Vi har etablerat att värdegrunden är en form av styrning av samhället och att lärarna är en del av samhället, då de har tagit till sig de värderingar som finns. Vad är det då lärarna faktiskt förmedlar, och hur går de till väga? Att leva upp till värdegrunden är viktigt, även om lärarna menar att det inte alltid går att göra det då Sara menar att man är ”inte mer än människa”. Dock menar hon och lärarna på Lillskolan att ”(a)mbitionen finns där, och viljan”. Sally nämnde också att som lärare är det viktigt att förhålla sig till värdegrunden som ett första steg i att förmedla den. I förra kapitlet konstaterades det att det är svårt att förmedla något som man själv inte tror på, men som lärare måste man ändå visa att man står upp för de värderingar som skolan och civilsamhället står för. Det kan beskrivas som att leda genom exempel, vilket är viktigt för lärarna i relation till civilsamhället. I och med att lärarna är just lärare är de inte bara medlemmar av civilsamhället, utan även symboler för en av samhällets institutioner: skolan.
Alla lärarna blev som tidigare nämnts tillfrågade om de lever upp till värdegrunden. De sa att deras mål och ambition är det, men att man inte alltid lyckas. Louise och Linda menade att man inte ”alltid (…) lyckas fullt ut, kanske”, vilket Sara bekräftade då hon sa att ”sen är man ju inte mer än människa”. Om vi ska anlysera även detta utifrån civilsamhället kan vi nästan se att medlemskapet i kärngruppen varierar, och att gränsen för civilsamhället är något flytande, i och med att lärarna inte kan stå upp för värderingarna hela tiden. En intressant analys skulle kunna vara att civilsamhället faktiskt inte existerar till hundra procent, utan kan ses mer som en utopi eller ett idealtillstånd; ett strävansmål. Målet är kanske att samhället ska ha en så stor och stark kärngrupp som möjligt, men i praktiken växlar kärngruppens storlek och medlemsantal beroende på hur medlemmarna står upp för värderingarna i stunden. Detta skulle också kunna analyseras med att säga att lärarna strävar efter att vara bra ledare som kan utöva makt över eleverna i skolsituationen. Enligt Foucault kan en person genom att kunna styra sig själv i förlängningen bli en värdig ledare (2002:206). Detta är dock ett idealtillstånd, i och med att lärarna menar på att de inte alltid lever upp till värdegrunden. Den intressanta frågan är i det här fallet huruvuda lärarna är de värdiga ledare som de strävar efter att vara, i och med att det finns en mänsklig faktor som gör att de inte lever upp till detta till hundra procent.
Lärarna tar ofta upp begreppen ”relation”, ”bemötande” och ”respekt” under intervjuerna. Sara använde ordet respekt när hon resonerade kring värdegrunden och att hon markerar vid respektlöst beteende. Rektor Lars hävdade att ”Det går inte att jobba med nåt annat om man inte har relationer”. Detta går att koppla till Foucault. Governmentality säger att maktutövande inte bara handlar om att säga till någon hur de ska göra och detaljstyra deras liv; det handlar om att få en befolkning att förhålla sig till varandra. För att samexistera på ett smidigt sätt måste samhällets medborgare förhålla sig till varandra och på olika sätt respektera varandra. Människor möts i många olika situationer: i köer, på biografer, i professionella sammanhang, på fester m.m., vilket gör att de måste kunna mötas med respekt. Som Lisa sa i sin intervju så leder det goda bemötandet i slutändan till en bra relation byggd på respekt. Detta gör att folk vill träffas igen på fest, kontrakt skrivs mellan olika företag, besökarna vill gärna komma tillbaka till biografen m.m.. Klarar befolkningen inte av detta gynnas varken de själva eller samhället. Om lärarna möter eleverna på rätt sätt kan de ta till sig detta till sin egen och samhällets fördel. Även det lärarna själva vill förmedla stämmer bra överens med detta, samtidigt som det faktiskt går att koppla till läroplanen. Susann ville förmedla ”att bemöta alla andra som man själv vill bli bemött”, precis som Sally. Sara ville förmedla självförtroende till eleverna, så att de ”[s]äkra, framtida medborgare”, vilket även Linus vill. Den här självsäkerheten är också en av de sakerna som eleverna kan dra fördel av, då skolans uppdrag är att ”låta varje enskild elev finna sin unika egenart och därigenom kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet” (2011:7).
