Hälsofrämjande skola- Vägen till ett sundare lärande

Malmö högskola

Lärarutbildningen

Skolutveckling och ledarskap

Examensarbete

10 poäng

Hälsofrämjande skola

Vägen till ett sundare lärande

Health promoting school

A way to a healthier learning

Anette Ramdén

Camilla Spjuth

Specialpedagogexamen, 60p Examinator: Lars Berglund

Malmö högskola Lärarutbildningen

Skolutveckling och ledarskap

Specialpedagogisk påbyggnadsutbildning Höstterminen 2007

Abstract

Ramdén, Anette & Spjuth, Camilla, (2007). Hälsofrämjande skola – en väg till sundare lärande, Health promoting school – a way to a healthier learning, Skolutveckling och ledarskap, Specialpedagogisk påbyggnadsutbildning, Lärarutbildningen, Malmö högskola.

Syftet med vårt arbete är att undersöka de olika uppfattningar som finns kring hälsofrämjande arbete i skolan, få en inblick i skolans metoder samt sätta detta i ett specialpedagogiskt perspektiv. Våra frågeställningar är: Hur definieras begreppet hälsa? Vilka tydliga förankringar finns hos pedagogerna i verksamheten när det gäller det hälsofrämjande arbetet? Hur arbetar man med hälsa i den vardagliga verksamheten? Hur är specialpedagogen inkopplad i det hälsofrämjande arbetet? Vilka kopplingar ser man mellan lärandet och det hälsofrämjande arbetet?

Undersökningen har gjorts med en kvalitativ metod. Vi har gjort intervjuer på tre skolor i olika rektorsområden. På varje skola har vi intervjuat en rektor, en specialpedagog och en pedagog. Dessutom har vi intervjuat en kontaktperson i Region Skånes nätverk och en journalist med hälsoinriktning. Intervjuerna har sedan tolkats genom meningskoncentrering och meningskategorisering. Vi utgår från Antonovskys teori om salutugenes och KASAM.

Resultatet visar att det finns en bred syn på hälsobegreppet och många olika sätt för att arbeta hälsofrämjande. En specialpedagog kan ha en viktig roll vid förankringen och utvecklandet av arbetet. Det finns en tro på att det hälsofrämjande arbetet i skolan gynnar lärandet. Skolan har möjlighet att genom att bedriva ett hälsofrämjande arbete gynna elevernas hälsa även utanför skolan.

Nyckelord: barn, elever, hälsa, skola, hälsofrämjande skola

Anette Ramdén Handledare: Ingrid Sandén

Förord

Vi vill rikta ett stort tack till alla våra respondenter som hjärtligt delat med sig av sina erfarenheter och upplevelser. Det är ni som därmed gjort vår undersökning möjlig. Vi vill även tacka vår handledare Ingrid Sandén för den hjälp vi fått under vår resa. Till sist vill vi tacka våra män och våra barn som tålmodigt har upplevt sina mammor använda betydligt mer ”skärmtid” än vad som i vanliga fall är tillåtet.

Innehållsförteckning

1.

Inledning

6

1.1 Bakgrund 7

2.

Syfte och frågeställningar

8

2.1 Syfte 8

2.2 Frågeställningar 8

3.

Litteraturgenomgång

9

3.1 Aktuella begrepp av betydelse för ämnet 9

3.2 Styrdokument 10 3.3 Hälsofrågor 11 3.4 Historik 12 3.5 Hälsorelaterad forskning 14 4.

Teori

21 5.

Metod

23 5.1 Allmänt om metod 23 5.2 Metodval 25 5.3 Pilotstudie 25 5.4 Frågeställningar 26 5.5 Undersökningsgrupp/urval 26 5.6 Genomförande 27 5.7 Databearbetning 28 5.8 Tillförlitlighet 28 5.9 Etik 29 6.

Resultat

31 6.1 Pilotintervjuerna 31 6.2 Hälsobegreppet 32

6.3 Förankring av det hälsofrämjande arbetet på skolorna 33

6.4 Den fysiska hälsan 35

6.5 Den psykosociala och emotionella hälsan 35 6.6 Specialpedagogen i det hälsofrämjande arbetet 37

6.7 Hälsofrämjande arbete och lärande 38

6.8 Vidareutvecklingsfrågor 39

7.

Analys och diskussion

41

7.1 Rektorernas uppfattningar 41

7.2 Specialpedagogernas uppfattningar 41

7.3 Pedagogernas uppfattningar 42

7.4 Samstämmighet och diskrepanser på varje skola 42 7.4.1 Den sociokulturella bakgrundens betydelse 44

7.5 Hälsobegreppet i skolan 45

7.6.1 Kvalitetsredovisning och kvalitetssäkring - mål eller hinder? 48 7.7 Specialpedagogens roll i det hälsofrämjande arbetet 52

7.8 Hälsa och lärande 53

8.

Pedagogiska implikationer

55

9.

Fortsatt forskning

56

Referenser

57

Bilaga 1. Frågeguide

Bilaga 2. Frågeguide Pilotintervju skolsköterska

Bilaga 3. Frågeguide Pilotintervju journalist

1 Inledning

I det specialpedagogiska uppdraget ligger att verka för ”En skola för alla”. I en skola för alla ska alla elever få plats, svaga som starka. Vygotskij myntade begreppet ”Den proximala utvecklingszonen”, vilken innebär att alla kan utvecklas utifrån sin egen förmåga med rätt hjälp och stöd. Genom att arbeta med ett hälsofrämjande synsätt kan man förebygga många problem och också ge elever en god självkänsla som rustar dem att kunna möta problem. Ett hälsofrämjande arbete måste ta avstamp i ett sant intresse av att se alla elever utvecklas utifrån sin egen förmåga och genom detta stärka sin självkänsla och förmåga att tro på sig själv. Arbetet måste också genomsyras av en vid syn på hälsobegreppet som innefattar såväl fysisk hälsa som psykisk och social. Elever som mår bra har en större chans att kunna ta till sig skolans undervisning på ett adekvat sätt och därigenom nå kursplanens mål. Mycket arbete har gjorts för att utveckla konceptet ”Hälsofrämjande skola” både på internationell- och nationell nivå.

1990 Startades i Canada ett projekt med hälsoskolor för att förbättra och behålla barns och ungdomars hälsa. Inspirerade av detta bildades år 1992 European Network of Health Promoting Schools (ENHPS) på initiativ av WHO:s Europakontor, EU och Europarådet. Detta hälsoprojekt verkar för en vid syn på begreppet hälsa. Sverige kom med i detta 1993 och 1997 bildades ett nationellt nätverk med folkhälsoinstitutet som huvudman, med uppdrag att verka för hälsofrämjande skolor/förskolor. Ansvaret på nationell nivå ligger sedan 2001 på Myndigheten för skolutveckling.

På regional nivå finns sedan 2000 ett regionalt nätverk, med Region Skåne och Kommunförbundet Skåne som huvudman, där samtliga Skånes kommuner ingår. Nätverket har till uppgift att stödja utvecklandet av hälsofrämjande skolor/förskolor. Under parollen ”God folkhälsa för en bättre framtid” verkar Region Skåne och Kommunförbundet för att stödja miljöer för hälsa och lärande i skolan/förskolan. Särskilda kriterier finns också utformade för att skolor/förskolor ska kunna bli certifierade som ”Hälsofrämjande”. Det finns tre stadier med olika kriterier att uppfylla för att få kalla sig ”certifierad hälsofrämjande skola”. Dessa tre kallas för Förankringsstadiet, Implementeringsstadiet och Prioriteringsstadiet. Det första stadiet innebär att visionen ska ha en klar förankring hos all

skolpersonal, främst rektor, och att alla såväl personal som elever och föräldrar ska känna sig delaktiga samt att ett långsiktigt arbete ska bedrivas för att främja hälsan hos eleverna. Det andra stadiet är att skapa goda relationer, att ha ett salutogent synsätt och en helhetssyn på begreppet hälsa samt att arbeta med ett demokratiskt förhållningssätt. I det tredje stadiet ges utrymme för egna prioriteringar utifrån de behov som finns (Region Skåne & Kommunförbundet Skåne, 2007).

1.1 Bakgrund

Det hälsofrämjande arbetet har på senare år uppmärksammats och alltfler skolor och förskolor säger sig arbeta hälsofrämjande. Vi blev intresserade av att ta reda på mer kring hur man ser på detta begrepp ute i skolorna och hur man arbetar. Vår erfarenhet sa oss att detta arbete kan te sig på många skilda sätt och ha väldigt olika inriktning. Vi är mycket intresserade av hur vi som blivande specialpedagoger kan verka för att främja det livslånga lärandet.

Då vi skulle påbörja vårt arbete med att undersöka ”Hälsofrämjande skolor” var vår tanke att utgå från de skolor i staden som blivit certifierade av Region Skåne & Kommunförbundet Skåne. Men då vi till vår förvåning fann att det inte fanns någon skola som uppfyllde detta krav var vi tvungna att frångå detta. Denna bakgrundskunskap gav oss ändå en bred kunskapsbas att stå på och inspirerade oss när vi utformade våra frågeställningar.

