördelning i olika vegetationsgrupper framgår av figuren på s. 65.
Av figuren framgår att av de behandlade 256 gravfälten så låg 189 stycken, d.v.s. hela 74 %, i skog redan vid förstagångsinventeringen. Analysen av fotobilderna visar att dessa ”skogsgravfält” i åtskilliga fall tidigare varit belägna i hagmarker, vilka redan på 1950-talet vuxit igen i sådan om fattning att de vid denna tidpunkt måste karaktäri seras som skogsmark. Bland dessa kan man med ledning av fotobilderna i 38 fall sluta sig till att skogsbeståndet påtagligt förtätats mellan 1955 och 1984, vilket torde vara en följd av att skogen nu definitivt fyllt upp de sista gläntor vilka lyckats dröja sig kvar från det skede då de aktuella grav fälten var belägna i glest beskogade hagmarker.
Sju av 189 ”skogsgravfält” har däremot genom gått en motsatt utveckling. Dessa uppvisar nämli gen på 1980-talets fotokartor en glest beskogad eller helt öppen landskapsbild, fastän de var helt skogbevuxna vid förstagångsinventeringen. Orsa ken härtill kan inte på alla punkter avgöras utifrån arkivmaterialet. I flera fall är dock den öppnare
vegetationen en följd av de fornvårdinsatser som intensifierades på 1960-talet. Som exempel kan nämnas gravfälten vid Åsby väster om Eskilstuna (Raä 21-24 i Eskilstuna), samt två gravfält vid Kungshållet (Raä 11 och 12 i Kjula sn) där Europa väg 20 bryter igenom Kjulaåsen.
Ungefär en fjärdedel av de 256 behandlade grav fälten, eller närmare bestämt 67 stycken (26 %), var vid förstagångsinventeringen belägna i öppen hagmark. Denna mer begränsade andel av det tota la antalet gravfält har dock genomgått en mer ge nomgripande förändring än ”skogsgravfälten”.
Av förstagångsinventeringens 67 gravfält i öppen hagmark var nämligen vid revideringsinventeringen endast 26 oförändrade, d.v.s. utan några syn barliga spår av vegetationsförtätning. Med andra ord måste hävden - betesgången eller slattern - ha upphört eller starkt avtagit på betydligt mer än hälf ten av de gravfält som var belägna i öppna hag marker under mitten av 1950-talet.
En stor andel av 1950-talets ”hagmarkgravfält” visade vid revideringen tydliga tecken på att växa igen. Hela 23 av de 67 gravfälten i hagmark vid förstagångsinventeringen uppvisade sådana tecken. Den pågående igenväxningen ger sig till känna i fotobilden genom att beståndet av solitära träd eller enbuskar förtätats, eller genom att partier med hagtorn och ris tillkommit, vilka avtecknar sig som diffusa gråzoner i fotobilden. På andra gravfält har asp, björk eller annan lövskog vandrat in, vilket även detta ger upphov till ett karaktäristiskt mönster i fotot. I synnerhet asp kan genom täta rotuppslag snabbt påverka en hagmark så att den påbörjade igenväxningen går att identifiera i fotobilden.
Hela 18 av de gravfält som var belägna i öppna hagmarker 1955 var dessutom fullständigt skog bevuxna vid revideringsinventeringen. I några av dessa fall visar en jämn täckning i fotobilden att skogen är jämngammal, vilket kan tyda på att större
Flygfoto från 1954 (A) respektive 1984 (B) över Ingespjuta by i Sundby socken. I byns närmaste omgivningar är fem gravfält. Två av dessa låg i öppen hagmark, de övriga i skog, vid förstagångsinventeringen. Det sydligaste gravfältet, som 1954 låg i öppen hagmark är numera bevuxet med skog. Flera nya villatomter har avstyckats i anslut ning till byn och dess närmaste gravfält; de allt mindre partierna med öppen hagmark tas gärna i anspråk för ny bebyggelse. I nordöst har ett småflikigt parti med omväx lande åker och skog planterats igen. Miljön kring Ingespjuta utgör ett illustrativt exem pel på hur punktvisa förändringar gradvis omformar gravfältens närmiljö, i det här fal let genom förtätning av bebyggelse och utradering av småskaliga element i odlingsland skapet. Uppgifterna på kartorna är införda i samband med fältarbetet.
delen av dessa skogspartier tillkommit genom plan tering.
Sammanfattningsvis kan man konstatera att den allmänt befarade utvecklingen mot allt kraftigare beskogning av fornlämningsbeståndet, på ett tyd ligt sätt kan bekräftas genom en enkel jämförelse mellan fotobilder och inventeringsböcker från förs- tagångsinventeringen och revideringsinventeringen. Fotobildstolkningen pekar mot att det första tids- snittet kring förstagångsinventeringen på 1950- talet, utgör ett skede då igenväxning av många av de gamla hagmarkerna redan pågått under en längre tid. Påfallande är att endast ungefär en fjärdedel av gravfälten är belägna i öppna hagmarker under mit ten av 1950-talet. Ännu mer anmärkningsvärt är dock att drygt hälften av dessa har hamnat i van vård eller övergått till skogsmark bara 30 år se nare.