Förändringar i partipolitiken

De stora förändringarna i det svenska partisystemet uppmärksammas i studien som en av de viktigaste orsakerna för framväxten av policyprofessionella. Enligt Möller har det under flera decennier pågått en försvagning av partisystem i olika avseenden. Metoderna av de aggregerade och ideologistyrda principerna har förändrats samtidigt som en minskning av partimedlemmar har lämnat plats åt flera andra aktörer. De traditionella partiernas funktioner som inkluderade folkets deltagande, kontroll över agendan och upplysning om den förda politiken förändrades, då partiernas roll, som förmedlare mellan väljare och staten, påverkades av policyprofessionella.

6.1.1 Effektivt deltagande

Partiernas aggregeringsfunktion förutsätter sammanhållning och mobilisering av sina partimedlemmar. Eftersom partiernas ideologiska principer och ställningstaganden till

32 samhällsviktiga frågor i största drag måste överensstämma med medlemmarnas egna värderingar och åsikter. Policyprofessionellas agerande sätter prägel på politikerna och utmanar de till nya möjligheter att föra politiken. Enligt Ahlbäck Öbergs (2007, s.7) studier lämnar många politiker sina förtroendeuppdrag för att arbeta som politiska entreprenörer. Att lämna politiska uppdrag i Riksdag och andra höga församlingar kan innebära att politikerna förlorar folkets förtroende, som anförtrott sina röster till dem. Tyllströms (2019) avhandling om politikernas avhopp påvisar ytterligare problem då politikerna lämnar sina poster för att vända sig till näringslivet. Det öppet visade ointresset till sina politiska plikter överensstämmer med policyprofessionellas syn på den representativa demokratin som de kallar för långtråkig och perspektivlös. Detta innebär att partiernas principer att hålla ihop organisationen och tillsammans företräda folket stöter på stora problem. Att inte kunna aggregera sina egna medlemmar för att tydligt följa partiernas bestämmelser orsakar problem för att behålla väljarna. Detta förvirrar i sin tur medborgarna och gör det svårt för dem att politiskt engagera sig, vilket i det här avseendet försvagar idealtypen effektivt deltagande.

Utifrån det redovisade materialet framgår det att policyprofessionellas kunskaper och kompetens ligger till grund för deras framgångsrika inverkan på politiken. Dessa grupper av kommunikatörer är högutbildade och har ofta bra kännedom inom både politisk och näringslivsområden. Med sina gedigna kunskaper inom flera olika sfärer skiljer de sig från de folkvaldas kompetensnivå. Enligt undersökningar är mer än hälften av politikerna i den nuvarande regeringen lågutbildade, samtidigt som många av dem dessutom inte har tagit examen. Avsaknad av akademiska kunskaper och inkapabel att klara av uppgifter på universitet kan ifrågasätta politikernas organisationsförmåga och duglighet att leda landet. Samtidigt går föreställningar i frågan om vilka politiker som ska kunna representera folket skilda vägar. Vissa menar att politiken bör vara styrd av personer som har bättre uppfattningar i dessa frågor, medan andra anser att församlingar på ett bättre sätt ska återspegla samhället. Inom de ideala demokratiska principerna stämmer det sistnämnda påståendet bra överens med hur ett samhälle ska vara representerat. På det sättet minskas risken för elitdominans i styrningen, som på grund av bättre kännedom i politiken försöker anpassa agendan efter sina egna behov. Enligt Dahl (1991 s.109) ska alla medborgare ha en jämlik ställning inför beslutandeprocessen och val utan att andra folkgrupper hamnar i risk. Folkets intresse och deltagande i politiken kan således öka om Riksdagen och andra församlingar representeras av människor som liknar dem själva, vilket i sin tur kan uppnå överensstämmelse med idealtyp effektivt deltagande.

33

6.1.2.Upplyst förståelse

I takt med en allt snabbare samhällsutveckling och inte minst en stor progress inom tekniken behöver politiker och tjänstemän ett mer effektivt sätt att hantera olika politiska och administrativa uppdrag. Sveriges övergång till nya marknadsliknande förhållanden i offentliga verksamheter i början av 90 - talet har fört med sig stora förändringar. Framväxten av nya aktörer på den politiska arenan, med andra organisationsrutiner än i den offentliga sektorn, krävde ett annat förhållningssätt från politiker. Snabba kurser i företagsekonomi samt diffus ledarskapslitteratur ersätter inte mångårig universitetsutbildning inom dessa vetenskapliga ämnen. Detta leder istället till en ständig omsättning av både politiker och tjänstemän på alla nivåer inom statliga och kommunala organisationer. Landets inträde i EU har ytterligare bekräftat betydelsen av policyprofessionella. I en komplex flernivåpolitik blir politikerna ännu mer beroende av experternas kompetens för att föra en framgångsrik politisk och ekonomisk utveckling, även på den internationella arenan. Att förbise policyprofessionellas sakkunskap kan innebära att politiska församlingar framställer ineffektiva och irrelevanta beslut vilket i slutändan drabbar demokratin. Enligt Dahl (1991) har varje medborgare rätt till att både kunna se och bestämma vilka frågor som diskuteras och implementeras av samhällets representanter. Eftersom ansvaret ligger hos de folkvalda politikerna så är det deras uppgift att balansera politiken på ett sätt där kriteriet upplyst förståelse upprätthålls.

