Förändringen

5.2.1 Betydelsen av en flexibel arbetssituation

Att få barn med särskilda behov upplever informanterna som en betydande förändring i deras liv. Denna förändring har på olika sätt påverkat och format informanternas karriärutveckling. En viktig aspekt som informanterna framhåller är betydelsen av att ha en flexibel arbetssituation utanför hemmet. Flexibelt arbete, som begrepp, har olika innebörd för informanterna. Birgitta berättar att hon hela tiden haft positioner i sitt arbete, med mycket eget ansvar, som gjort att hon kunnat påverka sin arbetstid. Även Annika berättar om flexibiliteten i sitt arbete som möjliggör för henne att gå ifrån arbetet när det behövs, det innebär dock att hon måste planera sin arbetstid noggrant:

“... det här är ju ett krävande jobb jag har, även om det är flexibelt så, jag har ju mycket att göra, så det är ju inte så att jag kan gå på möten på habiliteringen med [sonen] i tre dar och sen chilla resten av veckan utan då måste jag jobba igen det, då får jag ju jobba på helgerna och kvällarna...”

Ulla har i viss utsträckning valt att gå ner i arbetstid efter att ha fått barn med särskilda behov. Hon valde att gå ner till en tjänst på 75 procent efter sin föräldraledighet för att kunna upprätthålla kontakt med instanser rörande hennes son. Valet att återigen börja arbeta 100 procent hade att göra med att hon ständigt jobbade över, och då kände att hon lika gärna kunde gå upp till en heltidstjänst och få mer i lön. Detta skedde också i samband med att hon blev ensamstående. Ulla menar också att ett flexibelt arbete var viktigare för henne förr, då sonen var mindre och mer beroende av henne:

33

“… då handlade det mycket om det här också att jag skulle kunna gå ifrån jobbet, alltså det var ju mycket saker som man skulle göra med [sonen], alltså det var ju väldigt mycket, träffar och så, möten och så…”

Kerstin har också gått ner i arbetstid efter att hon fått sin dotter, hon arbetade till en början heltid efter att ha varit föräldraledig. Hon försökte balansera sitt arbete och hemsituationen genom att ta med dottern till arbetet för att ta igen arbetstid hon missat då hon varit hemma för vård av barn. Efter ett samtal med sin chef valde hon att gå ner i arbetstid samt byta till mer flexibla arbetsuppgifter på företaget. Trots försök att anpassa sin arbetssituation till hemmets krav blev det till slut för mycket för Kerstin, vilket resulterade i att hon blev utbränd och sjukskriven. Efter sjukskrivningen började Kerstin arbeta halvtid utanför hemmet. Efter en tid började hon även arbeta halvtid i hemmet som personlig assistent för sin dotter. Valet att arbeta som personlig assistent menar hon grundar sig i möjligheten att bli mer flexibel i vardagen:

”Hade jag inte haft assistanstimmar så hade jag ju inte kunnat be någon annan ta min tid. Så det gör ju att jag såg möjligheten att kunna vara mer flexibel i att kanske resa, eller hälsa på släkt eller göra någonting annat.”

Kerstin är vid intervjutillfället uppsagd från sitt nuvarande arbete på grund av arbetsbrist. Hon berättar att det är svårt att hitta ett nytt, lika flexibelt arbete, då många arbetsgivare kräver att man arbetar heltid på arbetsplatsen:

”Har hittat ett par jobb som är perfekta men som kräver att man skulle vara på plats 8-17, men det sa jag, att det kan jag inte för jag behöver flexibilitet och kan bara jobba 80 procent och det fanns inget utrymme i den förhandlingen. Man måste vara på plats 8-17, punkt slut.”

5.2.2 Betydelsen av ett arbete utanför hemmet

Birgitta talar om vikten av att ha ett arbete utanför hemmet då detta ger henne möjlighet att tänka på annat än hemsituationen, hon beskriver att hon inte hade orkat att ständigt vara hemma med två barn som ständigt var beroende av hennes vård och uppmärksamhet:

34

“Ja men jag har jobbat mycket, jag tror att det har väl delvis, jag hade inte orkat vara hemma med alla barnen, det var ett för stort jobb, inte för att de var många men för att [de yngsta döttrarna] inte kunde något själva.”

Kerstin berättar att försäkringskassan ville sjukpensionera henne när hon blivit utbränd, men det ville inte Kerstin. Hon kände att hon behövde sitt arbete inom kundsupport för att ha något annat att tänka på och prata om än problematiken i hemmet:

”Jag ville ju tillbaka till jobbet för där kunde jag ju andas på något sätt och tänka på något

annat än de bekymren jag hade.”

Även Annika uttrycker betydelsen av att ha ett betalt arbete, hon berättar att hon grundat sina karriärval i känslor och lust över att utföra arbetsuppgifterna och att det är betydelsefullt att ha ett arbete som utmanar. Samtidigt finns en konflikt i valet att arbeta som chef i kombination med hennes livssituation. Annika menar att det är en fråga om inställning till livet och att situationen hon lever i är självvald. Hon har en förståelse för att andra människor inte skulle välja att arbeta lika mycket som hon valt att göra, om de hade haft en situation liknande hennes:

“... jag vet ju många som aldrig skulle komma på idén att jobba som chef när man hade min livssituation, och sagt att - nänä det finns inte en chans, jag kan bara jobba 75 % och jag kan bara jobba väldigt lätt. Det kanske hade varit bättre, jag vet inte, men nu gör jag som jag gör. Nu har jag tagit det beslutet. Så är det, så det är ju också olika på hur man ser det.”

5.2.3 Att bli ensamstående

Att bli ensamstående förälder och få det huvudsakliga ansvaret för barnen, menar informanterna inte var en stor förändring i fråga om möjligheten att kunna balansera familjeliv och arbetsliv. Informanterna beskriver att de redan ansvarade för kontakten med olika instanser och att det vid separation var självklart att barnen skulle bo hos dem. Efter separationen har fädernas engagemang minskat eller försvunnit helt. En förändring som informanterna kan se är att den ekonomiska situationen försämrats, då barnens behov kan vara kostsamma i fråga om hjälpmedel, särskild kost eller mediciner. Det ekonomiska ansvaret, menar informanterna, kan vara tungt att bära själv. Annika berättar att en bättre

35

ekonomi är en av anledningarna till varför hon valt att ta ett större ansvar på sitt arbete utanför hemmet. En tjänst med mer ansvar innebär en högre lön, vilket Annika tänkte skulle underlätta situationen som ensamstående:

”Jag tänkte på kanske ekonomin, att jag är ensam med två barn, och så tänkte jag, ja men det kanske är ett bra sätt att få en bättre ekonomi.”

Birgitta berättar att hon är förvånad över att hennes före detta man inte längre har kontakt med sin dotter. Hon menar att det inte var någon skillnad för henne i fråga om fysiskt ansvar efter skilsmässan, dock hade hon uppskattat att kunna dela det psykiska ansvaret med någon:

“… det var jag som hade alla kontakter när det gällde [dottern] och skrev alla brev och gjorde alla saker så var det väl lite grann, jag hade det förut så det var inte så mycket större belastning. Men man vill ju alltid dela ett ansvar, speciellt om någonting händer.”