Förlusten av tillvarons sakrala ordning

Även om det är under upplysningstiden som vårt moderna frihetsbe- grepp och jaguppfattning börjar ta form betonar Taylor att förutsätt­

ningen för denna process är den sena medeltidens ifrågasättande av en i tillvaron sakral och meningsbärande ordning. Senmedeltiden kan till viss del sägas likna 1900-talet så till vida att den brottades med

proble-met tro och vetande och att det traditionella religiösa språket inte längre upplevdes meningsfullt. Vad som sker är att Thom as av Aquinos syntes mellan kristen tro och grekisk filosofi ställdes under debatt. Wilhelm av Occam var den som mest tydligt avvisade syntesens metafysiska försvar av tron på en i skapelsen inneboende meningsbärande ordning. Occam uppfattade att försvaret av gudstron var lika med att »binda Guds hand«

och begränsa den suveräna viljan, eftersom syntesen förutsatte att också Gud var bunden till naturens ordning och orsakslagar. Enligt Occam var det inte möjligt att utgå ifrån att vi på ett vetenskapligt sätt skulle kunna resonera oss fram till en i skapelsen förutbestämd ordning. N ågon sådan förbindelselänk saknade rationellt stöd.

M ot den antika begreppsrealistiska uppfattningen, via antiqua, ställde Occam en ny modern nominalistisk språkfilosofi och världsbild, via m o- derna, som avvisade allmänbegreppens självständiga existens, det vill säga föreställningen om att dessa existerade som en universell idé hos Gud.

Begreppen kan enligt Occams nominalism endast finnas hos oss själva som ett namn, ett »nomen«, på de ting vi varseblir. Så kan till exempel begreppet människa inte referera till en reell överindividuell människo­

natur inneboende i Guds ordning, utan det refererar endast till varje indivi­

duell människa som en del i begreppet människa som art. I Occams nomina- listiska världsbild avfärdades alltså tanken på att kunskap om Guds väsen och ordning var tillgänglig genom förnuftet. Kunskapen om Gud förstods åtkomlig enbart genom tron på uppenbarelsen.12

Taylor beskriver detta senmedeltida paradigmskifte som »nomina- lismens revolt m ot den aristoteliska realismen«.13 Det »revolutionära«

ligger i att den beredde vägen för den mekanistiska världsbilden och den atomistiska eller individualistiska människosynen. Paradigmskiftet fick på så vis en grundläggande betydelse för utvecklingen av modernitetens frihetsbegrepp och jaguppfattning. Avgörande är enligt Taylors mening att människan inte längre med samma självklarhet kan uppleva sig för­

bunden med en större ordning. Så länge tron på en given ordning i tillvaron var något allmängiltigt förstods människan leva i en dubbel teleologi, vare sig det handlade om Platons Idéer, Aristoteles Former eller den kristna tra­

ditionens tolkning av Logos. Varje enskild människa tänktes dels förverk­

liga en av Gud given personligt bestämd mening och ändamål, och dels inneha en bestämd plats och funktion för att förverkliga helhetens mening

• 3 2 •

och ändamål. Utifrån det faktum att människan definierade sig själv som subjekt i relation till en ordning avsedd både för henne själv och för den gemenskap hon var en del av, benämner Taylor dessa antika kosmologier

»ontic logos«. M ed detta begrepp vill han betona att i de skilda kosm o­

logierna var tillvaron begripen som en helhet, och dessutom att dessa har fungerat som en »text« för människans livstolkning. De ställde frågor om förverkligandet av ett livsmål relaterat till en given mening.

M en även om Taylor kan tala om en förlust i fråga om de antika kosm ologiernas trovärdighet betyder det naturligtvis inte att han anser det tänkbart att återvända till antikens språk och tänkande. Därem ot är det tydligt att han förstår föreställningen om »ontic logos« som en vi­

sion, möjlig att omfattas av den moderna människan. Trots att den »kos­

miska texten« inte längre kan begripas på ett rent förnuftsmässigt plan och att det metafysiska språket inte längre är användbart i den moderna kulturen, så menar Taylor att människan ändå kan ge uttryck för ett liv som är förenat med och står i samklang med ett »utifrån« givet menings- bärande sammanhang. Utifrån det klassiska kristna perspektivet talar han därför om denna ordning i termen »Gud som m oralisk källa«.

Denna källa är på samma gång det konstitutiva goda, den håller samman människans liv och tillvaro. Den skapar mening och sammanhang ge­

nom att vara bestämmande för tanke, vilja och handling 14 Taylor för­

klarar detta på följande vis:

The constitutive good is a moral source, ... that is, it is a something the love of which empowers us to do and be good. ... But what happens when, as in modern humanist views, we no longer have anything like a constitutive good external to man? What can we say when the notion of the higher is a form of human life which consists precisely in facing a disenchanted universe with courage and lucidity?15

Svaret på de frågor Taylor ställer i det citerade - vad som sker i och med förlusten av den sakrala ordningen, eller med M ax Webers välkända uttryck, att »människan och världen blev löst ur sin förtrollning« - är de alternativa moraliska källorna. Även om dessa inte med samma själv­

klarhet relaterar människan till en större ordning fungerar de ändå som orienteringspunkt för livsval och verklighetsuppfattning. Grunden till Jaget som moralisk källa börjar ta form under upplysningstiden, och

Naturen som källa inför övergången till romantiken. Framväxten av föreställningen om naturen som moralisk källa var en protest m ot Jaget som källa, vilken skapade en djupgående klyfta mellan subjekt och o b ­ jekt. Den splittrade m änniskan i kropp och själ, den delade vår verklig­

het i två väsenskilda delar. M ellan upplysning och romantik rörde sig utvecklingen med andra ord m ot en mer holistisk uppfattning, som inne­

bar en ny expressiv teori om människan och språket. Längre fram i ka­

pitlen vill jag visa att denna nya antropologi påverkade lågkyrklighetens inställning till individualismen, vilken gav återverkningar i frågan om kyrkosyn och teologi.

M en närmast ska vi vända oss till upplysningstidens mest avgörande dispyt, dels därför att den utgör bakgrunden till de alternativa källornas uppkomst, och dels därför att den väckte frågor som vi kommer att känna igen i Luleå stifts prästmötesmaterial. Upplysningens mest konfliktfyllda fråga som måste få en lösning handlade om människans natur, aktualise­

rad av »nominalismens revolt m ot den aristoteliska realismen«, vilken innebar att den sakrala ordningen blev ställd under debatt.