Ytterligare perspektiv på policyprofessionella

I det här kapitlet lyfter vi fram andra forskares studier som vi anser kan indirekt tyda på policyprofessionellas framväxt samt deras betydelse i politiska processer. Detta material anser vi inte används i tidigare forskning inom ämnet i en större uträckning, därför vill vi förtydliga betydelsen av dessa faktorer som leder till att behovet av kommunikatörer har ökat. En gemensam aspekt för dessa faktorer förklaras av Garsten (2014) som en förändring i politiken, med hjälp av metoden anser vi att denna förändring kan relateras till moderniseringen av övriga samhället där politiken och dess representanter försöker anpassas till vår digitaliserade nutid. Detta är något som bland annat Tommy Möller diskuterar (2020) där invånare lättare införskaffar information och underminerar den politiska ledningens kunskaper, vilket ytterligare resulterar till ett ökat behov av expertkunskap för att kunna främja medborgarnas intressen.

5.2.1 Politikernas karriärval och kompetens

Utifrån kritik av Garten, Rothstein & Svallfors (2015) diskuteras det hur politiken professionaliseras, utifrån detta fann vi en relevans att diskutera ytterligare kritik relaterat till politikerna brist på kunskaper. Denna infallsvinkel relaterar till hur politiker påverkas av personer som har expertkunskaper och försöker komplettera detta med att införskaffa erfarenhet. Teoretiska idéer om den representativa demokratins förändring, ligger till grunden för undersökning av karriärförändringar bland politiker i en avhandling av forskare Ahlbäck Öberg, Hermansson och Wängnerud Avhopp bland politiker som forskningsfråga. Personifiering började spela allt större roll i politiken då politiker försöker få förtroende hos folket genom att arbeta vid sidan av sina politiska karriärer. Statsvetaren Bernard Manin (Wängnerud, Hermansson, Ahlbäck Öberg, 2007, s.7–8) menar att förtroendeuppdrag bli mer personorienterat till följd av att väljare blir allt mer väl upplysta. Sveriges politik övergår från partidemokrati till publikdemokrati, vilket innebär att den trogna partiarbetaren omvandlas till en politisk entreprenör med sin egen agenda. I jämförelse med den trogna partiarbetaren som visar stor lojalitet för sina uppdrag, kännetecknas den politiske entreprenören av att kunna rikta sig och prova flera olika områden. Genom att vända sig till politiska konsulter, media eller andra alternativ, istället för partiapparaten, kan politikerna framhäva sina budskap till väljarna på det mest attraktiva sättet (Wängnerud, Hermansson, Ahlbäck Öberg, 2007, s.8). Politikerna behöver vara snabbare och effektivare i sitt agerande. När konkurrensen mellan partierna och

27 mellan enskilda politikerna för väljarnas röster växer blir behovet av policyprofessionella allt mer större.

Temat om förtroendevaldas avhopp från politiken fortsätter och diskuteras av Anna Tyllström i hennes avhandling Mer än revolverande dörr: företags lobbying och socialisering av institutionella transportörer. Hon rapporterar att en allt större andel av politiker byter sina politiska uppdrag mot arbete i näringslivet för att sedan komma tillbaka till politiken. De skaffar sig bättre kunskaper om näringslivet, lär sig förstå hur företagsledning fungerar och vilket arbetssätt som tillämpas i olika privata företag. Privatisering av statliga bolag, Sveriges inträde till EU och professionalisering i politiken bidrog till behovet av sakkunniga inom dessa områden. Tyllström (2019, s.6) pekar på en omfattande tillväxt inom PR-branschen då fyra procent av statsråden och högre politiska tjänstemän övergick från politiken till konsultbranschen efter valet 2002. Ännu fler politiker bytte sina uppdrag vid skiftet till alliansregering 2006, och till valet 2014 var det mer än en tredjedel, alltså 34 procent av Sveriges politiker som övergav sina politiska uppdrag för karriärer inom PR-branschen (Tyllström, 2019). Detta pekar på att även politikerna påverkas av policyprofessionellas frihet och deras sätt att arbeta. Förtroendevaldas uppdrag och ansvar inför folket förlorar sin mening då ett oberoende arbete med mer gynnande för dem villkor uppstår. Samtidigt kan strävan till att utforska nya områden och höja sin kompetens förklaras med att politiska uppdrag blir långtråkiga och ointressanta på samma sätt som för policyprofessionella.