Med utgångspunkt i detta intresse har vi valt att göra vårt examensarbete kring ”Hälsofrämjande skolor”. Anette har en bakgrund som pedagog i ett rektorsområde som uppmärksammat begreppet hälsa under en lång tid och bedrivit ett långsiktigt arbete kring detta. Camilla driver ett eget friskvårdsföretag som massör och avspänningspedagog, där en stor del av verksamheten är riktad mot barn och personal i förskola/skola. Som varande både föräldrar och pedagoger, har vi också båda märkt ett behov att stärka alla barn och ge alla barn möjligheten att känna sig starka, stolta och glädjas i sitt skolarbete. Sett ur den synvinkeln är alla barn ”Barn i behov av särskilt stöd”. Ett hälsofrämjande arbete i skolan kan på så sätt ta oss ett steg närmare ”En skola för alla”.

2 Syfte och frågeställningar

2.1 Syfte

Vi vill med vår studie undersöka de olika uppfattningar som finns kring hälsofrämjande arbete i skolan, få en inblick i skolans metoder och sätta detta i ett specialpedagogiskt perspektiv.

2.2 Frågeställningar

• Hur definieras begreppet hälsa?

• Vilka tydliga förankringar finns hos pedagogerna i verksamheten när det gäller det hälsofrämjande arbetet?

• Hur arbetar man med hälsa i den vardagliga verksamheten? • Hur är specialpedagogen inkopplad i det hälsofrämjande arbetet?

3 Litteraturgenomgång

Vi har sökt litteratur med relevans för vårt ämnesval. Av all den litteratur som vi funnit, har vi försökt hålla oss till den som är så aktuell som möjligt. Vi har sökt på Google, Google Scholar, Malmö högskolas katalog Vega, MUEP, LIBRIS och Stadsbibliotekets katalog Malin. Vi har också sökt publikationer på Skolverket och Myndigheten för skolutveckling. Information har även hämtats från Folkhälsoinstitutet, Region Skåne och Kommunförbundet Skåne.

3.1 Aktuella begrepp av betydelse för ämnet

Vi har här valt att definiera olika begrepp som vi anser ha betydelse i arbetet. Vi har valt att använda oss av Nationalencyklopedins uppslagsverk på nätet som definitionskälla. Det aktuella datumet för definitionerna är 2007-12-04.

Hälsa: enligt Världshälsoorganisationens (WHO) definition (1946) "ett tillstånd av

fullständigt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande och inte blott frånvaro av sjukdom och handikapp".

Ohälsa: tillstånd av (lättare) sjukdom och/eller försvagade kroppsfunktioner

Hälsofrämjande: Hälsa + Främja = skapa gynnsamma förutsättningar för

Psykisk: själslig

Fysisk: som har att göra med kroppen och dess funktioner

Social: samhällelig, samhälls-, samhällsbildande, relaterad till andra

Folkhälsoinstitutets definition av Hälsofrämjande skola är; en skola som målmedvetet och långsiktigt satsar på att:

• dels, utifrån ett salutogent perspektiv, utveckla hela skolans vardag som en stödjande och främjande fysisk och psykosocial miljö för hälsa och lärande,

• dels stärka och utveckla hälsoundervisningen (Folkhälsoinstitutet, 1999).

3.2 Styrdokument

De styrdokument som främst styr skolans arbete är läroplanen (Lpo94) och skollagen.

I läroplanen står det att skolan har ansvar för att alla elever förvärvar goda förutsättningar för en god framtida hälsa (fysiskt, psykiskt och socialt) och att alla verksamma tillsammans skall medverka till främjandet av ett gott skolklimat (Skolverket, 2003). ”Den kunskapssyn som betonas i läroplanen fokuserar på fyra aspekter av lärande: fakta, förståelse, förtrogenhet och färdighet. Dessa fyra aspekter har mycket gemensamt med de tre komponenterna i KASAM: begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet” (SOU, 2000 ur Kommunförbundet Skåne och Region Skåne, 2007, s. 6).

År 2003 gjordes ett tillägg i läroplanen där det står att:

Skapande arbete och lek är väsentliga delar i det aktiva lärandet. Skolan skall sträva efter att erbjuda alla elever daglig fysisk aktivitet inom ramen för hela skoldagen. (...) I skolarbetet skall de intellektuella såväl som de praktiska, sinnliga och estetiska aspekterna uppmärksammas. Även hälso- och livsstilsfrågor skall uppmärksammas (s. 5-6).

I skollagen sägs det att: ”Utbildningen skall ge eleverna kunskaper och färdigheter samt, i samarbete med hemmen, främja deras harmoniska utveckling till ansvarskännande människor och samhällsmedlemmar. I utbildningen skall hänsyn tas till elever i behov av särskilt stöd” (1:a kap. § 2).

Skolmiljön regleras även genom arbetsmiljölagen som säger att arbetsmiljöarbetet syftar till att förebygga ohälsa och olycksfall men även till att främja en tillfredsställande arbetsmiljö (Arbetsmiljöverket, 2001).

I Malmö kommuns skolplan står det att ”Hälsofrämjande arbete, med fokus på hela människan, måste bedrivas aktivt. Lek/rörelse och idrott är viktiga delar av skolans verksamhet och ska ingå naturligt i den dagliga verksamheten” (Skolplan för Malmö, s. 14).

3.3 Hälsofrågor

Lpo 94 är målstyrd och inte detaljstyrd. Detta har inneburit en förändring för hälsofrågorna. I stället för direktiv och nationella lösningar fick Skolverket i uppdrag att ta fram ett referensmaterial som belyser olika perspektiv på hälsofrågor. Tanken med materialet var att skolpersonalen skulle kunna använda sig av detta när de utformade verksamheten på ett sätt som passade just deras verksamhet. Materialet byggdes kring intervjuer med barn och personal samt erfarenheter från forskare. Syftet var att lyfta fram ett tänkande kring hälsofrågor. Ett ytterligare tillskott till arbetet var en kvalitetsgranskning som gjordes 1999 där man bl.a. lyfte fram områden som kränkande behandling, sexualitet, alkohol och tobak (Nilsson & Norgren, 2003).

2001 kom en elevproposition från regeringen: Hälsa, lärande och trygghet.

Lusten att lära är starkt kopplad till känslan av hälsa och välbefinnande och gynnas av samma faktorer: trygghet och trivsel, upplevelse av sammanhang och helhet, delaktighet, inflytande och självkänsla samt möjligheterna att få använda alla sinnen och utveckla kreativitet. En god lärandemiljö främjar också hälsan. Att få återkoppling på det man gör är viktiga faktorer för lusten att lära och elevernas hälsa. (SOU, 2001, s.13)

Arbetet med kunskapsområdet ”hälsa” drevs först av Skolverket inom projektet ”Elevers hälsa”, men har numera sin plats under Myndigheten för skolutveckling under ”Hälsa, lärande och värdegrund”. Under åren 2002-2003 gjordes en satsning som kallades ”hälsa, lärande och trygghet”. Elva personer arbetade för att föra ut kunskapen om sambanden mellan hälsa, lärande och trygghet i enlighet med propositionen om elevhälsa. Mycket av arbetet som gjordes gick ut på att skapa en ny syn på hälsa, hälsoundervisning och skolklimat då den tidigare synen varit inriktad på ett riskperspektiv där elevperspektivet inte tillräckligt beaktats.

En av utgångspunkterna för Myndigheten för skolutveckling är att en god lärmiljö också främjar hälsan. Sedan 2001 är också Myndigheten för skolutveckling koordinator för WHO:s projekt ”Hälsofrämjande skola” där många länder medverkar.

Regeringen framhäver vikten av att lyfta fram sambanden mellan hälsa, lärande och värdegrund. Dessa samband bör sammanfalla med de utgångspunkter som rör elevhälsan enligt propositionen om hälsa, lärande och trygghet. Skolverket ser uppdraget med elevhälsan i ett vidare perspektiv, omfattande elevers pedagogiska, sociala, psykiska och fysiska arbetsmiljö. I det arbetet bör all skolpersonal samverka (Skolverket, 2002/1827).

3.4 Historik

I Olssons avhandling Folkhälsa som pedagogiskt projekt, Bilden av hälsoupplysning i statens

offentliga utredningar (1997), behandlas samhällets syn på hälsoupplysning och

hälsoundervisning ur ett historiskt perspektiv från mitten av 1930-talet till början av -90-talet. Han menar att ett intresse för i vilken utsträckning människor lever ett hälsosamt liv har funnits alltsedan 1700-talet. Intensiteten i intresset har dock varierat. Under 1950 - 1970-talet fick intresset ge vika för expansionen av det svenska sjukvårdssystemet, men under 1980-talet stod åter intresset för människors hälsa i fokus. Hälsoupplysning, hälsofrämjande arbete och friskvård blev alltmer vanliga begrepp som visade den ökande fokuseringen på enskilda människors vanor när det gäller fysisk aktivitet, mat, stress m.m. vid denna tid. I analyser av offentliga dokument ses samhällets folkhälsopolitik innefatta påverkansprocesser som kan vara av intresse för pedagogisk forskning. Olsson menar att det krävs hälsoupplysning i form av systematiska och planerade åtgärder för att öka människors insikter och medvetande om de faktorer som påverkar hälsan. Denna upplysning förväntas leda fram till att människor vill bli friska och söker kunskap om hur de ska göra för att bli det. För att lyckas måste hälsoupplysningen bygga på kunskaper om hur förändringsprocesser går till och denna verksamhet måste bygga på ett helhetsperspektiv där inte bara kunskapsaspekter vägs in, utan också normer, attityder och omgivningsfaktorer.

