Samstämmighet och diskrepanser på varje skola

Det fanns flera områden där vi såg en total enighet beträffande deras syn. Det område vi framförallt vill lyfta fram är att på alla skolor var alla intervjuade eniga om att det finns ett samband mellan att arbeta hälsofrämjande och en förbättrad lärandesituation. Varje skola talade om detta samband utifrån just deras syn och metoder för arbetet.

På skola 1 kom synen på kopplingen mellan hälsofrämjande arbete och lärande till uttryck genom uttalanden som; ”Om de rör sig kan de koncentrera sig bättre”. ”Om de rör sig så orkar de mer” och ”För att klara det psykiska måste man även må bra fysiskt”. På denna skola märkte vi också att det fanns en klar röd tråd uppifrån ledningen ända ner till pedagogerna. Både specialpedagogen och pedagogen gav uttryck för detta genom att tala om ”högt i tak”, ”trivsel”, ”ledningen lyssnar alltid”. Vi märkte av en anmärkningsvärt positiv stämning. Alla var på det klara med att detta var skolans tydliga profil men att det fanns olika sätt att arbeta och utveckla olika metoder både vad gäller fysisk och psykisk hälsa. Här fann vi också en bred syn på hälsobegreppet som direkt avspeglades i de metoder som man arbetade med både vad gäller elevernas psykiska och fysiska hälsa. Ledningen kände att personalen var med i arbetet ”vi tror på idén och intresset spiller över på dem”. Pedagogen sa att ”man vill att vi ska må bra”. Egentligen fann vi inga tydliga diskrepanser mellan de intervjuade. Även om de ibland hade lite olika infallsvinklar gav de alla uttryck för att trivas och tro på det arbete de

utför. Även om inte alla är involverade i allting gav de uttryck för stor beundran och respekt för varandras bitar som de verkade känna hängde samman i en helhet.

”Alla är duktiga på att hänga på.”

”Det finns faktiskt inte en bättre skola att arbeta på.” ”Han är fantastisk” (om en kollega).

På skola 2 fann vi också en stor samstämmighet mellan de intervjuade. Alla hade klart för sig

vad det rådande arbetssättet handlade om, i detta fall en stor tyngdpunkt på arbetet med att främja den socioemotionella hälsan genom arbete med SET-metoden. Denna såg man som avgörande för huruvida eleverna skulle kunna ta till sig arbetet i skolan. Detta arbete fanns också förankrat i den lokala arbetsplanen. Här märkte vi att specialpedagogens ställning utmärkte sig lite genom att hon såg sig som en ”demokratiarbetare” medan pedagogen gärna ville se henne mer ute i den direkta elevkontakten. Det vi också kunde märka här var en underliggande mening hos framförallt pedagogen om att det kanske finns andra områden som också behöver prioriteras inom det hälsofrämjande arbetet. Rektor uttryckte också att de kanske behöver prioritera arbetet med den fysiska hälsan mer. Pedagogen ville inte framföra detta eftersom det nu var arbetet med SET som gällde:

”Ska man arbeta här måste man gilla läget och nu är det detta som gäller.”

På skola 3 fanns det stora diskrepanser mellan de intervjuade och det enda gemensamma vi

kunde finna var som tidigare nämnt just synen på att hälsofrämjande arbete gynnar lärandesituationen. Rektorns klara vision och entusiasm hade inte nått ner till pedagogerna som uttryckte sig ganska individuellt kring det hälsofrämjande arbetet. Ingen av dem kände till någon koppling till den lokala arbetsplanen. Det fanns en stor avsaknad av samsyn här och vi kunde känna av ett visst missnöje framförallt från pedagogens sida. Vi hade också lite svårt att utröna på vilket sätt de egentligen arbetade hälsofrämjande. Vi fick känslan av att alla arbetade med sitt individuella synsätt i fokus. Däremot var de alla överens om vikten av att arbeta hälsofrämjande i skolan och uttryckte ett genuint intresse för elevernas välmående och en stor omsorg om dessa. ”Jag försöker göra det lite mysigt med de medel jag har.” Vad som tycktes saknas var en röd tråd i arbetet som genomsyrade skolans vardagliga arbete.

