Handlingsutrymme utifrån riktlinjer och lagstiftning

Under intervjuerna förmedlade socialarbetarna att de upplevde att Lean inte hade en större betydelse för deras handlingsutrymme, även om vår analys skildrar indikationer på att en viss påverkan är reell. Socialarbetarna upplevde snarare att riktlinjer utifrån politiska beslut och lagstiftning hade större påverkan på deras beslutsfattande och handlingsutrymme vid bedömning av klienters insatser. Upplevelsen av att arbeta utifrån dessa riktlinjer förmedlas följande av en socialarbetare:

44

Ja nu är jag relativt ny. Men man har ju ett handlingsutrymme. Man kan använda det på olika sätt, så vill jag nog säga. Jag skriver ju under med mitt namn på alla beslut. Rent krasst så kan jag bevilja särskilt boende till vem som helst men då lär jag inte ha kvar mitt jobb. Så jag får ju hålla mig till riktlinjerna för det måste ju vara rättssäkert. Du har ju ett handlingsutrymme men du måste ju kunna stå för allting, så det blir ju ett ansvar med ansvar på ett sätt [...] Man kan ju inte göra mer än vad lagen säger. Men du har ju alltid, det är ju vi som fattar besluten och det känns ju tungt också ibland när man avslår någon även fast det inte är mitt beslut så är det ju ändå mitt beslut (Socialarbetare 1)

Citatet skildrar det komplexa handlingsutrymmet socialarbetare har inom den offentliga sektorn och visar tecken på både det strukturella och epistemiska dimensionerna av handlingsutrymme (Molander 2011;2016) Handlingsutrymmet inom den offentliga sektorn är ofrånkomligt begränsat utifrån strukturella dimensioner där, precis som citatet åskådliggör, friheten av handlingsalternativ beslutas utifrån politiska riktlinjer och lagstiftning (ibid.). Men socialarbetaren beskriver även den epistemiska dimensionen utifrån kognitiva resonemang om handlingsprocesser då socialarbetaren argumenterar gällande möjliga alternativ och konsekvenser (Molander 2011). Citatet skildrar även tyngden i ett rigitt följande av riktlinjer för att upprätthålla rättssäkerheten vilket stämmer överens med Timmermanns & Epsteins (2010) argument. Riktlinjerna motsvarar politiskt framställda standards vars syfte är att reglera det sociala arbetet till att oberoende av demografiska förhållanden, arbeta utifrån samma riktlinjer för att bidra till en förutsägbarhet och likabehandling i mötet med hjälpsökande medborgare (Timmermanns & Epstein 2010). Utifrån Skillmarks (2018) taxonomi kan man utifrån citaten placera socialarbetaren under den formella diskretionära positionen där hen har en rigid följsamhet av de administrativa uppdragen och handlingsalternativ av formell typ. Standarder och riktlinjer förmedlas agera som hjälpmedel primärt åt nyanställda enligt en av chefernas citat:

Alltså jag kan inte se att det blir begränsat på något sätt, handlingsutrymmet, utan snarare att man uppskattar att det är tydliga ramar och när man vet ramen vet man vad inom det man kan handla och inte, mallar och standard är ju till för att vara ett hjälpmedlen när du är ny, och att istället för att behöva fråga någon som säger någonting och någon annan säger något annat och så hittar du på en egen grej tillslut som passar dig , har du något att utgå från början när du är ny.

Sen när du är van och det sitter i ryggraden behöver du inte titta på några mallar och standards då, då jobbar ju du på ditt sätt, det är ett sätt att få en ram och tydlighet och struktur som du sen själv kan handla inom fritt tycker jag (Chef 3)

De flesta av cheferna beskrev standards som hjälpmedel åt nyanställda socialarbetare och skall ses som grunder för hur arbetet skall utföras inom organisationen. Just att “hitta sin grej” inom arbetet skall minskas och tydliga ramar ska struktureras som sedan kan åsidosättas när de sitter i

45

“ryggraden”. När standards etablerats tycks det ges utrymme till den epistemiska dimensionen av handlingsutrymmet och arbetet blir mer subjektivt format. Det finns en risk att socialarbetarna ser standarderna som en trygghet och börjar förlitar sig på manualer och direktiv som kommer från organisationen, på bekostnad av handlingsutrymmet (Ponnert & Svensson 2016). Citatet antyder att när standarderna sitter i ryggraden, riskerar socialarbetare att utföra ett standardiserat socialt arbete (Ponnert, 2013; Ponnert & Svensson 2016). Samtidigt måste det finnas någon form av ram att utgå från. Den radikala diskretionära positionen (Skillmark 2018) innefattande fritt handlingsutrymme och fria handlingsalternativ tycks inte existera inom dagens offentliga sektor då kraven på kostnadseffektivitet blivit större. Politiska riktlinjerna kan även agera som ett skydd och något att luta sig tillbaka på i arbetet gällande beslutsfattande vilket en av socialarbetarna beskrev:

För att när du själv tycker att den personen klarar sig själv och då kan jag ju motivera det själv bättre med hjälp utav den här riktlinjer och förklara med att såhär är det. Inte att man kan ta skydd men .. vet inte hur jag ska förklara.. ha något att luta sig emot [...] Likaså att man kan använda det i sin utredning. Att man kan hänvisa till den lagstiftningen och med vad som är skäligt. Att **** har dessa riktlinjerna som vi ska förhålla oss till (Socialarbetare 2)

Att förlita sig på riktlinjer i det professionella arbetet kan kopplas till

osäkerheten som är förbundet med det sociala arbetets praktik enligt Ponnert & Svensson (2016). Osäkerheten anses kunna reduceras via standardisering vilket även riskeras att användas som skydd gentemot klienten då de

organisatoriska riktlinjerna blir skäl för beslut och frigör socialarbetaren från eget ansvar (Ponnert & Svensson 2016). Citatet skildrar detta då

socialarbetaren upplever att riktlinjerna agerar som en stomme och blir argument för varför klienten inte har rätt till en insats även då

socialarbetaren själv hade gjort en professionell bedömning.

Socialarbetarens uttalande visar även tecken på att hen befinner sig i den formella diskretionära positionen då hen har en rigid följsamhet av de

formella handlingsalternativen och, precis som Ponnert & Svenssons (2016) hävdar, frikopplar sitt ansvar gällande beslutet och hänvisar till

administrativa förpliktelser (Skillmark 2018).