Förhållningssätt och attityder

Fortsättningsvis följer förhållningssätt och attityder en bidragande faktor till

individernas val av att utvecklas och gå på övergång eller att stanna kvar på Samhall. Utifrån informanternas erfarenheter och upplevelser på arbetsmarknaden, besvarade majoriteten att deras funktionshinder har påverkat och begränsat arbetsmöjligheterna på arbetsmarknaden. En stor del markerade att på grund av diagnoserna har de haft svårare för att förstå sociala sammanhang. Detta nämnde ett flertal av informanterna som en begränsning.

Benjamin är införlivat i sin roll och i sitt funktionshinder, som gör det förståeligt för hen att uppfatta varför arbetsgivaren tillbakavisar honom som arbetssökande.

Det svårt att anställa arbetare om man är sjuk väldigt ofta. Vem vill ha en sådan anställd? Liksom ett privat företag vill inte anställa någon som inte kan närvara på jobbet. Man måste förstå att det är svårt för de också att anställa någon som är borta från jobbet väldigt ofta. Liksom sjukskriven väldigt ofta så man måste förstå hur det ser ut för dem. (Informant Benjamin)

Informanterna internaliserar en bild som de anser och upplever en arbetsgivare har utifrån deras erfarenheter, och den bilden de har av arbetsgivares attityder och förhållningssätt till personer med funktionshinder. Detta kan tolkas utifrån att informanterna har en förståelse för arbetsgivarens situation, som inte ger inträde för individer med funktionshinder på arbetsmarknaden. En annan intervjufråga riktade sig på att få fram respondenternas tankar och perspektiv, på hur deras hälsa kunde ha påverkat dem och eventuellt om den har påverkat dess arbetsliv. Följande citat blev responsen av informanterna:

Carolin och Derek väljer att “passera” i sin tur och inte identifiera sig med sina funktionshinder, eftersom de kan dölja funktionshindret och framstå som normalt fungerande. Dessa informanter representerar majoriteten av intervjupersonerna. Informanterna vill oftast inte identifiera sig med sina diagnoser/funktionshinder i den mån som de kan dölja de normavvikande aspekterna av sitt utseende, för att framstå som vanlig samt motarbeta den generaliserade bilden av funktionshindrade personer på arbetsmarknaden.

man anpassar sig efter situationen. Man kan inte drömma efter något större det är bara slöseri med kraften. Utan det blir som det blir, man får kämpa med den orken man har. (Informant Benjamin)

Från början var det jobbigt att jag inte fick så mycket jobb, jag är social inkompetent därför kan det bli svårt att få ett jobb. (Informant Derek)

Derek upplevs acceptera sitt stigma, där informanten berättar tydligt om vad som är problemet som inte passar in i ett socialt sammanhang. Derek är ett tydligt exempel på en person som ser sitt stigma i en negativ samhällssyn. Individens självbild utvecklas baserat på hur hen behandlas av andra i sin omgivning, och personer hen identifierar sig med (Goffman, 2011). Därmed inom trygga miljöer där individen känner sig trygg och rätt anpassad som exempelvis i Samhall, utbrister en kontrast till det övriga samhällets uppfattningar.

Det kan underrättas att en del av informanterna är införlivade i sina roller som arbetshandikappade precis som Goffman (2011) beskriver under stigmateorin.

Informanterna visar att de redan har gett upp vid att söka sig en vidare anställning. De framhäver att det är en självklarhet att ingen arbetsgivare som vill anställa “sjuka personer”. Enligt informanterna, anser de att situationen handlar inte enbart om diskriminering/särbehandling, utan även förståelse för arbetsgivarens ställning när det gäller att anlita personer med arbetshandikapp. Dessa individer är de som ser på sitt stigma som något negativ egenskap, accepterar stigmat och därmed väljer att stanna kvar på Samhall. Benjamin kan tolkas som en typ av acceptans bland ett ojämlikt samhälle, detta är ett tydligt exempel på en internaliserat förtryck. Acceptans är oftast ett tecken på att den underordnade individen väljer att anpassa sig och konstruera sin identitet utifrån omgivningens negativa föreställningar, snarare än att motarbeta dessa (Goffman, 2011). Dessa individer har succesivt börjat kunna hantera sitt stigma och accepterat stigmat som Goffman beskriver under stigma socialisationsprocessen.

5.2.3 Trygghet

Individerna besvarade att vad som kan vara ett hinder från att gå på en övergång från samhall är tryggheten och bekvämligheten som existerar på samhall. Majoriteten av informanter svarade att de var bekväma med sina arbetsuppgifter. Informanterna menar att det inte kändes lika tryggt och säkert hos andra arbetsgivare. Tryggheten bygger på vad man ska göra varje dag, vad som förväntas i sin vardag, men även trygghet i sin anställning. En del av informanterna som ville gå på övergång, har upplevt en osäkerhet rörande just anställningsformen som en arbetsgivare inte kan garantera i en längre period. Nedan följer exempel på informanterna beskrivning om trygghet.

