Som tidigare nämnt är studier kring avslöjande av negativ information i hållbarhetsrapporter begränsat och relativt outforskat, men bland de studier som utförts finns ett flertal återkommande förklarande faktorer, vilka presenteras nedan med tillhörande utformade hypoteser.
2.6.1 Bransch
Tidigare forskning har visat på att bransch har en påverkan på ett företags frivilliga avslöjanden. Dessa avslöjanden är allt vanligare och mer omfattande i en del branscher, till exempel inom samhällsservice och finans, jämfört med andra branscher såsom publiceringsbranschen, vilket bland annat kan bero på att ägarkostnader varierar mellan branscher (Patten 1992, se Boesso & Kumar 2007).
Branscher kan även sätta begränsningar för, eller möjliggöra CSP (Orlitzky & Shen 2013;
Hull & Rothenberg 2008; Baird et al. 2012). Hos branscher som upplever ekonomiska nedgångar kan CSP-utgifter vara en av de första nedskärningarna av företagets utgifter som görs (Campbell 2007, se Orlitzky et al. 2017). I kontrast med detta kan fackföreningar i industrimiljöer lägga ett stort tryck på företag att öka nivån av CSP som ställs ut mot arbetstagare, och insistera på att verkställa “fair-trade”-standarder, vilket därmed kan skapa handelshinder i en strävan att skydda arbetstagarnas arbetstillfällen från eventuellt billigare import (Ederington & Minier 2003; McWilliams et al. 2002, se Orlitzky et al. 2017).
Förutom Svenskt Näringsliv’s (u.å.) samt Chiu och Sharfman’s (2011) redogörelse för att ett företags bransch kan ha betydelse för huruvida innehållet i hållbarhetsrapporten ser ut, konstaterar även flera forskare, bland andra Einwiller och Carroll (2020), Faisal et al. (2012) och Fifka och Drabble (2012), att bransch kan vara av betydelse för företags mängd samt typ
av information presenterad i hållbarhetsrapporter. Faisal et al. (2012, s. 30) påvisar exempelvis att företag inom högprofilerade branscher tenderar att framföra “greater levels of sustainability information”, samtidigt som Fifka och Drabble (2012) nämner att industriella branscher framför mer negativ information än finansiella- och icke-industriella branscher.
Trots att tidigare studier delvis pekar på olika resultat, formuleras följande hypotes med hänsyn till ovan presenterade argument för företags avslöjande av negativ information:
H2 Företag inom branschen för industri avslöjar negativ information i högre utsträckning än företag inom andra branscher.
2.6.2 Företagsstorlek
Redan på 1990-talet hävdade Gray et al. (1995) att företags hållbarhetsarbete är relaterat till företagsstorlek, vilket är i linje med dels senare forskning, dels dagens forskning. Generellt avslöjar större företag mer information eftersom att de har en bredare ägarbas än mindre företag, och då de dessutom är känsligare för politiska kostnader, vilket ger dem ytterligare incitament för frivilliga avslöjanden (Meek et al. 1995, se Boesso & Kumar 2007). Även Schreck och Raithel (2018) menar att ett företags storlek påverkar utförandet av hållbarhetsrapporten. Detta argument baseras delvis på att större företag kan bekosta hållbarhetsutgifter i större utsträckning jämfört med mindre företag. Större företag har även högre nivåer av resurstillgänglighet (Brammer & Millington 2006, se Schreck & Raithel 2018) och gör det därför mer troligt för stora företag att anta socialt önskvärd praxis som hållbarhetsredovisning. Fortsättningsvis argumenterar både Reimsbach och Hahn (2015), samt Fernandez-Feijoo et al. (2014), för att ju större ett företag är, desto mer information bör det rimligtvis avslöja.
Företagsstorlek som förklarande faktor för framförande av negativ information i hållbarhetsrapporter har tidigare behandlats av forskare, där bland andra Fifka och Drabble (2012) använder omsättning som kontrollvariabel i sin studie. Fortsättningsvis använder bland andra Boesso och Kumar (2007) variabeln antal anställda i sin studie för att beräkna företagets storlek. Svenskt Näringsliv (u.å.) poängterar att företagets storlek och antal
Vidare kommer Hahn och Kühnen’s (2013) studie fram till att större företag, mätt i bland annat omsättning samt antal anställda, i större utsträckning tenderar att utforma utförliga och innehållsrika hållbarhetsrapporter. I likhet med Hahn och Kühnen (2013) konstaterar Albertini (2014, s. 238) att “companies with the highest level of [...] turnover, and number of employees disclose much more than smaller companies”, varpå även hon belyser att variablerna omsättning och anställda påverkar hållbarhetsrapportens omfattning. Av dessa anledningar formuleras därför följande två hypoteser:
H3 Företag med högre omsättning avslöjar negativ information i hållbarhetsrapporter i högre utsträckning än företag med lägre omsättning.