Det finns flera olika sätt att förmedla värderingar på, vilket lärarna gör. Samantha menar att hon har värdegrundsövningar under sina mentorstider med sin mentorsklass, men även inbakat i sin undervisning. Samantha utgår inte från bara en metod, utan går igenom olika typer av övningar. De andra av Storskolans lärare nämner inget om att baka in det i undervisningen. Av Storskolans lärare är det bara Samantha som verkar få in värdegrundsarbetet både i undervisning och särskilda värdegrundslektioner. Av Lillskolans lärare är det endast Linus som nämner att han försöker väva in det i undervisningen då han har sex- och samlevnadsundervisning i biologin. Samantha menar att det bör vävas in i undervisningen och att kunskapen inte behöver ”stå tillbaka
för att man tar in värdegrunden”. Lisa menar även att värdegrunden ska finnas med oavsett vad läraren lär ut.
Om vi ska analysera detta utifrån Foucaults tankar är det framförallt ekonomi och effektivitet som bör vara i fokus. Detta innebär att på ett effektivt sätt fördela resurser för verksamhetens bästa. Det är svårt att se hur eleverna kommer att ta till sig värderingar och lära sig hur de ska behandla andra genom att de får någon enstaka markering vid ett felsteg. Det arbetssättet verkar inte särskilt effektivt: för att något ska förankras behöver det upprepas vid flera tillfällen. Ett visst beteende kanske upphör för stunden, men risken är att det kommer tillbaka vid ett annat tillfälle istället. Händer det bara sporadiskt förankras inte det lärarna vill förmedla. Verksamheten gynnas inte av detta, då samma problem kvarstår och bara får en tillfällig lösning. För att arbetet ska bli så effektivt som möjligt behöver det ske fortlöpande och det behöver följas upp för att stämma av hur väl det fungerar, vilket det finns möjlighet till på exempelvis mentorstider. De temadagar lärarna blev tillfrågade om löper också risk att bli ineffektiva om de inte följs upp på rätt sätt.
7.3 Vilka utmaningar och svårigheter ser lärarna med att förmedla och
förankra värderingar?
Att förmedla och förankra värderingar är en process som inte är helt friktionsfri, visar det sig. En av de svårigheter som flera av lärarna identifierar rör elevernas föräldrar. De menar att det är viktigt att föräldrarna är ”på samma sida” som lärarna när det gäller värderingar och värdegrund. Sara tycker att detta är särskilt viktigt; säger läraren en sak medan förädrarna säger en annan blir det ett drag åt två olika håll. Lillskolans lärare talade om att detta leder till en ”diskrepans mellan skolan och hemmet” och att man arbetar ”mot varandra istället för med varann”. Susanne menade att detta leder till att barnen hamnar i mitten, vet inte hur de ska bete sig, och väljer att lyssna på föräldrarna.
Särskilt svårt anser Sara att det är med föräldrar som har främlingsfientliga åsikter, vilka hon anser inte ska få något utrymme. Samtidigt menar Lillskolans lärare att vi har åsiktsfrihet i Sverige och alla har rätt att tycka som de vill. Lillskolans lärare uttrycker också en förhoppning om att med åldern så tar eleverna själva ställning i frågor där deras föräldrars åsikter ligger i konflikt med skolans och att det är okej att tycka
annorlunda än sina föräldrar. Lars menar att om de inte tar ställning och tar till sig skolans värderingar kan de hamna i utanförskap. Flera av lärarna anser att eleverna oftast är mottagliga för dessa värderingar, men att det inte alltid syns direkt, utan kan ta tid.
Detta kan analyseras både utifrån ”Governmentality” och civilsamhället. Om vi börjar med ”Governmentality” så rör detta huruvida eleverna och föräldrarna är lämpliga att avancera till ledande positioner i samhället. Vi skulle kunna uttrycka det som att föräldrar vars värderingar inte ligger i linje med statens, eller värdegrunden, utgör ett hot eller en svårighet för staten. Föräldrarna för vidare sina egna värderingar till sina barn och motarbetar det skolan försöker göra, vilket gör det svårt för skolan att nå de här barnen. Detta gör också att barnen i teorin inte kan avancera till en högre nivå i samhället än att bli ledare över sina egna framtida familjer.
Ur civilsamhällets synvinkel kan vi se att detta skapar och förstärker det utanförskap som Lars talar om: en utgrupp i samhället som inte kan dela den gemenskap som civilsamhällets kärngrupp har. Kärngruppen känner ingen solidaritet med utgruppens/utgruppernas medlemmar, då de inte delar civilsamhällets värderingar. Genom att föräldrarna i denna grupp för vidare sina värderingar till sina barn bibehålls utgruppen, vilket gör att det hela tiden existerar en motpol till civilsamhället. Vissa föräldrar motarbetar aktivt det skolan försöker åstadkomma genom att välja att deras barn inte ska ta till sig vissa värderingar som de tycker är olämpliga. För att återkoppla till Foucault kan vi också säga att den här gruppen kan utgöra ett hot mot staten. Som nämnts tidigare kan medlemmarna i utgruppen delta i samhället, så länge de offentligt stödjer de värderingar som staten står för, även om de privat inte gör det. I sin tur kan detta leda till en förskjutning av civilsamhället, där utgruppen blir samhällets nya kärngrupp. Allt detta skulle kunna sägas ha sin början i hemmet, där föräldrarna för vidare sina värderingar till sina barn, som gör att utgruppen växer i storlek.
Det finns dock en möjlighet att detta inte händer, tack vare en av de mekanismer som finns inbyggd i ”Governmentality”. I detta verks teoretiska ramverk nämns att om staten styr genom demokratiska värderingar så kommer befolkningen i slutändan att vilja ha det så fortsättningsvis. Lärarna uttryckte som sagt en förhoppning att barnen själva inser
att det deras föräldrar tycker nödvändigtvis inte är rätt. Ser barnen att deras föräldrars åsikter kommer i konflikt med exempelvis deras val av vänner och karriär finns det en möjlighet att de går ifrån vad deras föräldrar tycker och istället stärker de ”rätta” värderingarna.
En punkt vi kan ta fasta vid är Saras uttalande om att de som har främlingsfientliga åsikter inte ska få höras. Detta är särskilt intressant, då det står i läroplanen att skolan ska visa öppenhet mot ”skilda uppfattningar och uppmuntra att de förs fram” (Lgr 11, 2011:8). Detta kan tolkas som att även främlingsfientliga åsikter ska föras fram, men samtidigt har skolan uppdraget att motverka sådana åsikter. Att hindra dem från att komma fram kan ses som fel ur ett värdegrundsperspektiv. Det kan också ses som att den privata sfären, alltså Saras personliga uppfattning, tränger in i det offentliga. Ur civilsamhällets perspektiv är detta fel, eftersom de som har andra åsikter och värderingar än det som det offentliga står för måste låta dessa stå åt sidan för att delta i det offentliga. Saras åsikter kan mycket väl ligga i linje med det offentligas, men sättet det tar sig uttryck i hennes yrkesroll blir fel. Samantha menar att det bör bemötas på ett bra sätt, eftersom det inte går att förbjuda sådana åsikter.
I resultatkapitlets första del togs det upp att lärarna upplever värdegrunden som luddig, otydlig och odetaljerad. Både på Storskolan och Lillskolan uttrycker lärarna att värdegrunden känns odetajerad och att de inte kan säga vad som står. På Storskolan nämner de inte alls ifall de diskuterar värdegrunden med sina kollegor, medan Lillskolans lärare menar att de pratar om det ofta. Det som kan sägas om detta är att värdegrunden faktiskt är relativt detaljerad med de olika saker som ska tas upp. Det som däremot inte står i värdegrunden är hur lärarna ska jobba med detta, vilket kan vara problemet: de vet inte hur de ska göra. En annan sak som kan föras med här är vad lärarna säger angående kompetens i olika sammanhang. Susann menar att ”det finns en alldeles för liten kunskap kring elever med särskilda behov”, vilket stärks av Samantha som också menar att vissa lärare saknar sådan kunskap. På Lillskolan nämndes detta också, dock väldigt flyktigt, men de nämner även att det finns andra områden där deras kompetens inte räcker till, exempelvis med datornerna. Just här vet de inte vad de ska göra, utan nämner att de behöver kompetensutveckling.
Om vi ska analysera detta utifrån ”Governmentality” så kan vi utgå från två saker. Högst upp finns den politiska styrningen, d.v.s. de som bestämmer vilken politisk inriktning landet ska ta. I vårt fall är det en demokratisk inriktning med jämställdhet, jämlikhet, tolerans m.m.. Detta skickas neråt till skolan, där den andra nivåns styrning finns, det som kan jämföras med ett hushåll eller ett företag: ekonomisk styrning, eller en effektiv resursfördelning. Någonstans mellan dessa två nivåer är något fel, eftersom lärarna först och främst inte riktigt vet hur de ska gå tillväga när de arbetar med värdegrund. Även på politisk nivå måste ledarna försöka se hur de underordnade ska kunna gå tillväga för att få till en bra fördelning. Den här situationen gynnar inte de parter som finns och arbetar i skolan, både lärare och elever. Det gynnar inte heller verksamheten i sig. Exakt varför de upplever värdegrunden som otydlig framkommer inte, men oavsett orsak så blir det svårt att jobba med något där man som lärare inte riktigt ”har koll”. På något vis måste måste det vara tydligt vad värdegrundsarbetet ska leda till för att det ska kunna göras på ett mer effektivt sätt. Den här tydligheten måste komma från den politiska delen av styrningen.
För det andra kan vi titta på lärarnas lämplighet som ledare. Foucault talar om en kontinuitet som rör sig både uppåt och neråt. Uppifrån kommer de värderingar och förhållningssätt som behövs för att leda, vilket gör att de som finns längst ner i kedjan kan röra sig uppåt och så småningom ta sin egen plats som ledare. När det gäller lärarnas kompetens i olika sammanhang ser vi tydligt att de inte alltid har verktygen de behöver för att kunna jobba med exempelvis elever med inlärningssvårigheter, eller nätbaserad mobbing. Det finns två infallsvinklar på detta problem. Den ena är att lärarna inte har visat sig vara värdiga ledare, d.v.s. att de inte har bemästrat den form av styrning eller ledaregenskaper som krävs av en lärare och tagit till sig den kompetens de behöver. Den andra är att de inte har fått den kompetensutveckling eller kunskap som behövs för att arbeta med dessa saker. I förlängningen kan det också ifrågasättas om den ledning som finns högst upp i kedjan är lämplig att leda, eftersom de som finns under inte har fått de verktyg de behöver för att göra sina jobb. I vilket fall så behöver lärarma ta till sig detta för att deras arbete ska bli effektivt.
Detta för oss in på det allra sista som ska analyseras. Det ovanstående kan sägas gälla skolans styrning på högsta ort och värdegrunden i sig, men att se till att arbetet fungerar
och är effektivt lokalt är en fråga som även rör den lokala skolledningen. På båda skolorna tycker lärarna att ledningen är viktig för värdegrundsarbetet. På Storskolan menar lärarna att det krävs att ledningen kommer med tydliga direktiv om hur de ska arbeta på ett gemensamt sätt. Dock anser de att värdegrundsarbetet inte är tydligt eller prioriterat och att rektorn inte har tagit tag i situationen. Sally berättade att ledningsbytet som skett nyligen gör att situationen är lite ”svajig”. Det som framkom också var att lärarna inte upplever sig ha ett gemensamt syn- och arbetssätt för att arbeta med värdegrund. Sara menar att arbetet påverkas negativt om alla kör sitt ”eget race” och att det blir ”ingen helhet”. Detta märktes också på de ordningsregler som Sally säger att skolan har och att lärarna har egna oskrivna regler som de tillämpar under just sina lektioner. På Lillskolan säger lärarna att deras rektor har tagit tag i situationen på ett bra sätt genom att Lisa blivit utsedd att leda arbetet. De anser att det är viktigt att lärare och ledning har samma syn, vilket de också upplever sig ha. De hade också tydliga ordningsregler, med få förbud utan med inriktning på bra förhållningssätt till reglerna, exempelvis ”var mot andra som du vill att andra ska vara mot dig”.
Om vi ska analysera detta utifrån ”Governmentality” är det först och främst effektivitet som kan appliceras, eller ekonomisk styrning: att fördela resurser på ett sådant sätt att både verksamhet och alla involverade parter gynnas (Foucault, 2002:206). Om vi börjar med Storskolans värdegrundsarbete kan vi se att arbetet inte är särskilt effektivt. I och med att skolan är indelad i flera arbetslag måste lagen få direktiv uppifrån om vad de ska göra, vilket lärarna upplever att de inte får. Det är en dålig fördelning av resurser, eller till och med avsaknad av resursfördelning på ett smart sätt. Lämnas lärarna till att försöka reda ut arbetet själva kan samma problem få flera olika lösningar, vilka i sig alla kan vara bra lösningar, men som inte följer en gemensam modell och som i sin tur kan skicka blandade budskap till elever och föräldrar.
Som Sally nämnde angående lärarnas oskrivna regler blir det otydligt vad skolans egentliga ståndpunkt är i vissa frågor. Detta leder i slutändan till att eleverna inte vet hur de ska förhålla sig. Det den ena läraren gör motverkar det den andra gör så att summan av arbetet blir lika med noll. I och med detta skulle det kunna ifrågasättas om rektorn är en bra ledare. Som det ser ut på Storskolan har rektorn inte gett några tydliga direktiv för hur arbetet ska gå till, så varje lärare arbetar enligt sin egen ”metod”. Detta i sig är
nödvändigtvis inte negativt, då flera av metoderna säkert är bra, men när lärarna sänder dubbla budskap som nämnts ovan blir effekten negativ.
Lillskolans värdegrundsarbete är i teorin mer effektivt. I och med att Lisa arbetar med alla lärarna under lektioner och har träffar med lärarkollegiet går det att hålla en gemensam syn och ett gemensamt arbetssätt levande, och hålla varandra uppdaterade. Ta också och jämför storleken på skolorna. Storskolan har fler än 400 elever, med personalmängd för att klara av antalet elever; Lillskolan har ca 200 elever med personalmängd för att klara av antalet elever. I och med Lillskolans mindre storlek är lärarna mer tillgängliga för varandra än vad de hade varit på en större skola med flera arbetslag. Skolans storlek skulle kunna sägas är effektiv, i och med att lärarna kan hålla kontakt och diskutera sådant som behövs. Blir skolan större och delas in i fler arbetslag måste tid och resurser läggas på att hålla varandra uppdaterade, vilket vi kan se inte fungerar på det sätt som det är tänkt på Storskolan. Det ökar risken för ett ineffektivt arbete. Som nämndes angående ordningsreglerna på Lillskolan fokuserar reglerna på förhållningssätt för eleverna, vilket ligger helt i linje med ”Governmentality”, nämligen det Foucault kallar för “things” som innefattar ”customs, habits, ways of acting and thinking, and so on” (2002:209).
8 Diskussion
8.1 Diskussion av metod
Metoden som valts för studien var som innan nämnts intervjuer. En del av metodkritiken för denna studie kommer att upprepas, men diskussionen kräver att vissa