Förbättringsarbetet och handlingsutrymme

Hitintills har skiftande upplevelser och åsikter om Lean skildrats, men ett återkommande svar inom samtliga intervjuer var den positiva synen på det ständiga förbättringsarbetet som Lean metoden tillför inom

organisationerna. Uppskattningen tas i uttryck hos en socialarbetare som beskriver förbättringsarbetet som “det bästa hittills”. Socialarbetare beskriver att de hade handlingsutrymme att utveckla standarder för att effektivisera deras arbetssätt genom förbättringsarbetet. Vi kan exempelvis skildra detta i en av socialarbetarnas citat:

42

Det mest positiva är nog tanken med förbättringsarbetet. Att hitta avvikelserna. Det tror jag inte att vi har haft riktigt fungerande sätt att arbeta med på ett så tydligt sätt. För det vi gör är att uppmärksamma avvikelser om det är något som vi känner att vi kan bli bättre på och undersöka det vidare så är det ju något som vi då tar på oss och att man följer upp och återkopplar. För att hitta standarder också om där inte finns några eller om man behöver uppdatera vissa. Ja det kan vara allt möjligt, vissa rutiner, riktlinjer eller om det är någon checklista som behöver arbetas fram. Det tycker jag är det bästa hittills. Även att det läggs mycket ansvar på oss också att man är viktig och att man är noggrann med att det ska avsättas tid för förbättringsarbete och att det prioriteras (Socialarbetare 3)

Avvikelse i citatet skiljer sig från vad begreppet innefattat tidigare gällande Lean tavlan, avvikelse här syftar till någon slags bromskloss som stoppar arbetsflödet som uppmärksammas på vad som kallas för förbättringstavla. En socialarbetare (Socialarbetare 2) förmedlar att de arbetar fram standarder som samlas i vad socialarbetaren kallar för “mappen”. Ett exempel på en förbättring var att ett dokument skapats inom verksamheten med en lista på vilka språk socialarbetarna talar för att underlätta kommunikationen mellan brukare och socialarbetare. Standarden kan dras parallellt till den fjärde typen av standard som Timmerman & Berg (2003) presenterar som handlar om hur processer skall genomföras när ett visst specifikt fenomen stöts på. Ett annat exempel där förbättringsarbetet genererade i effektivisering beskrev socialarbetaren som insamlingen av VIP-nummer till samtliga vårdcentraler som samlades i mappen och genererade i tidseffektivitet för socialarbetarna vid kontakt med vårdcentraler. Socialarbetaren indikerar på att standards agerar som hjälpmedel inom organisationen och underlättar samt effektiviserar hens arbete. Detta kan dras paralleller till Kozmas (2011) argument gällande att standarder skall bidra till en ökad professionalisering med mål om en kvalificerad personal som kan skapa innovation inom det sociala arbetet.

Förbättringsarbetet bygger alltså på att hitta effektiviseringsstandards inom organisationen. Citatet skildrar att standards tycks anses som eftersträvade gällande rutiner, riktlinjer och checklistor. Det kan visa en annan bild av Ponnert & Svenssons (2016) forskning gällande att tillförlitlighet på manualer som kommer från organisationen, blir på

bekostnad av att de yrkesprofessionellas handlingsutrymme minskas. Citatet tyder snarare på att det är socialarbetare som själva utformar och definierar delar av vad som skall anses vara standards inom organisationen utifrån Lean och förbättringsarbetet. Citatet indikerar även på att hen upplever en tillit att vara kapabel till att skapa förändring som kan dras parallellt till Molanders (2016) förmedling om den epistemiska diskretionen där det finns en tillit att man kan göra adekvata bedömningar. Ett uttalande från en chef under intervjun visar dock en tendens till något annat angående

förbättringsarbetet:

43

Det måste man ju någonstans vara intresserad av att jobba med det. Man kan inte bara vara en förvaltare som tycker att det är bra som det är eller tänka att man ska göra på sitt sätt här. Här gäller det att följa det som vi har bestämt. De rutiner och de standards som vi har här är det väldigt tydligt att dem följer man. Sen är det helt okej att lyfta att man inte tycker att det funkar så bra och då reviderar man den här rutinen eller standarden och sen så följer man den istället. Man kan inte välja här att jag inte vill och gör på det här sättet utan det vi har bestämt och rutinerna vi har dem jobbar vi efter fram tills vi ser att det finns ett bättre sätt och då reviderar och jobbar utifrån det nya (Chef 2)

Citatet visar att förbättringsarbetet är en viktig del av arbetet. Det visar även att det är något ofrånkomligt där deltagandet är obligatoriskt. Just strävan av förbättring inom organisationen och att de anställda själva med hjälp av deras kreativitet skall komma på möjliga lösningar, är typiskt för Lean metoden (Vidal, 2007; Thedvall, 2015). Möjligheten till socialarbetarnas påverkan kan kopplas till den yrkesmässiga professionalismen utifrån där cheferna inom organisationen har en tillit till de professionellas omdöme att arbeta fram förbättringar. Professionernas arbete styrs utifrån ett självstyre att arbeta fram effektiva standards med vägledning utifrån regler som är övervakade av chefer, vilket hänvisar till den organisationella

professionalismen då det är ett beslut ovanifrån att förbättringsarbetet ska utföras. Det organisationella professionalismen visas även i den mån att förbättringsarbetet standardiserar arbetsprocesserna inom organisationen (Evetts 2010) även om socialarbetare upplever dem som positiva i citatet. Tendenserna till den organisationell professionalismen i förbättringsarbetet kan kopplas till “top-to-down” styrningen där handlingsutrymmet ses som begränsande för den yrkesprofessionella då det kan uppfattas medföra en mer kontroll och inskränkning av autonomin då deltagandet är tvingande. Dock av socialarbetarnas citat att döma så stämmer det mer överens med Jessen & Tuftes (2014) resultat där handlingsutrymmet inom ramen av den nya administrativa regimen är opåverkad trots att det förmedlas som ett hot mot handlingsutrymmet.

Förbättringsarbetet kan beskrivas som att det skapar och förstärker Dworkins (1999) beskrivning av handlingsutrymmet. Standardiseringen av förbättringsarbetet förstärker det som är runtomkring socialarbetarens handlingsutrymme och visar vilket rum hen kan röra sig inom.