WHO (World Health Organisation) formulerade i slutet av 70-talet en vision kring hälsofrågornas betydelse för samhällsutvecklingen i hela världen, Hälsa för alla 2000.

Sverige antog år 1998 tillsammans med övriga medlemsländer i WHO:s Europaregion en förnyad version av denna med 21 hälsomål – Hälsa 21. Grunden för denna förnyade hälsopolitiska strategi är en jämlikare hälsa. Syftet med målen är att de ska fungera som vägledning för arbetet i varje land i Europaregionen (WHO, 1998).

Genom inrättandet av en ny myndighet år 1992, Folkhälsoinstitutet, markerades folkhälsans betydelse i Sverige. Det övergripande nationella målet för folkhälsan är ”att skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen” (Kommunförbundet Skåne & Region Skåne, 2007, s.7). Häri ryms 11 prioriterade målområden som är väsentliga för hälsa och välfärd:

1. Delaktighet och inflytande i samhället 2. Ekonomisk och social trygghet

3. Trygga och goda uppväxtvillkor 4. Ökad hälsa i arbetslivet

5. Sunda och säkra miljöer och produkter 6. En mer hälsofrämjande hälso- och sjukvård 7. Gott skydd mot smittspridning

8. Trygg och säker sexualitet och en god reproduktiv hälsa 9. Ökad fysisk aktivitet

10. Goda matvanor och säkra livsmedel

11. Minskat bruk av tobak och alkohol, ett samhälle fritt från narkotika och doping samt minskade skadeverkningar av överdrivet spelande.

De regionala folkhälsomålen såväl som de nationella anger prioritering och inriktning på det arbete som ska bedrivas.

I den regionala folkhälsostrategin har dessa elva mål reducerats till fem (Region Skåne & Kommunförbundet Skåne, 2007). Detta beroende på att en del mål anses vara mer angelägna för Skånes del. Dessa fem är framtagna utifrån hälsans ojämna fördelning och hälsosituationen så som den ter sig i Skåne. Folkhälsoarbetet ska under åren 2006-2009, under vilken den regionala folkhälsostrategin gäller, fokuseras kring dessa fem punkter:

• Jämlik och jämställd hälsa – strukturella faktorer

• Skola, arbetsliv, boendemiljö och fritidsliv – stödjande miljöer • Kost och fysisk aktivitet

• Tobak, alkohol, narkotika och övriga droger • Psykosocial hälsa

Att utveckla Skånes skolor och förskolor som stödjande miljöer för hälsa är en prioriterad process i det regionala folkhälsoarbetet.

3.5 Hälsorelaterad forskning

När vi började vårt arbete med hälsofrämjande skolor sökte och läste vi mycket i vad som forskats i ämnet. Vi fann många studier i olika hälsobegrepp, där man tittar både på den psykiska -, fysiska -, sociala - och den emotionella hälsan. Vårt intresse är att se helheten och samspelet mellan de olika faktorerna. Vi har här valt att presentera forskning och litteratur, som vi funnit relevant och intressant, inom det hälsofrämjande spektrat.

Fysisk hälsa

I Bunkeflostrand startades höstterminen 1999 ett projekt med främsta syfte att studera växande barns benmassa. Flera forskningsprojekt ingår i Bunkefloprojektet – en

hälsofrämjande livsstil som beräknas pågå i nio år. Skolans ordinarie idrottsundervisning

utökas från två till tre lektioner i veckan och olika idrottsföreningar leder fysiska aktiviteter två gånger i veckan i varje klass. Skoldagen förlängs med 45 minuter per dag för en schemalagd fysisk aktivitet dagligen. Projektet startade i skolår 1 och 2. Detta innebär att alla elever på skolan ska ha minst fem rörelselektioner i veckan under hela sin grundskoletid. (www.bunkeflomodellen.com/bunke_project.aspx)

I Ericssons doktorsavhandling (2003), som är en del av Bunkefloprojektet, studeras påverkanseffekter av utökad fysisk aktivitet och extra motorisk träning i skolan. Under en treårsperiod undersöker man två interventionsgrupper (grupp 1: en klass skolår 1, grupp 2: fyra klasser skolår 2) med en jämförelsegrupp (grupp 3: fem klasser skolår 3). De båda interventionsgrupperna har schemalagd idrottsundervisning och fysisk aktivitet fem lektioner i

veckan och vid behov ytterligare en extra lektion motorisk träning per vecka. Jämförelsegruppen har endast den ordinarie idrottsundervisningen, vilket innebär två lektioner i veckan. Studien omfattar totalt 251 elever. Undersökningen prövar tre hypoteser:

1. Barns grovmotorik förbättras med ökad fysisk aktivitet och extra motorisk träning i skolan. 2. Barns koncentrationsförmåga förbättras med ökad fysisk aktivitet och extra motorisk träning i skolan.

3. Barns skolprestationer i svenska och matematik förbättras med ökad fysisk aktivitet och extra motorisk träning i skolan.

Som redskap för att mäta de tre hypoteserna har man valt MUGI –Motorisk Utveckling som Grund för Inlärning (Ericsson, 1985-87), Conners frågeformulär (Connors, 1999) och LUS- läsutvecklingsschema.

Resultaten bekräftar studiens tre hypoteser. Barns grovmotorik förbättras med ökad fysisk aktivitet och motorisk träning i skolan. Efter ett år såg man stora skillnader mellan interventions- och jämförelsegruppen i framför allt balansförmåga/bilateral koordination. Ericsson ser också att andra faktorer kan ha haft inverkan, som att barns positiva inställning till projektet kan ha resulterat till att vara mer fysiskt aktiva även på fritiden. Barn med stora och små motoriska brister visade också en tydlig motorisk utveckling i förhållande till jämförelsegruppen. Studiens andra hypotes kan inte riktigt bekräftas i denna studie, men att eleverna i interventionsgrupperna hade en bättre koncentrationsförmåga efter ett respektive två år än eleverna i jämförelsegruppen bekräftas av lärarna. Skillnaderna är inte så stora och de kvarstår inte i skolår 3 vilket gör att slutsatser inte kan dras. Studiens tredje hypotes bekräftas i flera av studiens delresultat. Eleverna i interventionsgrupperna hade bättre resultat i svenska och matematik än eleverna i jämförelsegrupperna. Men Ericsson menar att det är svårt att veta om de positiva effekter som visats i studien är bestående. Det behövs fler kontrollerade stadier för att kunna generalisera effekter av motorisk träning i skolan (Ericsson, 2003).

Psykisk hälsa

I en artikel skriven av Danielsson & Marklund (2002) presenteras ett internationellt forskningsprojekt där man undersökt hur skolbarn mår. Med hjälp av frågeformulär får eleverna själv bedöma sin hälsa och sina hälsovanor. Frågorna gäller hälsa i en vid

bemärkelse som relationer, självuppfattning, trivsel, upplevd hälsa, mat, sömn, fysisk aktivitet, tandvård, droger och trafik. Resultaten visar att skolan anses bidra till sådant som kan leda till en negativ hälsoutveckling. Med ökande ålder anser eleverna att de får mindre att säga till om, får sämre självkänsla och tycker sämre om skolan. Även antal elever med psykosomatiska problem ökar. Danielsson & Marklund menar att en del av problemen kan ha med puberteten att göra men desto viktigare är det då för skolan att finna former för att underlätta och möta de växande barnens behov. Projektet har pågått i ett decennium och genomförs samtidigt i flera europeiska länder. Detta gör det möjligt att jämföra både över tid och med andra barn än svenska.

I en forskningsstudie gjord av Jansson-Wennergren (2002) fick 229 barn i åldrarna 7-16 år (svenska och grekiska) svara på frågan: ”Vad tänker du på när du hör ordet hälsa?” Syftet med studien var att undersöka om barns föreställningar om hälsa och sjukdom skiljer sig i olika sociokulturella kontexter. I studien framgår att de grekiska barnen i högre utsträckning utgår från harmoni, balans och välmående. Hälsa är en balans mellan kropp och själ. De svenska barnen utgår mer från att man kan uppnå hälsa genom att agera på ett visst sätt. De lyfte ofta fram livsstilen. Det handlade om kroppen, medicinska frågor men även miljö och kunskap. Jansson-Wennergren ifrågasätter hälsoundervisningen i Sverige vilken hon anser utgå från en naturvetenskaplig grund mer än en humanistisk. Handlar hälsan mer om kropp än om själ?

