Några socialsekreterare uppger att de anser att de arbetar förebyggande när det kommer till våld i parrelationer men att de behöver bli bättre på detta. Socialsekreterarna anger mottagningen som ett exempel på förebyggande arbete, då mottagningen åker ut till skolor och informerar om våld och dess konsekvenser. Socialsekreterarna uppger även att det finns andra enheter inom individ- och familjeomsorgen som uppmärksammar våldet, såsom öppenvården. Däremot uppger samtliga socialsekreterare att de inte har koll på om de har specifika program eller rutiner på vilket sätt de ska arbeta förebyggande med våld i parrelationer. Vidare framför socialsekreterarna att de anser att de inte riktigt hinner med att arbeta förebyggande men att de tänker att de ska arbeta förebyggande. Det kan därigenom tänkas vara så att förebyggande arbete ingår i yrkesrollen som socialsekreterare. Vilka arbetsuppgifter socialsekreteraren har menar Svensson et el. (2008) beskrivs i socialsekreterarens yrkesroll.
En socialsekreterare uttrycker att våld i parrelationer med tiden har blivit mer uppmärksammat och att det kommer in mer ärenden gällande våld nu än vad det har gjort tidigare, även om det alltid har funnits våldsärenden. En tänkbar anledning till att det förekommer fler våldsärenden idag kan vara att det förs fler samtal om våld och att det sprids mer information om att det finns
32
hjälp, vilket kan ha bidragit till att människor har blivit mer mottagliga och vågar prata om sin utsatthet. Socialsekreterarna är överens om att det är bra att våldsärenden har blivit mer uppmärksammat men menar samtidigt att det fortfarande finns ett stort mörkertal som är svåra att komma åt. IP2 menar att för att komma åt mörkertalet är förebyggande arbete viktigt och uppger att “annars handlar det om att vara ute och synas i olika verksamheter och informera om att socialtjänsten finns eller att kanske bryta den bild som folk har av socialtjänsten. Som många gånger inte är så positiv”. Att samhällets bild av socialtjänsten inte alltid är så positiv menar vissa socialsekreterare också kan bidra till att mörkertalet vad gäller våldsärenden är stort. Detta kan kopplas till de stabila yttre hinder som Berglind (1995) skriver om, då bilden som samhället har av socialtjänsten kan begränsa socialsekreterarna i sitt handlande. Vidare menar vissa socialsekreterare att då de arbetar på den instans där det redan har uppmärksammats att våld förekommer innebär det att det inte finns utrymme för ett förebyggande arbete eftersom det istället kommer vara ett utredningsfokus. Detta medför att socialsekreteraren kommer arbeta med stödinsatser på individnivå som begränsar våldet men att det förebyggande arbetet är svårt att arbeta med. Vidare uppger socialsekreterarna att det finns andra instanser som individen kommer i kontakt med innan socialtjänsten som egentligen arbetar mer förebyggande. Detta då hela samhället har ett ansvar, vilket även Flood (2011) tycker är viktigt då mäns våld mot kvinnor ska förebyggas på olika nivåer. IP5 uppger att;
[…] Det är svårt att förebygga på ett sätt ifrån våran del eftersom när det väl kommer in så är det inget förebyggande längre. […] Men jag tänker att man börjar prata i skolan om normer och värderingar med barn, hur man ska vara och att man inte får slåss och så vidare. Det är ju egentligen mer förebyggande än det vi gör. BVC kollar av hur är det i relationen, hur fungerar det med dig nu när du inte får sova och så vidare, hur blir du då? Så jag tänker det finns mer förebyggande på många andra instanser än vad vi faktiskt gör här, här handlar det mer om att ge ut information om vad vi kan hjälpa till med.
En socialsekreterare menar, precis som Flood (2011) att förebyggande arbete på olika nivåer är viktigt och att andra samhällsfunktioner såsom arbetsgivare eller vårdcentraler som träffar kvinnor som blir utsatta för våld också har ett ansvar. En socialsekreterare är dock av uppfattningen att ansvaret för dessa kvinnor oftast läggs över på socialtjänsten. Detta kan tänkas vara utifrån den förväntning och tolkning som samhället har av socialarbetarens roll och vad denna roll innebär, vilket går att koppla till att det finns förväntningar och uppfattningar om alla roller i samhället (Svensson et al., 2008). IP6 uppger att;
Vi blir hela samhället på något sätt men när jag funderar efter så är det ju alla i samhället som har ett ansvar. Det är ju fortfarande vanliga människor som har läkarbesök, som går på kontroller, som går till sitt jobb och att vi alla har ett gemensamt ansvar.