Ännu längre går politikerna och påverkas av policyprofessionella när de växlar mellan karriärer inom den privata sektorn och politiken. Tyllström menar att dessa omväxlingar i politikernas karriär kan påverka politiken på ett negativt sätt. Efter att exempelvis ha arbetat på PR-byråer, tar återvändande politiker med sig erfarenhet från näringslivet till politiken. Att kunna klarare se och använda fördelar av sina höjda kompetenser ställer politikerna på samma nivå som policyprofessionella där både positiva och negativa sidor kan träda fram. Vid implementering av politiska beslut uppfattas sådana mönster av beteenden som negativa. Det menas att både de nya kunskaperna och förändringarna i språkbruket som har vuxit till sig under tiden inom den privata sektorn, kan påverka beslutens inriktningar. Forskaren ser även en stor fara i polarisering av politiken då de nya erfarenheterna från näringslivet inte förstås av många väljare med låga socioekonomiska förhållanden på samma sätt som det görs av väljare med bättre förutsättningar (Tyllström, 2019). Dessa processer kan peka på att folkvaldas uppdrag inte längre innebär att representera folket via de traditionella partiväsendena utan enligt

28 policyprofessionella söka andra förutsättningar för en bättre utveckling och påverkan på politiken.

Vid sidan av policyprofessionellas höga utbildningsnivå finns stora kontraster i politikernas låga utbildning som uppmärksammas av Erik Olsson, Jens Stilhoff Sörensen och Magnus Zetterholm i deras artikel Skadlig brist i akademisk kunskap i politiska toppen. Mer än hälften av den nuvarande regeringen saknar en högre utbildning och enligt författarnas kritiska bedömning kan detta bero på specifika tendenser, som skiljer Sverige från många andra länder. Som politiker är det inte av stor betydelse att besitta en examen. Att vara lojal och stödja sitt parti betraktas som viktigare än utbildning och yrkeserfarenhet. Genom att värvas in i politiken i tidiga åldern för att sedan ta sig upp i partihierarkin hinner de flesta politikerna inte att ägna sig till högre akademisk utbildning eller ett annat yrke. I avsaknad av detta, som kan vara en bra grund i livet även utanför politiken, blir fokuset istället på att maximera medborgarnas röster och kämpa för sina egna maktpositioner (Olsson, Stilhoff Sörensen, Zetterholm, 2019). Brister i utbildningsnivån leder till att politikerna förlitar sig för mycket på experternas hjälp och kan därmed lätt bli manipulerade av dem.

5.2.2 Medieutveckling

Samhällets förändring är något som diskuteras flitigt i flera statsvetenskapliga forskningar, denna faktor som presenteras utgår ifrån hur Garsten (2014) anser att policyprofessionella utvecklades i takt moderniseringen av samhället. Ett tydligt fenomen som vanligt sammankopplas till moderniseringen är medieutvecklingen. Redan på 60-talet har mediernas frammarsch lagt sitt framgångsrika avtryck i USA:s politik och sedan dess har en effektiv användning av deras marknadsföringsmaskineri återspeglas även i Sverige. De nya medierna inriktade sig på känsloupplevelser och framhävde även andra moderna inslag inom medievärlden, så kallad celebritetskultur. Enligt forskaren Colin Crouch (Möller, 2016, s.173) bygger reklam på att skapa associationer utan hållbara argument. Vidare menar han att demokratin skadas när reklamens effekter med korta budskap överförs till politiken. I sin avhandling om svenska valkampanjer hänvisar Esaiasson (Möller, 2016, s. 181) till en brytpunkt som skildras av partiledarcentrering. Då, i slutet på 60-talet, började partiledarnas personligheter hamna mer i medias fokus (Möller, 2016).

Garsten (2015) påpekar att antalet experter som utformar och levererar information till journalister har kraftigt ökat (Garsten et al. 2015. s. 204). Samtidigt som massmediernas krav på informationen har blivit större minskande antalet journalister på de största redaktionerna.

29 Enligt Garsten (2015) beror dessa förändringar på att policyprofessionella tar allt mer plats inom mediebranschen. I syfte att minska all kritisk pressbevakning har kommunala politiker samt andra tjänstemän garderat sig med experter som kan försvara deras budskap och handlingar. En annan tolkning som forskaren hänvisar till är folkets växande krav om information i samband med deras ökade upplysning i politiska frågor. De speciellt anställda kommunikatörerna är vana att hantera krissituationer som kan uppstå inom politiskt arbete och även PR-byråer erbjuder sina tjänster i det avseendet. För att framföra sina budskap på ett mer framgångsrikt sätt vänder sig många politiker till dessa byråer och andra experter (Garsten et al. 2015, s. 205).

