Förankring och den röda trådens betydelse

Enligt Region Skåne och Kommunförbundet Skåne (2007) är en tydlig förankring själva grundförutsättningen för att få till stånd en hälsofrämjande skolutveckling. Detta innebär att

rektor såväl som all personal och föräldrar ska känna sig delaktiga och ha möjlighet till inflytande för att gemensamt kunna skapa en stödjande miljö för hälsa, lärande och trygghet. Det är också viktigt att det hälsofrämjande arbetet ses som något långsiktigt. Vi fann att detta varierade mycket.

Rektorn på skola 3 svarade att en ”känsla av sammanhang” var det som utmärkte hans definition av hälsobegreppet. Ändå var det här på denna skola som vi kunde märka den största avsaknaden av en röd tråd. Som vi ser det är det just det här med att ha en tydlig röd tråd i arbetet som utmärker ett fungerande hälsofrämjande arbete. Den tydliga avsaknaden av stöd i arbetet med att främja elevernas hälsa gjorde att både mening och begriplighet gått förlorat på vägen. En tydlig vision hjälper alltså inte.

Vi menar att den röda tråden som genomsyrar verksamheten bör vara tydligt förankrad i en lokal arbetsplan samt i en värdegrund som tydliggör meningen med det hälsofrämjande arbetet. I denna måste samtliga anställda vara insatta. Den lokala arbetsplanen måste ständigt vara ett levande dokument som kritiskt granskas och ifrågasätts. För att ett tillfredställande hälsofrämjande arbete ska kunna komma till stånd måste en tydlig vision genomsyra hela verksamheten ända ner till elevernas nivå. Alla måste vara delaktiga i detta omfattande arbete. Som specialpedagog kan man vara en budbärare mellan det vardagliga arbetet med eleverna och ledningens visioner. En engagerad specialpedagog bör vara väl insatt i dessa för skolan så viktiga dokument om man vill göra anspråk på att kalla sig för ”Hälsofrämjande skola”.

7.6.1 Kvalitetsredovisning och kvalitetssäkring – mål eller hinder?

I elevhälsopropositionen Hälsa, lärande och trygghet (2001) framkommer att de faktorer som är viktiga för elevers lärande också är betydelsefulla för deras hälsa i en vidare utsträckning. Sedan 2000 har Kommunförbundet Skåne och Region Skåne drivit projektet med Hälsofrämjande skolutveckling i nära samarbete med Myndigheten för skolutveckling.

Arbetet med att utveckla Skånes förskolor och skolor som stödjande miljöer för hälsa och lärande kommer till uttryck i deras regionala folkhälsostrategi (Kommunförbundet Skåne & Region Skåne, 2005). Ett led i detta arbete är att certifiera och kvalitetssäkra skolor och förskolor som ”hälsofrämjande”. Denna kvalitetssäkring föregås av en kvalitetsredovisning som granskas och bedöms. Tre stadier ingår i denna kvalitetssäkring: förankring, implementering och prioritering. Certifieringen blir ett bevis på att skolan bedriver ett

hälsofrämjande arbete som är aktivt och långsiktigt. Genom detta arbete bedöms skolan ha goda förutsättningar för att lyckas med skolans mål och även på sikt förbättra folkhälsan. Som vi tidigare påtalat kunde vi inte finna någon skola som var certifierad i den stad vi valt att undersöka.

Det förekommer interna såväl som externa diskussioner om vikten av utvärdering och kvalitetssäkring av det hälsofrämjande arbetets interventioner. De interna önskemålen kommer framförallt från personer ute i verksamheten som vill dokumentera och uppvisa positiva resultat från det hälsofrämjande arbete som bedrivits. Detta också för att kunna vidareutveckla och förbättra arbetets kvalitet. Externa önskemål kommer från personer som är involverade i olika hälsoreformer som de varit med och utarbetat. De vill se ett tydligt samband mellan hälsofrämjande arbete och ekonomiska vinster. I många policydokument kring detta kan man skönja en önskan att kunna försvara lönsamheten i arbetet med de investeringar som görs, såväl personella som ekonomiska. (Region Skåne & Kommunförbundet Skåne, 2007)