Vidare menar IP2 att de ska screena våld i alla ärenden med hjälp av FREDA kortfrågor och att det kan anses vara förebyggande men nackdelen är att screeningen bara utförs i vissa ärenden som de kommer i kontakt med då det är brist på tid men även att det kan bli konstigt i vissa möten och anses olämpligt.
Samtliga socialsekreterare är medvetna om och uppger att det krävs mer förebyggande arbete med våld i parrelationer, vilket ska inkludera ett arbete med våldsutövare och de individer som ligger i riskgrupper att kunna utveckla ett våldsamt beteende. Detta framförs av en socialsekreterare som uppger att de att det nog finns forskning på vilka som är i riskgruppen, då de kan vara utsatta på något sätt eller kommer från utsatta förhållanden vilket kan bidra till att de utvecklar våldsamma beteenden eller hamnar i våldsutsatthet.
33 6.7 Sammanfattning
Sammanfattningsvis framkommer det i resultatet att socialsekreterarna uppfattar att det är svårt att arbeta med våld i parrelationer och att det är ett komplext problemområde. Vidare framkommer att socialsekreterarna kan uppleva en maktlöshet inför dessa ärenden samt att dessa ärenden kräver mer försiktighet än andra, speciellt när det handlar om akuta situationer. Det framkommer vidare att socialsekreterarna anser att de besitter den kunskap som krävs för att kunna arbeta med våld i parrelationer, dels utifrån den utbildning de har, dels från den erfarenhet de har av arbetet med dessa ärenden. Erfarenheten av arbetet med våldsutsatta kvinnor har gett socialsekreterarna en bredare kunskap av våld samt en förståelse för att våldsutsatta kvinnor kan befinna sig i miljöer av flera olika sociala problem, vilket medför en särskild utsatthet. Vidare framkommer det även att socialsekreterarna anser att FREDA utredningsverktyg är hjälpsamt för att uppmärksamma indikationer på våldsutsatthet men även att det fungerar vägledande. Samtidigt uppger socialsekreterarna att vanlig utredningsmetod också fungerar bra då det handlar om att anpassa frågorna efter situationen. Resultaten visar även att både det objektiva och det subjektiva handlingsutrymmet upplevs vara stort och att socialsekreterarna inte anser att de blir begränsade utifrån organisatoriska aspekter, detta då de upplever sig kunna vidta de åtgärder som anses nödvändiga. Socialsekreterarna kan dock identifiera aspekter som möjligtvis skulle kunna begränsa dem i sitt handlande och en aspekt som i vissa fall faktiskt också begränsar socialsekreterarna är lagstiftningen, SoL. Detta utifrån att lagstiftningen baseras på frivillighet och att kvinnan inte kan bli hjälpt om hon inte vill det själv. Vidare framkommer det att ärenden gällande våldsutövare inte är vanligt förekommande vilket socialsekreterarna förklarar genom att män generellt inte söker stöd hos socialtjänsten samt att män inte vill ta emot stöd. Däremot uppger socialsekreterarna att arbetet denna målgrupp är viktigt för att kunna förebygga våld. Det framkommer vidare att arbetet med våldsutövare är nytt inom denna socialtjänst då fokus tidigare enbart har legat på den våldsutsatta personen. Detta medför att det ännu inte finns specifika insatser eller förebyggande åtgärder utöver samtalsstöd för våldsutövare. Inom denna socialtjänst finns det även ett våld i nära relations team vilket ska verka som en samlingsplats för socialsekreterare och andra aktörer för att underlätta arbetet i dessa ärenden. Effekterna av detta team är dock fortfarande okända då detta team är nystartat. Slutligen går det att konstatera att socialsekreterarna saknar ett utredningsverktyg gällande våldsutövare och att de anser att ett sådant verktyg skulle vara användbart.