Svenskarna måste ha det fysiska i botten som grund, för att utifrån detta uppnå harmoni. Bottenplattan för de svenska barnen är att göra rätt saker. Det ligger på ett individuellt plan, medan de grekiska barnen och i viss mån även invandrarbarnen tar sin utgångspunkt i känslor, naturen och relationer. (sid. 68)

Hans Selye har kallats stressforskningens fader. Han försökte under 1940-talet i Canada studera och beskriva organismens samlade svar på allvarliga påfrestningar. Tre huvudfaser gick enligt honom att urskilja i en stressreaktion. Den första kallar han för ”alarmfasen” då individen stannar upp och försöker orientera sig och välja reaktionsstrategi. Den andra fasen kallar han ”motståndsperioden” då organismen uppbådar kraft. Under denna period kan människan tåla stora påfrestningar, uppbåda stor kraft och blir inte sjuk. Här skiljer sig stenåldersmänniskan från nutidsmänniskan på så vis att för den förre avslutades den fasen

med att hotet antingen undanröjdes eller att människan dukade under. Den tredje fasen kallar han ”utmattningsfasen” då effekterna av den stora ansträngningen kan skönjas.

(http://www.stressmottagningen.com/stress.php. 2007-12-13)

”Selyes breakthrough ideas about stress helped to forge an entirely new medical field – the study of biological stress and its effects- which blossomed through the middle part of the twentieth century to include the work of thousands of researchers, and it is a science that continues to make advances today by connecting stress to illness and discovering new ways to help the body efficiently deal with life´s wear and tear.” (www.brainconnection.com/topics/?main=fa/selye, 2007-12-13)

Ellneby (1999) skriver om att barn påverkas av stress. När olika påfrestningar hopar sig kan stressreaktioner utlösas. Detta tar sig uttryck på olika sätt, som t ex ett förändrat beteende, mat- och sömnproblem, sämre koncentrationsförmåga och svårigheter att lära sig saker. Barn som klarar stress kan lättare acceptera sig själva som de är och kan känna tillit till andra. De stresståliga barnen är också duktiga på att ge uttryck för vad de känner. Genom att i skolan arbeta med barns känsloutveckling med EQ på schemat tränas eleverna i emotionell och social kompetens. Forskning på flera olika vetenskapliga fält ger kunskap om vilka effekter den känslomässiga utvecklingen har. Hjärnforskning visar hur intellekt och känsla samverkar. Detta kommer till uttryck t ex när en människa ska kunna välja mellan olika möjligheter. Då måste man ha förmåga att känna och värdera de olika känslor som uppstår samtidigt. Arbetslivsforskning visar att det inte endast är skolbetyg som är av betydelse för en människas framgång i yrkeslivet. Den som lyckas i arbetslivet har ofta kvaliteter som har med den emotionella intelligensen att göra. Även spädbarnsforskningen visar att så gott som all utveckling sker i ett nära känslomässigt samspel med andra människor.

Social- och emotionell hälsa

På www.set.st går det att läsa om Kimber, som har skapat programmet SET – Social och Emotionell Träning som syftar till att förebygga psykisk ohälsa. Hon är med och genomför ett projekt i två skolområden i Botkyrka kommun. Studien pågår i tre år och omfattar alla elever från förskoleklass till åk 9. I de lägre klasserna har man SET-undervisning tre 20 minuters pass i veckan och i de högre ett 45-60 minuters pass i veckan. 30 slumpmässigt utvalda elever deltar i en intensivstudie under hela projektet med särskilda frågeformulär och intervjuer med barn, föräldrar och lärare. Syftet med projektet är att se i vilken utsträckning ett systematiskt,

integrerat, långvarigt arbete med social-emotionell träning (SET) i skolan kan minska psykisk ohälsa i och utanför skolan. Programmet tränar eleverna i att hantera sina känslor. Därigenom ökar deras självkännedom, motivation, empati och sociala kompetens. Samma moment tränas regelbundet och med stigande svårighetsgrad.

Kimber (2004) skriver om hur man praktiskt arbetar med SET i skolan. Att göra föräldrarna delaktiga genom detaljerad information över vad som tränas i skolan så att föräldrarna kan hjälpa barnen med SET-läxor är en viktig del av projektet. Lärarna får avsatt tid att lära sig programmet och får handledning under projektets gång. Flera undersökningar som är gjorda i USA har redovisat positiva resultat i form av bättre impulskontroll, bättre uppförande, förbättrad förmåga att handskas med oro och ängslan, förbättrad förmåga att lösa konflikter, minskat användande av droger, minskad utslagning i skolan samt minskat kriminellt beteende

(www.set.st/bakgr.htm).

Ogden, (2005), har i uppdrag av Statens Folkhälsoinstitut i Oslo, undersökt hur lärandemiljön i allmänhet kan utvecklas för att stärka elevernas ämnesrelaterande och sociala lärande. Resultaten visar hur skolan kan verka kompetenshöjande och hälsofrämjande med livskunskap, vålds- och mobbingförebyggande åtgärder samt träning i social kompetens. När det gäller socialt lärande menar Ogden att det inte finns tillräcklig undervisning i förhållande till de höga förväntningar som ställs. Även om lärandemiljön har kommit mer i fokus på senare tiden genom teman som projektarbete, lärande genom samarbete, klassmöten, elevmedling, förebyggande arbete mot mobbing och beteendeproblem i skolan, finns det vanligtvis ingen plan för den sociala träningen.

Webster-Stratton (2004) visar med sin forskning att när föräldrarna får träning i effektiva tillvägagångssätt att fostra sina barn blir barnen mer prosociala, får färre aggressiva beteendeproblem och får bättre självkänsla. Dock medförde inte alltid detta en motsvarande förbättring av elevens relationer i skolan. Därför menar Webster-Stratton att föräldrarna måste göras delaktiga i elevernas skolgång genom lärarens engagemang i familjerna. Det krävs en proaktiv plan för föräldrasamverkan. Hon menar att även om processen är tidskrävande sparar detta arbete ändå tid och kraft i det långa loppet. Detta leder till positiva relationer och mindre stress i klassrummet, vilket för eleven kan vara av avgörande betydelse.

Effektiviteten hos Hälsofrämjande skola

Stewart-Brown (2006) har undersökt effektiviteten hos Hälsofrämjande skolor. Resultatet visar att de mest effektiva skolorna (mätt i förmåga att förändra hälsorelaterade beteende) hade haft ett multifaktoriellt, holistiskt och långsiktigt arbete med fokus på skolans psykosociala miljö som sin viktigaste uppgift.

Arguably, the most important finding of this synthesis is that school-based programmes that promote mental health are effective, particularly if developed and implemented using approaches common to the health promoting schools approach: involvement of the whole school, changes to the school psychosocial environment, personal skill development, involvement of parents and the wider community, and implementation over a long period of time. Moderate to large effects were reported in reviews that undertook quantitative analyses. (s.16)

Rootman et al (2001) visar på vikten av att prioritera vissa områden framför andra. Han menar att den omgivande miljön bör ägnas stor uppmärksamhet eftersom arbetet sker i en ständig interaktion mellan miljön och dess sammanhang.

Elevers trivsel

1998/99 gjorde 31 skolsköterskor genom Arbetslivsinstitutet en enkätundersökning bland 1656 elever från åk 2 till åk 2 på gymnasiet angående arbetsmiljön, Eleverna trivs i skolan –

trots allt. Kvalitetssäkringsmodellen de använt sig av är Skolmiljö 2000 som är utarbetat av

Arbetslivsinstitutet i samarbete med Hälsohögskolan i Jönköping där man utbildat skolsköterskorna. Resultatet visade att eleverna både hade kompetens och vilja att påverka sin arbetsmiljö. En viktig synpunkt från eleverna var dock att de inte upplevde att det fanns utrymme för deras delaktighet. Eleverna hade väldigt dålig eller ingen alls kunskap om skolans budget, den lokala arbetsplanen, elevskyddsombud och elevråd vilket anses vara en förutsättning för att kunna påverka. Genomgående hos de äldre eleverna upplevdes en väldigt hög stress som man inte hade möjlighet att påverka. Skolsköterskorna beskriver stress som en ohälsa som i förlängningen ger både fysiska och psykiska besvär. Positivt var dock att eleverna fått lära sig vart de ska vända sig vid problem, vilket kan vara en förklaring till att de upplever sig trygga och trivs i skolan. Skolsköterskorna menar att genom elevernas delaktighet kan förändringar komma till stånd som i förlängningen leder till en känsla av sammanhang (KASAM). (www.skolliv.nu/amne/arbetsmiljoarbete_003.html)

Elevhälsa

Bremberg (2004) menar att skolan har en central roll för en god folkhälsa. Rollen ligger i att stödja utvecklingen av barns kompetenser. Undersökningar har gjorts för att för att studera vilka centrala komponenter som är mest betydelsefulla för hälsa. I en holländsk studie (Bosma et.al, 1999 ur Bremberg, 2004) visar man hur olika psykologiska drag kan förklara en del av sambandet mellan förhållanden under uppväxtåren och hälsa senare i livet. En person som upplever att den kan påverka sina villkor, har en bred omvärldsuppfattning och inte i första hand reagerar utifrån sina känslor på olika påfrestningar tenderar att som vuxen ha en bättre självrapporterad hälsa.