Eftersom det inte finns specifika mål för Hälsofrämjande skolutveckling kan det finnas svårigheter med att redovisa och bedöma kvaliteten i arbetet, menar vi. Dock anser Rootman et al (2001) att det går att urskilja områden som är mer väsentliga än andra att granska. Det hälsofrämjande arbetet är komplext till sin natur och effekterna av det ändras genom den ständiga interaktionen med den omgivande miljön. Därför menar de att själva miljön bör ägnas stor uppmärksamhet eftersom arbetet sker i ständigt interaktion med den omgivande miljön och det sammanhang som det bedrivs inom. I utvärderingar och kvalitetssäkringar bör fokuseras på helhet och bredd snarare än enskilda hälsoområden.

Despite the concept’s long history in the literature, debate on how it should be defined and measured continues in every discipline that uses it. The lack of agreement arises from the complexity of the concept. Further the quality of life has an intuitive importance that makes it vulnerable to influence and manipulation by social, political trends and policies and it is used in extremely diverse contexts. Quality of life is a social construct, the essential meaning of which may be understood by all, but when it is related to real peoples lives, it is interpreted in any number of ways. (s.124)

Kvalitetsredovisningen sker i enlighet med de faktorer under de olika stadierna som Region Skåne & Kommunförbundet Skåne (2007) utarbetat. Dessa faktorer har selekterats ut i

enlighet med den fokusering som dessa bedriver för den Hälsofrämjande skolutvecklingen i Skåne samt med hänsyn till ovan nämnda diskussion.

Som vi nämnde i vår inledning kunde vi inte finna någon skola som var certifierad enligt dessa kriterier. Vi fann detta mycket märkligt och tog kontakt med Region Skånes metodutvecklare inom folkhälsa, för att undersöka varför det förhöll sig på det här viset. Enligt honom har processen med certifiering precis startat och därför har många inte kommit i gång ännu med att lämna in sina redovisningar. Ett tiotal skolor i hela Skåne har lämnat in men ingen i den undersökta kommunen. Dock säger många sig vilja bli certifierade. Han anser inte att själva certifieringsproceduren är särskilt svår. Den har varit ute på ett par pilotskolor och ingen har där indikerat att det skulle vara svårt. Dock tillstår vår kontakt att underlaget skall cirkulera, fyllas i av samtliga lärarlag och sedermera sammanställas av skolledaren/rektorn vilket tar en del tid i anspråk. P.g.a. hård arbetsbelastning i skolorna kan detta naturligtvis upplevas som arbetsamt. En annan anledning menar han kan vara att de faktiskt inte vet hur många skolor som verkligen arbetar hälsofrämjande. Kanske det skulle behövas en kartläggning. För de skolor som tidigare inte varit med i nätverken och inte är insatta i certifieringsprocessen kan den kanske te sig aningen svår tillstår han. En tredje anledning menar han kan vara att det finns andra organisationer som har liknande inriktning. Detta innebär att om en skola kallar sig hälsoskola innebär inte detta per automatik att de varit i kontakt med Region Skåne utan det kan vara en annan organisation som ligger bakom. På frågan om han tror att skolorna tycker att det här är något viktigt att prioritera berättar han om sin kollega som ofta är ute och föreläser. På föreläsningarna är det mer regel än undantag att åhörarna nickar instämmande. Sedan menar han att man inte ska underskatta verkligheten. Skolorna får så oerhört mycket direktiv från bland annat Skolverket. Dels ska de arbeta med fragmentariska och enskilda hälsoområden som för tillfället är aktuella och dels förespråkar vi att de ska arbeta med helheten. Detta menar han kan bli förvirrande och han har förståelse för om de prioriterar de uppdrag som kommer från skolverket (som i sin tur kommer från regeringen) istället för dem som kommer från Region Skåne som ju inte är en myndighet och därför inte kan ställa krav på samma vis. Det kan finnas en diskrepans mellan en organisation som lyfter de mjukare frågorna och en skolminister som förespråkar disciplin, kompetensutveckling som gäller ämnesutveckling åt lärarna och dylika åtgärder.