7.0 Slutdiskussion
Genomgående uppsatsskrivandet har det bildats en större inblick i vad våld innebär och de sätt som våldet kan komma till uttryck på. Från den tidigare forskningen som tagits del av har forskarna kunnat se att våld i parrelationer är ett komplext område och att det har blivit mer uppmärksammat under senare tid. Detta framkommer även i resultatet av föreliggande studie då samtliga socialsekreterare tycker att ärenden som dessa är komplexa, oavsett hur mycket eller lite erfarenhet och utbildningar socialsekreterarna besitter. Det går därigenom att dra slutsatsen att kunskap och erfarenhet helt klart är en viktig del för att kunna utföra ett gott arbete med denna målgrupp samtidigt som det inte är detta som avgör huruvida ärenden som dessa uppfattas som enkla eller svåra. Samtliga socialsekreterare anser sig besitta tillräckliga kunskaper för att hantera ärenden som dessa samtidigt som de vittnar om att en aldrig kan bli fullärd när det kommer till våld i nära relationer. Det blir därmed tydligt att kunskap är någonting som är otroligt viktigt i ärenden som dessa men att det aldrig går att få för mycket kunskap utifrån att alla personer och alla ärenden som hanteras är olika. Vidare kan det utläsas
34
att resultatet av föreliggande inte har tillfört ny information om själva vikten av arbetet med ärenden som rör våld i nära relationer, då det finns så pass mycket tidigare forskning gällande detta att det anses vara en självklarhet. Däremot bekräftar denna studie ytterligare denna självklarhet genom att återigen lyfta fram resultat som tydligt talar om att våld i nära relationer är komplext och svårt.
Vad som vidare kan utläsas är att det fortfarande behövs mer forskning gällande hur arbetet med våldsutövare kan struktureras och vilka effekter insatserna till våldsutövarna kan ge, då det fortfarande föreligger en kunskapslucka. I resultatet framkommer det att socialsekreterarna saknar ett utredningsverktyg med frågor som berör utredningsarbetet med våldsutövare. Ett utredningsverktyg skulle kunna bidra till ett mer effektivt arbete med denna målgrupp samt att socialsekreterarna får en ökad säkerhet i att hantera ärenden av denna karaktär. Detta resultat kan innebära att socialsekreterarnas önskemål synliggörs vilket i praktiken innebär att kommuner, stat eller liknande blir medvetna om socialsekreterarnas uppfattningar och kan arbeta för att utveckla det sociala arbetet. Att det synliggörs att ett utredningsverktyg för våldsutövare är efterfrågat och saknas innebär att det finns möjligheter till att utveckla ett sådant utredningsverktyg. Utvecklandet av ett sådant utredningsverktyg kan sedan i sin tur påverka det praktiska sociala arbetet på så sätt att socialsekreterarnas möjligheter till att genomföra goda utredningar och bedömningar kring denna målgrupp utvecklas och förbättras. Ett sådant verktyg skulle kunna implementeras i det sociala arbetets arbetsmetoder och förhållningssätt och kan vidare medföra att arbetet med denna målgrupp effektiviseras, då behoven kan synliggöras i ett tidigare stadium och på ett enklare sätt vilket i sin tur innebär att insatser kan sättas in redan i ett tidigt stadium. Det vore därför, med grund i ovanstående, önskvärt och nödvändigt med mer forskning kring denna målgrupp och ett specificerat utredningsverktyg för våldsutövare för att bygga upp ett arbetssätt som kan fånga upp fler våldsutövare i syfte att på sikt kunna förebygga våld.
Från resultatet går det vidare att utläsa att respondenterna anser att FREDA är ett bra hjälpmedel, vilket även framförs av den tidigare forskning som presenterats. Samtidigt anser även socialsekreterarna att FREDA-utbildningen har varit en viktig grund i utredningsarbetet och att denna utbildning har varit vägledande i deras arbetsmetoder. Möjligtvis kan detta innebära att denna utbildning är en viktig grund i utredningsarbetet och att utbildningen är något som bör vara tillgänglig för alla socialsekreterare som arbetar med våld i nära relationer då det tycks underlätta arbetet med målgruppen. Att resultatet av föreliggande studie lyfter fram FREDA som en bra grund och ett bra hjälpmedel kan i praktiken innebära att arbetsgivare blir varse om detta och kan tillgodogöra sig den informationen vilket i sin tur kan medföra att fler socialsekreterare erhåller FREDA-utbildning vilket kommer att påverka det praktiska och faktiska arbetet med våldsutsatta kvinnor.
