Föreskrivna egenskaper för att lyckas

Zwaan och ter Bogt (2012) kunde i sin studie Can a zero become a hero? Comparing personal characteristics and live show contestants of the Dutch idols identifiera ett visst antal egenskaper

som var återkommande hos deltagare som lyckats i Idol i Nederländerna. Dessa egenskaper var osäkerhet, tidigare erfarenhet av att uppträda, motivation, musikalisk familj/musiklektioner och sexighet. För att se om dessa egenskaper även gäller för deltagarna i svenska Idol görs en analys på huruvida caset Martin Almgren erhåller dessa egenskaper eller inte.

Erhållna egenskaper

Zwaan och ter Bogt (2012) kom fram till att osäkerhet var en positiv egenskap för att lyckas i Idol och argumenterar att osäkerheten gör att deltagarna hela tiden strävar efter att förbättra sig då de aldrig är riktigt nöjda med sitt framträdande. Martin Almgren är oftast inte helt nöjd med sitt framträdande och poängterar ofta att det finns saker han hade kunnat göra bättre eller annorlunda.

“Martin: Alltså låten måste passa, feelingen måste sitta där, allt måste sitta där och de är svårt att leva upp till det varje vecka. Och jag skulle gärna vilja hitta tillbaka till de två första fredagarna i feeling liksom” (program 23, bilaga 1.15, transkriberingssida 31)

Även de veckor när Martin Almgren har gjort bra ifrån sig och fått hyllningar av juryn så är han inte helt nöjd.

“Att göra en sån här grej i första delfinalen, det var det dummaste jag kunde ha gjort. För att alltså, leva upp till det, det kommer ju ao, jag fick feeling, det är svårt att hålla igen då, det bara mosar igång, sen är det kört.” (Program 19, bilaga 1.11, transkriberingssida 20)

Martin Almgren menar att han skulle ha hållit igen förra veckan vilket förstärker uppfattningen om Martin Almgrens osäkerhet. Osäkerheten hos Martin Almgren är en egenskap som kan skapa den kollektiva tillhörigheten som publiken kan identifiera sig med (Hall, 1996). Martin Almgrens osäkerhet ses även via hans dåliga självförtroende som uppenbaras under samtal med Pär

Lernström.

“Pär: Du gömmer dig lite grann bakom den här..

Martin: Humorprylen?

Pär: ja, exakt.

Martin: Jag har ju det som ett litet, en barriär

Pär: För du har fått jobbat en del med självförtroendet

Pär: mm.

Martin: Har väl inte haft de sådär, ja.. brutallätt kanske.

Pär: Nej.

Martin: Nej. Men..

Pär: Och nu står du och är liksom ett sånt här litet kliv ifrån att vara med i kvalet

Martin: Ja. (Skrattar)” (Program 11, bilaga 1.5, transkriberingssida 10)

Det dåliga självförtroende som Martin Almgren visar på bryter mot den diskurs som finns om hur en artist ska vara, så som självsäker och framåt. Det är i alla fall den stereotypa bilden av en artist, men i och med Zwaan och ter Bogts (2012) resultat där osäkerhet är ett vinnande koncept finns det möjlighet att diskutera om självsäkerheten hos artister är ett yttre skal och att

osäkerheten är det som driver dem till att lyckas. Därmed kan slutsatsen dras att Martin Almgrens osäkerhet är till hans fördel, vilket även stämmer enligt Zwaan och ter Bogts (2012) forskning.

Och att den stereotypa bilden av en självsäker artist skapad via samhällsstrukturers kanske inte stämmer.

En annan av de egenskaper som Martin Almgren erhåller som Zwaan och ter Bogt (2012) lyfter fram i sin studie är erfarenheten av att uppträda. I programmet blir det inte tydligt hur frekvent Martin Almgren uppträder, men han säger själv i program 10:

“Martin: [...] Jag liksom håller på med vanliga jobb samtidigt som jag har musicerat en del på fritiden och sådär” (Program 10, bilaga 1.4, transkriberingssida 8)

Dessutom får man veta genom ett telefonsamtal som han gör i program 21 att han har en bandkamrat, och att han därmed spelar i ett band. Inför en fredagsfinal när Martin Almgren funderar över sitt låtval ringer han till bandkamraten Stig för att be om råd.

“Ja, men de är väl närmast de vi brukar hålla på med va, är det inte de?”

(Program 21, bilaga 1.13, transkriberingssida 26)

Genom denna fråga blir det tydligt att Martin Almgren vill sjunga något som han är bekväm med, som han brukar uppträda med tillsammans med Stig. Uttrycket “de vi brukar hålla på med”

antyder på att gruppen som Martin Almgren brukar framträda med är ett coverband. Denna uppfattning stärks av kommentaren:

“Martin: det här är de som vi alltid liksom har drömt om, skriva egen musik eller få skriven musik till en” (Program 26, 1.18, transkriberingssida 45)

Som då uppmanar till tolkningen att Martin Almgren tidigare har uppträtt med coverlåtar.

Därmed blir det tydligt att Martin Almgren har tidigare erfarenhet av att uppträda och att han drar nytta av detta genom att diskutera låtval med bandkamraten Stig, och eftersom att han kan välja låtar som han känner sig bekväm med, som han vet att han kan uppträda med.

Förutom tidigare erfarenhet av att uppträda så visar Zwaan och ter Bogt studie (2012) att

motivation är viktig för att lyckas i Idol. I Martin Almgrens fall kan man se en tydlig förändring i hans motivation längs programmets gång. Till en början verkar han inte ta tävlingen på allvar, redan vid hans audition får man veta det.

“Martin: Jaa, egentligen så blev jag hitsläpad mer eller mindre [...] Av en bekant”

(Program 3, bilaga 1.1, transkriberingssida 1)

I och med att han uttrycker det som att han blev ditsläpad till auditionen så uppfattas det som att han inte självmant väljer att ställa upp i tävlingen. Hans egen motivation var alltså inte så hög till en början och han själv hade inte tagit chansen om inte någon annan uppmanat honom till det.

“Martin: Jag har ju lite klacksparkstänket i hela, i vardag liksom, det är ingen mening att stressa upp sig för saker, för då blir det bara sämre liksom, utan man får ta det lite som det

kommer” (Program 10, bilaga 1.4, transkriberingssida 8)

“Klacksparkstänket” är ett uttryck som ger intrycket av att han inte tar tävlingen på allvar, utan bara tar det som det kommer istället för att aktivt försöka få det att leda till något.

“Martin: [...] Det känns som att det kan gå bra. Det känns som att jag har övat klart, det känns som att det sitter så att ja, jag tror det blir en riktig åktur”

(Program 18, bilaga 1.10, transkriberingssida 19)

“Martin: ikväll ska jag försöka hitta tillbaka på rätt spår igen och göra någonting som känns bra och äkta för mig. Jag vill inte åka hem än”

(Program 21, bilaga 1.13, transkriberingssida 26)

Motivationen hos Martin Almgren framställs som låg till en början, men någonstans under

fredagsfinalerna verkar det som att han börjar förstå sina chanser i tävlingen och motivationen till att avancera börjar växa. Han går från att använda meningar som “det kan gå bra” och “jag tror”

till “jag vill inte åka hem än”. Ju längre in i säsongen Martin Almgren kommer desto mer ökar motivationen.

“Martin: Nu är det bara sex kvar liksom, nu har man inte haft några horn, det kanske är dags att börja plocka fram dem, ta fram det där lilla extra som krävs för att vara kvar”

(Program 24, bilaga 1.16, transkriberingssida 35)

“Martin: [...] Och nu finns det ingen återvändo, jag ska till globen”

(Program 27, bilaga 1.19, transkriberingssida 52)

I finalen så sammanfattar Martin Almgren ganska tydligt hur han själv sett på sin motivation i tävlingen.

“Martin: När jag klev in i den där bussen i Åmål så hade jag väl liksom, jag visste inte ens om jag skulle få någon guldbiljett, jag tänkte det här kan vara en rolig grej. [...] Nu är jag framme vid mina drömmars mål, jag ska få stå på scen i globen, sjunga för 13’000 pers så att nu ska vi ut och riva haket och nu kör vi” (Program 28, bilaga 1.20, transkriberingssida 59)

Alltså från att ha klivit in i tävlingen som en rolig grej så har Martin Almgrens motivation till att vinna vuxit längs med programseriens gång, och nu ska han “riva haket”.

Det är intressant att se hur Martin Almgrens motivation växer i och med hans avancemang i tävlingen. Han har därmed i motsatts till resultatet av Zwaan och ter Bogts (2012) forskning inte erhållit egenskapen motivation från tävlingens början, utan egenskapen har istället vuxit fram längs programmets gång. Martin Almgrens brist på motivation i början av säsongen kan kopplas till hans osäkerhet på sig själv, då han flertalet gånger antyder att han inte tror på sin möjlighet till

avancemang. I och med osäkerheten på sig själv så ser han inget värde i att vara motiverad för att avancera i tävlingen.

“Martin: Jag trodde ärligt talat att jag inte skulle komma såhär långt alltså. Jag trodde inte man skulle få någon guldbiljett liksom”

(program 10, bilaga 1.4, transkriberingssida 8)

Därmed kan man dra slutsatsen att motivation är en viktig egenskap för att lyckas bli en idol, men det är inte obligatoriskt att inneha egenskaper från början, utan motivationen kan växa fram längs programmets gång.

Sammanfattningsvis kan man krasst säga att Martin Almgren erhåller på ett sätt eller annat tre av de sex egenskaper som Zwaan och ter Bogt (2012) presenterar som vinnande koncept i sin studie.

Nämligen osäkerhet, tidigare erfarenhet av att uppträda och motivation. Alltså överensstämmer dessa egenskaper även i den svenska versionen av Idol och är en del av kändiskulturen.

Egenskaper som inte erhålls

Men det finns även egenskaper som Martin Almgren inte erhåller i produktionen. I Zwaan och ter Bogt (2012) studie så anses en musikalisk familj vara återkommande för deltagare som gjort succé i Idol men detta är något som man inte får något grepp om när det gäller Martin Almgren.

Överlag så får man veta relativt lite om Martin Almgrens familj och bekantas enbart med hans sambo Ida (Program 25, bilaga 1.17, transkriberingssida 39). Han pratar inte om sin familj och är ganska opersonlig i sina uttalanden om sig själv. Därav får man som tittare ingen information om hans familj är musikalisk, inte heller om han har tagit musiklektioner. Därför framgår det inte om Martin Almgren innehar den musikaliska bakgrund som Zwaan och ter Bogt (2012) påstår är en viktig del i att lyckas i Idol. Därmed blir det oklart huruvida en musikalisk familj och

musiklektioner är attribut som leder Martin Almgren till framgång i Idol 2015.

En annan egenskap som Zwaan och ter Bogt (2012) lyfter fram som Martin Almgren inte erhåller är uppfattningen om sig själv som sexig. I produktionen ingår styling och Martin Almgren är

“Martin: Jag kan säga såhär att jag har aldrig reflekterat över mode och kläder. Jag klär mig oftast så att det ska vara så bekvämt som möjligt, så lång tid som möjligt. [...] Men det jag märker nu det är rätt så roligt när man kommer till folk som kan, det känns som att jag lämnat flanellskjortan bakom mig” (program 20, bilaga 1.12, transkriberingssida 23)

Martin Almgren visar ändå på att han är villig att förändra sig, och att han känner sig bekväm med att få hjälp av någon som faktiskt kan. Han köper produktionens erbjudande att förändra sitt utseende, även fast han i program 8 menar:

“Martin: [...] Jag ska ju se lite dräggig ut, det är liksom min grej”

(Program 8, bilaga 1.10, transkriberingssida 18)

Han ser alltså inte sig själv som sexig utan mer som dräggig, och han har valt att se ut så. Därmed uppfyller han inte de kriteriet om att uppfatta sig själv som sexig som Zwaan och ter Bogt (2012) fastställde i deras forskning. Däremot så undersöks inte i denna analys huruvida de andra

deltagarna uppfattar sig själv som sexig, och det blir då svårt att dra slutsatsen om att det inte är en föreskriven egenskap för att lyckas i Idol utifrån svenska samhällsstrukturer. Men om man ser på enbart Martin Almgren som är caset för studien så kan man dra slutsatsen att sexighet inte är ett attribut kopplat till framgång i Idol 2015.