Från Region Skånes sida finns det ett intresse av att veta hur man ser på just hälsofrågor i skolan. I deras material har de försökt att kombinera de hårda och mjuka frågorna genom att

peka på det starka sambandet som finns mellan hälsa och lärande. Frågan handlar väl fortfarande, menar han, om huruvida elevhälsan och undervisningen fortfarande ses som två parallella spår, där lärare gärna överlämnar sociala och emotionella frågor till skolsköterska eller kurator.

I vår undersökning fann vi att endast rektorerna kände till att det fanns en certifiering som hälsofrämjande skola. Däremot var ingen av de intervjuade intresserade av att uppnå en sådan certifiering. Rektorerna på skola 1 och 2 menade att de uppfyller de kriterierna ändå men att själva certifieringen inte känns viktig.

Enligt vår mening skulle en certifiering innebära en betydligt mer enhetlig syn på det hälsofrämjande arbetet. Vi menar att såsom det är nu kan vem som helst utge sig för att arbeta hälsofrämjande vilket egentligen inte borgar för någon kvalitet i detta arbete överhuvudtaget. Denna problematik påtalades också av vår kontaktperson på Region Skåne som ju menade att olika organisationer bedriver projekt vari man kan delta och på så sätt kalla sig för hälsoskola. Dock anser vi att det inte behöver vara ett problem med olika typer av certifieringar. Det finns det när det gäller många typer av verksamheter. Inom miljömärkning t ex kan man idag skönja en mängd olika märkningar och certifieringar som borgar för goda miljöval hos konsumenterna. Detta kan förvisso skapa förvirring men varje individ kan härigenom göra sina egna val och det är vars och ens ansvar, anser vi, att ta reda på vad olika märkningar betyder. På samma sätt skulle dessa olika certifieringar inom det hälsofrämjande arbetet kunna fungera. Det är naturligtvis då upp till varje skolledare att sätta sig in i dessa vilket kan ge upphov till en del extra arbete. Vi fann dock att det var just skolledarna som var insatta i vad Region Skånes certifiering faktiskt innebar. Ingen av de intervjuade pedagogerna visste om att en sådan ens fanns. Vi kan verkligen fråga oss varför, eftersom man från Region Skånes håll verkade bedriva ett omfattande informativt arbete med att föra ut informationen i skolorna genom att föreläsa. Kan det vara så att just de rektorer vi valt att intervjua har valt bort detta eller är det något allmänt gällande? Vår undersökning är naturligtvis alldeles för liten för att avgöra vad detta beror på. Dock anser vi att om en skola utgör sig för att vara hälsofrämjande bör man på varje skola klart veta vad detta står för i ett vidare begrepp oavsett vilken eller vems certifiering man refererar till.

Det finns som vi ser det också ett dilemma att denna certifiering inte sanktioneras av skolverket. Detta finner vi också otillfredsställande eftersom ansvaret för det nationella

nätverket ligger hos Myndigheten för skolutveckling. Läroplanen betonar också att skolan har ansvar för att alla elever förvärvar goda förutsättningar för en god framtida hälsa (fysiskt, psyksikt och socialt). Detta dilemma gav också vår kontaktperson på Region Skåne uttryck för när han talade om just de svårigheter som uppstår när man ska som pedagog prioritera bland den mängd direktiv som hela tiden kommer från olika håll. Vi frågar oss vilken status Region Skåne har i dessa frågor? Med tanke på deras uppdrag borde den vara hög anser vi.

Med detta i ryggen menar vi att Region Skåne och Kommunförbundet Skåne (2007) tillsammans har alla möjligheter att verka för att skolan ska bli den hälsofrämjande arena den skulle kunna vara. Detta anser dock vi förutsätter att dessa instanser får mandat att på allvar utfärda en certifiering som sanktioneras av skolverket. Med en bred syn på ämnet hälsa har varje skola, menar vi, mycket goda förutsättningar att bedriva ett hälsofrämjande arbete som möjliggör implementering av alla de lagar, dokument och policys som skolan har att arbeta efter. Om en certifiering som Hälsofrämjande skola var sanktionerad av skolverket skulle det vara mycket mer eftersträvansvärt för varje skola att uppnå. Denna certifiering skulle då också bli en symbol för något som borgade för kvaliteten i det hälsofrämjande arbetet.