I SOU 2000:19 belyses problemet med att elevvården och skolans övriga verksamhet i många avseenden utgör parallella spår i skolan. Man menar att det saknas en integrering mellan elevvård, hälsofrämjande åtgärder och den pedagogiska verksamheten. Detta måste tillsammans utgöra den miljö i vilken elevernas lärande och utveckling ska ske. Vidare menar man att skolans hälsoundervisning måste ändras från att i många avseenden fokusera på negativ information, över vad man inte bör göra (röka, använda droger osv.), till att få ett salutogent synsätt med att känna sig trygg, vara fysiskt frisk och att känna en upplevelse av sammanhang osv.

4 Teori

Begreppet salutogenes myntades av Antonovsky (1987). Grunden till den salutogenetiska modellen fann han i en undersökning om hur israeliska kvinnor i olika etniska grupper anpassat sig till klimakteriet. En av dessa grupper bestod av kvinnor som var födda i Centraleuropa mellan 1914 och 1923 och alltså var mellan 16 och 23 år gamla 1939. När den psykiska hälsan hos en grupp överlevande från koncentrationsläger jämfördes med en kontrollgrupp, fann han att 29 % av de kvinnor som överlevde ett koncentrationsläger uppgav att de var vid god psykisk hälsa, medan 51 % av kvinnorna i kontrollgruppen uppgav detsamma. Antonovsky fascinerades av den grupp på 29 % som trots att de genomlidit fasorna i koncentrationslägret ändå uppgav att de var vid god psykisk hälsa. I stället för att fråga sig vad det är som gör en människa sjuk vände han på frågan och frågade vad det är som gör att en människa håller sig frisk trots svåra påfrestningar.

I sin forskning såg Antonovsky också att stora delar av befolkningen i det moderna industrisamhället vid varje given tidpunkt präglades av något sjukligt patologiskt tillstånd vilken definition man än valde. Sjukdom var inget konstigt eller ovanligt. Detta fick honom att överge synen på hälsa som en dikotomi, dvs. att man är antingen frisk eller sjuk, och i stället se på hälsa som ett kontinuum, en skala mellan de två polerna hälsa och ohälsa. Utifrån ett patologiskt synsätt försöker man förklara varför människor blir sjuka. Utifrån ett salutogenetiskt synsätt fokuserar man på hälsans ursprung och ställer en annan fråga: Varför hamnar människor vid den positiva polen i dimensionen hälsa-ohälsa? I stället för att se på de faktorer som skapar ohälsa, ”generella motståndsbrister” (GMB), undersökte han olika ”generella motståndsresurser”(GMR), t ex pengar, socialt stöd, kulturellt stöd och jagstyrka som kunde ge kraft att bekämpa yttre stressorer.

Han kom fram till att det gemensamma för dessa motståndsresurser var att de hjälpte till att göra världen begriplig och ur detta skapades så småningom en ”känsla av sammanhang”, KASAM.

I Hälsans mysterium (1987) resonerar han kring hur graden av ”känsla av sammanhang” har påverkat människor så att de klarat sig bra i livet trots att de varit utsatta för svåra påfrestningar. I KASAM-begreppet ryms tre komponenter: begriplighet, hanterbarhet och

meningsfullhet. Begriplighet betyder enligt Antonovskys definition att man har en

grundläggande tillit till att de inre och yttre stimuli man möter i livet är förutsägbara eller åtminstone går att ordna och förklara. Med hanterbarhet menas att man litar på att man har tillgång till de resurser som behövs i de krav man möter och inte känner sig som ett offer för omständigheterna. Meningsfullhet syftar på i vilken utsträckning livet har en känslomässig innebörd och att de utmaningar man möter är värda engagemang.

Läroplanen är både holistisk och salutogen och betonar att skolan har ansvar för att alla elever förvärvar goda förutsättningar för en god framtida hälsa både fysiskt, psykiskt och socialt. Genom att i det hälsofrämjande arbetet tillämpa ett salutogent synsätt i skolan fokuserar man på det friska hos eleverna. Detta hjälper eleverna att se på skolan som meningsfull och ger dem möjlighet att förstå och påverka det som händer där. Genom att stärka elevernas KASAM skapar man en bättre grund för lärande.

Den hälsofrämjande skolutvecklingen ska verka för att skolans vardagliga miljö ska vara stödjande och positiv och främja elevernas psykiska, fysiska och socioemotionella utveckling. Två synsätt går att urskilja, dels det holistiska som innebär att man har ett brett perspektiv på både hälsa och lärande, där den lektionsbundna tiden inte skiljs från den övriga verksamheten. Det andra synsättet är det salutogena som fokuserar på friskfaktorer och möjligheter (i motsats till det patogena synsättet som fokuserar på riskfaktorer och hinder).

5 Metod

En Metod innebär en plan för att samla in, organisera och integrera information eller data för att sedan resultera i ett forskningsresultat. ”Valet av angreppssätt bestäms av hur problemet ser ut, vilka frågor det ger upphov till och vilket slutresultat man vill ha” (Merriam, 1994, s. 21).

5.1 Allmänt om metod

Enkät som metod är mycket bra när man vill nå många och kunna generalisera. Vanligtvis är

enkätmetoden kvantitativ. Dock kan man lämna vissa frågor öppna för respondenten att själv formulera, vilket gör att den kan få kvalitativa egenskaper. En fördel med enkät är att man relativt lätt kan bearbeta resultaten statistiskt. Däremot är det svårt att utforma frågorna i enkäten så att de kan uppfattas korrekt (Stukát 2005). I en enkät bör man undvika krångliga och värdeladdade ord som kan misstolkas av respondenterna. Det kan bli stora svarsbortfall i en enkätundersökning, t.ex. respondenter som inte svarar alls på enkäten eller att alla frågor inte blir besvarade (Trost, 2001).

Intervju som metod är mycket bra när man vill nå en djupare kunskap. Den kan vara

strukturerad, ostrukturerad eller vanligtvis halvstrukturerad. Kvale (1997) definierar en halvstrukturerad livsvärldsintervju som ”en intervju vars syfte är att erhålla beskrivningar av den intervjuades livsvärld i avsikt att tolka de beskrivna fenomenens mening” (s. 13). Att intervjun är halvstrukturerad innebär att det varken är ett öppet samtal eller ett samtal styrt av ett strängt strukturerat frågeformulär utan man använder sig av en intervjuguide som är koncentrerad till vissa teman och kan omfatta förslag till frågor. Detta ger också tillfälle att ställa följdfrågor om något är oklart. Frågorna bör vara lättförståeliga, korta och utan akademisk jargong för att stimulera till ett positivt samspel. Enligt Kvale har intervjuforskningen sju stadier. I det första stadiet, tematisering, ska undersökningens syfte formuleras och ämnet för undersökningen ska beskrivas. I nästa stadium, planering, ska alla sju stadierna planeras utifrån vilken kunskap som eftersträvas. Intervjustadiet är det tredje stadiet och innebär själva genomförandet och efterföljs av utskrift av intervjumaterialet. I det

femte stadiet, analys, väljer man metod för denna. Det sjätte stadiet, verifiering, innebär att man fastställer intervjuresultatets generaliserbarhet, reliabilitet och validitet. Sjunde och sista stadiet är rapporteringen och visar resultatet av undersökningen.

Observation som metod är mycket bra om man vill se livsstilar, kultur och sociala samspel.

Här tar man reda på vad människor faktiskt gör, inte bara vad de säger att de gör (Stukát, 2005). Fördelen med att göra observationer är att man får kunskap direkt hämtad från sitt sammanhang. Det bygger på antagandet att ens egen förstahandsinformation är bättre än information i andra hand. Nackdelen är att det är tidskrävande och kräver en noga uttänkt metodik. Olika metoder för observationer är t ex löpande protokoll, dagboksanteckningar och kategorischema. I det löpande protokollet beskriver man det som händer med egna ord under en viss tid. Genom att föra dagbok gör man iakttagelser som sedan sammanfattas och skrivs ner i efterhand. I ett kategorischema begränsar man observationen till ett visst område, t.ex. samspel i den fria leken. Kategorierna har man skrivit ner i förväg och det man observerar förs sedan in i rätt kategori vilket tydliggör hur samspelet fungerar och hur olika roller ter sig (Rubinstein Reich, 1986).

