En av våra frågeställningar är vilka argument gruppledarna talar för att arbeta med gruppverksamheter och därför blir fördelarna ett centralt tema. En av fördelarna gruppledarna ser med stödgruppsverksamheter för barn som lever med föräldrar som missbrukar är det genomgående draget i intervjuerna att gruppledarna lyfter fram gemenskapen i grupperna så barnen får dela erfarenheter. Den här uppfattningen är för övrigt något som också har stöd i de svenska studier som finns. Lindsteins (2001) forskning visade att barnen och ungdomarnas mest betydelsefulla upplevelser var att de fick dela gemenskap och erfarenheter. Dessvärre är de pågående grupperna små i de tre kommunerna, vilket gör att det är svårare att arbeta med gruppdynamiken. Frågan är hur stor gemenskap som kan uppstå i grupper på två eller tre barn.
Just det här att jag inte är ensam alla har ju ett gemensamt problem det är ju därför de är där de har ju ett gemensamt problem och det är att föräldrarna missbrukar (Kommun X).
En grupp nämner att det är en fördel att stödgrupper inte är en behandling och framhåller att stödgruppsverksamhet är något roligt. Behandling uppfattas som något tråkigt och gruppledarna menar att barnen är där för att träffas och leka, pyssla och fika.
Informanterna skiljer på att komma till insikt och behandling. Är inte insikt en behandlingsform och varför är det en fördel? Gruppledarna tar även upp att de pratar om problemet och att hemligheten blir öppen i stödgrupperna. Detta gör att barnen inte behöver gå och bära på hemligheten, skulden och skammen. Enligt Lindstein (1995) är stödgruppsverksamheterna viktiga för barnen så att de får hjälp att släppa skulden och känslan av ensamhet. Missbruk är ofta en familjehemlighet och föräldrarna har förbjudit barnen att diskutera det (a.a.).
Vi hör barnets röst just när vi sitter där så vet de att föräldrarna alla har problem, det är därför vi är där det är ingen hemlighet. De här känslorna att bli ledsen och då kände jag då att det är det här gruppen är till för känslor och samhörighet det är inte en behandling utan samhörighet och komma till insikt (Kommun X).
Gruppledarna förmedlar att det är fördelaktigt att barnen får dela erfarenheter, så att de kan förstå att det finns fler i samma situation. På så sätt inser barnen att det inte är något skamligt och att det inte är deras fel att mamma eller pappa dricker.
Ja, för det är ju så att barnen får ju känna att de inte är ensamma i det här och att det finns flera, många andra till och med som har det likadant som dom har det och att det inte är något skamsigt och att det inte är deras fel. Det gäller att dom får chans att prata med andra som också är i samma situation och även att man inte ”du har det och du har det” så blir det ändå en lättnad för dom om man tänker den hemlighet de bär omkring på (Kommun Z).
Något som talar för stödgruppsverksamheter är att det inte upplevs lika skambelagt som att ha en traditionell kontakt med socialtjänsten. Det är lättare för skolor och andra myndigheter att hänvisa föräldrarna till stödgruppsverksamheten, som inte upplevs lika tungt som att göra en anmälan. Gruppledarna framstår inte som socialsekreterare och därmed dämpas myndighetsstämpeln.
En fördel kan vara att vi har en annan ingång, vi är inte socialsekreterare i den bemärkelsen. Vi får försöka hålla ganska informellt och kravlöst, det tror jag kan vara bra (Kommun Y).
Som vi tidigare nämnt vill gruppledarna att stödgruppsverksamheten ska innehålla roliga moment där samhörighet och lek är centralt, där de får träna sina sociala färdigheter. Vi tolkar det som att detta åtminstone delvis handlar om att gruppledarna vill att barnen ska få en meningsfull fritid, då de nämner att barnen har en brist på fritidsaktiviteter.
Så är det ju jätteviktigt att få komma till en verksamhet många av dom här barnen gör ju väldigt lite på sin fritid (Kommun Y).
Det karakteristiska draget är att de nämner fördelar för barnen men även andra fördelar som tidseffektiviteten eller andra personliga fördelar framkommer. Det lyser även igenom att gruppledarna har direktiv om kostnadseffektiviteten som Socialstyrelsen (2006) framhäver. Då några av gruppledarna förklarar att missbruk kostar mycket för samhället, genom att ge barnen insikt av missbruk så blir syftet att minska missbruk och ohälsa i framtiden.
Dels att man kan nå många samtidigt alltså det är effektivt på något vis och tidsmässigt men sen det här att dom får ta del av varandra så det är en vinst i att andra har det likadant som jag har det och då blir det också lättare att prata om det eller fundera kring det, så jag är inte ensammast i världen och sen gruppdynamiken rollspel och alltså öva sig i färdigheter det gör man ju med andra människor, alltså interagera så det är jätteviktigt (Kommun Z).
Andra fördelar som återkommer hos gruppledarna är att de ser egna fördelar med stödgruppsverksamheterna.
Vi har ju kul också jag menar vi har ju våra teman och vi fikar och vi har lite pyssel och har en liten lek och det är ju inte bara inte bara det här att hela tiden ha behandling som teman utan att ha kul och göra olika övningar (Kommun X).
Även den nya kommunen uppger fördelar för sig själva och att de känner att det är inspirerande att det blir omväxling i deras vardagliga arbete. De menar att det är positivt för barnen.
Det är ju roligt det är ju ett helt annat jobb än det vi gör i vanliga fall. Erfarenheterna av detta är en fördel för barnen (Kommun Y).
Trots att det borde framkomma mycket obehagliga upplevelser från barnen i stödgrupperna nämner gruppledaren att det är avlastande att arbeta med stödgruppsverksamheter.
Det är en lysande kombination .. det är jätteskönt att ha BIM och gå till eftersom det är något annat än det man håller på med alltså det avlastar väldigt mycket och det är roligt (Kommun Z).