H4 Företag med fler antal anställda avslöjar negativ information i hållbarhetsrapporter i högre utsträckning än företag med färre antal anställda.
2.6.3 Land för säte
Gray et al. (1995) poängterade redan för 25 år sedan att företags land för säte är en förklarande faktor för innehållet i hållbarhetsrapporter. Faisal et al. (2012) förklarar att trots att många företag upprättar hållbarhetsrapporter finns det en global obalans, bland annat på grund av skillnader i jurisdiktion. Därför har land för säte enligt bland andra Faisal et al.
(2012) påvisats vara en bidragande faktor till huruvida innehållet i hållbarhetsrapporter ser ut, och används som kontrollvariabel i bland andra Einwiller och Carroll’s (2020) studie.
Vandemaele et al. (2005) konstaterar att svenska företag rapporterar konsekvent mer angående intellektuellt kapital i sina årsredovisningar än holländska och brittiska företag.
Vidare kommer även Delgado och Sousa (2014) i sin studie fram till att svenska företag avslöjar en bredare variation av hållbarhetsinformation, samt tillägnar mer utrymme till det jämförelse med spanska företag. Fortsättningsvis visar forskning på att skandinaviska företag har högre nivå av rapportering jämfört med amerikanska företag (Van der Laan Smith et al.
2005, se Fernandez-Feijoo et al. 2014). Vidare har Einwiller och Carroll (2020) funnit belägg för att företag i Germanska/Nordiska Europeiska länder avslöjar signifikant störst mängd negativ information i sina hållbarhetsrapporter. Tillväxtanalys (2018) för ett liknande
resonemang i sin rapport, och konstaterar exempelvis att företag med huvudkontor i Sverige framför mer hållbarhetsinformation, i jämförelse med noterade företag på Nasdaq som har huvudkontor i andra länder. Med tidigare forskning som bakgrund konstrueras därför följande hypotes:
H5 Företag med säte i Sverige avslöjar negativ information i hållbarhetsrapporter i högre utsträckning än företag med säte i andra länder.
2.6.4 Hållbarhetsrapportens struktur
Frågan om huruvida strukturen för hållbarhetsrapporten är en förklarande faktor har behandlats av bland andra Boiral (2013), Lock och Seele (2016) och Einwiller och Carroll (2020). Vad gäller antal sidor en hållbarhetsrapport består av, nämner Boiral (2013, s. 1053) å ena sidan att “most reports however were quite lengthy and yet did still not respect the completeness principle in presenting negative events”, medan Lock och Seele (2016, s. 191) å andra sidan påvisar att “the length of a report positively influences the credibility levels of CSR reports”. Vidare konstaterar Einwiller och Carroll (2020) i sin studie att negativ information i genomsnitt utgör 0,9 % av ett företags hållbarhetsrapport, vilket innebär att en längre rapport procentuellt sett tenderar att innehålla mer negativ information än en kortare rapport. Därigenom formuleras följande hypotes:
H6 Företag med hållbarhetsrapporter bestående av fler antal sidor avslöjar negativ information i högre utsträckning än företag med hållbarhetsrapporter bestående av färre antal sidor.
Fortsättningsvis kan hållbarhetsrapportens struktur redogöras för i form av huruvida företaget tillämpar GRI-standarder eller inte, vilket Boiral (2013) samt Einwiller och Carroll (2020) i sin studie undersöker som variabel för mängd avslöjad negativ information i hållbarhetsrapporter. I och med GRI’s explicita krav på balans mellan positiv och negativ information i hållbarhetsrapporter (GRI 2016), menar dels Boiral (2013), dels Einwiller och Carroll (2020), därför att en sådan tillämpning bör innebära att mer negativ information
hållbarhetsrapporter har större möjlighet att uppnås för företag som följer en GRI-standard.
Författarna betonar även att om regulatorer och normgivare var bättre på att rekommendera företag att följa GRI, skulle det medföra positiva effekter för transparenta hållbarhetsrapporter. Av dessa anledningar presenteras därför följande hypotes:
H7 Företag som tillämpar GRI-standarder i sin hållbarhetsredovisning avslöjar negativ information i högre utsträckning än företag som inte tillämpar GRI-standarder i sin hållbarhetsredovisning.
3. Metod
I följande kapitel presenteras studiens design och forskningsprocess som utgår från en deduktiv forskningsansats där en tvärsnittsdesign har tillämpats. Studiens population och urval redovisas, och därefter även datainsamling och operationalisering. Vidare redogörs det för hur innehållsanalysen är utformad samt hur genomförandet gått till, med tillhörande diskussion kring täckningsfel och bortfall. Därefter presenteras studiens bearbetning genom statistiska tester, och avslutningsvis diskuteras studiens kvalitet.