Enligt Merriam, (1994) är en fallstudie mycket bra om man vill studera på djupet, en specifik företeelse som en händelse, en skola, en social grupp eller en person. Alla metoder från test till intervju kan användas i en fallundersökning. Kvalitativa fallstudier inriktar sig på insikt, tolkning och upptäckt mer än på hypotesprövning. Flera forskare har definierat begreppet fallundersökning. Merriam sammanfattar kvalitativa fallstudier som en intensiv, helhetsinriktad analys och beskrivning av en särskild enhet eller företeelse. Fallstudier är partikularistiska (fokus på en viss person, situation eller händelse), deskriptiva (den företeelse man studerat är omfattande och ”tät”, dvs. en fullständig och bokstavlig beskrivning), heuristiska (skapa nya innebörder och vidga läsarens erfarenheter eller bekräfta kunskaper) och induktiva resonemang (generalisering, ur den information man har tillgång till uppstår begrepp och resonemang) när man hanterar mångfasetterande informationskällor.

5.2 Metodval

Efter att ha resonerat kring de olika forskningsmetoderna kom vi fram till att det metodval som passade bäst för vår undersökning var att göra en kvalitativ undersökning, med halvstrukturerade intervjuer. I denna studie är vi intresserade av att få nyanserade beskrivningar och intervjupersonens upplevelser i arbetet med hälsofrämjande skolor som resulterar i bättre inlärningssituationer och en god miljö för eleverna. ”Den kvalitativa forskningsintervjun har som mål att erhålla nyanserade beskrivningar av olika kvalitativa aspekter av den intervjuades livsvärld.” (Kvale, 1997, s.36) Intervjun gav oss möjlighet att styra frågorna så att vi fick svar på det vi sökte. Genom följdfrågor fick vi djupare kunskap kring respondenternas arbetsmetoder och deras tankar om arbetet. Syftet är inte att försöka generalisera, därför anser vi inte att en kvantitativ studie är aktuell i vår studie.

5.3 Pilotstudie

För att få en djupare inblick i det hälsofrämjande arbetet gjorde vi var sin intervju, för att komma djupare i vårt ämnesval hälsa och hälsofrämjande skola.

Eftersom de intervjuade personerna i våra pilotstudier är respondenter med annan yrkesbakgrund, är vår frågeguide något annorlunda än i våra övriga intervjuer. Syftet med pilotintervjuerna var att få ta del av de intervjuades uppfattningar kring hälsofrämjande arbete. Personerna vi valde arbetar med hälsa på två olika vis. Den ena är frilansjournalist med livsstil och hälsa som specialinriktning, främst ”Barn och hälsa”. Vilka motgångar/framgångar upplever hon när hon arbetar för att föra ut hälsobudskapet till skolor och andra instanser som är relaterade till barn och ungdomar? Hur ser hon på begreppet hälsa ur ett samhällsperspektiv? Den andra intervjupersonen är skolsköterska och medlem i Region Skånes nätverk för ”Hälsofrämjande arbete” i skolan. Hon har under sin tid som skolsköterska varit med och initierat det hälsofrämjande arbetet i den skola hon då var verksam på. Här utvecklade hon material och metoder för detta arbete. I dag är hon verksam på en annan skola och driver det hälsofrämjande arbetet vidare. Vi ville ta reda på hur hon såg på arbetet med att utveckla den hälsofrämjande skolan från sin position som skolsköterska. Hur har hon bidragit till det hälsofrämjande arbetet på skolorna och vad ser hon för utvecklingsmöjligheter? Vad

ser hon för möjligheter respektive svårigheter i detta arbete? Dessa intervjuresultat kommer vi att redovisa i resultat, analys och diskussion.

5.4 Frågeställningar

• Hur definieras begreppet hälsa?

• Vilka tydliga förankringar finns hos pedagogerna i verksamheten när det gäller det hälsofrämjande arbetet?

• Hur arbetar man med hälsa i den vardagliga verksamheten? • Hur är specialpedagogen inkopplad i det hälsofrämjande arbetet?

• Vilka kopplingar ser man mellan lärande och det hälsofrämjande arbetet?

5.5 Undersökningsgrupp/urval

Vår utgångspunkt var att välja tre F-5 skolor i olika stadsdelar i en storstadskommun i södra Sverige. Eftersom vi hade vissa svårigheter att få hälsofrämjande undersökningsskolor fick vi bortse från F-5 kravet. Skola 1 är en F-5 skola medan skola 2 är en F-9 skola och skola 3 är en F-6 skola. Våra frågor är riktade mot F-5 verksamheten vilket innebär att vi inte berör vissa hälsofrämjande insatser som mer rör äldre elever som sex- och samlevnad, droger och skolk. Skolorna är delvis utvalda utifrån att de nämner hälsoprofil i sin skolpresentation. En av skolorna valde vi medvetet att utgå ifrån, eftersom den har en mångårig vetenskaplig undersökning kopplad till sig. I denna visar man att barns dagliga fysiska aktivitet förebygger benskörhet. Skolan har länge arbetat med ett omfattande hälsoarbete både psykiskt, fysiskt och socialt.

Vårt syfte med att välja tre olika stadsdelar är att det hälsofrämjande arbetet kan se olika ut eftersom infrastrukturen skiljer dem åt. Skola 1 har en socioekonomisk struktur med övervägande välbeställda familjer. Skola 2 ligger i ett hårt belastat område med hög andel elever med annan kulturell bakgrund. Skola 3 ligger i ett blandat område med elever från ganska skilda socioekonomiska förhållanden. På varje skola har vi valt att intervjua en rektor, en specialpedagog och en pedagog utifrån att vi anser oss få ett bredare perspektiv på tankarna

som finns runt det hälsofrämjande arbetet. Personerna vi intervjuade var två manliga rektorer samt en kvinnlig. Specialpedagogerna var alla medelålders kvinnor. Pedagogerna var alla kvinnor i 30-årsåldern. Detta betyder att vi hade en kvinnlig dominans bland de intervjuade.

5.6 Genomförande

När vi valt att undersöka hälsofrämjande skolor började vi söka på nätet. Vi upptäckte då att det fanns ett stort internationellt, nationellt och lokalt arbete för hälsofrämjande skolor. På internationell nivå är WHO som står bakom. På nationell nivå står både Folkhälsoinstitutet och Myndighet för skolutveckling som drivkraft. På regional nivå är det Region Skåne och Kommunförbundet som driver utvecklingen. Då det framkom att det fanns en certifiering som hälsofrämjande skola, kontaktade vi Region Skåne för att få hjälp att hitta tre certifierade skolor i den aktuella staden som underlag för vår studie. Då vi fick till svar att det inte fanns någon skola i staden som var certifierad valde vi tre skolor som profilerar sig som hälsofrämjande skola.

Eftersom skola 1 deltar i en flerårig vetenskaplig undersökning var det för oss ett naturligt val. Via mail tog vi kontakt med skolans rektor och fick genast ett datum för våra intervjuer. Vi träffade de tre intervjupersonerna i sin egen miljö. De var väldigt positiva och vi fick en god stämning.

På skola 2 genomfördes de två första intervjuerna som planerat. Den tredje intervjun blev inställd pga. sjukdom men det ordnades när vi kom genom att vi fick intervjua en annan person i stället med samma yrkesbakgrund.

Innan vi hittade skola 3 skrevs det en del mail. Vi försökte få kontakt med flera olika skolor men utan resultat. När inte skola 3 svarat på vårt första mail tog vi kontakt via telefon i stället. Även här fick vi genomfört våra tänkta intervjuer och vi kände oss varmt välkomna.

Vi ville gärna ha spontana svar om vad varje intervjuperson kände och upplevde kring det hälsofrämjande arbetet. Därför valde vi att inte lämna ut frågorna innan utan bara syftet med vår studie. Vi valde att använda oss av bandspelare när vi genomförde intervjuerna. Detta för

att vi själva ville koncentrera oss på att lyssna till vad respondenterna verkligen svarade. Detta metodiska tillvägagångssätt gav oss möjlighet att ställa följdfrågor och läsa mellan raderna vilket vi upplevde som givande. I en av våra pilotintervjuer upplevde vi att bandspelaren störde respondenten. Därför valde vi att följa upp intervjun och lämna utrymme för vidare diskussioner efter att vi stängt av bandspelaren. Kvale (1997) menar att detta kan göra respondenten mer avslappnad och saker kan komma fram som inte nämnts tidigare. Vi upplevde dock inte någon av respondenterna som negativa till att vi spelade in dem. Det var en positiv och avslappnad stämning vid samtliga intervjutillfällen.

5.7 Databearbetning

Alla personer, förutom de två i pilotintervjuerna, som intervjuades fick svara på samma frågor. Efter att ha lyssnat på intervjuerna delade vi upp dem och skrev ut hälften var. Vi läste varandras utskrifter. Tillsammans diskuterade vi vilken metod vi skulle använda oss av i vår redovisning. Vi såg att det var många intressanta begrepp som återkom vilket ledde till beslutet att redovisa resultatet genom meningskategorisering. Vi valde att utifrån denna kategorisera våra svar genom att göra nya underrubriker under vilka våra svar hörde hemma. Dessa använde vi oss av när vi skrev vårt resultatkapitel. Vi valde också att titta på svaren från respektive yrkeskategori samt respektive skola för att se om det gick att skönja intressanta mönster.

