Det är mycket som har förändrats i de nya läroplanerna, något som flera har tagit upp både som något negativt och som något positivt är att det är tydligare vad lärarna ska bedöma. Det som enligt vissa är negativt med detta är att det inte är lika fritt spelrum för läraren, något som de då tycker att det finns ett behov av. Intervjudeltagare 1 säger att:
Det sociala som fanns i gamla lgr94 finns inte tid och utrymme för trots ett stort behov. […] Att lära sig fungera i samhället.. ligger mer på föräldrar nu.64
Intervjudeltagare 1 menar att dessa elever ofta har behov av att träna på olika situationer, ett exempel kan vara att gå på toaletten. Intervjudeltagare 1 menar att det nu finns få möjligheter att tolka de nya läroplanerna på ett sätt så man kan träna denna typ av situationer, medan det i de gamla läroplanerna var det lättare. Ett annat exempel som intervjudeltagare 3 tar upp är följande:
…jag menar vi har elever här som kan rabbla rullstensåsar och kan rabbla kungar o asså andra världskriget o så, men dom kan inte åka buss till och från skolan själv…65
Intervjudeltagare 3 menar här på att flera av deras elever har en så pass svår autism att, även om de klarar grundskolans krav så kommer de ha andra svårigheter i att fungera i samhället.
Det som de flesta intervjudeltagare menar är positivt är att de kunskaper, alltså mer fokus på förmågor, är sådant som behövs i samhället. Intervjudeltagare 1 ser tillbaka på sin egen tid i skolan, hur hen då ifrågasatte det stora fokus på faktainlärning, något som alltså nu förändras. Hen ser det ändå som något bra sett till vad grundskolan ska fokusera på, men anser att det gör det betydligt svårare för de elever som hen har. Men detta är på många sätt en bittersöt förändring. I detta instämmer också de andra, det finns en samsyn
64
Intervju 1
31
kring att de nya läroplanerna är tydligare och på många sätt bättre, men att de samtidigt gör det betydligt svårare för deras elever. Intervjudeltagare 2 beskriver det som att ”De kan ju va tydligare o se de dom inte kan..”66
, alltså att det är tydligare för lärarna att se vilka mål eleverna inte uppnår. Intervjudeltagare 4 menar att de i skolan nu på ett bättre sätt
undervisar det de ska bedöma, och hen beskriver det som att:
Faktakunskaper krävs inte längre i samhället. O därför finns det ingen mening med o lära, även om man har lättare för de. De e lite som o leta efter nycklar där det e lätt o leta, även om inte nycklarna e där…67
Hen menar att de kunskaper som det nu är fokus på är de kunskaper som eleverna kommer behöva, både i sin fortsatta skolgång och för att fungera i samhället. Intervjudeltagare 3 har lite samma perspektiv, att eleverna har svårt med de nya läroplanerna och att det är på grund av mer fokus på förmågor. En positiv sak som hen pekar på är att om det är tydligare för lärarna att se vad eleverna har svårigheter i, så är det också lättare ”för då vet man ju också var man ska sätta in stöten…”68
. Alltså kan det ses som en resurs att kunna lokalisera var lärare ska rikta extra resurser. Huruvida de nya kursmålen är svåra att nå råder det tvekan om att de är det. Det råder också enighet i att läroplanen motsvarar de kunskaper som faktiskt behövs i samhället bättre samt att den är lättare att bedöma. Det som det däremot inte riktigt är enighet om är till vilken grad läroplanen passar elever med diagnos inom AST eller inte.
Något som går att diskutera utifrån ovanstående material är det faktum att läroplanen är så svår för dessa elever. Utifrån den definition av AST som jag använder mig av samt om man ser på de funktionshinder som räknas dit så går det att koppla flera av de
begreppen direkt till läroplanerna. De krav som innefattar att se ur olika perspektiv är ett sådant. För att uppnå en del av målen i flera olika ämnesområden måste eleven kunna argumentera, diskutera och analysera ur olika perspektiv. Intervjudeltagare 2 ser problem med att denna läroplan används för alla elever med diagnos inom AST, hen säger:
Oo vissa av förmågorna som e… man kan relatera direkt till diagnoskriterier… Asså som finns i deras diagnos, ska man då kunna… Ta, uppnå…69
Hen kritiserar här det faktum att vissa av diagnoskriterierna som utgör funktionshinder kan relateras direkt till kursplanerna för grundskolans läroplan. Vidare menar säger hen att ”De 66 Intervju 2. 67 Intervju 4. 68 Intervju 3. 69 Intervju 2.
32
jag skulle önska de e ju att man hade en egen läroplan”70
, alltså föreslår intervjudeltagare 2 att det skulle finnas en läroplan där man på något sätt kunde ta hänsyn till de faktiska funktionshinder som ställer till det för den enskilda eleven. Det som finns är en
undantagsparagraf i bedömningen, som jag återkommer till senare, som används för dessa specifika mål. Resterande intervjudeltagare ser också dessa problem men det finns lite olika perspektiv. Intervjudeltagare 1, 2 och 3 delar liknande åsikter och tycker att
fokuseringen på dessa förmågor är ett stort hinder för eleverna. Intervjudeltagare 4 är mer inne på att diagnostisering skulle kunna vara bättre så att elevernas placering skulle motsvaras av den läroplan de läser i. Hen menar också att eleverna kan nå kunskapsmålen men ser de faktiska förutsättningarna, alltså tidigare skolgång, sociala förutsättningar etc., som det största hindret. Intervjudeltagare 1,2, och 3 säger egentligen inte att eleverna aldrig skulle kunna klara kraven, men att det är mycket svårare än för andra grundskolelever. Intervjudeltagare 5 diskuterar likt intervjudeltagare 3 att det hade varit bra med ett ytterligare alternativ, men hen talar då om ett ytterligare alternativ efter grundskolan. Denna diskussion mynnar ofta ut just i var dessa elever ska hamna efter grundskolan, många vill läsa vidare och intervjudeltagare 5 beskriver det som att:
… de kan va väldigt, de kan va lite hjärtskärande att.. elever som kämpar hårt fortfarande inte kan få ens ett E i sitt ämne. Det har vi ju såna elever.71
Detta är något som alla intervjudeltagare på olika sätt vittnar om. Huruvida eleverna kommer kunna uppnå målen går aldrig att säga på förhand. Det går varken att säga att de med säkerhet kommer kunna uppnå dem eller att de med säkerhet inte kommer kunna uppnå dem. Här intar intervjudeltagare 4 och 5 mer ett perspektiv av att om det finns en chans att de kan klara målen så är det är rätt att de ska läsa enligt grundskolans läroplan, medan intervjudeltagare 1, 2 och 3 mer intar ett kritiskt perspektiv och menar att det är på gränsen till för höga krav och att funktionshindrena är ett väldigt stort hinder. Men som jag skrev innan, den här diskussionen är svår att föra på en generell nivå utan kräver att man analyserar de individuella fallen.