Hälsobegreppet i skolan

Vårt arbete tog avstamp i en tro på hypotesen att ett gott hälsofrämjande arbete gynnar lärandet för samtliga elever, såväl dem som är i behov av särskilt stöd som de som inte är det. Genom att göra arbetet långsiktigt och förankra det hos samtliga, både elever såväl som personal och föräldrar ger man det hälsofrämjande arbetet en mening som räcker långt utanför klassrummets dörrar. Att främja hälsan är inget som är isolerat till skolan utan ger eko även i livet utanför. Att förstå vikten av att arbeta för att skapa, behålla och förbättra hälsan och att ge eleverna de redskap de behöver för detta är kärnan i ett tillfredsställande hälsofrämjande arbete. Detta var också vår utgångspunkt när vi skapade våra frågeställningar inför vår undersökning.

Region Skåne och Kommunförbundet Skåne (2007) lyfter fram det salutogena perspektivet tillsammans med det holistiska som utmärkande för en ”Hälsofrämjande skola”. Det salutogena perspektivet påverkar elevernas ”Känsla av sammanhang” och därigenom också synen på skolan som en sammansatt enhet där alla strävar mot samma mål. Att ha ett salutogent synsätt är en mycket tung hörnsten i det hälsofrämjande arbetet. Inom detta bestäms förmågan att på ett tillfredsställande sätt hantera livet till stor del av en känsla av

sammanhang, KASAM (Antonovsky, 1987). Som vi tidigare nämnt ingår tre komponenter i

detta; Hanterbarhet, Meningsfullhet och Begriplighet.

Vi anser att miljön i skolan bör präglas av en gemensam värdegrund som främjar personalens delaktighet och känsla av sammanhang genom att verksamheten genomsyras av en röd tråd för det hälsofrämjande arbetet. För att skapa detta kan man ta avstamp i synsättet att ett hälsofrämjande arbete gynnar elevernas lärande. Danielsson & Marklund (2002) visar att skolan på många sätt bidrar till sådant som kan leda till en negativ hälsoutveckling och att denna problematik ökar ju äldre eleverna blir. Vi menar att i ett hälsofrämjande arbete måste hela tiden elevernas delaktighet främjas genom samtal och enkäter. Utan ett elevperspektiv blir arbetet meningslöst. En undersökning från Arbetslivsinstitutet (1998/99) visar att elever både har kompetens och vilja att påverka sin miljö. En fråga som eleverna framhöll som viktig var en god miljö med bättre städning av toaletter. Detta är något som vi menar är av stor betydelse. Att arbeta med hälsofrämjande frågor förutsätter att grundförutsättningarna är klara i vilka eleverna måste kunna vistas i en hygienisk och säker miljö. Elever som inte går på toaletten på hela dagen kommer att få fysiska besvär vilket i sin tur påverkar deras psykiska välmående negativt. Hur ska man kunna koncentrera sig på kungalängder när man behöver gå på toaletten men inte vill gå dit för att det är för snuskigt? Vi menar att detta är en kränkning av eleverna som omintetgör allt annat hälsoarbete. Om inte grundförutsättningarna finns kan man lägga ner hela projektet.

Jansson & Wennergren (2002) ifrågasätter hälsoundervisningen i Sverige och menar att denna är alltför inriktad på de fysiska bitarna och mer utgår från en naturveteskaplig grund än en humanistisk. Detta är dock inget som vi upplevt i vår undersökning. Tvärtom upplevde vi att de intervjuade hade ett helhetsperspektiv på begreppet ”Hälsa” som verkade gälla för skolan som helhet. Detta överraskade oss något eftersom vi också trodde att det fysiska perspektivet dominerade. I stället fann vi ett väl fungerande koncept för att även främja den psykosociala och emotionella hälsan på skola 1 och 2. På skola 3 fanns många tankar kring vikten av detta

arbete även om metoder saknades. Undersökningen är fem år gammal och kanske kan det vara så att det hänt en hel del under de år som gått. Under intervjun med frilansjournalisten talade vi om att det behövs mer kunskap kring den psykosociala hälsan och även kring den emotionella hälsan pga. att dessa inte fått samma uppmärksamhet som vikten av den fysiska hälsan. Därför var det glädjande för oss att upptäcka att stor uppmärksamhet ägnas åt både socioemotionell och social hälsa i det hälsofrämjande arbetet på skolorna. Det är vår uppfattning att dessa bitar är grundläggande. Med utgångspunkt i den tidiga stressforskning som är gjord av Selye (www.stressmottagningen.nu, 2007-12-13), som visar hur kroppen påverkas negativt av stor stress, anser vi att begreppen fysisk, psykosocial och emotionell hälsa egentligen inte kan särskiljas. De är intimt sammanflätade och styrker devisen att arbetet med hälsan hela tiden måste utgå från en helhet. Även Ellneby (1999) påpekar att den biologiska hjärnforskningen visar hur nära intellekt och känsla är. Hon förespråkar livskunskap med EQ på schemat. Vi fann att detta arbete fungerade mycket väl på skola 1 och skola 2. Tankarna kring detta fanns även på skola 3 men organisation saknades. På de två skolor där detta fungerade använde man sig av Kimbers metod SET (www.set.st). Hon menar att det är viktigt att all undervisning präglas av det emotionella och sociala lärandet. Vidare poängterar hon vikten av hur pedagogerna förhåller sig till eleverna eftersom de sociala och emotionella mönster vi lär ut tar tid och lärs ut i samspel med andra. Hon påpekar även vikten av det aktiva lyssnandets konst (Kimber, 2004). Det framgick i samband med intervjun med skolsköterskan, att elever som mådde dåligt psykiskt vände sig till henne för att få stöd. Under denna intervju berättade hon om hur hon använder sig av hälsointervjuer med eleverna för att lära dem reflektera över sin hälsosituation. Hon menar också att kommunikationen mellan pedagogerna och eleverna måste fokuseras. Detta anser vi borde vara högprioriterat i det hälsofrämjande arbetet. Alla pedagoger måste vara involverade och få utbildning i hur man lyssnar aktivt. På så vis kan skolan bidra till en lärandemiljö som främjar hela individen även i ett längre perspektiv utanför skolans område. Just detta borde vara meningen med att bedriva ett hälsofrämjande arbete i skolan.