5.8 Tillförlitlighet

Stukat (2005) förklarar reliabilitet som undersökningens tillförlitlighet och hur bra mätsäkerheten är. Med validitet menas hur bra ett mätinstrument mäter det man avser att mäta. I kvalitativa studier anser han att reliabilitets- och validitetsbegreppen är mer sammanflätade än vid kvantitativa studier. Studien är en kvalitativ undersökning med få deltagare. Detta innebär att resultatet inte kan generaliseras. Dock kan vissa jämförelser göras. I denna typ av undersökning är det inte relevant att tala om sanna resultat eftersom det handlar om att lyssna till varje människas subjektiva upplevelse av olika företeelser. Reliabilitetsbrister som till exempel ärlighet och dagsform hos respondenterna, är väldigt

svåra att bedöma, men naturligtvis kan det förekomma. Vi bedömer att våra undersökningsresultat är pålitliga så till vida att vår upplevelse är att respondenternas svar varit uppriktiga under intervjun. Vi upplevde att stämningen var avslappnad och god vid varje tillfälle. En av specialpedagogerna fick dock hoppa in med kort varsel för en kollega som blivit sjuk. Hon hade ingen aning om vad intervjuns syfte var. Detta kan naturligtvis ha påverkat hennes svar. Dock upplevde vi en positiv stämning även här.

För att öka reliabiliteten och validiteten under intervjun var vi en intervjuare och en bisittare vid varje tillfälle. Syftet med detta var att vi vid den senare tolkningen av intervjuerna skulle kunna vara två. Detta gav oss möjlighet att kunna ge följdfrågor under intervjun vid oklarheter eller om något behövde förtydligas. Bisittarens uppgift var också att ha ett extra ansvar för inspelningen av intervjuerna.

5.9 Etik

På vetenskapsrådets webbsida, Forskningsetiska principer inom

humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning, finns fyra huvudsakliga forskningskrav i etik,

samtyckeskravet, konfidentialitetskravet, informationskravet och nyttjandekravet.

Samtyckeskravet innebär att alla som medverkar i undersökningen har rätt att själv avgöra om man vill vara med eller inte. Eftersom vi endast har intervjuat vuxna, har frågan ställts redan vid förfrågningen.

Konfidentialitetskravet innebär att vi som forskare i största möjliga mån ska avidentifiera undersökningspersonerna/skolorna så de förblir anonyma. Innan vi påbörjat våra intervjuer har vi informerat och diskuterat konfidentialiteten. Eftersom en av skolorna medverkar i ett forskningsprojekt har vi diskuterat med dem vårt dilemma att hålla skolan anonym. Detta var för dem inget problem utan de ställde gärna upp ändå.

Informationskravet innebär att syftet med undersökningen måste informeras till de berörda intervjupersonerna. Vi informerade om vårt syfte med studien inledningsvis vid varje intervju.

Nyttjandekravet innebär att all information om enskilda personer endast får användas i den aktuella undersökningen. Även detta informerades vid varje intervju. Intervjuuppgifterna och inspelningarna kommer att förstöras efter detta examensarbete och används endast i detta syfte (www.vr.se/download/18.668745410b37070528800029/HS%5B1%5D.pdf).

6 Resultat

6.1 Pilotintervjuerna

1:a pilotintervjun genomfördes med en frilansjournalist med inriktning barn, familj och hälsa. Här framkom tydligt vikten av att ha ett brett perspektiv på ämnet hälsa. Respondenten talade utifrån ett samhällsperspektiv där hon möter människor i olika situationer och försöker föra ut en debatt kring hälsofrågor dels i mediala sammanhang dels i direkta möten med människor. Hon märker att det finns en helt annan öppenhet och ett mycket större intresse för dessa frågor idag jämfört med för tio år sedan. Dock finns ett behov av att utveckla just den psykiska och emotionella hälsan hos människor. Kunskapen kring den fysiska hälsan är idag stor. Många människor i alla åldrar har idag ett intresse av att lära sig mer kring kost och motion och dess kopplingar till hälsan. Detta har också, upplever hon, haft genomslagskraft i skolan. Svårigheter som hon har upplevt är att pedagoger i skolan redan får så mycket information att de inte kan ta till sig mer även om intresset finns. Det finns en förståelse för detta men hon tror att det finns stora vinster att göra genom att arbeta hälsofrämjande med våra barn och ungdomar. Att ha en koordinator för dessa frågor i skolorna t.ex. en specialpedagog tycker hon vore en utmärkt idé.

2:a intervjun gjordes med en skolsköterska som varit aktiv i Region Skånes nätverk för hälsofrämjande frågor i ca 15 år. Hon har varit med och drivit hälsofrämjande arbete på fyra olika skolor. Att ha en helhetssyn på begreppet hälsa där man talar om fysiskt, psykiskt och psykosocialt välmående är viktigt. Vidare pratade hon mycket om kopplingen mellan hälsa och inlärning. Ett barn som bekymrar sig och mår psykiskt dåligt har en försämrad lärandesituation. Under sin verksamma tid som skolsköterska har hon många gånger fungerat som tillflyktsort för elever som på olika sätt mått dåligt. Detta handlar ofta om kamratrelationer, stökiga klassrumsklimat och annat liknande. Detta blev för henne upptakten till att börja utforma planer för det hälsofrämjande arbetet. Barn i dag behöver lära sig att reflektera över sin egen hälsa, menar hon. Kommunikationen mellan pedagogerna och eleverna måste fokuseras för att vägledning ska kunna komma till stånd innan problemen blir för stora. Ledningen på varje skola har ett stort ansvar vid förankring och implementering av

det hälsofrämjande arbetet på skolorna. Hon ser också en specialpedagogisk uppgift i att arbeta med dessa frågor. Detta är något som kan utvecklas mycket mer än i dag, anser hon.

6.2 Hälsobegreppet

Hälsobegreppet tar sig olika uttrycksformer, både praktiska och lite mer filosofiska. Något som dock genomsyrade alla svar var att det här med hälsa har olika dimensioner. Det handlar om fysisk hälsa såväl som psykisk, emotionell och social hälsa. Det talas mycket om själva vikten av att röra på sig för att orka. Självkänsla är också något som nämns på samtliga skolor. Andra begrepp som kommer fram är trivsel, trygghet och känslan av att ha ett sammanhang. Samtliga rektorer kände till att det finns en certifiering som ”Hälsofrämjande skola” medan ingen av de övriga intervjuade kände till detta.

Hos samtliga tre rektorer kunde man se att deras syn på hälsobegreppet innefattade en helhetssyn på individen som innefattade såväl fysisk, psykisk som social hälsa. Det fanns en mycket stark vision hos samtliga att arbetet med att främja hälsan var viktigt. En av rektorerna sa uttryckligen att:

”Det handlar om känslan av sammanhang i tillvaron.”

Specialpedagogerna ger alla varsin definition av hälsobegreppet. Specialpedagog 1 menar att det främst handlar om att stärka självkänslan och sedan den fysiska hälsan. Specialpedagog 2 har en intressant definition där hon säger:

”Det handlar om att skapa goda förutsättningar för hälsa och att det är en demokratifråga.”

Specialpedagog 3 menar att det handlar om att se alla barns behov och att se var det finns problem.

Pedagogerna ser hälsa som en helhet av både fysiskt och psykiskt välmående. ”Trygghet, värdigt liv och trivsel” är förekommande termer.

6.3 Förankring av det hälsofrämjande arbetet på skolorna

I begreppet förankring har vi tittat på dels förankringen när det gäller delaktighet hos personalen på skolorna men också huruvida arbetet är förankrat i den lokala arbetsplanen. Även föräldrars och omgivande instansers delaktighet finns redovisat här. Svaren vi fått varierar mycket både inom yrkesgrupperna och också mellan skolorna.

Samtliga rektorer menar att det finns en öppenhet gentemot personalen att själva initiera ett hälsofrämjande projekt. Rektor 3 är mycket tydlig med att alla, både personal, föräldrar och elever kan initiera ett hälsoprojekt när han säger att:

”Goda idéer lever och kommer fram.”

Däremot fanns en viss diskrepans när det gällde synen på hur den lokala arbetsplanen på skolan var relaterad till det hälsofrämjande arbetet. Rektor på skola 1 var mycket tydlig med att arbetsplanen visar att skolan har en tydlig profil som hälsofrämjande skola. Rektor 2 menar också att så är fallet men tryckte ändå mer på att den just påtalar arbetet med livskunskap och SET. Rektor 3 är lite mer vag och säger att:

”Det beror på vilka glasögon man har på sig när man läser den.”

Synen på hur man involverar föräldrar och andra samarbetspartners runt omkring skiljer sig åt hos rektorerna. Rektor 1 betonar vikten av ett integrationsarbete som ett viktigt led i hela samhällsutvecklingen. Häri ligger samarbete med andra stadsdelar. Rektor 2 betonar samarbetet med de nära organisationerna och föräldrarna medan rektor 3 säger att det inte finns någon samarbetspartner utöver polis och andra skolor i närområdet.