Vidare framkommer det att organiseringen på olika socialtjänster kan se olika ut varvid även arbetssätten kan se olika ut. Den studerande kommunen, till skillnad från många andra kommuner, har inte uppdelade enheter där de behandlar de olika målgrupperna separat. Detta medför att socialsekreteraren i denna kommun ser en större helhet i klientens miljö vilket kan anses vara fördelaktigt dels utifrån att det medför ett mer holistiskt perspektiv, dels för att det blir lättare för kvinnan då hon inte behöver ha kontakt med flera olika handläggare som ska fatta beslut i olika frågor. Detta är något som andra kommuner och arbetsgivare kan ta till sig av och fundera kring om ett sådant arbetssätt gällande våldsärenden skulle fungera i deras verksamheter och vilka konsekvenser det skulle kunna innebära. I den studerade kommunen fungerar detta arbetssätt mycket bra och socialsekreterarna vittnar om att det är bra både utifrån klientens perspektiv men även utifrån socialsekreterarens perspektiv.
35
Vidare kan socialsekreterarnas synpunkter gällande det förebyggande arbetet även att tas i beaktande då det utifrån resultatet framkommer det att socialsekreterarna anser att det förebyggande arbetet är en viktigt men att de inte är helt medvetna om hur det förebyggande arbetet ser ut. Däremot är samtliga socialsekreterare överens om är att det behövs mer förebyggande arbete samt att fler aktörer i samhället utöver socialtjänsten som borde arbeta mer förebyggande. Det väcks tankar hos forskarna i och med detta gällande huruvida ansvaret för det förebyggande arbetet borde ligga på socialtjänsten eller ej. Det tycks vara självklart att fler aktörer än socialtjänsten behöver arbeta förebyggande men det tycks även vara svårt att som socialtjänst arbeta förebyggande. När socialtjänsten får vetskap om våldsamma relationer och att det förekommer våld i nära relationer är det möjligtvis redan för sent att arbeta förebyggande. Vidare framkommer under resultatet att samtliga socialsekreterare anser att det är fler aktörer vilka kommer i kontakt med våldsutsatta samt våldsutövare innan socialtjänsten får kännedom om situationen. Resultatet av detta blir att allt ansvar läggs på socialtjänsten vilket kan medföra en överbelastning på en myndighet, då samhället i helhet inom socialt arbete behöver mer samverkan mellan olika aktörer för att bearbeta våld i parrelationer.
Studiens synliggörande av socialsekreterarnas uppfattningar av arbetet med våld i parrelationer kan bidra till ny kunskap och nya perspektiv inom socialt arbete. Socialsekreterarnas egna uppfattningar och perspektiv är något som i tidigare forskning inte är vanligt förekommande vilket innebär att fynden i denna studie bidrar till kunskaps- och forskningsfältet genom att synliggöra ett perspektiv som tidigare inte prioriterats. Studiens resultat kan generera ny kunskap då det tillför de professionellas åsikter och tankar om hur arbetet upplevs, vilka metoder som ger effekt och vad som kan tänkas förbättras för att utveckla arbetet med dessa ärenden. Eftersom socialsekreterarna är den profession som kommer i kontakt med dessa målgrupper och aktivt arbetar med dem, innebär detta att deras synpunkter är viktiga att lyssna på för att kunna underlätta och utveckla arbetet så att det ska bli så bra som möjligt. Studiens beskrivningar och upplysningar av socialsekreterarnas perspektiv kommer förhoppningsvis bidra till att kommuner beaktar samt lyfter de professionellas utvärderingar av arbetsmetoder för att kunna förbättra dessa.
7.1 Metoddiskussion
Syftet med denna studie har varit att framställa en djupare förståelse om vilka erfarenheter och uppfattningar socialsekreterare har av arbetet med våld i parrelationer. För att kunna tolka socialsekreterarnas utsagor om förståelse och uppfattningar har den hermeneutiska ansatsen använts. Det kan möjligtvis diskuteras att resultatet av studien kan ha sett annorlunda ut om studien varit av en annan karaktär eller forskningsmetod, det vill säga en kvantitativ studie eller en annan vetenskapsteoretisk utgångspunkt. Det hade dock inte varit möjligt att inhämta socialsekreterarnas förståelse och upplevelser på samma sätt ifall det exempelvis hade genomförts en enkätstudie istället. Då urvalet av respondenter ett målstyrt urval innebär detta att de sex socialsekreterare som intervjuats är ett representativt antal av den verksamhet som studeras. Däremot innebär det inte att ett större antal av respondenter hade förändrat den information som framkommer i resultatet, då det presenteras erfarenheter och uppfattningar. Å andra sidan kan det tänkas att ett större antal deltagare kan ytterligare bekräfta eller stärka det resultat som presenteras från de socialsekreterare som deltagit i denna studie. Anledningen till varför semistrukturerade intervjuer valdes var för att kunna inhämta datamaterial som innehöll utsagor om uppfattningar och erfarenheter. Detta innebär även möjligheter till kunna ställa ställa följdfrågor utan begränsningar för att komplettera innehållet av vissa svar, vilket ansetts nödvändigt.