Om jag hade velat hade jag själv kunnat fixa ett jobb för mig, om jag har orken, om jag har en bra hälsa. Men oftast kan Samhall fixa jobb som är anpassade till min förmåga därför vill jag inte riskera att ta ett jobb utanför. Men sen blir man äldre och bli mer sjuk så det är bäst att jag stannar här. Jag känner mig inte trygg i att gå på ett nytt arbetsställe som skulle acceptera mina sjukdomar som Samhall

gör, jag känner mig trygg genom att jobba i Samhall såvitt jag vet. (Informant Benjamin)

Fem av sju informanter betonade att de önskar att vara kvar på Samhall där de känner en stark social trygghet. Utifrån Goffmans trygghets tolkning, beskrivs det hur individer med funktionshinder socialiseras med arbetshandikappade rollen, och därav accepterar de identitetsföreställningar som är oftast negativa gentemot deras stigma. Detta kan resultera till att det börjar bildas nya relationer, vilket kan leda till ett nytt “vi” och särskilt inom den stigmatiserade gruppen. Att individer upplever en ”vi-känsla” eller upplever en tillhörighet med andra, bidrar till ambivalens gentemot dess egen

stigmagrupp. Goffman menar att man behöver den känslan av trygghet och tillhörighet som ett normalt “vi”. Till följd av att ha andra arbetskamrater som också har en

funktionsnedsättning, upplevs inte känslan av stigmatisering lika tydligt som utanför Samhall arbetsplatsen. Tillhörighet är en viktig känsla och betraktas som något betydelsefullt för människors känsla av tillhörighet, delaktighet och behov av gemenskap. Detta bidrar till att det skapas en inlåsningseffekt på Samhall av den tryggheten, som bildas mellan gruppen som tidigare känt sig avvikande bland de

“normala”. Det som Goffman dessutom poängterar, är att en person med ett stigma drar sig till andra personer med liknande stigma för att känna stöd och få känna sig besvärad i umgänget (Goffman, 1972).

Inträdet i arbetslivet bör vara lika för alla, det är samhällets viktigaste uppgift att ge ett meningsskapande arbete för varje individ (Brusén & Hydén, 2000). Med hjälp av Goffmans teori kan man koppla vi-känslan, för att motverka och hantera samhällets motstånd. Informanternas svar antyder på att de har hittat sin trygga plats på Samhall, att dela sina erfarenheter som funktionshindrade, samt att utveckla den delen av sin identitet resulterar till att de känner en stark tillhörighet med andra funktionshindrade.

Den samhörighet och trygghet som dessa informanter upplever på samhall, kan komma av fler samhällets negativa behandling, antingen att passivt internalisera och acceptera de idéerna eller att aktivt göra motstånd och sträva efter en förändring. Utifrån de genomförda intervjuer, kan det framföras att informanter som har synliga

funktionshinder, passivt accepterar och internaliserar de negativa idéerna. Dessa individer som passivt accepterar samhällets förtryck upplever gemenskap med andra funktionshindrade. Utifrån informanterna perspektiv, tolkas det att Samhall bidrar till trygghet och gemenskap där en del informanter hittar ett samförstånd för deras situation som de inte finner någon annanstans. Denna samhörighet skapar vi-känsla för de

underordnade grupperna, där den underordnade gruppen återtar sin position och skapar en självvald vi-känsla för att hantera samhällets förtryck, särbehandling och motstånd. Informanterna beskriver dessutom att trots samtligas olikheter och olika bakgrund, så har de ändå en förståelse för varandras funktionshinder vilket stärker dess normalitets känsla i samhället.

5.3 Sammanfattning

Resultatet av informanternas svar presenteras med övergripande teman som var särskilt framträdande i svaren. Utifrån den samlade empirin har jag beskrivit de upplevda framgångsfaktorer samt upplevda hinder på Samhall, baserat på informanternas egna berättelser, upplevelser och perspektiv. I detta avsnitt kommer jag att sammanfatta studiens empiri utifrån de viktigaste resultaten som har detekterats i resultatdelen. Sammanfattningen bidrar till att det blir enklare för läsaren att få svar på studiens syfte och frågeställningarna.

Med tanke på att det saknas en del forskning angående arbetshandikappade situation på arbetsmarknaden, samt övergångar från Samhall. Därför baseras resultatet främst på informanternas egna upplevelser, berättelser och perspektiv. Därmed för att uppnå en lyckad övergång beskrev informanterna att det kan handla om individens drivkraft och egna initiativ, i samband med en visad förståelse av chefer/ledare och arbetsgivare till att ta sig ut på arbetsmarknaden. Att vara engagerad och motiverad samt uppleva

stöttning och förståelse av chefer och arbetsgivare var centrala framgångsfaktorer som

nämns av informanterna, för att underlätta en övergång. Det är därför viktigt att prioritera övergångsarbetet, detta är eftersom ju längre de anställda varar på samhall, desto mer ökar risken för en inlåsningseffekt. Alla informanter hade i princip betonats vara rädda för hur arbetsgivarnas vilja respektive ovilja att anställa dem.

Arbetsmarknadens höga krav på kompetensnivå leder till att dessa individer som innehar någon form av funktionshinder som har en anpassad arbetsförmåga, kan påverkas och drabbas negativt av att inte vara lönsamma för en arbetsgivare. Därför en positiv attityd från arbetsgivare/chefer kan bidra med förändringar för den rådande arbetssituationen och övergångar från samhall för de arbetshandikappade.

Sammanfattningsvis följer två centrala anledningar till upplevda hinder utifrån informanternas egna perspektiv och berättelser. Den första är särbehandling av

arbetsgivaren, ett externt hinder. Den andra är individens Förhållningssätt och attityder som i samband med tryggheten, byggs upp på Samhall som kan leda till en

inlåsningseffekt, internet hinder. Individerna upplever en osäkerhet i arbetsgivarens höga förväntningar av deras begränsade arbetskraft samt osäkerhet i anställningsformen. Den andra upplevda hinder är ett försämrat förhållningssätt och attityder, individerna som arbetar på Samhall internaliseras i rollen arbetshandikappade. Därefter i samband med trygghet och gemenskap som byggs upp med kollegorna och arbetsledare, kan detta motverka övergångar på Samhall i längre sikt. I många fall leder detta till en socialisering av rollen arbetshandikappad, vilket motverkar framgångsfaktorerna till övergångar.