Policyprofessionella spelar en allt större roll i mediebranschen och enligt Tyllström (Garsten, 2015, s. 204) har antalet PR-byråer som erbjuder sina tjänster inom området ökat markant. Detta bekräftar att politiken idag har blivit mer personifierad då allt större fokus läggs på partiledare. I ramen av den traditionella partiets rekryteringsfunktionen har det alltid varit svårt för ledningen att hitta rätt personer för partiernas representation. Förutom den politiska socialisationen, som innebar den ideologiska samsynen med både partimedlemmarna och väljarna, behövde politikerna vara utrustade med personliga egenskaper som kunde locka medborgare. I takt med de kommersialiserade metoderna av reklam och medieexperter har det blivit vanligt att framföra sina budskap på ett mer säljande sätt. De traditionella ideologistyrda beteendena har mött de väl paketerade och dirigerande presentationerna av politiker. Därigenom har de tunga och utdragna talen ersatts av en mer avkopplad och begriplig kommunikation med politiker. Som politiska entreprenörer arbetar politikerna mer aktivt och närmare folket. Med personorienterade uppdrag blir väljare allt mer upplysta då de får information på ett tydligare och personligare sätt. Samtidigt är policyprofessionellas främsta uppgift att förse politiker med ett gynnande koncept, vilket kan manipulera och vilseleda

34 medborgarna. Detta kan framför allt inträffa när informationen har en asymmetrisk karaktär och presenteras enligt taktiska instruktioner från experter. Medborgarnas utveckling står dock inte stilla eftersom en bättre tillgång till sociala medier och teknik öppnar nya möjligheter till att ta del av olika typer av information. Den snabba utvecklingen utsätter också partierna för konkurrens av att nå väljarna på ett effektivare sätt. Partiernas traditionella idéer som byggde på att utbilda folket kan idag anses bära på en monopolistisk karaktär då tillgången till annan information var begränsad. Enligt Dahl (1991, s.111) legitimerar medborgares yttranden och intressen ett demokratiskt styrelseskick när de har möjligheten att granska information och de valda representanterna. Dagens bättre förutsättningar främjar en fri åsiktsbildning och öppnar upp fler valmöjligheter för folket. Parallellt med en ökad upplyst förståelse, ökar även medborgarnas deltagande i politiska processer.

6.1.3 Kontroll över agendan

Partiernas kanalfunktion går ut på att representera medborgare i beslutsfattande församlingar genom att beakta deras åsikter. I takt med de stora förändringarna inom partisystem använder partierna idag sig av kampanjer, dirigerade med hjälp av experthjälp. Användningen av de nya metoderna i opinionsmätningar leder till avideologisering av partier. Detta kan innebära att socialisationsfunktionen som förutsätter partiernas och folkets överensstämmelse i den ideologiska samsynen också ifrågasätts. Genom att traditionellt vända sig till vissa socioekonomiska väljargrupper började partierna i större utsträckning fokusera på enskilda röster. När partier allt mer vänder sig till opinionsmätningarna istället för sina fokusgrupper brister partiernas förmåga att representera sin ideologi. Orsaken till att de längre sittande partierna alltmer börjar likna varandra kan förklaras med att de förlitar sig på samma eller liknande metoder från policyprofessionella. Dessutom skapar utveckling av så kallade catch all-partier bättre förutsättningar för framväxten av populistiska partier, som lyckas skapa en mer gynnsam kommunikation med sina anhängare. Enligt Petersson & Holmberg (1998) kan opinionsmätningar leda till ojämlikhet mellan väljare när de rikare grupperna i samhället förlitar sig på kommunikatörers metoder till fördel för sina egna frågor. Att på detta sätt få makt över beslutsfattandet går emot de grundläggande demokratiska värderingarna. Politikernas otydliga budskap i sina ideologiska värderingar samt orättvisa metoder i opinionsmätningarna stämmer inte bra överens med idealtypen om kontroll över agendan som blir oklar och komplicerad för folket att orientera sig kring.

35 Policyprofessionellas kompetens öppnar upp ett brett urval av olika karriärs inriktningar för dem. Som det framgår från det tidigare materialet väljer de bort möjligheter att arbeta som förtroendevalda och strävar istället efter ett oberoende sätt att röra sig mellan olika intressanta poster. De anställs till olika statliga och kommunala verksamheter i syfte att hjälpa de folkvalda politikerna och tjänstemännen att utforma och fatta rätta beslut. Samtidigt påpekar Garsten (2015) om policyprofessionellas enkla tillgång till viktiga handlingar och möjlighet att påverka politiska beslut. Forskaren varnar för den snabbt växande arbetsmarknaden av ett nytt humankapital utan några förpliktelser gentemot medborgarna. Deras största skicklighet är att kunna anpassa, vrida och dra nytta för sina uppdragsgivare vid olika besluts- och implementeringsprocesser och av den anledningen har de möjlighet att hålla kontroll över den politiska agendan. Enligt Dahl (1991) kan endast folkviljan påverka och bestämma över den politiska agendan. Detta innebär att politikerna ställs inför ett svårt dilemma där policyprofessionellas kompetens bidrar till både en framgångsrik utveckling för den förda politiken och skapar stora risker i den demokratiska processen. I dessa förhållanden kan politikerna bli påverkade och påtvingade att godta experternas väl bearbetade politiska budskap. Färdigt paketerade lösningar i form av program och annan viktig dokumentation kan i många fall strida mot demokratin då det gynnar politiska partier på ett tvivelaktigt sätt. Genom att vända sig till policyprofessionella istället för att bygga direkta kontakter med folket minimerar politikerna medborgarnas möjligheter av kontroll över agendan. Då politiker till skillnad från policyprofessionella är folkets representanter kan folkvaldas ställning i den representativa demokratin utsättas för ansvarsutkrävning.