Den aktuella verksamheten är relativt nystartad och det har inte genomförts en uppföljningsstudie kring arbetet som görs på verksamheten tidigare. Ungdomarna som deltog i studien blev tillfrågade vilka styrkor de såg med verksamhetens arbete samt vilka förbättringsområden verksamheten har. Samtliga ungdomar uttryckte att de var nöjda med den behandling och det bemötande de fått från verksamheten. En god kommunikation var en aspekt som flertalet av ungdomarna belyste som en av verksamhetens många styrkor. En ungdom berättar att:
Det var en rak och ärlig kommunikation som jag hade bett om det har inte varit några små ‘snirkels snorken’ vägar utan det har bara varit raka rör och de har varit uppriktiga och ärliga och sagt som de tycker och det tycker jag har varit väldigt bra. Jag tycker faktiskt det mesta har funkat väldigt bra. Jag vet inte men de jobbar på ett väldigt bra sätt, jag tycker även om hur de är med ungdomarna de möter ungdomarna där de är. Kommunikationen tycker jag har varit väldigt bra. Sättet de arbetar individuellt med ungdomarna och att de är väldigt tillmötesgående. Personalen är även väldigt bra på att kompromissa och de är duktiga på att involvera hela mitt nätverka genom att ha en öppen dialog med mina föräldrar och lärare och sånt dära om det skulle behövas. Ytterligare en aspekt som jag tycker har varit bra med verksamheten och personalen är att de finns tillgängliga hela tiden för bland annat skjuts och samtal, dem hjälper till med väldigt mycket. [...] Så det är det typ de är väldigt bra och de engagerar sig och går djupt på behoven. (Albin)
Ungdomarna som deltog i intervjuerna berättade om flertalet aspekter som de ansåg var positiva och verksamma i arbetet på hemmaplan. Öppenvårdsinsatser för ungdomar med beteendeproblem har allmänt visat större effekter än institutionsvård. Det kan ha många förklaringar och i föreliggande studie visar resultatet att det delvis beror på att vården tar plats i ungdomens hemmiljö. Samtidigt tycks behandlingsinnehållet, personalens bemötande, relationerna som skapades och andra förhållanden haft betydelse. Samtliga ungdomar uttrycker att en av verksamhetens många styrkor handlar i stora delar om god kommunikation samt att de upplevde att personalen mötte dem där de befann sig. Detta kan knytas an till det Eide & Eide (2006) beskriver kring kommunikation i behandlingsarbetet. De förklarar att en god kommunikation mellan behandlare och klient har visat sig vara ett väsentligt hjälpmedel för att förstå klienten som person för att ge bättre hjälp, stöd och omsorg samt för att stimulera klientens utveckling på bästa möjliga sätt.
Personalens tillgänglighet var en aspekt av verksamhetens arbete som flera av ungdomarna belyste som en viktig del. En av ungdomarna beskrev att hon upplevde att personalen fanns till hands hela tiden, hon uppskattade att personalen fanns tillgängliga för att följa med henne på olika möten då hon kände att det kunde vara för mycket information att ta in själv under möten med olika myndigheter och vården. När man i tidigare studier har undersökt olika insatser som ska motverka placeringar utanför hemmet har man kommit fram till att insatsens tillgänglighet spelar en stor roll för hur verksam insatsen är. En del i insatsens tillgänglighet är att man arbetar med ett flexibelt schema för att kunna hjälpa ungdomen i sin vardag. Flera av de insatser som varit framgångsrika i att motverka placeringar av ungdomar har varit verksamheter som har haft beredskap dygnet runt (Lee et al 2014). Om man ser till det de intervjuade ungdomarna har berättat kring personalens tillgänglighet kan man se att verksamhetens beredskap har medfört en känsla av trygghet samt säkerhet för ungdomarna. Det kan vara en anledning till att de andra insatser som har haft en hög beredskap har varit framgångsrika, då tillgängligheten som uppstår när personalen kan finnas till hands hela tiden visar ungdomarna att de inte är ensamma. En av ungdomarna uttryckte: “Alla som