36 7.2 Förslag för vidare forskning
Under studiens gång har det blivit tydligt att det finns en kunskapslucka vad gäller utredningsverktyg och metoder som kan användas vid utredning av våldsutövare. Socialsekreterarna i föreliggande studie önskar att det fanns någon typ av utredningsverktyg som de kan använda sig av i arbetet med våldsutövare varpå det blir tydligt för forskarna att utveckling av ett sådant verktyg vore lämpligt. Verktyget som föreslås utvecklas behöver enligt socialsekreterarna innehålla ett antal ämnen som det ställs frågor kring och som kan användas som stöd i samtalen med våldsutövarna. Förslag för vidare forskning är därmed att studera hur arbetet med våldsutövare ser ut och utifrån det skapa ett verktyg eller en metod, likt FREDA, som kan användas av socialsekreterare i utredningsarbetet av våldsutövare.
37
8.0 Referenslista
Andersson, S. (2014). Om positivism och hermeneutik. (1. utg). Lund: Studentlitteratur. Aronsson, G. (1990). Kontroll och handlingsutrymme. i G.Aronsson, & H.Berglind, Handling
och handlingsutrymme. Lund: Studentlitteratur.
Back, C., & Berterö, C. (2019). Interpretativ fenomenologisk analys. i A. Fejes, & R. Thornberg, Handbok i kvalitativ analys. (3. utg). Stockholm: Liber.
Berglind, H. (1995). Handlingsteori och mänskliga relationer. Stockholm: Natur och kultur Bogenau, E-L. (2012). The Role of Social Services in the Context of Intimate Violence. Faculty
of Sociology and Social Work, University of Bucharest. (Nr. 4). s.153-174. Bryman, A. (2011). Samhällsvetenskapliga metoder. (Uppl. 2). Malmö: Liber. Börjesson, M. & Rehn, A. (2009). Makt. (1. uppl.) Stockholm: Liber Ab
Danermark, B. (2004). Samverkan- en fråga om makt. Örebro: LäroMedia Örebro AB
Danis, F-S. (2003). The criminalization of domestic violence: What social workers need to know. National Association of Social Work, Inc. Vol. (48:2). s. 237-246. Oxford: Oxford university press DOI:10.1093/sw/48.2.237
Datainspektionen. (u.å.). Dataskyddsförordningen (GDPR). Hämtat 14 april från
Datainspektionen: https://www.datainspektionen.se/lagar--
regler/dataskyddsforordningen/
Ekström, V. (2016). Det besvärliga våldet: Socialtjänstens stöd till kvinnor som utsatts för våld i nära relationer. Linköpings Studies in Arts and Science. (Nr 689). [uppl. 1:1]. Linköping: Liu-tryck
Ekström, V. (2018). Carriers of the troublesome violence – the social services’ support for female victims of domestic violence. European journal of social work. Vol (21). s. 61- 73. Oxford: Taylor & Francis Ltd DOI:10.1080/13691457.2016.1255930
Enander, V. (2015). Socialtjänstens ansvar. i G. Heimer, A. Björck, & C. Kunosson, Våldsutsatta kvinnor - samhällets ansvar. Lund: Studentlitteratur.
Eriksson, D-P., Bergbom, I., & Lyckhage, E-D. (2014). Don’t ask don’t tell: Battered women living in Sweden encounter with healthcare personnel and their experience of the care given. International Journal of Qualitative Studies on Health and Well-being. Vol (9:1). DOI: 10.3402/qhw.v9.23166
Flood, M. (2011). Involving Men in Efforts to End Violence Against Women. Faculty of Arts, University of Wollongong. (vol. 14:3). s. 358-377. DOI: 10.1177/1097184X10363995 Flora, K., & Argyroudi, A. (2019). Factors affecting counseling services in social service
structures providing support to women who are victims of violence: A qualitative research in Greece. Journal of interpersonal violence. s. 4741-4755.
Gilje, N. & Grimen, H. (2007). Samhällsvetenskapernas förutsättningar. (3. uppl.) Göteborg: Daidalos.
Heimer, G., Björck, A., & Kunosson, C. (2014). Inledning. i G. Heimer, A. Björck, & C. Kunosson, Våldsutsatta kvinnor - samhällets ansvar. (3. utg). Lund: Studentlitteratur.