Intensiteten i politiska processer sätter en stor press på politiker som ofta tvingas att agera snabbt och oförberett. Ideologiska övertygelser samt skicklighet i förhandling och organisering av partiarbete ansågs inte längre vara tillräckliga förutsättningar för att lyckas med sina mål. Att fördjupa i sig både organisatoriska och kommunikativa färdigheter har blivit den vanligaste vägen till en framgångsrik ledare. Både mentalt och utseendemässigt väl förberedda politiker kunde uppträda och framföra sina idéer i tv framför en avkopplad publik. Ett antal gånger hänvisar författaren till Machiavellis utsagor som “alla kan se men få förstå” eller “det är skenet av verkligheten snarare än verkligheten som är avgörande för hur undersåtarna uppfattar sin furste” (Möller, 2016, s. 182, 168).

5.2.3 Marknadisering

Förändringen som Garsten (2014) samt Garsten, Rothstein & Svallfors (2015) diskuterar resulterade till uppkomsten av de policyprofessionella, i följd av detta uppstod ytterligare idéer och förändringar i samhällets olika funktioner. New Public Management, som implementerades i Sverige på 90-talet förespråkade en omfattande modernisering i den offentliga sektorn. Redan i mitten av 80-talet kritiserades välfärdstjänsterna som byråkratiska och inflexibla och staten ansågs inte vara kapabel att främja landets ekonomiska utveckling. Det förväntades att NPM skulle lyfta det svenska välfärdssystemet och att konkurrensen skulle tillföra ett naturligare kraft för en ökad effektivitet. Organisationens resultat, ledarens egenskaper med större handlingsutrymme skulle vara av stor betydelse och prioriteras i styrningen. Samtidigt framgår från flera studier att tillämpning av NPM har medfört flera problem och satt en negativ prägel i offentlig sektor (Ek Österberg & Johansson, 2019).

I allt större utsträckning började tjänsterna inom de offentliga verksamheterna utföras av privata aktörer. Olika marknadslösningar istället för centraliserade och planerade aktiviteter har blivit

30 vanliga på alla nivåer i offentlig förvaltning. Avsikten med införande av konkurrens är att sänka priser för utförandet av samma tjänster och varor som tidigare producerades inom offentlig regi (Ek Österberg & Johansson, 2019). Samtidigt handlade dessa åtgärder om att hålla bra kvalitet på välfärdstjänsterna vilket innebar att tjänstemän i offentlig förvaltning behövde hålla en kompetent kontroll över tilldelade av staten och kommuner resurser.

Nya metoder i arbete och effektiv styrning, lånade från marknadsekonomiska förhållanden, bäddade för nya kunskaper hos både vanliga tjänstemän och ledningen. Experternas kompetens med en bra kännedom om marknadsförhållandena har främjat en gynnsammare utveckling av välfärdstjänster. Exempelvis har utkontraktering vid upphandlingar ökat markant och kompetenta bedömningar av ledningen har blivit av stor betydelse. Komplexitet av förhandlade kontrakt, baserade på en mängd av detaljerad beskrivning är svårt hanterliga för en offentligt anställd tjänsteman utan erfarenheter från den privata sektorn. Dessutom försvåras detta av att parterna tillhör olika typ av verksamheter med olika mål, styrsystem och organisation i arbetssätt (Ek Österberg & Johansson, 2019). I sådana förhållanden har kompetensen med tydligare uppfattningar av både marknads- och förvaltningsekonomi samt bättre ledarskapsförmågor blivit av stor betydelse, vilket ledde till att behovet av olika kommunikatörer har ökat.

5.2.4 Sammanfattning

Uppsatsens empiriska underlag ger en bra grund för studien att kunna analysera vilken funktion kommunikation har för samhället samt hur det utnyttjas. För att utveckla den redan existerande informationen redovisas ytterligare aspekter som har en betydelse för

policyprofessionellas uppkomst och handlingstagande i följd med studiens metodval. Genom att använda den presenterade forskningen kan studien gå vidare med att analysera det

empiriska materialet i förhållande till teorin.