jobbar här hade väldigt mycket tid till alla, det tror jag är jätteviktigt att personalen inte har jättemånga ungdomar var och ger för lite tid till var och en”. Det som Ebba nämner i citatet kan
vara en av anledningarna till att personalen är så pass tillgängliga. Man har inom verksamheten bestämt att personalen har ett fåtal ungdomar var som de ansvarar för vilket gör att personalen har
34 mer tid för för varje ungdom. En viktig komponent i arbetet med människor är tidsaspekten, ju mer tid behandlaren spenderar med klienten desto större är förutsättningarna till att klienten lär känna behandlaren samt bättre kunna förstå hen. Tid och tillgänglighet i relationsskapandet och behandlingsarbetet är viktiga komponenter för att bygga en betydelsefull relation (Collén, 2018). Sammantaget har resultatet om verksamhetens styrkor presenterats, ungdomarna blev även tillfrågade om de kunde identifiera några förbättringsområden i verksamhetens arbete. Nedan presenteras tre citat där ungdomarna berättar vad de anser skulle kunna förbättras i verksamhetens arbete:
Jag tycker att de kan lära sig eller jobba lite mer med psykisk ohälsa faktiskt. Personalen är väldigt bra som de är men det finns mer att lära sig faktiskt. Det är så jävla stort med psykisk ohälsa och det är väldigt svårt och komplext så om de går mer in på det, för det hänger oftast ihop med ungdomarna som är här. Det finns oftast någonting med psykisk ohälsa och göra så det skulle jag tycka de kan fokusera lite mer på. (Albin)
Jag känner att som en ungdom borde man kunna säga till personalen att man inte vill att vissa saker man berättar ska föras vidare till handläggaren på socialtjänsten. Om man känt varandra ett tag borde personalen kunna hjälpa till utan att de behöver berätta för socialtjänsten. Att de personligen kan hjälpa utan att det förs vidare. (Simon)
Jag tycker egentligen att ungdomsgruppen skulle haft lite mer att säga till om i vissa beslut än de har men det bygger ju på bestämmelser högre upp. (Ida)
I ovanstående citat beskriver ungdomarna hur de önskar att verksamheten skulle arbeta mer med psykisk ohälsa samt att personalen ska ha mer att säga till om i vissa beslut. En av ungdomarna menar att personalen ska kunna hjälpa ungdomarna utan att behöva föra vidare information till handläggare på socialtjänsten. För att hjälpa oss att förstå citatet ovan kommer vi att använda oss begreppet handlingsutrymme, detta för att beskriva hur personalens utrymme för att handla kan påverkas av organisatoriska aspekter. Handlingsutrymme innebär enligt Svensson, Johnsson & Laanemets (2008) en möjlighet för behandlaren att välja hur han eller hon ska agera. Själva handlingsutrymmet bestäms av den organisation som man arbetar inom. En starkare profession har oftast möjlighet att påverka organisationens ramar medan en svagare profession ofta inte har den möjligheten. Handlingsutrymmet är en nödvändig aspekt i det sociala arbetet då det sätter gränser för hur arbetet ska utföras och kan ge den professionelle stöd i hur han eller hon bör agera. Handlingar kan tolkas mycket olika beroende på ur vilket perspektiv man ser utifrån, en handling som utifrån organisationens perspektiv är självklar kan tolkas som konstig eller orimlig ur ett klientperspektiv (ibid). Utifrån begreppet handlingsutrymme kan man se hur verksamhetens personal har ett bredare handlingsutrymme i vissa aspekter och ett snävare handlingsutrymme i andra situationer. Vilket kan ha kommit att påverka hur de agerar och använder utrymmet. Denna möjlighet begränsas utifrån personalens begränsade handlingsutrymme och de riktlinjer som finns för hur arbetet ska utföras. Inom det sociala arbetet finns det strikta regler och lagar kring dokumentation som bestämmer vad som skrivs och hur det ska skrivas, något som benämns som dokumentationsskyldighet. Dokumentation är enligt (Socialstyrelsen 2019d) ett viktigt arbetsinstrument, bland annat för att man ska kunna följa vad som sker i behandlingen men även hur situationen ser ut för individen (ibid). Skyldigheten att föra dokumentation kring arbetet kan i detta fall ses som en begränsande faktor för personalens handlingsutrymme.
35