Specialpedagogerna 1 och 2 känner att de kan komma med förslag och initiera ett hälsofrämjande arbete. T ex säger specialpedagog 1 att:

”Det är högt i tak och vem som helst kan komma med idéer till skolledningen som alltid lyssnar.”

Specialpedagog 3 betonar mer elevhälsoteamet som helhet när det gäller förslag kring det hälsofrämjande arbetet.

Specialpedagogerna 1 och 2 är väl insatta i den lokala arbetsplanen och menar att den är tydlig med hur det hälsofrämjande arbetet bedrivs medan specialpedagog 3 inte vet om en sådan koppling finns.

Samarbetspartnersfrågan gav upphov till en viss osäkerhet hos specialpedagogerna. Varken specialpedagog 2 eller 3 visste om någon sådan fanns medan specialpedagog 1 pratade om specialpedagogiska nätverk samt föreningar.

Beträffande hur pedagogerna upplever att de kan påverka och initiera hälsoarbete skiljer de sig åt markant. Pedagog 1 menar att ledningen alltid lyssnar och att det finns stora möjligheter att både initiera och att vara med och utveckla arbetet. Pedagog 2 menar att man kan komma med förslag men att mycket av arbetet just nu handlar om SET och att det knappt finns tid och utrymme till något annat och hon talar också om hur viktigt det är att ledningen är med i detta för att det ska bli något av det. Pedagog 3 betonar mer elevhälsoteamet som helhet när det gäller att komma med förslag. Hon säger dock att det går bra att komma med förslag om tid och ork finns. Hon menar att det tar tid att genomdriva saker och att tiden inte räcker. Mycket av tiden går åt till elever med svårigheter. Hon säger också att hälsotänkandet inte når ner till pedagogerna och att de glöms bort.

Pedagog 1 och 2 ser tydliga kopplingar till skolans lokala arbetsplan vad gäller det hälsofrämjande arbetet medan pedagog 3 inte vet om en sådan finns men säger att det borde vara så.

Pedagogerna 1 och 2 pratar om det samarbete som finns på respektive skola, integrationsprojekt och möten kring metoder möten kring metoder. Pedagog 3 säger att inget samarbete finns.

6.4 Den fysiska hälsan

Arbetet med den fysiska hälsan skiljer sig åt lite mellan skolorna även om alla talar om vikten av att eleverna ska röra på sig. Eleverna på skola 1 rör på sig varje dag 30 minuter. Tre dagar går de i väg till en idrottshall och har hjälp av en idrottslärare. De andra två dagarna ansvarar respektive klasslärare för detta och här kan det variera mellan promenad och lekar främst utomhus. Promenader premieras både på skola 2 och 3.

Samtliga rektorer hade vetskap om på vilket sätt det arbetades hälsofrämjande i det vardagliga arbetet. De gav intryck av att vara pålästa och engagerade i arbetet vad gäller fysisk hälsa, där det främst handlade om idrottsundervisning.

Specialpedagogerna är alla mycket väl förtrogna med att det arbetas mycket för att främja elevernas fysiska hälsa men ingen av dem är direkt insatta i detta arbete. Dock poängterar de vikten av det. Specialpedagog 3 uttrycker en intressant aspekt genom att belysa den fysiska skolmiljöns betydelse för elevernas säkerhet och trygghet.

Pedagogerna är väl förtrogna om hur man arbetar med den fysiska hälsan på olika sätt. Pedagog 1 talar mycket om vikten av att nyttja utemiljön för detta. Pedagog 2 talar mycket om vikten av att upplysa kring kostens betydelse. Här finns en stor andel elever med annan kulturell bakgrund och här finns ett behov av upplysning i dessa frågor, menar hon. Här finns många överviktiga barn som blir kompenserade för ett jobbigt liv med för mycket mat berättar hon. Pedagog 3 betonar dock vikten av sitt eget sätt att arbeta i just sin klass som det hon tror mycket på. Det handlar om att lära eleverna respekt och att ge dem trygghet. Hon säger att det saknas arbetsrutiner för arbetet. Hon menar också att det är svårt att leva upp till målet att alla ska röra på sig 30 minuter om dagen eftersom eleverna har så stora kunskapsluckor.

6.5 Den psykosociala och emotionella hälsan

Ett återkommande begrepp är EQ-arbete. Det handlar om att stärka elevernas självkänsla, att tala om hur man är en bra kamrat, konfliktlösning, moral och etik. Trygghet är ofta omnämnt.

Både skola 1 och 2 har ”Livskunskap” på schemat. Elevhälsoteam och antimobbinggrupper nämns på samtliga skolor som viktiga i detta arbete.

Samtliga rektorer var väl insatta i detta arbete. På skola 1 talar rektorn om vikten av att arbeta med de psykiska och sociala bitarna där EQ och livskunskap framförallt dominerar. Han menar att genom att schemalägga ämnet visar man att de ser det som något viktigt och prioriterat. Han berättar också att det var genom detta arbete som det hälsofrämjande arbetet startade. Man märkte att många elever mådde dåligt och hade dålig självkänsla. Det är också ett sätt att förebygga att eleverna inte börjar använda droger. Rektor 2 betonar arbetet med SET som det dominerande på skolan. Hon menar att detta genomsyrar både värdegrunden och hela verksamheten. Rektor på skola 3 berättar att de arbetar med ”Stegvis” som är ett material för att bygga upp elevernas självkänsla. Detta är dock inget som är schemalagt utan det görs när det passar. Själv utbildar han sig i frågor kring förebyggande arbete och ser detta som mycket viktigt.

Specialpedagogen på skola 1 säger att det är vikigt att elever som har det jobbigt hemma kan känna att skolan är en ”fristad”. Hon talar också mycket om EQ arbetet och menar att eleverna måste känna trygghet. Specialpedagog 2 talar också mycket om att arbetet med SET är prioriterat på skolan. Hon säger att det är viktigt att förebygga psykosomatiska sjukdomar. Hon betonar också viken av att bygga goda relationer mellan personal och elever. Hon menar att detta prioriteras högt på skolan:

”Jag har aldrig jobbat på en skola där ledningen är så närvarande som här.”

Specialpedagog 3 säger att de jobbar med något i klasserna för att stärka självkänslan men vet inte vad detta heter. Hon talar också om vikten av elevhälsoteamets arbete när det gäller att fånga upp problem.

Pedagogerna menar att detta arbete är mycket viktigt. Pedagog 1 säger att detta arbete verkligen ger resultat och att de arbetar 30 minuter varje vecka med det på schemalagd arbetstid. Det handlar om att eleverna ska lära känna sig själva och varandra. Pedagog 2 menar också att det finns stora samhällsvinster med detta arbete. Här handlar det främst om att elever från andra kulturer måste hitta sin identitet och i detta arbete prioriteras SET.

Pedagog 3 poängterar vikten av att ge eleverna beröm och uppmuntran i klassrumssituationen eftersom det inte finns någon arbetsrutin för detta.

6.6 Specialpedagogen i det hälsofrämjande arbetet

När det gäller den specialpedagogiska synen på det hälsofrämjande arbetet ser den väldigt olika ut hos de intervjuade. Inte ens de med samma yrkesbakgrund hade en gemensam syn på detta. Dock påtalade alla vikten av att ge uppmuntran till både lärare och elever som en viktig uppgift för specialpedagoger och genom detta verka för att alla ska må bra på olika sätt. Man lägger stor vikt vid specialpedagogens medverkan i elevhälsan och även i andra grupper som rör antimobbing och kamratstödjare. Vikten av att specialpedagogen handleder personal och har ett nära samröre med skolsköterskan (som överallt ses som en nyckelperson i hälsofrågor) betonas också.

Rektorernas syn på specialpedagogen i det hälsofrämjande arbetet präglas av en tilltro till att denne ska ta hand om alla elever, både de med svagheter och de som klarar sig bra utan någon specialinsats. Rektor 1 betonar att en specialpedagog är kärnan i elevhälsoteamet. Specialpedagogerna ska stötta såväl svaga som starka elever, handleda lärare och verka för god föräldrasamverkan. Han betonar att en specialpedagog ska verka på alla nivåer såväl individ, grupp som organisation. Rektor 2 menar att det hälsofrämjande arbetet i högsta grad är en specialpedagogisk insats även om det rör alla barn. Specialpedagogen är med och formar hela skolan och är med och hjälper till med upplägget av SET även om det sen är klasslärarna som sköter detta. Rektor 3 säger:

”Den specialpedagogiska verksamheten kan inte uteslutas ur det hälsofrämjande arbete. Det är ju inte specifikt utan rör alla barn.”

Specialpedagogerna uttrycker vikten av att stötta lärarna i deras arbete så att de mår bra psykiskt. Att vara tillgänglig menar specialpedagog 1 är det viktigaste. Hon ser arbetet med att främja barnens sociala och emotionella hälsa som det viktigaste. Hon talar om vikten av hennes rums placering: