Den mediala konstruktionsprocessen:
Från skogen till Globen.
En kritisk diskursanalys om hur en förebild konstrueras och representeras i media
Carolina Grönberg Anton Svensson
2016
Filosofie kandidatexamen
Medie- och kommunikationsvetenskap
LULEÅ TEKNISKA UNIVERSITET Institutionen för konst, kommunikation och lärande
Examensarbete, V0012F
Den mediala konstruktionsprocessen:
Från skogen till Globen
En kritisk diskursanalys om hur en förebild konstrueras och representeras i media
Anton Svensson Anosev-3@student.ltu.se
2016-05-31
Carolina Grönberg Cargrn-3@student.ltu.se
2016-05-31
Abstract
This essay examines how the process of constructing a celebrity from an “everyday” person takes place in media. The 2015 season of the Swedish version of Idol is the subject for this analyze, where the participant Martin Almgren is the case for the study.
The essay is built on research and theories regarding reality-Tv and representation of celebrities, as well as identity and stereotypes. The method for the study is a critical discourse analysis with Norman Fairclough’s three-dimensional model as base for the analysis.
The results show patterns in how the representation of Martin Almgren changes as the season progresses. The construction of the celebrities is done by cultural intermediaries which are presented by the Tv-production, and through the audience. The jury and the host of the show also has an important role in the production and construction of the celebrity Martin Almgren. Besides this, the result shows which qualities that are necessary for the individual to become a celebrity through the medial construction process.
Title: The medial construction process: From the woods to Globen.
Authors: Anton Svensson and Carolina Grönberg Pages: 69
Course: Examensarbete MKV Kandidat, V0012F University: Luleå Tekniska Universitet
Semester: VT 2016, LP4 Tutor: Kristina Widestedt Examiner: Anna Edin
Keyword: Identity - Representation - Discourse - Stereotypes - Celebrity - Artist - Martin Almgren - Idol - TV4 - Role model - Critical discourse analysis - Masculinity - Reality-Tv
Sammanfattning
Denna uppsats undersöker hur mediala konstruktionsprocesser skapar en kändis av en “vanlig”
människa. För att analysera detta undersöks 2015 års säsong av Idol som produceras av TV4. För studien så används deltagaren Martin Almgren som case.
Uppsatsen bygger på forskning och teorier om reality-Tv och representation av kändisar, samt om identitet och stereotyper. Den metod som används för studien är en kritisk diskursanalys där Norman Faircloughs tredimensionella modell fungerar som utgångspunkt.
Resultatet visar tydliga mönster på hur Martin Almgren framställning förändras under säsongens gång. Skapandet av kändisen sker via kulturella mellanhänder som presenteras av produktionen, och via publiken. Juryn och programledaren visar sig även ha en viktig funktion i framställningen och skapandet av kändisen Martin Almgren. Dessutom framgår det vilka egenskaper som är nödvändiga hos individen för att bli en kändis via den mediala konstruktionsprocessen Idol.
Titel: Den mediala konstruktionsprocessen: Från skogen till Globen Författare: Anton Svensson och Carolina Grönberg
Antal sidor: 69
Kurs: Examensarbete MKV Kandidat, V0012F Universitet: Luleå Tekniska Universitet
Termin: VT 2016, LP4
Handledare: Kristina Widestedt Examinator: Anna Edin
Nyckelord: Identitet - Representation - Diskurs - Stereotyper - Kändis - Artist - Martin Almgren - Idol - TV4 - Förebild - Kritisk diskursanalys - Maskulinitet - Reality-Tv
Innehållsförteckning
Abstract ... 1
Sammanfattning ... 2
Innehållsförteckning ... 3
1. Inledning ... 5
2. Syfte och frågeställningar ... 6
3. Tidigare forskning ... 6
3.1 Talangbaserad reality-Tv ... 6
3.2 Maskulinitet och populärmusik ... 8
3.3 Skapandet av en kändis ... 9
3.4 Vad som krävs för framgång ... 10
4. Teori ... 11
4.1 Representation ... 12
4.2 Diskurs ... 13
4.2.1 Intertextualitet och Interdiskursivitet ... 13
4.2.2 Genre ... 14
4.3 Identitet ... 14
4.4 Stereotyper ... 16
4.5 Kändisens betydelse ... 17
4.6 Att skapa en kändis ... 18
5. Metod ... 19
5.1 Kritisk diskursanalys ... 19
5.2 Faircloughs tredimensionella analysmodell ... 20
5.2.1 Metodtillämpning ... 22
5.3 Den kritiska diskursanalysens grund ... 23
6. Material ... 24
6.1 Validitet och reliabilitet ... 25
7. Analys och resultat ... 25
7.1 Analysens upplägg ... 26
7.2 Idol, den textuella nivån ... 27
7.2.1 Från skogen till Globen ... 27
7.2.3 Iscensättandet av maskulinitet ... 37
7.3 Reality-Tv, den diskursiva praktiken ... 43
7.3.1 Skapandet via mellanhänder ... 44
7.3.2 Aktörer inom realityserien som påverkar... 46
7.4 Kändiskulturen, den sociala praktiken ... 50
7.4.1 Föreskrivna egenskaper för att lyckas ... 50
7.4.2 Pengarnas makt i skapandeprocessen ... 56
8. Slutsatser och diskussion ... 59
8.1 Konklusion ... 59
8.2 Diskussion ... 61
8.3 Fortsatt forskning ... 63
9. Källförteckning ... 64
9.1 Litteraturhänvisning ... 64
9.2 Elektroniska källor ... 65
9.3 Visuella källor ... 66
10. Bilagor ... 69
10.1 Transkribering av Idol 2015 ... 69
1. Inledning
Alla har vi förebilder som vi ser upp till. Det kan vara en familjemedlem, en seriefigur, eller kanske det vanligaste, en kändis. Det kan handla om idrottsprofiler, skådespelare och
musikartister som är stora förebilder för många. En kändis fungerar som så mycket mer än en person att bara se upp till och uppskatta. Cashmore (2006) menar att en kändis attribut,
värderingar och beteenden kommer att reproduceras bland sin publik och ha en stor påverkan i deras identitetsskaparprocess. Kändisen har därmed ett stort inflytande bland unga vuxna och är en betydande del i deras utveckling av en identitet.
Kändisar har alltid florerat i media och oftast är det media som har kontroll över hur kändisen framställs (Turner, 2004). På så vis blir det mediernas uppgift att forma och presentera de
förebilder som publiken tar del av, alltså är media en stor en del av publikens identitetsskapande.
Problemet är inte att media producerar förebilder, utan att de har makten att välja hur dessa förebilder framställs. Därför är det intressant att undersöka hur svenska media väljer att
framställa förebilder för sin publik. I denna studie undersöks hur vinnaren av Idol 2015 framställs i Tv-programmet och vilka egenskaper som Martin Almgren tilldelas under säsongens gång, samt hur Martin Almgren konstrueras som en förebild för sina tittare.
Tv-programmet Idol hade premiär i Sverige 2004 och har sedan dess varit klassisk
fredagsunderhållning på TV4, med ett kort uppehåll under 2012. “Vanliga” människor som har chansen att uppfylla sina musikdrömmar är ett populärt koncept, vilket var tydligt inte minst då programmet slog tittarrekord under finalen 2015 (Mediamätning i Skandinavien, 2015), där Martin Almgren tog hem vinsten. Martin Almgren är därmed den idol som arbetet kommer analysera, för att ta reda på hur han konstrueras ifrån att vara en “vanlig” människa till en
förebild och kändis. På grund av programmet Idols popularitet är det intressant att undersöka hur programmet väljer att framställa sina deltagare med tanke på deras inflytande på deras publik som till stor del består av unga människor, som är mitt i deras egen konstruktion av en identitet som de ska behålla resten av livet.
2. Syfte och frågeställningar
Syftet med arbetet är att studera hur mediala konstruktionsprocesser skapar en “vanlig” människa till en kändis. Programmet Idol är ett exempel på en medial konstruktionsprocess där Martin Almgren kommer att fungera som undersökningens case.
Således ska syftet besvaras utifrån följande frågeställningar:
● Hur framställs Martin Almgren under programsäsongens gång?
● Vilken funktion har Idols jury och programledare i konstruktionsprocessen?
● Hur konstrueras Martin Almgren som en förebild och vilka egenskaper krävs för detta?
3. Tidigare forskning
Tidigare forskning är relevant för att kartlägga vart studien hamnar inom det vetenskapliga området. Genom att studera tidigare forskning och teorier erhålls grundläggande kunskaper och kännedom om ämnet som underlättar att lokalisera och fylla de luckor som finns om ämnet för studien. I följande kapitel följer tidigare forskning om realityserier och konstruktionen av kändisar, och om musik kopplat till identitet och representation.
3.1 Talangbaserad reality-Tv
För att få en förståelse för själva upplägget av Tv-produktionen Idol bör man först få en
uppfattning om genren reality-Tv. Misha Kavka (2012) skriver i sin bok Reality TV att reality-Tv är en nyckelgenre för att förstå Tv-kändisen och hur dagens kändisar skapas, underhålls och konsumeras. Hon skriver om något som hon kallar för den tredje generationens reality-Tv, som är ett talangbaserat format där deltagarna tävlar mot varandra med en viss talang. Reality-Tv har gått in i en ny fas där det inte längre handlar om att dokumentera vanliga liv utan istället om att skapa kändisar ur det vardagliga livet (Kavka, 2012). Mer om detta under rubriken 3.3 Skapandet av en kändis.
Kristin M. Barton (2013) har undersökt varför publiken tittar på talangbaserade realityserier. Hon menar likt Kavka (2012) att sådana talang realities har tagit över marknaden för realityserier.
Barton (2013) klassificerar talangbaserade tv-serier som alla serier där icke-skådespelare och amatörer tävlar mot varandra om samma pris och där man avancerar i tävlingen genom sin talang.
Programmen som analyserats i studien är American Idol, Dancing With the Stars och America’s got Talent, då det var de populäraste talangbaserade realityserierna när studien utfördes. Därmed är Bartons (2013) studie intressant då hon kan visa varför publikens engagemang för Idol är så stort.
Barton (2013) skickade ut enkäter till 640 collegestudenter, där respondenterna fick svara på frågor om de tre utvalda Tv-programmen. Av 640 respondenter var det totalt 540 som fullföljde frågorna om American Idol, vilket även visade sig vara det program som flest respondenter tittade på. Eftersom denna studie ser på den svenska versionen av Idol är det intressant att följa Bartons (2013) resultat av den amerikanska upplagan av Idol.
Ett av resultaten i studien visade att respondenterna ansåg att Idol var det programformat som bäst uppfyllde deras förväntningar på innehållet i en talangbaserad realityserie. Barton (2013) kunde även se att människor tittar på American Idol för att kunna interagera med andra
människor i diskussioner och sociala sammanhang. Dessutom kunde hon se att människor ser på Idol för att ta del av dåliga framföranden och för att se människor göra bort sig.
Barton (2013) skriver att ett av de mer intressanta resultaten av hennes studie visar att jury och programledare spelar en ganska stor roll i varför publiken väljer att se talangbaserade
realityserier. Det blev tydligt att publiken startar Tn:n för att se Tv-personligheter så som Simon Cowell (American Idol) och David Hasslehoff (America’s got talent), deras skarpa kritik och hårda ord har gjort dem till en lika stor faktor som talangerna till varför publiken tittar varje vecka.
Därav är det intressant att se vad Idol-juryn i Sverige säger om Martin Almgren i hans strävan om att bli popidol, då många människor just tittar för att se kritiken de ger. Samma sak med Pär Lärnström som blivit en populär programledare för programmet, hur hans relation till Martin Almgren framställs.
3.2 Maskulinitet och populärmusik
Hillevi Ganetz (2015) har i sin artikel Musik, maskulinitet och rädslan för flickor undersökt hur svenska talanger inom reality-Tv representeras och då främst på hur maskulinitet kontra
femininitet uppenbarar sig i Tv-programmet Fame Factory. Artisterna i Fame Factory är i huvudsak vokalister, och därmed tävlar de med sin röst, likt som de gör i Idol. Rösten ses som ett
“naturligt” instrument, som ett direkt uttryck för känslor i den västerländska kulturen. Sångarens instrument är kroppen, och detta både bekräftar och förstärker den traditionella synen på kvinnan som kropp och natur. Att sjunga är därmed en starkt feminiserad praktik i vår kultur, och män som sjunger måste då enligt Ganetz (2015) iscensätta sin maskulinitet för att distansera sig från sådana associationer, ofta med hjälp av ett instrument.
I Fame Factory fanns påfallande många sekvenser, där man från producenternas sida valde att visa de manliga eleverna, då i motsatts till de kvinnliga, med instrument i händerna, oftast i form av gitarrer. När de manliga eleverna övade på sång ackompanjerade de sig själva på gitarr. När de satt i studion spelade de gitarr. Till och med när de gick runt i Fame-skolan bar de omkring på en gitarr. Ganetz (2015) menar att gitarrer och studioteknik är maskulint kodade artefakter som symboliskt destabiliserade den feminiserande populärmusikaliska diskursen. Med andra ord så är det mer maskulint att spela ett instrument, än att enbart använda sig av rösten. Eftersom Fame Factory och Idol faller in under samma kategori av reality-Tv, alltså det som Kavak (2012) kallar för den tredje generationens reality-Tv, talangbaserad reality-Tv, så har Ganetz (2015) forskning om maskulinitet och femininitet relevans i denna studie. Kan man se samma mönster i Idol som Ganetz (2015) såg i Fame Factory där mannen iscensätter sin maskulinitet med ett instrument?
Förutom att manliga artister ofta presenterades med musikinstrument, visade även Ganetz (2015) undersökning att dans inte är en manlig göra. Dans ses som något väldigt feminint i den
västerländska kulturen och förknippas lätt med homosexualitet. Visserligen rörde sig de manliga deltagarna i takt till musiken, men de dansar inte. Även denna slutsats kan vara intressant att applicera på denna studie för att se hur och om det är likadant i Idol 2015.
Förutom att visa att instrument, såsom gitarr anses vara maskulint så kunde även Ganetz (2015) påvisa i sin studie att det fanns en tydlig barriär i den diskurs och de normer som finns mellan vad
som anses vara maskulint och feminint inom musiken, där pop-genren anses vara mer
feminiserad än rock-genren. Den slutsatsen har även Ian Biddle och Freya Jarman-Ivens (2013) kommit fram till i sin studie Oh boy! making masculinity in popular music. De menar likt Ganetz (2015), att populärmusiken präglas av en feminin diskurs, där den populärmusikaliska genren ofta förknippas med kvinnor och rock-genren ofta förknippas med män. Biddle och Jarman-Ivens (2013) förklarar att olika musikgenrer utmärker sig av olika diskurser där punk- och heavy metal- genren, med dess historia av manliga bandmedlemmar och konstnärliga gitarr-spelande förmågor ofta förknippas med en maskulin diskurs. I popgenren är det därför nödvändigt för en manlig artist att använda en gitarr för att enklare förmedla en maskulin diskurs istället för att bara använda rösten som är starkt förknippad med femininitet (Biddle & Jarman-Ivens, 2013). Därav är det intressant att se hur detta ser ut i Idol, vilka genrer och låtar framför Martin Almgren och hur påverkar detta framställningen av honom.
3.3 Skapandet av en kändis
Som tidigare klarlagt så anser Kavka (2012) att genren talangbaserad reality-Tv handlar om att skapa kändisar ur det vardagliga livet och att kändisar därmed skapas av media. Detta indikerar på att kändisarna är en produkt av medias representation, men de upprätthåller inte sin
stjärnstatus enbart genom att vara aktiva utan även genom allt som skrivs och sägs om dem.
Därav är Idol ett intressant forskningsområde då programmets huvudsakliga fokus är att förvandla en “vanlig” människa till en kändis, genom att deltagare tävlar mot varandra med en viss talang. För att genomgå den här förvandlingen menar Kavka (2012) att det krävs hjälp från kulturella mellanhänder, så som domare, coacher, producenter, koreografer, stylister, sminköser osv. Kändisen blir i sin tur slutprodukten av produktionen. Dessa kulturella mellanhänder förkommer i produktionen Idol och de påverka också framställningen av Martin Almgren. Vilka dessa mellanhänder är och vilken påverkan de har på deltagarna undersöks i denna studies analys.
Men det är inte bara medierna och kulturella mellanhänder som skapar kändisen, utan även publiken har en roll i skapandet. Unikt för Idol är att publiken har ett ganska stort inflytande på programserien och skapandet av kändisen. Publiken får genom telefonröstning möjlighet att välja vilka deltagare som får fortsätta i tävlingen och vilka som får lämna. Därav har de även makt
menar att detta innebär att alla får och kan vara en del av skapandet av kändisen och kändispolitiken i helhet. Genom att publiken har möjligheten att stödja sin favorit, både
emotionellt och finansiellt är chansen större enligt Kavak (2012) att Idol-deltagare fortsätter att vara kända även efter produktionen, då den engagerade publiken inte vill släppa idolen som de lagt sina resurser på.
Som inledningen av denna studie säger så kan en kändis vara en förebild för människor. Och enligt Biddle och Jarman-Ivens (2013) så kan en förebild ofta ses som en form av hjälte. Det som kännetecknar den västerländska hjälten är personens förmåga till att bryta redan existerande normer, att vara historiskt nödvändig, men också att kunna vara glädjande till andras framgång.
Just dessa egenskaper är viktiga för att kunna vara en förebild för många. Alltså att de karaktäriseras av sin energiska viljekraft och unika “läggning” till personlighet (Biddle &
Jarman-Ivens, 2013). Därför blir det intressant att jämföra hur Martin Almgren framställs i
media, om de attribut som ställs på en västerländsk “hjälte” går att finna i svenska Idol 2015, men dessutom hur Martin Almgren förhåller sig till de maskulina diskurserna som presenteras både i Ganetz (2015) och Biddle och Jarman-Ivens (2013) forskning om hur en man framställs inom den populärmusikaliska genren.
3.4 Vad som krävs för framgång
Vägen från auditionkön till finalen i Globen i svenska Idol är lång med flera moment av eventuell eliminering. Därför behövs det lilla extra för att ta sig vidare. Men vad är då det lilla extra?
Zwaan och ter Bogt (2012) har i sin studie Can a zero become a hero? Comparing pesonal characteristics and live show contestants of the Dutch idols undersökt just vad som krävs för att bli framgångsrik i Idol. De menar att det är viktigt för deltagarna att vinna både juryns och publikens medgivande och för att undersöka vilka egenskaper hos de tävlande som har störst chans med att lyckas med detta har de genom frågeformulär undersökt vilka egenskaper som kunde återfinnas hos deltagare som tog sig vidare under en Idol-produktion i Nederländerna (Zwaan och ter Bogt, 2012).
Utifrån tidigare forskning om karriärutveckling och studier om musikalisk och konstnärlig utveckling har de sammanställt sex kategorier som de anser har stor vikt för framgång. Dessa är
musikalisk socialisation, socialt stöd, personlighet, motivation och arbetsmoral, yrkesmässigt sammanhang och självvärdering. Idol-deltagare fick fylla i frågeformulär med frågor utformade utifrån överstående kategorier, med svarsalternativ på en femvärdig Likertskala. Sedan delades de 369 respondenterna upp i två grupper, de som inte klarat sig igenom gallringen och de som klarat sig fram till vad som kallas Workshop-veckan i nederländska Idol (Zwaan och ter Bogt, 2012).
Av detta kunde Zwaan och ter Bogt (2012) sammanställa vilka egenskaper som var oftast förekommande hos de som tagit sig vidare i tävlingen. De visade sig att det var en fördel att komma från en musikalisk familj. Det var även många, närmare 91 procent av respondenterna som gick vidare i tävlingen som hade tagit musiklektioner. Dessutom visade sig osäkerhet vara en egenskap som var positiv, vilket kan verka lite udda vid första tanken. Men Zwaan och ter Bogt (2012) menar att detta är för att deltagare som är osäkra på sig själva och sitt uppträdande hela tiden strävar efter att göra bättre ifrån sig då man inte tror på att man gör tillräckligt. För att bli framgångsrik i Idol bör man också vara motiverad och ha tidigare erfarenheter av att uppträda frekvent. Och till sist så var även sexighet viktigt, då formatet Idol distribueras i visuell media och då styling är en del av programinnehållet. Utifrån denna studie är det intressant att se om de mönster och egenskaper som Zwaan och ter Bogt (2012) har lokaliserat även stämmer överens med svenska Idol och huruvida Martin Almgren besitter de egenskaper som de redovisat.
4. Teori
För att kunna genomföra en välgrundad studie krävs det en förankring i teorier som hjälper författarna att finna svar på syftet och som kan vägleda genom analysen. Därför presenteras här nedan en förklaring av de teorier och begrepp som används och är relevanta för studien. Fokus ligger på Faircloughs (1992, 2003) syn på begreppet diskurs och begrepp som används i samband med diskurs. Dessutom behandlar teorikapitlet representation, identitet och stereotyper för
analysen av Martin Almgrens framställning i programmet Idol. Eftersom syftet är att se hur Martin Almgren konstrueras som förebild är det även viktigt att presentera teorier om “kändisen”
och celebritetskap, vilket görs i delarna 4.5 Kändisen betydelse och 4.6 Att skapa en kändis
4.1 Representation
Representation syftar på hur man återger något, hur man beskriver eller berättar om saker på ett visst sätt, när ljud, bild och text får stå för något annat än sig själva. Det kan vara en bild som får stå för något, bilden kan till exempel representera en person. Representationen av människor och grupper i media har varit omdiskuterat länge. Diskussionen handlar dels om hur ofta grupper (så som kvinnor, arbetare, homosexuella etc.) representeras i media, men också hur de representeras.
Representation i media är en så pass viktig samhällsfråga att det finns begränsningar i
yttrandefrihetsgrundlagen om hur grupper får framställas i massmedia. Oftast är det en person som får representera en hel grupp människor i media, lite som enskilda politiker får representera sitt parti och sina väljare. Därför blir medierna en viktig del i spelet och konflikten om
människors identitet (Gripsrud, 2011).
För att förstå hur representation fungerar måste man först förstå att alla människor ser på
omvärlden på olika sätt. I olika kulturer har man olika uppfattningar om symboliken av specifika tecken. I den västerländska kulturen innebär till exempel en tumme upp något positivt medan samma symbol kan vara provocerande i andra kulturer. Stuart Hall (1997) menar att
representation är hur man binder ihop mening och språk med kultur. Det är processen som sker när medlemmar i en kultur använder språk för att framställa en mening. Alltså är det inte objekten, människor eller eventen som har en satt mening och betydelse, utan det är folket i samhället som applicerar mening via den kultur de lever i. Därmed förändras meningen hela tiden beroende på kultur och tidsperiod. Alla tecken och texter som kodas med en mening måste även tolkas av läsare, alltså är läsaren lika viktig som författaren för att skapa mening av en text.
Enligt Stuart Hall (1997) så bildas representation genom två processer i ett representationssystem.
Första processen är en slags tankekarta, så kallad mental karta, som finns hos alla människor som används för att kunna relatera till världen och sätta företeelser i förbindelse med begrepp som vi har i dessa mentala kartor. Detta innebär att människor från olika kulturer som därmed även kan ha olika begreppskartor, kan uppfatta och förstå världen på olika sätt. Den andra processen som är en del av representationssystemet är språket. Utan språket skulle de inte vara möjligt att kommunicera de begrepp som finns i de mentala kartorna, och därmed skulle de inte heller gå att
förmedla mening. Språket behövs för att vi gemensamt ska kunna förstå meningen hos tecken i vår omvärld (Hall, 1997).
4.2 Diskurs
Norman Fairclough (2003) förklarar begreppet diskurs som ett sätt att representera olika aspekter av världen. Diskursanalysen har till syfte att analysera de rådande förgivettagna påståenden som florerar i texter, och påverkar människor i hög grad till att tänka rationellt och agera utifrån ett reglerat och godtaget sätt. En diskurs kan således beskrivas som dolda direktiv i texter om hur samhället fungerar och vilka rådande värderingar som enligt samhällsnormer ska reproduceras av allmänheten (Fairclough, 2003). Marianne Winther Jörgensen och Louise Phillips (2000) skriver:
”En diskurs är ett bestämt sätt att tala om och förstå världen (eller ett utsnitt av världen)”
(Winther Jörgensen & Phillips, s.7, 2000)
I en text går det alltså med en diskursanalys ta reda på vilka delar i texten som reproducerar funktionen av hur ett samhälle/kultur fungerar, eller om texten ställer sig kritisk mot rådande diskurser (Fairclough, 2003). En diskurs kan därmed framträda i hur texten väljer att representera något, och i dess relation med andra samhälleliga beståndsdelar. Med fokus på föregående text går det alltså med lingvistiska redskap att förstå begreppet diskurs och hur en sådan fungerar (Fairclough, 2003).
4.2.1 Intertextualitet och Interdiskursivitet
Två centrala begrepp inom diskursteorin är intertextualitet och interdiskursivitet. Winther Jörgensen och Phillips (2000) förklarar att intertextualitet innebär att texter bygger på andra texter, att de aldrig börjar om från början då det inte går att använda ord som aldrig har använts förut. Fairclough (1992) skriver i sin bok Discourse and social change att texter skapas av redan existerande texter. Alltså att texter om förebilder bygger och svarar på redan befintliga texter skrivna om förebilder (Fairclough, 1992).
Texter kan bygga på mer än bara en diskurs, detta väljer Fairclough (1992) att kalla för
definiera om texten förändrar eller reproducerar rådande diskurser. Enligt Faircloughs teori hänger hög interdiskursivitet ihop med sociokulturell förändring, där olika typer av diskurser blandas på ett komplext sätt och bildar nya uppfattningar, medan ringa interdiskursivitet visar tecken på upprätthållandet av den dominerande diskursordningen och därmed den härskande sociala ordningen (Winther Jörgensen & Phillips, 2000).
Med Faircloughs teorier om intertextualitet och interdiskursivitet är det möjligt att analysera hur texten Idol 2015 förhåller sig till andra texter och till genren reality-Tv, men också hur de förhåller sig till rådande diskursordningar. Detta för att ta reda på om rådande diskurser blandas och skapar förändring, eller om den reproducerar rådande diskurser (Winther Jörgensen &
Phillips, 2000).
4.2.2 Genre
Genre är ett begrepp som används för att förklara hur ting kategoriseras. Men en genre innebär inte bara en viss typ av text, utan även speciella processer för produktion, distribution och konsumtion av texter. Till exempel så är en tidningsartikel och en dikt två helt olika texter, de produceras även på olika sätt, distribueras olika och konsumeras helt olika (Fairclough, 1992).
Genre är det språkbruk som är förbundet med och konstituerar en del av en bestämd social praktik. Exempel på detta kan vara en realitygenre, där det genom den sociala praktiken är förutbestämt vad som måste finnas i texten för att det ska vara en realitygenre. Denna
förutbestämda förståelse påverkar både produktionen av texten men även läsarens förväntningar på texten (Fairclough, 1992).
4.3 Identitet
Identitet kan ses som ett väldigt vardagligt ord, men innebörden är ganska komplicerad. Som Berglez och Olausson (2009) skriver i sin överblicksbok om begreppet identitet;
“I forskningen råder det en viss oenighet om hur man egentligen ska se på identitet. Ska den betraktas som något individuellt, mentalt och stabilt eller som något socialt, språkligt och
flyktigt?” (Berglez & Olausson, s.141, 2009)
Så att enkelt reda ut och presentera begreppet identitet är en utmaning. När man läser
kulturvetenskapliga texter om identitet får man snabbt en uppfattning om hur delat begreppet är, hur det har en mångtydig betydelse. Vissa pratar om en essentiell, biologisk identitet, något vi föds in i, medan andra argumenterar för att identiteten formas via sociala och kulturella
processer. Det diskuteras även huruvida identitet är något individuellt eller om det är kollektivt, eller om det helt enkelt hör ihop (Hammarén & Johansson, 2009).
Man skulle kunna säga att grunden för identitet finns i gemenskap och kollektiv tillhörighet, och att det är i olikheterna som identifikationen sker. Någon som skriver om detta är Stuart Hall (1996), han säger att identitet skapas genom representation och genom differentiering. Genom att relatera till “de andra”, alltså till det som man själv inte är så skapar man sin identitet. Vi vet således vad vi är utifrån vad vi inte är och genom representationen av det som vi inte är. Enligt Hall (1996) handlar identitet om hur man använder sig av historia, språk och kultur i processen att bli, inte för att vara. Alltså blir inte identiteten tydlig av “vem vi är” eller “vart vi kom ifrån”
utan snarare “vad vi kan bli”.
Olika perspektiv ser olika på hur individens identitet framträder. Vissa teoretiker menar att en identitetsposition utesluter alla andra, medan andra menar att man kan ha flera
identitetspositioner som hela tiden kämpar om att få vara den aktiva. I denna studie används perspektivet att det är möjligt att ha flera identiteter samtidigt.
Eriksen (2010) är en av de teoretiker som menar att man kan ha olika identiteter samtidigt, men att dessa aktiveras vid olika tillfällen och sammanhang. En identitet blir som starkast i det sammanhang där den är som mest relevant, vilket innebär till exempel att i mötet med andra skandinaver blir individens identitet som skandinav den mest relevanta identiteten. Det sker alltså en slags förhandling mellan individens identiteter där de olika framkommer under olika
situationer där den specifika identiteten som är mest relevant framträder. Detta innebär att du kan ha identiteten lastbilschaufför samtidigt som popstjärna, men de båda framträder vid olika
tillfällen och situationer. Eriksen (2010) menar också att identitet inte alls är individuellt och privat, utan att identitet kan styras och ändras av samhället och dess utveckling.
Identifikation är ett minst lika komplicerat begrepp som identitet. Den vanligt förekommande tolkningen av begreppet visar på processen när man ser och vill efterlikna egenskaper hos en annan människa, grupp, idol eller figur. Men det finns även en annan diskursiv tolkning av begreppet. Där ses identifikation som en konstruktion och en process som aldrig tar slut, det går inte att “vinna” eller “förlora” då det är en ständigt pågående process (Hall, 1996).
4.4 Stereotyper
Det är svårt att på ett enkelt sätt förklara vad en stereotyp är för något men Perry R. Hinton (2003) skriver att en stereotyp bildas när en grupp identifieras utifrån specifika karaktäristiska drag som alla individer i gruppen delar. Han menar att en stereotyp är uppbyggd utifrån tre beståndsdelar eller steg.
Första delen är att en grupp människor är identifierade utifrån specifika karaktäristiska drag, de kan vara allt från nationalitet, till kön eller yrkeskategori. Här separerar man alltså en grupp människor som delar gemensamma drag från andra människor. Till exempel genom att identifiera gruppen blondiner så urskiljer vi dem från människor med någon annan hårfärg. Andra steget är sedan att applicera beteenden och attribut på den urskilda gruppen som helhet. Slutligen kan man genom denna förbestämda uppfattning om en viss grupp människor applicera attributen som är förutfattade på enskilda individer (Hinton, 2003). Så din nya granne fotomodellen är, likt alla andra fotomodeller, korkad.
Stereotyper är vanligt förekommande i Tv och då allra helst i situationskomedier, sitcoms. När vi observerar andra människor, både i verkligheten och på Tv så gör vi det inte bara för att få en uppfattning om dem, utan också för att förutspå deras beteenden genom vår uppfattning (Hinton, 2003).
Anledningen till att medier använder stereotyper är för att läsaren lättare ska kunna känna igen sig och skapa sig en uppfattning om texten. I media så framställs ofta kvinnor och män på olika karaktäristiska sätt, alltså som stereotyper. Ett exempel kan vara att män är starka och rationella, medan kvinnor är känslosamma och impulsiva. En kan säga att kvinnor beskrivs utifrån dess varande och män utifrån vad de gör (Jarlbro, 2013).
I denna studie är det relevant med stereotyper utifrån perspektivet “förebild”, hur är förebilden och vilka attribut knyts till den stereotypen. För att ta reda på detta undersöks hur Martin Almgren framställs i Tv där mönster blir tydliga utifrån hur den stereotypa förebilden ska vara, och hur väl Martin Almgren faller in.
4.5 Kändisens betydelse
I dagens samhälle är det populärt att följa kändisar i deras vardagsfasoner, och det är antagligen fler personer som väljer att ägna tid åt att följa celebriteter än att bekanta sig med mer “legitima”
nyheter. Ellis Cashmore (2006) behandlar detta i sin bok Celebrity/Culture, samt hur kändisar har utvecklats genom tiderna, och vad en kändis har för betydelse för allmänheten. Han menar att kändisen har stor betydelse för publiken, men att det inte går att förklara varför många finner behovet av att läsa om någon annans privatliv. Men publikens behov av att finnas i kändisens närvaro är så pass stort att de kan tänka sig att betala för ta del av dess representation i medier (Cashmore, 2006).
Cashmore (2006) förklarar att kändisen på många sätt är med i identitetskaparprocessen bland unga vuxna, och på så vis formar och påverkar deras identitet senare i livet. En kändis finns inte bara där eller skapas från ingenstans, media skapar dem utifrån hur de aktivt väljer att framställa dem. Oftast får åhöraren information om kändisen från media, därför är det viktigt att tänka på hur media väljer att framställa kändisen, då en kändis har stort inflytande på sina anhängare, och ofta ses som en förebild för många. Därigenom kommer kändisens attribut, inklusive värderingar, beteende, arbetsetik men också etiska ställningstaganden reproduceras av publiken, framför allt av unga vuxna, utifrån hur de representeras i mediasfären (Cashmore, 2006). Därför är det viktigt att förstå vilken påverkan media har på sina åhörare, utifrån hur de väljer att rapportera om kändisen.
Arbetet kommer utefter Cashmores (2006) teorier om kändiskultur att undersöka hur en förebild representeras i Tv-programmet Idol 2015 för att ta reda på vilka diskurser och rådande
samhällsstrukturer som ligger kodifierade i texten.
4.6 Att skapa en kändis
Att förstå hur en kändis skapas och vilken betydelse en kändis har för sin publik är något som Graeme Turner (2004) reflekterar över i sin bok Understanding Celebrity. Likt hur Cashmore (2006) resonerar över hur en kändis skapas av media, har Turner ett liknande tankesätt vad som gäller när en celebritet blir till. Turner menar att en kändis skapas på grund av den ekonomiska potential som är till efterföljd av kändisens framgång. Programmet Idol skulle då enligt Turners teori inte gå ut på att upptäcka den person som sjunger bäst, utan att hitta den personlighet som har störst ekonomisk potential, som då kan tjäna mest pengar till produktionsbolag och
producenter.
Turner (2004) formar ett begrepp som han kallar för “The demotic turn”, vilket syftar på den process där media har makten att skapa kändisen. Vanliga människor har aldrig varit så
exponerade i media som de är idag, och media har makten att skapa kändisen utifrån deras egna behov. Vanliga människor får chansen att synas och bli kända i media, medan redan kända personer väljs bort för att ge de “vanliga” människorna en chans att synas i media. Det sker en viss demokratisering i mediavärlden, där okända människor får en chans att utvecklas som media personligheter och kändisar. Konvergensen av olika medier, i synnerhet television, tryckt press och internet, mjölkar strategiskt ur marknadsmöjligheterna för att skapa ett så stort varumärke av kändisen som de skapat som möjligt. För att göra den ekonomiska vinsten maximal, väljer medierna att konvergera med varandra, för att skapa en så stor visibilitet för kändisen som möjligt för att locka till sig tittare och publik utanför programmet och kändisens publikkretsar (Turner, 2004).
Under denna process är det dock viktigt att ha i åtanke kändisens påverkan på sin publik. Likt Cashmores (2006) teorier om kändisen som identitetsskapare bland åhörarna, har Turner (2004) liknande idéer om kändisens delaktighet i identitetsskaparprocessen. Kändisen tar allt större plats i den vardag mediesamhället befinner sig i, då det är enklare än någonsin att få tag i information, och bli utsatt för information. Det är därför inte konstigt, menar Turner (2004) att kändisen spelar en allt större roll i unga vuxnas liv, och i deras livsplaner. Ju mer plats kändisen tar i unga vuxnas liv och ju högre kulturell betydelse kändisen har för dem, desto intressantare är det att undersöka hur en kändis representeras av Tv-programmet Idol. Med Turners teorier i åtanke, om hur
kändisen tar allt större plats i unga vuxnas liv, är det därför intressant att analysera hur en förebild skapas, och undersöka vilka diskurser som ligger chiffrerade i texten om hur en förebild ska uppträda.
5. Metod
Vilken metod som en undersökning väljer att använda kommer resultera i att arbetet får olika svar, därför är det viktigt att välja rätt metod beroende på vad undersökningen strävar efter för svar. Detta arbete använder sig av en kritisk diskursanalys enligt Norman Faircloughs (1992, 2011) tredimensionella analysmodell som studerar text, diskursiv praktik och social praktik (Fairclough, 1992). Den kritiska diskursanalysen är därmed ett effektivt tillvägagångssätt att använda sig av i detta arbete, då den tar reda på och avslöjar underliggande maktrelationer och diskursordningar som förmedlas av Tv-programmet Idol 2015. Nedan presenteras metoden ytterligare för en djupare förståelse.
5.1 Kritisk diskursanalys
När vi läser nyheter och olika typer av texter gör vi det som individer med unika bakgrunder, erfarenheter och förförståelser, vilket kommer att påverka vår tolkning av budskapet. På samma sätt är de som producerar nyheterna, det vill säga ägare och journalister med sina bakgrunder och erfarenhet, styrande och kommer också påverka hur innehållet kommer att tolkas av individer (Ekström & Larsson, 2010). En kritisk diskursanalys (CDA) kan därmed användas som en vetenskaplig teori och metod för att analysera språk och makt, vars primära mål är att studera hur språkliga praktiker ingår i, utmanar eller förändrar maktstrukturer i samhället. En CDA syftar därför inte bara till att beskriva hur saker och ting är i samhället, utan även till att förändra samhället till det bättre (Ekström, 2008).
En diskurs kan således beskrivas som att språkliga praktiker är sociala handlingar och att
språkanvändning strukturerar verkligheten utifrån en särskild position i samhället. Centralt för en kritisk diskursanalys är diskurs som ideologi - alltså hur betydelser framträder som normaliserade och självklara och hur detta gynnar ett särintresse (Ekström, 2008).
5.2 Faircloughs tredimensionella analysmodell
Arbetet kommer att använda sig av Norman Faircloughs tredimensionella analysmodell som i hög grad syftar på lingvistiska analysredskap (Bergström & Boréus, 2012). Han menar att nästan alla texter kan sättas in i en modell av tre dimensioner. Alla tre dimensionerna ska dras in i en konkret diskursanalys av en kommunikativ händelse. Genom att använda Faircloughs
tredimensionella analysmodell går det att kartlägga förbindelsen mellan språkbruk och sociala och kulturella förändringar samt hur de påverkar och påverkas av varandra (Fairclough, 2011).
Nedan följer Faircloughs modell och en förklaring till vad de olika dimensionerna undersöker.
Figur 1. Faircloughs tredimensionella modell för diskursanalys
1) Textens egenskaper (text); syftar på att blottlägga de förgivet taganden som
språkhandlingarna utgår från och rymmer. I en kritisk diskursanalys fäster man analytiskt intresse både vid det som närvarar och prioriteras i texten, men också vid det som utelämnats eller hamnat i skymundan (Ekström, 2008). Textanalysen koncentrerar sig alltså på de formella drag hos texten (inklusive vokabulär, grammatik och sammanhang mellan satser) som konstruerar
diskurser och genrer lingvistiskt. (Winther Jørgensen & Phillips, 2000). Det som undersökningen kommer att fokusera på när materialet analyseras utifrån textens egenskaper är vilka ord och grammatiska former Martin Almgren beskrivs med, och där ifrån fastställa vilka diskurser och genrer som närvarar och florerar i Tv-programmet Idol 2015.
Modalitet är ett centralt begrepp när man undersöker den innersta dimensionen i Faircloughs (1992) tredimensionella analysmodell. Modalitet syftar på talarens grad av instämmande i en text,
och vilken modalitet som väljs får sedan konsekvenser för diskursens konstruktion av sociala relationer och kunskaps- och betydelsesystem. Olika diskurser använder olika former av modalitet, till exempel lägger massmedierna ofta fram tolkningar som om de vore fakta, dels genom att använda kategoriska modaliteter och dels genom att använda objektiva och inte
subjektiva modaliteter, till exempel “den är farlig” istället för “vi anser att den är farlig” (Winther Jørgensen & Phillips, 2000). Därför kommer arbetet med hjälp av begreppet modalitet kunna undersöka relationen mellan personers instämmande i Idol 2015 och där igenom ta reda på vad det har för verkan på den rådande diskursen.
2) De produktions- och konsumtionsprocesser som är förbundna med texten (diskursiv praktik); analysen av diskursiv praktik koncentrerar sig på hur textförfattare bygger på redan existerande diskurser och genrer för att skapa en text, och på hur textmottagare också använder föreliggande diskurser och genrer i konsumtion och tolkning av texten (Winther Jørgensen &
Phillips, 2000). Det handlar alltså om att ta reda på hur olika diskurser bygger och verkar med varandra i produktionen av texten, men också hur budskapet tolkas genom redan existerande diskurser av konsumenterna. Enligt Faircloughs teori hänger hög interdiskursivitet ihop med förändring av rådande diskurser, medan låg interdiskursivitet tyder på reproduktion av det bestående (Winther Jørgensen & Phillips, 2000). Analysen av produktions- och
konsumtionsprocesserna kommer därmed att undersöka vilka tidigare diskurser Idol 2015 bygger på, samt hur de förhåller sig till interdiskursivitet och intertextualitet. Därför kommer analysen på denna del fokusera på att hitta mönster i texten där olika diskurser framträder och hur de påverkar varandra, varför texterna ser ut som de gör, vilka val är grundade i förgivettagna värderingar, normer, rutiner, identiteter och föreställningar om världens utseende (Ekström, 2008).
3) Den bredare sociala praktik som den kommunikativa händelsen är en del av (social praktik); Den sociokulturella praktiken involverar de samhällsstrukturer som mediernas innehåll såväl produceras som konsumeras inom, och det är med utgångspunkt i dessa som det
vetenskapliga problemet och en relevant analysmodell för en kritisk diskursanalys skapas (Ekström, 2008). Här knyts nämligen de två innersta dimensionerna ihop och skapar den sociala praktik de ingår i, och det är här som den diskursiva praktiken och den sociala praktiken finner
sina slutgiltiga konklusioner. Här ämnar undersökningen att ta reda på frågan om samhällelig förändring och ideologiska konsekvenser (Winther Jørgensen & Phillips, 2000).
I den sociala praktiken kommer arbetet att undersöka hur texterna reproducerar rådande diskursordningar, och därmed bidrar till en status quo i den bredare sociala praktiken, eller om diskursordningen transformeras och skapar social förändring. Dessutom ämnar den sociala praktiken att få svar på vilken den diskursiva praktiken är och vilka de ideologiska, politiska och sociala förändringar som är till följd av texten (Winther Jørgensen & Phillips, 2000).
5.2.1 Metodtillämpning
För att enklare kunna genomföra analysen och presentera ett resultat görs här en
metodtillämpning på Faircloughs (1992) tredimensionella modell av en kritisk diskursanalys. Här appliceras de delar som kommer att undersökas under de olika dimensionerna i Faircloughs (1992) tredimensionella modell.
Figur 2: Metodtillämpning
I metodtillämpningen får Tv-programmet Idol stå för den textuella nivån, där framställningen av studiens case Martin Almgren analyseras med hjälp av lingvistiska verktyg så som vokabulär, grammatik, sammanhang mellan satser och modalitet.
I den mittersta dimensionen står genren reality-Tv för analysen av den diskursiva praktiken. Här undersöks vilka aktörer och verktyg som används i mediernas skapande av kändisen, och vilka förgivettagna antaganden som finns om “Idolen”.
I den yttersta dimensionen, sociala praktiken analyseras kändiskulturen och huruvida diskurser reproduceras eller bibehåller en status quo till följd av programmet Idol, samt hur
samhällsstrukturer inom kändiskulturen påverkar Idol-produktionen där den “vanliga” människan blir en kändis.
5.3 Den kritiska diskursanalysens grund
Den kritiska diskursanalysen har sin grund i den kvalitativa textanalysen. Esaiasson (2012) m.fl.
menar att ett viktigt skäl är att helheten av texten antas vara något viktigare än summan av delarna. I andra ordalag betyder det att vissa passager i texten anses vara viktigare än andra, och det eftersökta innehållet i texten ligger dolt från ytan, och kan endast tas fram via intensiv läsning av texten (Esaiasson et al, 2012). Därför kommer arbetets valda material att transkriberas för att sedan analyseras via intensiv läsning av texterna för att ta reda på hur en förebild skapas av Martin Almgren genom Tv-programmet Idol 2015.
Som Esaiasson (2012) m.fl. nämner i sin bok Metodpraktikan finns det alltid en risk med att använda sig av en kvalitativ metod. Potentiellt material kan väljas bort, och då löper risken större att väsentligt material exkluderas från undersökningen och att tveksamma slutsatser dras. Den problematiska avvägningen är något man tvingas leva med, menar Esaiasson (2012). Det är osäkrare, men kanske mer intressant än att satsa på ett brett materialurval. Materialet till denna analys är därmed begränsat till 2015 säsong av Idol där de delar där Martin Almgren är
deltagande i bild under perioden 17 augusti - 4 december.
Den kritiska diskursanalysen ämnar sig bäst till detta arbete då det handlar om att ta reda på och avslöja underliggande maktrelationer och diskursordningar som en förebild/kändis förmedlar i Idol 2015 (Cashmore, 2006). Därför passar en kritisk diskursanalys bäst för att kunna avslöja dessa och sätta dem i relation med den sociala praktiken för att få svar på vilka ideologiska, politiska och sociala förändringar som bildas i samband med produktionen Idol 2015. (Winther Jørgensen & Phillips, 2000) Med enbart en kvalitativ textanalys skulle arbetet sakna kopplingen mellan produktion och vilka samhälleliga konsekvenser som är till följd av programmet Idol 2015, därför passar den kritiska diskursanalysen bättre för denna undersökning.
6. Material
Undersökningens material är fokuserat på 2015 års version av Idol som sändes på TV4 mellan 17 augusti och 4 december samma år. Arbetets visuella material utgår från Tv-produktionen Idol 2015, från “audition” till finalavsnittet där samtliga delar av Idol 2015 där Martin Almgren har varit närvarande, omnämnd eller spelat någon slags betydande roll har transkriberats.
Transkriberingen har resulterat i 65 sidor skriven text som analysen kommer att utgå från. Scener som har transkriberats är till exempel inslag från deltävlingar där Martin Almgren får hjälp med styling och scenframträdanden och liknande, samt Idol-juryns kommentarer om Martin Almgren, som år 2015 bestod av Anders Bagge, Alexander Bard och Laila Bagge. Alltså hur de väljer att porträttera hans prestationer under hela produktionen. Även de delar där Martin Almgren blir intervjuad efter sina framträdanden av programledaren Pär Lernström har transkriberats och ligger i fokus för analysen. Men fragment där Martin Almgren enbart skymtas i bild och inte tillför något till programmets innehåll har inte setts som relevanta och valts bort till
undersökningen. Delar där Martin Almgren faktiskt tillför något, blir intervjuad eller på något sätt är omnämnd har setts som relevanta och därmed blivit transkriberade och står till grund för arbetets material.
Utöver audition-perioden går programmet att dela in i tre delar, framträdandet, utröstning och extrasändningen där den deltagare som tvingats lämna tävlingen intervjuas och nästa veckas tema presenteras. Extrasändningen som har sänts efter utröstningen har också sänts parallellt med Tv- showen under reklam och nyhetsblock på TV4:s hemsida och streamingtjänst TV4Play, dock har denna undersökning enbart fokuserat på det som har sänts på kanalen TV4 eftersom TV4:s kanal på marknätet har flest tittare, då inte lika många ser på deras streamingtjänst. Därför har det visuella materialet avgränsats till enbart det som har sänts på kanalen TV4. Materialet är beställt från Svensk Mediedatabas (smdb.se) för att vara så säker som möjligt att det material arbetet väljer att undersöka, faktiskt var det som sändes i Tv-rutan.
Sammanfattningsvis är materialet fokuserat på det lingvistiska i inslagen, alltså på vad som sägs av Martin Almgren, programledare och Idol-deltagare, men även en enklare beskrivning av vad som visas i bild samtidigt som personerna pratar. Transkriberingen förklarar således vad som händer i bild och vad som sägs.
6.1 Validitet och reliabilitet
Validitet är ett centralt begrepp för den empiriska samhällskunskapen. Kortfattat ifrågasätter validiteten om arbetet undersöker det som arbetet på den teoretiska nivån påstår kommer att undersökas (Esaiasson et al, 2012). Alltså innebär det att undersökningen mäter det som den är avsedd att mäta. Esaiasson (2012) m.fl. skriver i Metodpraktikan:
“Du kan väl inte ta reda på vem som bestämmer i kommunen genom att fråga människor rakt upp och ner - då är det ju upplevd och inte faktiskt makt du mäter”
(Esaiasson et al, s.58, 2012)
Exemplet ovan tyder på dålig validitet eftersom det finns en bristande överensstämmelse mellan de teoretiska begreppen och de valda empiriska indikationerna. Esaiasson (2012) m.fl. menar att en möjlighet är att helt enkelt kopiera en operationalisering som andra, och då kanske mer etablerade forskare har använt. Och det är denna metod som detta arbete kommer att använda sig av för att stärka undersökningens validitet. En viktig fördel med detta tillvägagångssätt är att undersökningen ställer sig på tidigare forskares axlar, vilket gör det möjligt att jämföra detta arbetes resultat med andra undersökningar (Esaiasson et al, 2012). På detta sätt stärks arbetets validitet genom att det bygger på mer etablerade forskares tidigare undersökningar.
Reliabilitet handlar om noggrannhet. Bristande reliabilitet orsakas i första hand genom slump- och slarvfel under datainsamlingen och den efterföljande databearbetningen (Esaiasson et al, 2012). Det hjälper alltså inte med ett fullvärdigt mätinstrument som på ett systematiskt sätt mäter det som arbetet ämnar att mäta, det krävs även noggrannhet när undersökningen tillämpar sitt mätverktyg. Detta skapar hög reliabilitet. Dessutom syftar begreppet reliabilitet på att resultatet ska vara detsamma vid upprepade mätningar, därför är det möjligt att jämföra hur detta arbete förhåller sig till andra forskares resultat för att mäta undersökningens reliabilitet. Mer om denna studies reliabilitet finns i kapitel 8 Slutsatser och diskussion.
7. Analys och resultat
För att kunna svara på frågeställningarna och uppfylla studiens syfte kommer materialet
tidigare forskningen kommer fungera som utgångspunkt för att navigera denna studie, och i analysen kommer slutsatser att kopplas till vad som är tidigare känt inom området. Fokus kommer ligga på hur Martin Almgren konstrueras som förebild genom det celebritetskap som skapas genom Tv-produktionen Idol.
7.1 Analysens upplägg
Analysen är uppdelad i tre huvuddelar som är länkade till de tre dimensionerna i Faircloughs modell (2011) med fokus på den metodtillämpning som är relevant för studien. I den första textuella nivån som fokuserar på Idol där Martin Almgren är studiens case, undersöks hur han framställs utifrån ordval och personlighetsdrag som kopplas till honom. I den diskursiva delen som kopplas till genren reality-Tv analyseras vilka aktörer och verktyg som används för medias skapande av en kändis ur det vardagliga livet (Kavka, 2012). I den sista övergripande rubriken analyseras den sociala praktiken via kändiskulturen. Här studeras hur publiken har en påverkan på produktionen som skapar kändisen och vad som krävs av den “vanliga” människan för att bli den stereotypiska kändisen.
I analysen används transkriberingen från det material som är utvalt för studien. I Idol tävlar deltagarna om att bli artist via olika moment under sammanlagt 28 program. För att det ska bli lättare att följa med i utvecklingen och framställningen av Martin Almgren i programmet, följer nedan ett programschema över de olika momenten i serien.
Program 1 - 7 Auditions runt om i Sverige Martin Almgrens audition program 3 Program 8 - 12 Slutaudition i Stockholm Martin Almgren deltar i alla program Program 13 - 16 Kvalvecka Martin Almgren kvalomgång program 16 Program 17 Kvalfinal Martin Almgren avancerar i tävlingen Program 18 - 26 Fredagsfinaler Martin Almgren deltar i alla program
Program 27 Semifinal Martin Almgren är en av tre
Program 28 Final Martin Almgren vinner Idol
7.2 Idol, den textuella nivån
På den textuella nivån undersöks hur caset Martin Almgren framställs genom 2015 års Idol, för att se hur den mediala konstruktionsprocessen ser ut inom realityserie genren. Alltså undersöks vilka ord, bemärkelser och attribut som används för att beskriva Martin Almgrens identitet och personlighet. Samt undersöker om detta förändras längs seriens gång. Detta eftersom att kändisen har ett stort inflytande på publiken genom de attribut, värderingar och beteenden som de
framställs genom (Cashmore, 2006) och det är därmed viktigt vilka ord och benämningar som appliceras till Martin Almgren. Hall (1996) menar att identitet handlar om hur man använder sig av historia, språk och kultur i processen att bli, inte för att vara. I Idol strävar man efter att bli en popidol, en kändis, och hur detta distanseras och skiljs åt från vad man tidigare varit. Eriksen (2010) påstår dock att det går att ha flera identiteter samtidigt, men som träder fram vid olika tillfällen och sammanhang. För analysen är det intressant att ta reda på om det går att se olika sorters identiteter framträda hos Martin Almgren i olika sammanhang.
7.2.1 Från skogen till Globen
Martin Almgren lyckades ta sig från audition i Åmål ända till finalen i Stockholm där 13´000 personer var på plats för att titta på idolernas finalframträdanden. Under resans gång står Martin Almgren för flera identitetsförändringar, därför är det intressant att ta reda på hur framställningen av honom har förändrats ju längre in i programserien han tar sig. Kapitlet Från skogen till Globen kommer därmed att fokusera på vilka identiteter Martin Almgren har under programmets gång och hur Idol 2015 väljer att framställa honom. Analysen delas in i tre delar och undersöker hur Martin Almgren representeras i början av säsongen Idol 2015, i mitten och mot slutet. De olika delarna kommer att jämföras med varandra för att upptäcka de identitetsförändringar som Martin Almgren går igenom.
Första delen
Analysen börjar med den första delen av Idol-säsongen, som börjar med Martin Almgrens audition i Åmål:
“Martin: Ugh Anders: Ugh
Molly: Ugh
Martin: Martin Almgren.
Molly: Så varför är du här?
Martin: Jaa, egentligen så blev jag hitsläpad mer eller mindre”
(Program 3, bilaga 1.1, transkriberingssida 1)
Det första tittarna möts av är hur Martin Almgren kommer in i bussen och säger ”Ugh” varav Molly Sandén och Anders Bagge svarar “Ugh”. Ordet “Ugh” brukar ofta vara förknippat med hur förhistoriska människor brukade kommunicera med varandra innan talet och språket utvecklades, och detta får effekten av att Martin Almgren representeras som en individ som är helt oerfaren av vad som gäller hur en popstjärna ska vara och vilka attribut en sådan ska ha. Martin Almgren identifieras som den nutida stenåldersmänniskan som för första gången ska ge sig på ett nytt territorium, utan att ha någon kunskap om det. Martin Almgren representeras även som den osäkra människan som inte vet vem han är, men också inte vet vad han vill hålla på med:
“Studioman: Vem är du?
Martin: Vem fan jag är? Ja…(skratt) Ah jag vet inte vad jag ska säga på den. Helt ärligt. Det har jag aldrig tänkt på faktiskt vem fan jag är”
(Program 10, bilaga 1.4, transkriberingssida 8)
Dessutom präglas Martin Almgrens identifikation av en maskulin diskurs, där han ofta blir
associerad med sitt yrke som lastbilschaufför. Lastbilsyrket är ett mansdominerat yrke och genom det identifieras Martin Almgren både som man, och som arbetarklass, någon som tittarna kan identifiera sig med. Martin Almgren identifieras utifrån vad han inte är (Hall, 1996), alltså popstjärna, utan beskrivs som lastbilschaufför och en bonnläpp. Alltså inte attribut som stämmer överens med den diskurs som finns förknippade med den populärmusikaliska genren.
“Pär: Vad hade du gjort om du inte varit här idag?
Martin: jaa.. på mitt arbete så hade jag väl kanske kört nått gruslass.
Pär: ja
Martin: ja, eller tömt sopor. (skrattar)”
(Program 11, bilaga 1.5, transkriberingssida 10)
“Alexander: Grejen med dig Martin är att antingen är du en riktig jävla bonnläpp eller också är du världen coolaste hipster”
(Program 17, bilaga 1.9, transkriberingssida 17)
Utifrån första delen av Idol 2015 framställs Martin Almgren som en osäker man som inte vet något eller har någon erfarenhet av populärmusik. Han identifieras efter det stereotypiska drag som finns förknippade med sitt yrke som lastbilschaufför och efter den maskulina diskurs som är historiskt förknippat med yrket.
Mittersta delen
Jämfört med den första delen då Martin Almgren representeras som en förhistorisk människa, en osäker lastbilschaufför och en “Jävla bonnläpp” (program 17, bilaga 1.9, transkriberingssida 17) så skiljer det sig mot hur Martin Almgren framställs under den mittersta delen av Idol 2015.
Martin Almgren går ifrån “bonnläppen” till att identifieras som Jesus. Detta tyder på vad Fairclough (1992) kallar för intertextualitet, där Martin Almgrens identitet bygger på Jesus som Jordens frälsare.
“Anders: Jag kan berätta vad som har hänt, det har kommit en ny Jesus till Sverige, fantastiskt, du har verkligen en rädda-världen-ton i din röst, du sjunger med sån värme och sån hjärta, och sån kärlek, och skulle du på nått sätt åka ut då lovar jag här och nu, då köper jag en sopbil, bygger en studio i den, och anställer dig, och det gör jag i morgon, okej!“
(Program 18, bilaga 1.10, transkriberingssida 20)
Vad som däremot förstärks under den mittersta delen av Idol 2015 är hur Martin Almgren konstrueras som en maskulin förebild, inte minst för att han jämförs med Jesus som är kopplad till en maskulin diskurs, men han målas också upp i scenarion som är präglade av maskulina anknytningar:
“Anders: Asså Martin, Martin, Jag måste få säga en grej. Jag tillät mig själv att drömma lite här i veckan och skissade på en video till dig, det är alltså att du kommer in med en Dodge ram med ko-horn men en “bud” i handen, en stor ko, en sån här kohatt, en ko på flaket och så sjunger du en countrydänga precis som du gjorde, och när jag såg dig framför mig, då tänkte jag, asså shit, om Gud är god så är det så du kommer att komma in i globen. För så pass bra är du”
“Martin: Men det jag märker nu det är rätt så roligt när man kommer till folk som kan, det känns som att jag lämnat flanellskjortan bakom mig”
(Program 20, bilaga 1.12, transkriberingssida 23)
Martin Almgren representeras som den klassiska arbetarmannen då han blir associerad med flera stereotypa maskulint kodade objekt såsom stora bilar, cowboyhattar, öl och flanellskjortor. Där igenom byggs hans identitet upp, och det finns tydliga tecken på flertalet identiteter som Martin Almgren tilldelas under den mittersta delen (Eriksen, 2010). Bland annat identiteten som man, identiteten som en frälsare, som lastbilschaufför och inte minst identiteten som popstjärna. Redan i den mittersta delen skiljer sig representationen av den Martin Almgren som tittarna får lära känna i början av produktionen, och publiken har vid det här laget identifierat Martin Almgren som en maskulin förebild att se upp till, både med hjälp av att hans identitet byggs upp genom olika typer av intertextualitet, men också stereotypa bilder av vilka attribut en man ska ha och hur en sådan ska agera (Hinton, 2003).
Sista delen
Att studera hur Martin Almgren representeras i slutet av Idol-produktionen kan ses som den mest intressanta. Vid det här laget är konstruktionen av Martin Almgren som kändis och förebild i princip färdig, och Martin Almgren har blivit slutprodukten av skapandeprocessen från vanlig människa till kändis (Kavka, 2012). Just för att det är i det här stadiet som Martin Almgren kommer bli ihågkommen från. Därför är det viktigt att konstruera Martin Almgren på ett
betydelsefullt sätt, på grund av att hans värderingar, attribut och inte minst beteende kommer att vara betydelsefulla element i den identitet hans yngre publik kommer att utveckla i den
identitetsskapandeprocess Martin Almgren är en del av (Cashmore, 2006).
I från att ha varit lastbilschauffören och bonnläppen Martin Almgren så representeras han på ett helt annat sätt mot slutet av Idol 2015 än i början av programserien:
“Alexander: Det här är en vansinnigt svårsjungen låt, det är Adele och några få till i världen som klarar av det, du inte bara gör låten till din egen utan när refrängen drar igång sitter den som ett smäck” (Program 27, bilaga 1.19, transkriberingssida 50)
“Laila: Martin, du är en man av folket, du är de röda stugorna, du är lastbilschauffören som visar att allting går, ingenting är omöjligt”
(Program 28, bilaga 1.20, transkriberingssida 60)
“Alexander: England har Susan Boyle och Paul Potts, Sverige har Martin Almgren”
(Program 28, bilaga 1.20, transkriberingssida 60)
Martin Almgren jämförs med världsstjärnor såsom Adele, Susan Boyle och Paul Potts vilket i sin tur skapar uppfattningen av Martin Almgren som underdog och världsstjärna. Detta visar på hur Idol-juryn använder sig av en intertextuell kedja och bygger deras tolkningar på redan existerande stjärnor för att sedan applicera dessa attribut på Martin Almgren (Fairclough, 1992). Detta
påverkar givetvis hur publiken kommer att uppfatta Martin Almgren. Dessutom konstrueras Martin Almgren som en maskulin representant av det svenska folket när Laila Bagge säger:
“Du är en man av Sverige” (Program 28, bilaga 1.20, transkriberingssida 60)
Vilket skapar en slags “idealbild” av hur en man ska vara och agera. Förutom detta behåller Martin Almgren sin identitet som lastbilschaufför ända till slutet vilket kan ses som ett försök från Idol att behålla de tittare som identifierar sig med Martin Almgren i hans identitet som arbetarklass från början ända till slutet. Martin Almgren visar på flera olika typer av identiteter, bland annat som underdog, man och världsstjärna för att bara nämna några (Eriksen, 2010). Detta för att kunna attrahera ett större antal personer som ska kunna identifiera sig med Martin
Almgren och där igenom stödja honom, både tittarmässigt men också ekonomiskt.
Vad analysen också visar är hur Martin Almgren identifieras som en slags royalitet då Anders Bagge kallar Martin Almgren för “Prins Martin” (Program 27, bilaga 1.19, transkriberingssida
enligt Fairclough (1992) på sociokulturell förändring, vilket skapar nya uppfattningar om hur en popstjärna ska vara:
“Anders: Jag kommer kalla dig för prins Martin och jag ska förklara varför. Jag fick en enorm känsla utav liksom irländska vyer, massa riddare och massa torn och massa prinsessor som är ledsna. Också kommer du in där svävande och räddar de här, prins Martin och det tycker jag är jättefint” (Program 27, bilaga 1.19, transkriberingssida 50)
Idol-juryn visar på en stark grad av modalitet då de presenterar Martin Almgren från ett
subjektivt perspektiv. Istället för att säga: “vi anser att du är en man av Sverige” eller “vi tycker att du går att jämföra med Susan Boyle och Paul Potts” presenteras detta som självklarheter, vilket ger konsekvenser för diskursens konstruktion (Winther Jørgensen & Phillips, 2000). Den nuvarande diskursen om att en popstjärna ska vara snygg, sexig, ung etc. förändras i takt med juryns uttalanden om Martin Almgren. Juryn påverkar de förförstådda uppfattningar tittarna har om hur en popstjärna ska vara, därför påverkar den modalitet som juryn visar diskursordningen, och den nuvarande diskursordningen transformeras och skapar sociokulturell förändring (Winther Jørgensen & Phillips, 2000). De nuvarande attribut en popstjärna ska ha förändras i takt med hur juryn väljer att beskriva Martin Almgren och jämföra honom som en popstjärna och skapar en ny diskurs hur en sådan ska vara.
Analysen visar på en tydlig förändring av hur Idol 2015 väljer att representera Martin Almgren under programsäsongen. Martin “Bonnläppen” Almgren finns inte längre utan nu existerar bara en popstjärna som folk ska kunna se upp till. Martin Almgren visar på att allt är möjligt och är ett gott föredöme och förebild för sin yngre publik, och detta förtydligas genom att Laila Bagge i sista programmet under live-sändning säger “du är lastbilschauffören som visar att allting går, ingenting är omöjligt” (program 28, bilaga 1.20, transkriberingssida 60). Martin Almgren har konstruerats till en självsäker maskulin man som visar världen att ingenting är omöjligt. Martin Almgren motbevisar jantelagen, och hans attribut kommer att påverka sin yngre publik i deras identitetsskapande (Cashmore, 2006). Detta tydliga tecken på vad Turner (2004) väljer att kalla för “The demotic turn” där media är de som skapar kändisen och inte tvärt om. Martin Almgren var först en bonnläpp från skogen men media/Idol skapade honom till en popstjärna utifrån programmet Idols egna behov (Turner, 2004).