7.4.1 Den sociokulturella bakgrundens betydelse

Antonovsky (1987) resonerar kring hur den sociokulturella bakgrunden påverkar individens utvecklande av KASAM. Han menar att en faktor som bidrar till styrkan i KASAM är familjen och hur barnet behandlas av sina föräldrar. Dock påverkar även andra sociala sammanhang utvecklingen. Vi funderade kring huruvida de olika infrastrukturerna i områdena, de olika skolorna var placerade i, påverkade arbetet med att främja hälsan. Vi funderade också över vilken roll skolan spelar för eleverna som en motvikt till hemmet. Våra undersökta skolor hade en stor variation beträffande familjernas socioekonomiska status.

På skola 1 som låg i ett område med mycket god socioekonomisk status fanns en hög känsla

av KASAM hos de intervjuade personerna. Arbetet var mycket tillfredsställande och det fanns en klar röd tråd uppifrån ledningens vision som de anställda kände sig delaktiga i. Hur det såg ut hos eleverna vet vi naturligtvis inte eftersom eleverna inte fanns med i vår undersökning men det är naturligtvis av stort intresse. Vi kan bara i detta fall lyssna på vad samtliga i detta fall sade om hur väl eleverna trivdes och uppskattade det hälsofrämjande arbetet. Här refererades till gjorda enkätundersökningar kring trivsel. En faktor som vi tror kan bidra till detta är att eleverna här får mycket stöd hemifrån och att det är lättare för pedagogerna att få till stånd ett samarbete med föräldrar kring hälsofrågor.

Skola 2 som vi undersökte var belägen i ett mycket tungt socialt belastat område med stor

andel elever med utländsk bakgrund. Här fann vi också en hög grad av KASAM hos de intervjuade. Deras arbete var väl förankrat i skolans värdegrund och i den lokala arbetsplanen liksom på skola 1. De uttryckte vikten av att arbeta mot de mål och med de metoder de valt och dessa hade stor mening för alla. Alla fick också tillräckligt med utbildning för att kunna utföra arbetet. Eftersom detta arbete var så starkt prioriterat var det heller inte något som man behövde kämpa med på sin egen kammare utan här fanns hela tiden stöd, hjälp och resurser att söka hos varandra i den kollegiala gemenskapen. Däremot vet vi inte huruvida eleverna upplevde arbetet meningsfullt. Dock var samtliga intervjuade djupt engagerade i det arbete som bedrevs och verkade tillfredsställda med elevarbetet vilket indikerar att även eleverna borde känna sammanhang i arbetet. Detta är naturligtvis endast en reflektion eftersom undersökningen inte involverade eleverna. Dock påtalade samtliga svårigheterna med att involvera föräldrarna i arbetet och samtidigt vikten av detta. Denna diskrepans upplevdes som jobbig. Även Webster-Stratton, (2004) menar att ett hälsoarbete utan att involvera föräldrarna är meningslöst. Det krävs en proaktiv plan för föräldrasamverkan. Även om det är

tidskrävande ger det i det långa loppet ett positivt resultat. Detta leder till positiva relationer och mindre stress i klassrummet. Detta menar hon kan för eleverna vara av avgörande betydelse. Vi anser inte att ett arbete utan föräldrars medverkan är meningslöst dock blir det betydligt mer svårarbetat och svårare att nå goda resultat.

Skola 3 var belägen i ett område med ganska blandad infrastruktur. Vi upplevde att

pedagogerna inte upplevde sammanhang i sitt hälsoarbete trots en stark vision från rektor. Här fanns också stora svårigheter att involvera föräldrar. Vi vet inget här om hur eleverna upplevde hälsoarbetet. Pedagogerna talade varmt utifrån sitt arbete och tänkande kring detta och berättade också om positiva resultat hos eleverna. Kanske just detta gör att eleverna ändå upplever sammanhang i arbetet?

Det är i diskussionen intressant att reflektera över skolans motvikt till elevernas övriga vardag. Vad kan skolan tillföra för elever som lever under tuffa förhållanden? Enligt Bremberg (2004) har skolan en central roll för god folkhälsa. Han menar att om man upplever sig kunna påverka sina villkor under uppväxtåren har detta en positiv effekt på den framtida hälsan. Utifrån detta menar vi att om skolan ska kunna bli en plats för ett gott hälsofrämjande arbete där elevernas KASAM stärks måste elevperspektivet beaktas ur både ett socialt, kulturellt och ekonomiskt sammanhang.